Rika barn leka bäst (1997)

Media (2 st)

Originaltitel	Rika barn leka bäst
Svensk premiärtitel	Rika barn leka bäst
Dvd-titel i Sverige	Rika barn leka bäst
Videotitel i Sverige	Rika barn leka bäst

Regi	Carin Mannheimer
Manus	Carin Mannheimer
Producent	Bert Sundberg
Produktionsledare	Anders Durvall
Foto	Hans Welin
Musik	Anders Melander
Scenograf	Gunnar Bertilson
Klippning	Lasse Lundberg
Ljudtekniker	Christian Gyllensten
Regiassistent	Birgitta Palme
Scripta	Annika Hellström
Produktionsassistent	Thor Kristian
Pressinformation	Ylva Swedenborg
Filmkonsulent	Bengt Forslund
B-foto	Solveig Warner
Stillbildsfoto	Solveig Warner
Elektriker	Åke Brandhild
Orkester	Arvingarna
Scenografiassistent	Aron Aronsson
Rekvisita	Ingmari Wikström
Kläder	Lars Peder Lindström
Maskör	Lotta Petersson
Mixning	Bengt Löthner

Lena B. Nilsson	Klara
Ulla Svedin	Yvonne
Gerd Hegnell	Lilian
Ann Lundgren	Marianne
Margaretha Krook	bordellkonsulten
Tomas von Brömssen	Johansson
Suzanne Reuter	fru Johansson
Claes Månsson	Vredenvåg
Johan Ulveson	Sallander
Per Oscarsson	Vilhelm
Puck Ahlsell	arbetsförmedlaren
Thomas Nystedt	personalchefen
Göran Ragnerstam	socialtjänstemannen
Lars Väringer	Bertil
Anders Granell	Lasse
Kim Lantz	grannen
Lola Ewerlund	Karin Larsson
Victoria Brattström	Sissela
Cecilia Frode	Gissela
Johan Gry	journalisten
Anders Janson	poliskonstapeln
Örjan Landström	Gustav
Martin Berggren	pastorn
Carl Harlén	Alfredsson

Produktionsbolag	MovieMakers Sweden AB		(i samarb m)
	Folkteatern
	Spice Filmproduktion AB
Produktionsstöd	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
Distributör i Sverige (35 mm)	Sonet Film AB	1997
Distributör i Sverige (hyrvideo) (fysisk)	Sandrew Film AB	1998
Distributör i Sverige (köpvideo)	Sandrew Film AB	1998
Distributör i Sverige (DVD)	PAN Vision AB	2007
Laboratorium	FilmTeknik AB

Göteborg. Från Gota Banks huvudkontor kommer direktörerna Vredenvåg och Sallmander till ett litet filialkontor som de avser att lägga ner. Där är direktör Johansson chef. Han tvingas säga upp de sex kvinnorna på kontoret. Själv får Johansson högre lön (plus 12 miljoner i fallskärm) och får flytta till huvudkontoret.

De sex medelålders kvinnorna försöker på alla sätt skaffa sig nya arbeten - men misslyckas oftast. Klara och Yvonne söker och försöker hitta någon karl att gifta sig med. De misslyckas alltid - karlarna får bråttom iväg på morgonen och hör aldrig av sig igen. Klara bestämmer sig då för att ta betalt och får även Yvonne med sig på idén. Det hela går riktigt bra. Då kommer Klara med en ny idé: att öppna en lyxbordell.

Två av de bankanställda, Marianne (numera försäljare av dammsugare) och grannen Lilian ställer upp. Marianne sätter ihop en kalkyl, Klara går till Bengtsson och får låna en miljon kronor. De köper ett hus och döper stället till Bordellen Eternellen.

Kvartetten får hjälp av en bordellkonsult som råder dem att skaffa fler kvinnor: tjocka och smala, gamla och unga som kan spela olika roller. Flera kvinnor anställs i den "arbetarägda" bordellen.

Vredenvåg, Sallmander och Johansson vill belöna sig själva - trion har lagt ner ytterligare filialkontor - genom ett besök på bordellen. Bengtsson tycker sig känna igen sina gamla arbetskamrater.

En granne till bordellen ringer till en tidning för att klaga på biltrafiken. Den journalist som tar emot samtalet luktar sig till ett scoop. Han gör ett besök men får inte ut något av det. Journalisten kontaktar en poliskommissarie för att göra en razzia mot bordellen. Men kommissarien vill ha bevis, t ex vem som äger huset där verksamheten försiggår och journalisten buggas. En av bordellens kunder, Gustav, fattar misstankar mot journalisten och skuggar honom efter ett besök. Det visar sig att kommissarien finns i skogen med en skåpbil med avlyssningsanordning. Gustav hör att polisen ska göra en razzia kommande lördag.

Gustav förvarnar flickorna på bordellen. När polisen gör sin razzia får de bevittna ett bröllop mellan Lilian och en av bordellens kunder, Vilhelm.

Bordellen Eternellen väljs av Gota Bank till Årets företagare och Vredenvåg håller ett lovordande tal till de nio kvinnorna. Till bordellen ansluter sig också Johanssons fru, Sonja, som polis - en yrkesgrupp man saknar i sitt utbud. Nu går bordellen också ut lite internationellt under namnet Eternal International Pleasure. (BW)

Censurnummer	134850
Datum	1997-09-10
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	2672 meter
Kommentar	Aktlängder: 485-554-592-569-472

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Dolby Stereo Spectral Recording
Färgtyp	Färg
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2672 meter
Längd i minuter	97 min
Akter	5 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Filmen fick ett blandat, mestadels reserverat mottagande med omdömen som sträckte sig från "kompakt charmlöshet" till "hygglig underhållning", men många hängde upp sig på att det egentligen var "en stelt avfilmad teaterpjäs".

Birgit Munkhammar, DN: "På teatern i Göteborg och Stockholm har Carin Mannheimers stycke 'Rika barn leka bäst' gått hem med besked. Men varför ska vi dessutom behöva se det som filmad teater? Film vill jag knappast kalla det; här läggs bara några av svensk filmkomedis vanliga brister till pjäsens redan ganska kompakta charmlöshet.

Det hjälper inte att många av skådespelarna gör goda rollprestationer. Som satir över arbetsmarknadens och 90-talets cynism är denna film så insmickrande att den kryper, ja krälar, i sin iver att passa alla. Än värre är att den är så nattstånden på det estetiska planet: en kvalmig oscariansk gräddtårta, en barnfilm för gubbar och kärringar.

Det finns ett kort ögonblick i filmen som ännu rymmer möjligheter. Det är när ännu en danskvälls kavaljer av one-night-stand-typen smiter i väg på morgonen, kanske efter att till råga på allt ha lånat pengar till taxin, och arbetslösa Klara (Lena B Nilsson) suckar: 'Om man åtminstone hade tagit betalt!'

Här kunde något ha börjat som skulle ha gett en tankeställare om vår egen tid av det slag man till exempel får om 1700-talet i Ruth Halldéns essä om Daniel Defoe i boken 'Romanens rötter'. Defoe är en av de stora skildrarna av prostitutionen. I 'Roxana' och 'Moll Flanders' har han skildrat hur intelligenta och självständiga kvinnor 'metodiskt och branschkunnigt' kunde dra fördel av prostitutionen i en tid då alla kvinnor var omyndiga och i princip till salu. Genom sin duglighet och självständighet lyckades de faktiskt skaffa sig bättre villkor än både överklasskvinnorna, som tillhörde fäder och makar, och arbetarklassens kvinnor, som i egenskap av pigor oftast fick lämna sexuella tjänster utan ersättning.

Men denna historia om de avskedade bankkassörskorna som startar en bordell avböjer i sin moraliska präktighet allt som verkligen skulle väcka anstöt, och den kan varken bli farlig eller rolig."

Jan-Olov Andersson, AB: "Tjolahopp, vad kul det är att sälja sin kropp. Man får sig inte bara ett skjut utan får dessutom bra betalt för det.

Det skulle kunna vara en illvillig analys av Carin Mannheimers långfilmsdebut, som bygger på hennes succépjäs. (-)

En välvilligt inställd syn på filmen är att det är en svart komedi, en skröna, som tar till överdrifterna för att spegla dagens samhälle.

Feminister kan nog ha ett och annat att säga om det faktum att könshandelns förnedrande sidor över huvud taget inte nämns. Och från en mer grabbig synvinkel undrar man väl om en bordell som liknar en gammal Domusrestaurang med medelålders kvinnor i raffset, verkligen skulle bli en sådan succé.

Som provokation (mot vem? vad?) känns den bara barnslig. Som komedi är den stundtals rolig (-)."

Bernt Eklund, Expr: "Carin Mannheimers scensuccé har blivit överraskande underhållande som film. Att den osofistikerade satiren om arbetslöshet och nedmonterad välfärd skulle fungera utanför teatern lät tveksamt, särskilt som Mannheimer är skolad i TV och mer känd för stabil radhusrealism än eleganta elakheter.

Men så länge historien rullar på - tempot sackar sedan den vinstgivande verksamheten kommit i gång - bärs den av en effektiv dialog och goda skådespelare."

Annika Gustafsson, SDS: "[Filmen] är underhållande med kvicka, intelligenta repliker, träffsäker i beskrivningen av ett Sverige där kapitalismen blir råare, klassgränserna tydligare och mäns och kvinnors olika villkor framträder i klarare ljus. Men någon speciell filmisk idé skönjs inte bakom Rika barn leka bäst.

Det här är helt enkelt ett sätt att föra ut Carin Mannheimers provocerande tankar kring tillståndet och utvecklingen i samhället till en bred publik.

Självklart infinner sig frågan: Varför valde man inte TV i stället?

Filmen skiljer sig formmässigt inte nämnvärt från det som visas i televisionen.

Underhållningsvärdet ska betonas, de bitvis lysande skådespelarna likaså. (-)

Filmen, liksom pjäsen, pekar framför allt ut männen som känslomässigt handikappade individer men ändå fungerande ekonomiska makthavare i samhället.

Få kommer att invända mot det.

Ändå är just det något av det viktigaste i Rika barn leka bäst.

Ojämlikheten visas sällan så naken."

Sven E Olsson, AN: "Carin Mannheimer har knappast lyckats, kanske inte ens egentligen eftersträvat, att helt förlösa filmen från sin teaterbakgrund. Även om tempot är rappt, och även om här finns såväl exteriörer som annat från dagens Göteborg, är det ändå ett stycke avfotograferad pjäs hon består oss. Konflikter, komplikationer och karaktärer pratas oftast fram i enkel och enbart redovisande bild- och ljussättning. (-)

Fast det där har nog bara betydelse för oss lite fnoskiga filmfreaks. Pjäsens underhållningsvärden är ju ändå intakta (-).

Kanske kan Rika barn leka bäst locka stor biopublik också. Satiren formulerar på ett drastiskt sätt vad många tycker om och känner inför samhällssituationen. (-)

Hyggligt roligt, men knappast mer."

Anders Hansson, GP: "Bildlösningarna är okonstlade om man så vill, möjligen är ospännande en sannare beskrivning.

Scenens möjligheter till burlesk dynamik i spelet direkt mot publiken ges inte på en bioduk, alltså är händelserna stramare återgivna. Och här hamnar filmen klart på mellanhand, de färgstarka ytterligheterna får lite stympad TV-känsla.

Men slutresultatet är trots allt större än summan av de ingående enskildheterna, och en film kan faktiskt få se ut hur som helst så länge den uppfyller grundkravet på en vistelse i biomörkret: Att publiken inte har tråkigt.

Och det har man inte i fallet Rika barn leka bäst."

Pressreaktion Svensk filmografi

År 1996 hade pjäsen "Rika barn leka bäst" av Carin Mannheimer, som även svarade för regi, urpremiär på Folkteatern i Göteborg, där den med 98 utsålda hus blev en av teaterns största succéer genom tiderna. Den 6 december samma år sattes den upp Stockholms stadsteater i regi av Lena Söderblom, och även här blev pjäsen en stor framgång.

Från början var "Rika barn leka bäst" avsedd för TV, men manuset omarbetades för teatern av Mannheimer i samarbete med Birgitta Palme från Göteborgs stadsteater och Folkteaterns ensemble.

Sedan "Rika barn leka bäst" spelats på Folkteatern skrev Carin Mannheimer ett filmmanus på pjäsen, där hon försåg den med ett annat slut.

Carin Mannheimer (f 1934) hade från 70-talets början varit verksam som dramatiker, manusförfattare och regissör för TV, på senare år bl a med den omtalade Svenska hjärtan (1, 1987; 2, 1989; 3, 1994), och hade även haft regiuppgifter för Göteborgs stadsteater och Radioteatern. Rika barn leka bäst var hennes långfilmsdebut.

Budgeten för filmen var beräknad till 10,5 Mkr, varav Svenska Filminstitutet bidrog med 5,5 Mkr.

Originaltitel	Rika barn leka bäst (Pjäs)
Författare	Carin Mannheimer

Sverigepremiär	1997-10-10	Royal	Göteborg	Sverige	97 min
	1997-10-10	Metropol 1	Malmö	Sverige	97 min
	1997-10-10	Astoria	Stockholm	Sverige	97 min
	1997-10-10	Biopalatset 8	Stockholm	Sverige	97 min
	1997-10-10	Victoria 2	Stockholm	Sverige	97 min	(samt ytterligare 12 platser)
Videorelease	1998-06			Sverige	93 min
TV-visning	2001-01-05	SVT2		Sverige	93 min
	2002-04-01	SVT1		Sverige	93 min
	2002-07-28	SVT1		Sverige	93 min
	2003-02-28	TV3		Sverige	93 min
	2004-01-31	TV3		Sverige	93 min
	2004-04-17	TV3		Sverige	93 min
	2005-06-05	TV3		Sverige	93 min
Dvd-release	2007-12-05			Sverige

Originaltitel	En 68:a cabriolet
Kompositör	Lasse Holm	(1996)
	Gert Lengstrand	(1996)
Textförfattare	Lasse Holm	(1996)
	Gert Lengstrand	(1996)
Framförs av	Arvingarna

Guldbaggenominerad	Stockholm	1998	Bästa kvinnliga biroll	Gerd Hegnell

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	16 mm

Typ	Originalnegativ bild Neutral bakgrund
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Slutmix
Bärare	17,5 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	2

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Rika barn leka bäst. Filmmanuskript av Carin Mannheimer. Vers. 17 juni 1996.
Omfång	114 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Rika barn leka bäst. Filmmanuskript av Carin Mannheimer. Version 97 01 21:2.
Omfång	107 s.

Typ	Dialoglista
Manustitel	Rika barn leka bäst. Dialogmanus. 97-12-18.
Omfång	61 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Omfång	Ca. 300 s. Rollista, scenbeskrivningar mm.
Språk	Svenska

Typ	Kringmaterial
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Färg papper	SET
Bakombild papper	10
Dia	SET
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska