Beck (1997)

Media (3 st)

Originaltitel	Beck
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Pelle Seth
Producent	Lars Blomgren Thomas Lydholm
Manus	Rolf Börjlind
Förlaga	Beck (Fiktiva personer)
Produktionsland	Danmark Sverige Tyskland Norge
Produktionsbolag	Victoria Film A/S Filmlance International AB Frankfurter Film Produktion GmbH Visa alla
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1997-06-27

Medverkande

Peter Haber
Martin Beck

Mikael Persbrandt
Gunvald Larsson

Figge Norling
Benny Skacke

Stina Rautelin
Lena Klingström

Per Morberg
Joakim Wersén

Niklas Falk
domare Lagerfeldt

Visa fler

Handling

Stockholm. I en rättegång där kommissarie Martin Beck ansvarat för utredningen om en ung man, åtalad för våldtäkt och mord, frikänns den åtalade av domaren Lagerfeldt på grund av...

Visa hela handlingen

Press

Beck fick med något undantag ett kompakt negativt mottagande av storstadskritikerna, som bl a vände sig mot förfalskningen av Sjöwall/Wahlöös ursprungliga romangestalter. Jan-Olov...

Visa all press

Stockholm. I en rättegång där kommissarie Martin Beck ansvarat för utredningen om en ung man, åtalad för våldtäkt och mord, frikänns den åtalade av domaren Lagerfeldt på grund av bristande bevis. Beck anklagar sin chef, Joakim Wersén, för att han låtit åtalet komma till rättegång innan Beck var helt klar med utredningen.

På en förbränningsanläggning ser en av soparbetarna en människokropp på väg in i ugnen. Beck och hans kolleger Gunvald Larsson och Benny Skacke får hand om fallet. De börjar med att söka bland nyligen försvunna personer. Alla utom en kan avföras - den 14-årige invandrarpojken Paaren. Genom en tandrad som räddas ur ugnen kan man konstatera att det är Paaren, som troligen mördats. Men polisen saknar både brottsplats och motiv.

Paarens mor berättar att sonen ofta höll till på Laserworld i Hammarbyhamnen. Beck och Larsson gör ett besök där och Larsson förhör föreståndaren, Keith Karlsson, som medger att Paaren ofta varit där.

I Bällstaån hittas ytterligare en mördad invandrarpojke, den 15-årige sniffaren Nicklas. Man hittar mordplatsen och finner där spyor innehållande sperma. Polisen erhåller ett anonymt meddelande: "Slakten har börjat. Svensk Front".

Spekulationerna börjar i press, radio och TV. Polisens dataspecialist, Lena "Cybersnuten" Klingström, får på Internet upp ett spår där unga pojkar saluförs för sex. Hon hittar en bild med tre pojkar - två av dem är Paaren och Nicklas. Nu gäller det att hitta den tredje pojken, vars liv svävar i fara. Just denna bild skyddas av en anonymitetsserver och man beger sig till en systemoperatör som tvingas plocka fram vem koden tillhör.

Koden leder till Keith Karlsson. När Beck, Larsson och Skacke anländer till Laserworld är Keith redan död - mördad med en lång operationssax. Man får tag på den tredje pojken, Aron, som tas in till förhör. Han är till en början mycket förtegen, men börjar sedan berätta sedan han konfronterats med fotografiet på de tre pojkarna. Keith hade numret 9500 skrivet i sin hand och Aron kan berätta att det är en Internetkod. Klingström får kontakt med innehavaren, utan att veta vem det är, och arrangerar ett möte mellan den okände mannen och Aron. Hon är motståndare till idén men beordras av Beck att utföra uppdraget.

Aron och den okände ska mötas på en T-banestation mellan halv tolv och tolv på kvällen. Polisen har laddat upp med personal, men den okände mannen lyckas ändå få med sig Aron i ett tomt tunnelbanetåg innan någon hinner ingripa. När tåget väl stannat och genomsöks hittar man varken Aron eller mannen. Däremot hittar man Arons blodiga kniv på spåret samt en frimurarnål inne i vagnen. Beck får en utskällning av Wersén som hållits ovetande om användningen av Aron som lockbete.

Beck begär att få göra husrannsakan hos den misstänkte mannen men begäran avslås av åklagaren. Larsson har däremot på eget bevåg gjort en husrannsakan och där fått tag i videoinspelningar med småpojkar.

Beck söker hjälp hos domaren Lagerfeldt eftersom han inte vill råka ut för samma nederlag som förra gången. De fastnar i hissen och Beck anklagar honom för morden. Lagerfeldt erkänner att han är pedofil men att han aldrig mördat någon. Till slut erkänner han dock men tar genast tillbaka bekännelsen sedan han fått veta att Aron försvunnit - det finns alltså inget vittne. Men Beck är buggad och Lagerfeldts bekännelse finns inspelad. Dessutom lovar Aron, som Beck senare hittar, att ställa upp som vittne.

Parallellt löper Becks relation till sin halvvuxna dotter Inger, som vill att han ska ställa upp som borgenär för ett banklån för finansiering av ett svart lägenhetsköp, och hans privata oro över att eventuellt ha insjuknat i cancer. (BW)

Pressreaktion Svensk filmografi

Beck fick med något undantag ett kompakt negativt mottagande av storstadskritikerna, som bl a vände sig mot förfalskningen av Sjöwall/Wahlöös ursprungliga romangestalter.

Jan-Olov Andersson, AB: "Martin Beck är 1990-talets flitigaste bio- och filmpolis.

Först sex filmer med Gösta Ekman, nu kommer två bio- och sex TV-filmer med Peter Haber.

Så mycket av Sjöwall/Wahlöös originalhistorier finns det inte kvar i dessa berättelser av Rolf Börjlind, anpassade till '1990-talets hårda och kallare samhällsklimat'. Egentligen hade filmmakarna lika gärna kunnat skapa nya karaktärer, så stor är skillnaden. (-)

Peter Haber är både yngre och tuffare än tidigare skådisar i rollen och Mikael Persbrandt har vad de i Hollywood kallar 'star quality'; han spelar Gunvald Larsson som en svensk Dirty Harry. Figge Norling och Stina Rautelin har mer otacksamma roller. Benny Skacke får mest bara titta på medan de andra jobbar, 'cybersnuten' Lena sitter mest och knappar på datorn.

En brist är dock att det aldrig blir riktigt spännande. 'Vi ligger ett steg efter mördaren', klagar Beck, medan det i biofåtöljen snarare känns som om de hela tiden är på rätt spår."

Johan Croneman, DN: "Martin Beck i originalversion är ju Beck just därför att han är en hederlig, omutbar, samvetsgrann, noggrann, reflekterande, intellektuell polis med socialt patos som rättesnöre. En riktig sossesnut från välfärdsepokens slutskede.

Vari ligger själva poängen med att adoptera denne hedersknyffel, förflytta honom till 1997 och göra honom till en lagvrängare och lagbrytare utan ett enda av sina gamla ideal? (-)

Finns det någon annan rimlig förklaring än en ren affärsmässig sådan?

Icke.

Det är så att säga det grundläggande problemet: Beck är en film baserad på en bra affärsidé ¿ men utan konstnärlig vision.

Alla övriga problem, och de är många, har med själva utförnadet att göra. (-)

Regissören Pelle Seth sitter tyvärr kvar med sin stillsamma regi i TV-soffan, berättandet är omständligt och överpedagopgiskt, manusförfattaren Rolf Börjlind (-) får inte ihop det här med Internet-kriminalitet och modern teknik, och hans konspirationsteorier doftar tradigt 70-tal (de verkligt skyldiga bär alltid manschetter). (-)

Bäst är filmen i sina detaljer och framför allt i sina biroller. Ingvar Hirdwall gör allt rätt hela tiden på ingen yta alls, han är filmens absoluta behållning, och det får också gälla för till exempel Stina Rautelin som Internet-polis, Rebecka Hemse som Becks dotter, Per Morberg som Becks chef och Peter Hüttner som den dryge obducenten Oljelund.

Stilgrepp som det grovkorniga fotografiet, känslan av befintligt ljus, det ständiga regnandet och den skakiga handkameran tillför ytterst lite ¿ någon har tyckt mycket om den utomordentliga TV-serien Uppdrag mord, men lagt kalkerpapperet på fel ställen.

Ulf Dagebys musik bär, som vanligt, hela vägen hem ¿ kanske borde man slösat mer med hans talang för att hålla liv i de många syrefattiga scenerna?

Beck är en rejäl besvikelse och understryker med kraft orkeslösheten och idéfattigdomen i den svenska filmbranschen."

Monika Tunbäck-Hanson, GP: "Bilderna är skuggmörka, nerviga, medvetet flimrande och den tekniken ¿ fotografen John Christian Rosenlund har inte för inte gjort ett 40-tal rockvideor ¿ suddar till de mest brutala scenerna, men också annat jag hade velat se bättre. Pelle Seth har alltså valt bort det alltför våldsamma och det är bra. Historien om morden på några invandrarpojkar är ruggig nog och berättad i högt tempo. Efter Keve Hjelm, Carl-Gustaf Lindstedt och Gösta Ekman kommer nu Peter Haber och ger sin tolkning av den ensamme, trulige kommissarien. Och det är ingen dålig version. Haber spelar med självklar auktoritet. Men av den private, fundersamme Beck syns alltför lite och det finns få andrum (-). Filmen koncentreras runt brotten, jakten och gör poänger av det vresiga samarbetet mellan Beck, Larsson och Skacke (-).

Brottets art och våldets ansikten ger alltså 90-talsprägeln, men miljön är ganska anonym och det samhällsengagemang som en gång gav Sjöwall-Wahlöös böcker dess speciella karaktär driver knappast, mer än möjligen indirekt, fram till Rolf Börjlinds Beck. I längden blir det också lite monotont med den där stingsliga, ovänliga tonen kollegor emellan och med de programmerade motsättningarna mellan kommissarien och hans överordnade.

Hyfsad underhållning? Jovisst, Beck är spännande och inom sina ramar effektivt berättad."

Jan Aghed, SDS: "Någon originalitet kan Seth och hans fotograf inte berömma sig av.

Den fladdriga handkameran i förening med en snabb klippteknik som förvirrar mer än den klargör har redan blivit en kliché i svenska försök att efterapa Hollywoods kriminalrullar. Pressmaterialets försäkran att Beck och ytterligare en produktion i en planerad serie direkt skrivits 'för biografvisning' till skillnad från sex kommande TV-filmer är dessutom bara dösnack i ljuset av den televisionsestetik som regin och fotot tillämpar och som bland annat kännetecknas av ett starkt överdrivet bruk av poänglösa närbilder i var och varannan scen.

Ett sådant stilval kan rättfärdigas av ansikten som speglar subtila och komplexa känslor och inre skeenden, men det är verkligen inte fallet här (-).

Det märks att sex avsnitt av [TV-serien] Varuhuset räknas till Seths meriter. För övrigt utmärker sig Persbrandt genom ett barnsligt utseende och en teaterröst som handlöst diskvalificerar honom för rollen som det garvade polisråskinnet Gunvald Larsson.

Då och då är filmen hyggligt spännande. Den hävdar sig lätt bredvid den ojämförliga smörja som Sjöwall-Wahlöö-filmatiseringarna med Gösta Ekman resulterade i, men är ett ordentligt nerköp från Widerbergs Mannen på taket. Naturligtvis."

Bernt Eklund, Expr: "Regissören Pelle Seth har gjort TV tidigare. Han arbetar med dramatiska närbilder, skakig handkamera och febrig klippning; hans och den norske fotografen John Christian Rosenlunds ljussättning borde kallas mörksättning. Ulf Dagebys musik rör sig längs samma färgskala. Då är det bra att manusmakaren Börjlind sysslat med Lorry och Jönssonligan, den rappa dialogen tillåts stundom bli rolig. Det behövs när skuggorna djupnar runt pedofiler och barnamördare. Att I mördarens spår ingår bland förebilderna kan anas, men Jane Tennyson står stadigare i sin verklighet. Börjlind verkar inte känna sig riktigt hemma i polishuset. Han har säkrare grepp om kringdetaljer, som Becks originelle granne - en

äkta Ingvar Hirdwall.

Hos Sjöwall/Wahlöö brukar dramat fördjupas av insikten att skurkar också på något sätt är offer. Sånt är inte modernt i dag."

Sven E Olsson, AN: "Med sitt ständiga halvmörker, sitt klaustrofobiskt strilande regn, sina expressionistiskt särartade färgaccenter och sina vidriga våldsscener i fladdrigt osäkergörande ljus och halvkornigt upplösta flimmerbilder; det här är en försvenskad och försnällad - men knappast försnillad - Seven.

Inte mig emot. Det är självklart bättre med bra förebilder än usla, och jag tycker att mixen mellan den ursprunglige Beck och 90-talets fått fin balans inte bara i Börjlinds manus, utan också i Pelle Seths regihantering och rytmisering av det. Han har haft god hjälp av framför alla Peter Haber, vars tungsinte Beck-gestalt känns lika övertygande framför mördaren som tillsammans med alla dem som han har så knaggliga relationer till.

En ganska bra comeback, tycker jag."

Kommentar Svensk filmografi

Detta var den första av åtta filmer om kriminalaren Martin Beck och hans kolleger som inte grundar sig på författarparet Sjöwall/Wahlöös välkända, mångfaldigt filmatiserade polisromaner utan fritt använder de litterära gestalterna i nya intriger och sammanhang.

Annika Gustafsson, SDS (27.6.1997): "I mitten på 90-talet köpte danska Victoria Film rättigheterna till författarparet Maj Sjöwalls och Per Wahlöös litterära gestalt, kriminalkommissarien Martin Beck. Det danska bolaget hade då tillsammans med tyskar och svenskar gjort en rad filmatiseringar av de framgångsrika böckerna. Huvudpersonen Beck spelades av Gösta Ekman, Rolf Lassgård gjorde kollegan Gunvald Larsson, Kjell Bergqvist Lennart Kollberg och Niklas Hjulström den unge Benny Skacke.

Regissörerna varierade och mycket av atmosfären i Sjöwall-Wahlöös böcker hade gått förlorad. Deras polisromaner levde starkt på en underström av samhällskritik, där man anade att ett hårdare klimat människor emellan var på väg i landet. Folkhemmet började sakta naggas i kanten.

Trots att de flesta filmatiseringarna möttes av en sval kritik fortsätter man att försöka slå mynt av figuren Beck, nu i 90-talstappning och med Rolf Börjlind som genomgående manusförfattare för satsningen på två biograffilmer och sex för TV."

Regissören av Beck, Pelle Seth, hade tidigare gjort en rad reklamfilmer, sex avsnitt av TV-serien Varuhuset samt TV-filmer som Stieg Trenter-filmatiseringen Träff i helfigur (1987) och Luigis paradis .

I tidningsartiklar från 1995 sägs från producenthåll att Gösta Ekman på nytt skulle gestalta Martin Beck i de planerade åtta filmerna. Så blev det alltså inte; i samtliga filmer spelades Beck av Peter Haber.

Av de nya Beck-filmerna regisserades biograffilmen Beck 2 -spår i mörker (1997/25) av dansken Morten Arnfred, och av de sex TV-produktionerna svarade Kjell Sundvall för regin av tre filmer, Harald Hamrell för två och Pelle Seth för en. Samtliga filmer i Beck-serien visades hösten 1998 i TV4 och samtidigt i dansk, finsk, norsk och tysk TV.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se