Två svenska emigranters äfventyr i Amerika (1912)

Media (2 st)

Originaltitel	Två svenska emigranters äfventyr i Amerika : Folkskådespel i två afdelningar
Filmtyp	Kortfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Eric Malmberg
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Svenska Biografteatern
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Sverigepremiär	1912-04-29

Medverkande

Victor Arfvidson
Sven, bondson

Lilly Jacobsson
Betty, Svens syster

Eugen Nilsson
fadern

Erika Törnberg
modern

Eric Malmberg
James Paterson, tolk/skurk. (Troligen spelade Malmberg dessutom rollen som Bettys man.)

Carl P. York
okänd roll

Visa fler

Om filmen

Denna film hör tyvärr till de svenska stumfilmer som helt har gått förlorade och vi känner inte till något bevarat filmmaterial – vare sig kopia, original- eller bevarandematerial. Läs...

Visa hela texten

Handling

Sven och Betty lever lyckliga i den lilla byn med sina jordbrukande föräldrar. Några hemvändande, skroderande svensk-amerikaner får dock Sven att gripas av en oemotståndlig längtan till...

Visa hela handlingen

Press

Filmen, med sitt lika uppbyggliga som lyckliga slut, tycks ha slagit an bättre än de samtidigt inspelade tragedierna Samhällets dom (1912/6) och Bränningar (1912/29). DN är också , trots...

Visa all press

Denna film hör tyvärr till de svenska stumfilmer som helt har gått förlorade och vi känner inte till något bevarat filmmaterial – vare sig kopia, original- eller bevarandematerial. Läs mer på Filmarkivets sida Bevarade och förlorade svenska stumfilmer.

Sven och Betty lever lyckliga i den lilla byn med sina jordbrukande föräldrar. Några hemvändande, skroderande svensk-amerikaner får dock Sven att gripas av en oemotståndlig längtan till Amerika. Och en vacker dag tar han ett känslosamt farväl av föräldrar och syster.

Snart befinner sig Sven ombord på den stora ångaren. Väl framme i New York söker han förgäves arbete. Arbetssökande finns det gott om, men arbete saknas. Längtan efter hemmet griper honom. Men till sist får han en tillfällig plats som söndagsskollärare.

Hemma i Sverige står Betty varje dag vid grinden och väntar, förgäves, på brev från brodern. En dag får hon i tidningen syn på en annons, i vilken en svensk-amerikan söker bekantskap för eventuellt äktenskap med en rar och älsklig svenska. Betty svarar på annonsen. Det kan vara ett sätt att få höra något om Svens öde. Annonsören och Betty träffas i Stockholm framför Operan. Det blir snart besök i hennes hem och förlovningskalas. Efter några månader äger bröllopet rum, med danser och lekar. Bröllopsresan går till Amerika.

Där hemma sitter föräldrarna och undrar över vad som kan ha hänt sonen. Men så kommer äntligen ett brev från honom. Allt är bra. Han har blivit präst där ute!

Under tiden har de nygifta kommit fram till New York varifrån de fortsätter till Niagarafallen. Där drabbas mannen av solsting och dör. Betty står plötsligt ensam och övergiven och utan språkkunskaper i det främmande landet.

En tolk kommer till hennes hjälp. Denne visar sig dock vara en skurk, som lurar henne att skriva på ett papper hon inte förstår. I själva verket har hon överlåtit hela mannens förmögenhet på tolken. Denne tar henne med till New York, där han blir alltmer intim. Betty anar oråd och visar honom på dörren. Men tolken har en svensktalande, kvinnlig bundsförvant som nu engageras och lockar den intet ont anande Betty med sig till ett hotell, där den hångrinande skurken dyker upp. Betty flyr ur hans grepp, upp på skyskrapans topp. En vild kamp utkämpas däruppe. Tolken håller så när på att störta ner och Betty får ett litet försprång, så att hon kan ta sig ner från skyskrapan. Men skurken är henne snart i hälarna igen.

Hon rusar in i en kyrka, där gudstjänst pågår, knäböjer framme vid altarringen. Tolken kommer efter in och förklarar att hon är vansinnig. Men prästen, som visar sig vara Sven, misstänker något. Han lyfter upp den unga kvinnan och ser då att det är hans egen syster.

Skurken grips, och Sven avslutar gudstjänsten med Betty vid sin sida.

Frihetslandet har mist sin dragningskraft.

Snart är syskonen på väg tillbaka till Sverige. Och det hela slutar med en lycklig återförening mellan föräldrar och barn. Flaggan går i topp och Sven utbrister i ett: Leve det kära gamla Sverige! (Bearbetning av program.)

Pressreaktion Svensk filmografi

Filmen, med sitt lika uppbyggliga som lyckliga slut, tycks ha slagit an bättre än de samtidigt inspelade tragedierna Samhällets dom (1912/6) och Bränningar (1912/29). DN är också , trots den lätt raljanta tonen, betydligt mer positiv till denna film än till Samhällets dom "Dess [Röda Kvarns! stora nummer var denna gång Två svenska emigranters äfventyr i Amerika, inspeladt dels i Stockholm, dels i New York och dels vid Niagarafallen af svenska skådespelare. Recensenten lyckades icke identifiera någon af dem, men tyckte att de gjorde sina saker förträffligt -- fullt ut lika bra som de amerikanska biografskådespelare, som man numera tycker sig nästan vara personligt bekant med efter att ha sett dem på hundratals dukar. Iscensättningen är mycket god, såväl scenerna från en svensk bondgård med björkar, kossor, ett landtligt bröllop, Jössehäradspolska och mycket annat, som de från New York med präktiga vyer från Brooklynbron, en spännande jakt på taket af en skyskrapa och dylikt. Dramats tendens -- ty äfven ett biografdrama kan ju numera ha tendens -- är förhärligandet af den egna lilla torfvan i Sverige på bekostnad af det stora landet i väster, som naturligtvis svärtas ned så mycket som möjligt. Sentimentalitet är en af styckets dominerande ingredienser, men därom är knappast något ondt att säga eftersom publiken nu ovillkorligen vill ha det så och för öfrigt de båda emigranternas, bror och syster, öden äro vidriga nog för att kunna göra dem sentimentala vid tanken på fosterlandet och föräldrarna. Allt som allt: stycket är bland de bästa i sitt slag och är det meningen att den svenska biografdramatik, som nu verkligen håller på att växa upp, skall alltjämt hålla så goda mått, så kan den hälsas välkommen."

Även SDS berömmer:

"En svensk film -- och därtill en af högt värde -- har biografteatern Biorama erhållit. Den skildrar två svenskars -- en broder och en syster -- äfventyr i Amerika.

Denna film är säkerligen den yppersta som tills dato utgått från Aktiebolaget Svenska Biografteatern. Att den har värderats äfven i utlandet framgår däraf, att den för en summa af ej mindre än 30.000 mark sålts till en tysk kinematograffirma.

Handlingen i dramat är god. Väl inspelad och utmärkt iscensatt bör filmen, liksom under gårdagen, då hvarje plats var upptagen, kunna locka goda hus till Biorama."

Kommentar Svensk filmografi

Publiken mottog uppenbarligen filmen med entusiasm. "Och det har funnits personer som hvarje afton besökt dessa föreställningar och med hänryckning deltagit i applåderna, då emigranterna återkomma och hissa svenska flaggan öfver sitt gamla kära hem!", meddelade en annons, säkert inte helt utan täckning. Dagens Nyheters recensent lyckades inte identifiera skådespelarna. Dessa angavs inte heller i annonsering eller programblad. På så sätt slapp man redovisa t ex att äkta mannen och bedragaren båda spelades av samma skådespelare, Eric Malmberg, ett faktum som kanske kunde kännas generande. Också Victor Arfvidson fick, lätt maskerad, ikläda sig en extra roll vid Niagarafallen. Däremot underströks särskilt att jössehäradspolskan under bröllopet i första avdelningen dansades av Carl Johannesson, Kungl Operan, och Lisa Holm, Oscarsteatern. Fotografen Julius Jaenzon sade sig också ha agerat i denna film. Kameran vevades vid dessa tillfällen av en av skådespelarna.

Detta var en av de mest uttalade antiemigrationsfilmer som gjordes, se vidare kapitel III i förordet till denna volym.

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se