Löjen och tårar : Komedi i 2 akter (1913)

Media (14 st)

Originaltitel	Löjen och tårar : Komedi i 2 akter
Filmtyp	Kortfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Victor Sjöström
Manus	Charles Magnusson
Förlaga	Löjen och tårar (Pjäs)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Svenska Biografteatern
Åldersgräns	Barntillåten
Sverigepremiär	1913-03-03

Medverkande

Victor Lundberg
Drager, häradshövding

Mia Hagman
Augusta, Dragers hustru

Richard Lund
Arvid, deras son

Tutt Spångberg
Hilda, jungfru hos Dragers

Hugo Björne
Larsson, murare, hennes far

Justus Hagman
Ferdinand, bodbiträde, hennes fästman

Visa fler

Om filmen

Denna film hör tyvärr till de svenska stumfilmer som helt har gått förlorade och vi känner inte till något bevarat filmmaterial – vare sig kopia, original- eller bevarandematerial. Läs...

Visa hela texten

Handling

Murare Larsson har en dotter, Hilda, förlovad med bodbiträdet Ferdinand. Denne tipsar en dag Hilda om en plats som jungfru hos häradshövding Drager. Hilda får platsen, men frun i huset,...

Visa hela handlingen

Press

Utförligast behandlades denna film i StT som efter de rena faktauppgifterna skrev så här: "Man har ju inte vant sig att ha alltför stora anspråk på filmer av svenskt ursprung; den här...

Visa all press

Denna film hör tyvärr till de svenska stumfilmer som helt har gått förlorade och vi känner inte till något bevarat filmmaterial – vare sig kopia, original- eller bevarandematerial. Läs mer på Filmarkivets sida Bevarade och förlorade svenska stumfilmer.

Murare Larsson har en dotter, Hilda, förlovad med bodbiträdet Ferdinand. Denne tipsar en dag Hilda om en plats som jungfru hos häradshövding Drager. Hilda får platsen, men frun i huset, Augusta, är en riktig ragata som kör med både sin man, sonen Arvid och tjänstefolket.

En kväll visar hon Hilda sina juveler som hon ber henne vara särskilt rädd om. Samma kväll skall Arvid på maskerad med sin fästmö och passar för detta ändamål på att, modern ovetande, låna juvelerna. Själv ska modern få håret upplagt av sin trogna hårfrisörska.

Under denna toalett passar Drager själv på att söka upp den söta Hilda i köket - som dock redan har besök av sin fästman, vilken i hast får gömmas bakom en skärm. Samtidigt upptäcker Augusta att juvelerna är borta och rusar ner i köket för att anklaga Hilda för stöld. Där upptäcker hon till sin förfäran först Ferdinand och sedan sin egen man:

"Min man! O, fasa!

En ny skandal inom mitt hus!"

Hårfrisörskan har under tiden kallat på polis som kommer och häktar Hilda. Hos polisen hålls stort förhör, och alla blir rädda för Augusta och tror henne - utom Ferdinand som nästa dag beger sig till Dragers hus för att få reda på sanningen. Det får han också via husets betjänt som sett Arvid lägga tillbaka juvelerna på morgonsidan. Tillsammans med Drager får de polisen att släppa Hilda som glädjestrålande återförenas med sin fästman och sin far.

Pressreaktion Svensk filmografi

Utförligast behandlades denna film i StT som efter de rena faktauppgifterna skrev så här: "Man har ju inte vant sig att ha alltför stora anspråk på filmer av svenskt ursprung; den här hör till de bättre. Handlingen rör sig om en ung tjänsteande som orättvist blir misstänkt för stöld och har en duktig karl till fästman, som räddar sin hulda mö. Fru Hagman är ett argsint äldre fruntimmer och förefaller nog så expressiv, fast dukens resurser inte medge henne talets gåva. Hr Lundberg presenterar en herre med skepparskägg och någon fallenhet för kökskurtis osv."

William i AT menade att lustspelet var "bra genomfört och innehållet underhållande" och liknande formuleringar återfanns i den övriga pressen. SDS konstaterade lakoniskt efter malmöpremiären: "Ett mycket roligt svenskt lustspel vari Victor Lundberg uppbär huvudrollen. Vare nog sagt!"

Kommentar Svensk filmografi

Berättelsen kan förmodligen ses som ganska typisk för tidens lättare och mer sentimentala underhållningsfilm. Om Charles Magnusson som filmförfattare, se Ett hemligt giftermål (1912/30).

För Tutt Spångberg blev detta hennes första och enda filmroll och hon har heller inte i övrigt lämnat några spår efter sig.

Enligt laboratoriekortet var inspelningen förlagd till juli/augusti. Eftersom det är en utpräglad interiörfilm kan man förmoda att den låg ganska sent på inspelningssäsongen som anger denna inspelningstid för flertalet filmer 1912. Premiären kom ju också först 1913.

Alla försäljningsuppgifter saknas, men filmen har uppenbarligen visats i Norge och Finland. Däremot saknas uppgifter för Danmark som i övrigt har noggranna uppgifter om svenska filmers premiärer.

Filmen finns ej bevarad.

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se