Originaltitel | Prästen : Skådespel i 4 akter med prolog |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Spelfilm |
Regi | |
Manus | |
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Åldersgräns | Barntillåten |
Sverigepremiär | 1914-01-16 |
Egil Eide
prästen
Clara Pontoppidan
(som Clara Wieth)
Maria, torparflicka
William Larsson
Marias far, torpare
Denna film hör tyvärr till de svenska stumfilmer som helt har gått förlorade och vi känner inte till något bevarat filmmaterial – vare sig kopia, original- eller bevarandematerial. Läs...
Maria bor ensam med sin alkoholiserade far i ett torp i skogen. En dag uppvaktas hon av den unge godsägaren och blir också förförd av honom, sedan han givit henne en ring. Frieriet var dock...
Samtliga tidningsnotiser konstaterar premiärsuccén. "Stormande succés med applåder inför 'öppen ridå"' hade AB som rubrik. Orsaken tycks dock inte bara ha varit huvudfilmen. Det...
Denna film hör tyvärr till de svenska stumfilmer som helt har gått förlorade och vi känner inte till något bevarat filmmaterial – vare sig kopia, original- eller bevarandematerial. Läs mer på Filmarkivets sida Bevarade och förlorade svenska stumfilmer.
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Distributionstitel |
|
Regi | |
---|---|
Manus | |
Foto | |
Musikarrangör |
|
Orkester |
|
Orkesterledare |
|
Egil Eide | prästen | ||
Clara Pontoppidan (som Clara Wieth) | Maria, torparflicka | ||
William Larsson | Marias far, torpare | ||
Richard Lund | godsägare | ||
Justus Hagman | äldre präst | ||
Carlo Wieth | Frans | ||
Karin Alexandersson | ej identifierad roll | ||
Jenny Tschernichin-Larsson | ej identifierad roll | ||
Victor Arfvidson | ej identifierad roll | ||
Anders Bengtsson | ej identifierad roll | ||
Anna Thorell | ej identifierad roll | ||
Anna Bodén | ej identifierad roll | ||
Carl Borin | ej identifierad roll | ||
Hedvig Nenzén | ej identifierad roll |
Produktionsbolag | AB Svenska Biografteatern | ||
---|---|---|---|
Distributör i Sverige (35 mm) | AB Svenska Biografteaterns Filmbyrå |
Maria bor ensam med sin alkoholiserade far i ett torp i skogen. En dag uppvaktas hon av den unge godsägaren och blir också förförd av honom, sedan han givit henne en ring. Frieriet var dock inte så allvarligt menat. Kort efteråt överger han Maria och far till huvudstaden.
Ett år senare har Maria fött deras barn. Fadern ogillar det naturligtvis. En dag möter hon på vägen den gamle och den nye prästen. Den senare slår sig i språk med Maria och leker med barnet, men dras därifrån av sin äldre kollega som varnar honom för "en dålig kvinna".
Maria kommer senare till församlingshemmet, där hela bygden är samlad för att höra den nye prästen. Även godsägaren är där, men han låtsas inte se Maria. Det gör däremot prästen som vänligt hälsar på henne till allas förvåning och förtrytelse. Han håller sedan en kraftfull predikan, som inte slår an.
Hemkommen kör den berusade fadern Maria och hennes lille gosse på porten. Tröstlös vandrar hon därifrån och sjunker snart trött och sjuk ner vid vägkanten. Det ösregnar, men ingen bryr sig om dem, ingen utom den nye prästen. Han hejdar t o m en vagn och kör av fyra skvallerkäringar till förmån för Maria och barnet som han tar till prästgården.
Prästen och hans hushållerska sköter där om dem, tills de blir friska, och han försöker också tala godsägaren till rätta, dock utan framgång. Då tar han själv Maria i sin tjänst, vilket församlingen ser med onda ögon. Han undervisar också Maria så att hon en dag kan åka till en folkhögskola.
Församlingens respekt får han genom att en dag ge "byns skräck" ett ordentligt kok stryk, när denne berusad går bärsärkagång.
Prästen och hushållerskan tar hand om den lille gossen, när Maria är på folkhögskolan, där hon också träffar en ung man som förälskar sig i henne, men en dag måste hon hastigt fara hem, sedan hon fått ett telegram om att pojken är svårt sjuk. Prästen och Maria vakar tillsammans över sjuklingen, och prästen förstår nu att han är förälskad i henne, och Maria är inte heller hon riktigt på det klara med sina känslor. Prästen har ju alltid varit så god mot dem bägge.
Hon får nu ett bud att fadern skadat sig i skogen, och för en tid beslutar hon att återvända och ta hand om honom. Där blir hon uppsökt av den unge mannen från folkhögskolan, och hon förstår nu att det är honom hon älskar. Det förstår också prästen, när han är på väg att söka upp Maria och upptäcker dem bägge. Han bemäktigas av både vrede och sorg.
Kort efteråt kommer Maria med den unge mannen, som heter Frans, till prästgården. Han känner inte till hennes barn, och detta skall utgöra hans eldprov. Men kärleken segrar och han tar omedelbart barnet till sig. Prästen tar då deras händer och lägger dem tillsammans: "Älsken då hvarann och blifvenlyckliga". Han viger dem också i kyrkan.
Han är nu en mycket omtyckt präst, men mer som den gamle var, lite tungsint och saktmodig.
Censurnummer | 9897 |
---|---|
Datum | 1914-01-10 |
Åldersgräns | Barntillåten |
Originallängd | 2045 meter |
Kommentar | Kopiornas längd varierar från 1576 till 1927 m. 5 |
Bildformat | 1.33:1 |
---|---|
Ljudtyp | Stum |
Färgtyp | Svartvit |
Bärare | 35 mm |
Hastighet | 18 |
Längd i meter | 2045 meter |
Längd i minuter | 99 min |
Akter | 5 rullar |
Samtliga tidningsnotiser konstaterar premiärsuccén. "Stormande succés med applåder inför 'öppen ridå"' hade AB som rubrik. Orsaken tycks dock inte bara ha varit huvudfilmen. Det handlade också om invigningen av Röda Kvarn i det ståtliga Auditorium vid Norra Bantorget med plats för 1.650 personer -- och utsålt var det! Programmet inleddes med en särskild konsertavdelning, varpå följde ett kortfilmsprogram som bjöd på såväl Stockholm i vinterskrud som Riksdagens högtidliga öppnande.
Om innehållet i filmen var man som så ofta vid denna tid påfallande tystlåten i "recensionerna". Man nöjde sig med allmänna formuleringar som "djupt gripande skildring ur livet" (NDA) och liknande: "Prästen hör till de 'stora' filmdramerna och kommer säkert att gå till dess hela Stockholm njutit av Eigil Eides utmärkta konst." (AT)
Ja, skådespelarna får som vanligt sitt beröm, men Meloison i Malmö frågar sig oroligt efter anhopningen av danska och norska skådespelare i filmen: "kan man ej inom landet finna värdiga krafter till filmer av svensk produktion? (-) Det skulle verkligen vara trevligt att en gång få se en svensk film med svenska skådespelare i samtliga roller."
Till de mer kritiska hörde X X i StD som fann att "trots enstaka roande poänger verkade 'dramat' för utdraget och stillastående", och Björnung i SocD var t o m sur på publikens reaktioner: "Publiken var fulltalig och så entusiastisk att man måste reagera. Psykiskt!!!! (-) All heder åt 'Svenska Biografen' men ett karaktärsskådespel mäktar den faktiskt inte. (-) Scenerierna i detta, man får väl hoppas gripande drama, vore gjorda med en alltför närsynt kamera. Placera den litet längre bort och lita inte fullt så mycket på fotografens s k omdömesförmåga. (-) Detta om 'dramat' -- gud bevare oss för resten! Programmet var annars väl utfyllt, bl a med en alldeles ypperlig film om Stockholm i snöväder."
Prästen är Victor Sjöströms tolfte film, den femte -- och sista -- baserad på ett manuskript av den flyhänte Peter Lykke-Seest (1868-1948). Av det bevarade manuskriptet framgår inte -- som det gjorde i fallet Blodets röst (1913/19) -- om Sjöström bearbetat historien, men i beaktande av att filmen inspelades i september 1914, omedelbart efter Ingeborg Holm (1913/21) och Miraklet, (1913/23), vågar man kanske förmoda att han gav den för Lykke-Seest ganska typiska, men skickligt sammanvävda kolportagehistorien en viss konstnärlig resning och en bättre psykologisk förankring än vad manuskriptet ger vid handen.
Tidningarnas kommentarer antyder i varje fall detta och i annonserna ändrades det mer allmänna "skådespel" till "karaktärsskådespel", och man hänvisade gärna till Ingeborg Holm,, som föredöme för dessa "bilder, direkt hämtade ur svenskt folkliv".
Förutom det under sommaren nyengagerade danska skådespelarparet Carlo och Clara Wieth (som spelade huvudroller också i Miraklet) hade man för den verkliga huvudrollen engagerat den norska Nationalteaterns stora stjärna, Egil Eide, en även till sin fysik magnifik skådespelare som "spelat cirka 18 kungar och kejsare" som det står i en marginalanteckning i Nordiska filmfabrikens journal.
Det är till sist inte ointressant att konstatera att Sjöström återkom till liknande problematik i en av sina främsta amerikanska filmer, The Scarlet Letter/Den röda bokstaven, som dock baserade sig på ett väsentligt tyngre litterärt underlag. Det kan knappast vara en ren slump att Sjöström så ofta återkom till liknande motiv och motivkretsar under sin verksamhet som regissör.
Prästen invigde Auditorium som biograf i och med att Röda Kvarn flyttades från Regina till denna mer eleganta lokal, och uppenbarligen blev filmen en framgång, ty tidningsklipp ger vid handen att den togs upp som repris 1916 i både Sverige och Norge.
Förutom till de nordiska länderna såldes filmen till England, Italien, Schweiz, Ungern, Österrike, Australien, Sydafrika och USA.
Filmen finns inte bevarad.
Svenska Biografteaterns ateljé, Lidingö. Förmodligen i stockholmstrakten. |
Sverigepremiär | 1914-01-16 | Röda Kvarn i Auditorium | Stockholm | Sverige | 99 min | |
---|---|---|---|---|---|---|
Annan visning | 1914-03-27 | Verdensspeilet | Kristiania | Norge | 99 min | |
1914-09-10 | Metropol | Köpenhamn | Danmark | 99 min | ||
1914-12-21 | Esplanad | Helsingfors | Finland | 99 min |
Alkoholister |
Barn/utomäktenskapligt |
Folkhögskolor |
Förförelse |
Godsägare |
Predikan |
Präst |
Skogsarbetare |
Vigsel |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Pressklipp |
---|
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Omfång | 27 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Omfång | 27 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Omfång | 25 s. |
Språk | Svenska |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | SET |
---|---|
Album | Nej |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Danska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |