Beck 2 - Spår i mörker (1997)

Media (1 st)

Originaltitel	Spor i mørket
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Morten Arnfred
Producent	Lars Blomgren Thomas Lydholm
Manus	Rolf Börjlind Morten Arnfred Lars Duus (som Lars Sund Duus) Visa alla
Förlaga	Beck (Fiktiva personer)
Produktionsland	Danmark Sverige Tyskland Norge
Produktionsbolag	Victoria Film A/S
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1997-10-31

Medverkande

Peter Haber
Martin Beck

Mikael Persbrandt
Gunvald Larsson

Stina Rautelin
Lena Klingström

Cecilia Häll
Annika Lindgren

Carlo Schmidt
Erik Lindgren, Annikas bror

Per Morberg
Joakim Wersén

Visa fler

Handling

Poliskommissarie Martin Beck har ett förhållande med sin poliskollega, dataexperten Lena Klingström och ska på gemensam semester en vecka. Men deras planer spräcks när kollegan Gunvald...

Visa hela handlingen

Press

Beck 2 - spår i mörker mötte generellt större uppskattning än föregångaren Beck (1997/13), även om det inte saknades invändningar. Maaret Koskinen, DN: "Låt oss konstatera att...

Visa all press

Poliskommissarie Martin Beck har ett förhållande med sin poliskollega, dataexperten Lena Klingström och ska på gemensam semester en vecka. Men deras planer spräcks när kollegan Gunvald Larsson ringer till hotellet och berättar om ett mord på en tunnelbanestation - en halshuggning.

En arbetsgrupp bildas med Beck som ansvarig. Eftersom det första offret, en kvinna, ej gjort något motstånd misstänker Beck att mordet skett i mörker.

Ännu ett mord sker - denna gång i en T-banevagn - och när man vill förhöra föraren, Erik Lindgren, är denne försvunnen.

Man gör en husrannsakan hos föraren. Det visar sig att han just går en kurs och har kännedom om SLs säkerhetssystem. Utanför huset hittar Beck ett klottrat tecken - X (vilket på Internet betyder död). Samma tecken hittas också klottrat vid de två mordoffren.

Det uppstår många komplikationer: trafikkaos när T-banan av säkerhetsskäl stängs och problem med den allmänna opinionen som kräver krafttag. Så småningom öppnas T-banan åter och ytterligare tre mord sker på en gång.

Beck hittar så småningom Erik som håller sig gömd i en utbränd tunnelbanevagn. Han berättar om sin syster Annika, som till och från bor i hans lägenhet och tillhör en grupp som håller till nere i Stockholms tunnlar. När Erik och Beck går ner i tunnlarna överfalls de och Erik dödas.

Lena hittar ett dataspel, "Final Doom", på Internet där vapnen som används är svärd och sablar. Polisen hittar Annika och tar in henne till förhör. Det visar att hon har dödstecknet tatuerat på sin axel. Så småningom berättar Annika var gänget håller till, och polisen kan där se att man tänker slå till mot Odenplans T-banestation. Polisen är på plats när gänget slår till och de arresteras. (BW)

Pressreaktion Svensk filmografi

Beck 2 - spår i mörker mötte generellt större uppskattning än föregångaren Beck (1997/13), även om det inte saknades invändningar.

Maaret Koskinen, DN: "Låt oss konstatera att Beck 2 - spår i mörker är en bra, stundtals väldigt bra Sjöwall-Wahlööfilm.

Vid sidan av Rolf Börjlinds uppslagsrika manus beror det främst på samarbetet mellan regissören Morten Arnfred och fotografen Eric Kress. (-) [Det] är (-) strängt taget bara Kjell Sundvall och Bo Widerberg som i Sverige tagit polisgenren på samma berättigade allvar. (-)

Suggestiv är (-) den grovkorniga, brunmurriga bildkvaliteten, likaså den numera obligatoriska rörliga, skakiga kameran, som dock i motsats till alla På spaning i New York-epigonerna används med urskillning. Så har Arnfred till exempel inte glömt hur ändamålsenlig en gammaldags fokusdragning kan vara: hur den låter saker och ting förbli otydliga i kanterna och bara tillåter en gradvis insikt.

Även i övrigt är filmen välgörande proffsig, i dess mest grundläggande mening: inget dödkött, inget pinsamt överspel. Tvärtom. Vid sidan av den alltid återhållsamme Haber är Stina Rautelins polis och dataexpert ett välbehövligt plus till det manliga persongalleriet: späd men professionell låter hon inte som kollegan Beck känslorna eller tröttheten ta över. Medan Mikael Persbrandts stentuffe Gunvald Larsson är lakonisk och uttryckslös som en Clint Eastwood - med resultat att ett enda ryck i mungipan blir meningsdigert som ett jordskred.

Men främst är det Cecilia Häll som imponerar. Hon är helt enkelt strålande: en glåmig, sårig, otvättad uppenbarelse, en späd Nikita på dekis, representativ för den övergivenhet som filmen sätter sökarljuset på."

Jens Peterson, AB: "Berättarstilen med snabba klipp och rörlig kamera, påminner om TV:s polisserier, och det här känns mer TV än bio. Skådespelarna är dock väl valda, och intrigen löper på väloljat.

Men till sist är det ändå svårt att tro på den här seriemordshistorien i Stockholms tunnelbana.

Det börjar med ett halshugget offer och sedan dör folk en efter en innan vi serveras den rätt svårsmälta upplösningen.

En thriller på räls. Men spåren leder alltför långt in i sagans värld."

Jonas Cramby, Expr: "Huvudpersonerna är klockrena och de värsta Seven-influenserna från ettan har strukits. Actionscenerna är medryckande och den blodisande skräckstämningen på en nersläckt tunnelbanestation som filmats genom mörkerglasögon lär ge taxichaufförerna lite extra inkomster.

Jättebra, men problemet är att manusförfattaren slagit knut på sig själv för att få in Beck i nittiotalet. Luften går totalt ur filmen när historien rullas upp! Internet och ungdomskulturer som roll- och dataspel utmålas som hotfullt och filmen urholkas till att bli ett fjantigt och fördomsfullt pekoral om vuxnas rädsla för ungdomar. En Raggargänget för nittiotalet."

Jeanette Gentele, SvD: "Polisen som spelets fånge, som offer för en allt råare samhällsutveckling, som gör även förövarna till offer är den gemensamma nämnaren i båda Beck-filmerna.

Visst är det spännande men det kan inte hjälpas att den allmänna avtrubbning som skildras även drabbar skådespelarna. Peter Haber blir väldigt blek i detta totala mörker, trots försöken att skoja till honom med fula och dyra glasögonbyten. Förhållandet mellan far och dotter (Rebecka Hemse) lägger inte till något nytt.

I den nya stålhårda värld som skildras finns bara en som platsar, Gunvald Larsson i Mikael Persbrandts gestalt. Den vidriga framtid vi synbarligen går till mötes speglas kongenialt i hans kalla ljusblå ögon och nedlåtande krökta leende. Kanske borde filmerna i fortsättningen kallas Larsson."

Bertil Palmqvist, AN: "Det finns ett visst allvar i botten men mest har intrigen tillkommit av andra och actionkommersiella skäl.

Det är emellertid skickligt hanterat av danske regissören Morten Arnfred (som bl a har assisterat von Trier i Riket). Peter Haber har vid det här laget fint stuk på sin Beck. Utan hans skicklighet vore det en tämligen flat figur. Han blir alltmer betuttad i den kvinnliga poliskollegan Lena Klingström (Stina Rautelin). Och Gunvald Larsson är odräglig som vanligt, en sak som Mikael Persbrandt verkar naturbegåvad för.

Tunnelbanan och tunnlarna däromkring är naturligtvis tacksam thrillermiljö. Och Ulf Dagebys musik trampar inte direkt i konventionens spår.

Hyggligt underhållande och inte alltför våldsfixerat; det räcker en bit."

Jan Aghed, SDS: "Var manusförfattaren Rolf Börjlind fått idén till halshuggningen kan man bara gissa. Algeriet? Under alla förhållanden rör det sig om en exempellöst dålig och förvirrad thrillerstory och om en film som ifråga om dramatisk och psykologisk trovärdighet, realism och berättarteknik gör anspråk på bottenrekordet i senare års grovt spekulativa exploatering av Sjöwall-Wahlöös romanfigur Martin Beck.

Regissören Morten Arnfred är flerfaldigt prisbelönt och har också samarbetat med sin landsman Lars von Trier. Svårt att tro medan man plågar sig igenom detta mischmasch för videomarknaden."

Kommentar Svensk filmografi

Detta var efter Beck (1997/13) den andra biograffilmen i en serie på åtta filmer, varav sex för TV, om Martin Beck, Sjöwall/Wahlöös populäre kriminalkommissarie, som omplanterats i modern 90-talsmiljö. Gemensamt för dem alla är att de utgör från romanerna fristående berättelser.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se