Originaltitel | En förvillelse |
---|---|
Filmtyp | Kortfilm |
Kategori | Spelfilm |
Regi | |
Manus | |
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Sverigepremiär | 1915-03-01 |
Clara Pontoppidan
(som Clara Wieth)
Hedvig Rehmer
William Larsson
Gustaf Bille, operasångare
Egil Eide
Wilhelm Hagberg, bankdirektör
Gabriel Alw
ej identifierad roll
Victor Arfvidson
ej identifierad roll
Denna film hör tyvärr till de svenska stumfilmer som helt har gått förlorade och vi känner inte till något bevarat filmmaterial – vare sig kopia, original- eller bevarandematerial. Läs...
Hedvig Rehmer, en ung dam av god familj, svärmar för den tjusige, uppburne tenoren Gustaf Bille och låter sig övertalas av honom att följa med på en turné till Amerika. Snart visar han...
Stockholmstidningarnas recensenter reagerade med påfallande likgiltighet för filmen, delvis kanske på grund av att samtliga inte hade lovord nog för en tydligen sensationell kortfilm, som...
Denna film hör tyvärr till de svenska stumfilmer som helt har gått förlorade och vi känner inte till något bevarat filmmaterial – vare sig kopia, original- eller bevarandematerial. Läs mer på Filmarkivets sida Bevarade och förlorade svenska stumfilmer.
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Distributionstitel |
|
Censurtitel |
|
Inspelningstitel |
|
Manustitel |
|
Regi | |
---|---|
Manus | |
Idé | |
Foto | |
Musikarrangör |
|
Orkester |
|
Orkesterledare |
|
Clara Pontoppidan (som Clara Wieth) | Hedvig Rehmer | ||
William Larsson | Gustaf Bille, operasångare | ||
Egil Eide | Wilhelm Hagberg, bankdirektör | ||
Gabriel Alw | ej identifierad roll | ||
Victor Arfvidson | ej identifierad roll |
Produktionsbolag | AB Svenska Biografteatern | ||
---|---|---|---|
Distributör i Sverige (35 mm) | AB Svenska Biografteaterns Filmbyrå |
Hedvig Rehmer, en ung dam av god familj, svärmar för den tjusige, uppburne tenoren Gustaf Bille och låter sig övertalas av honom att följa med på en turné till Amerika. Snart visar han emellertid andra sidor av sitt väsen och behandlar henne och den lilla flicka, som de fått utan att vara gifta, brutalt och hänsynslöst. Hedvig beslutar då att lämna honom och med flickan återvända till hemlandet.
Hemkommen skäms hon emellertid för att uppsöka sina föräldrar och svarar i stället på en tidningsannons om sekreterare hos den förmögne bankdirektören Wilhelm Hagberg, som är ungkarl.
Hon utger sig för att vara änka efter sin i Amerika döde man och hon får platsen. Bankdirektören är mycket vänlig mot henne och speciellt är han förtjust i den lilla flickan. Men han börjar även hysa varmare känslor för Hedvig, och när han ber henne gifta sig med honom, svarar hon gärna ja.
Så lever de tre lyckliga tillsammans en tid, med då händer något oväntat. Hedvigs tidigare älskare, tenoren Gustaf Bille, har återvänt till hemlandet och det har gått utför med honom. Han är mer eller mindre på dekis. Han vänder sig till Hedvig för att få hjälp att klara sig och hon, som aldrig berättat om honom för sin man, utger honom för att vara hennes svåger. Hennes man tycket att det verkar egendomligt och när han en dag överraskar den sluskigt klädde Bille inne i det lilla barnets sovrum, dit han i hemlighet smugit sig för att få se sitt barn, förstår han att det inte står rätt till. Han kontaktar en advokat för att ordna med skilsmässa.
Samtidigt har ett dyrbart, juvelbesatt etui försvunnit. Bille har stulit det och lämnat det som betalning på en skum krog. Polisen kommer och visar det för Hagberg, som genast känner igen det som en gåva till Hedvig. Men han håller god min och avslöjar ingenting.
Nu är emellertid måttet rågat. Han vill inte veta av henne längre. Hon är förtvivlad och färdig att begå självmord, men först skall hon tala om hela sanningen för sin man. Hon gör det, men mannen är obönhörlig. Han kan inte förlåta henne.
Då kommer den lilla flickan, hans ögonsten, in. Hon ser sin gråtfärdiga mamma och säger: "Fy på dej, pappa, har du varit elak mot mamma?" Flickan tar deras händer och lägger dem i varandra, och därifrån finns ingen återvändo.
Censurnummer | 12197 |
---|---|
Datum | 1915-02-27 |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Originallängd | 771 meter |
Bildformat | 1.33:1 |
---|---|
Ljudtyp | Stum |
Färgtyp | Svartvit |
Bärare | 35 mm |
Hastighet | 18 |
Längd i meter | 780 meter |
Längd i minuter | 38 min |
Akter | 3 rullar |
Stockholmstidningarnas recensenter reagerade med påfallande likgiltighet för filmen, delvis kanske på grund av att samtliga inte hade lovord nog för en tydligen sensationell kortfilm, som föregick den i programmet: en nedstigning djupt ner i kratern på Vesuvius.
En förvillelse karakteriseras som "ganska medelmåttigt och har fått ett utförande i stil med innehållet" (AT), "inte precis originellt men redbart och bra iscensatt" (StD), "ganska intresselöst men flott inspelat" (SvD). AB uttrycker den allmänna uppfattningen: "Filmen är ju inte så särdeles märklig, men som vanligt med Svenska biografteaterns filmskådespel omsorgsfullt inspelad och vackert uppsatt".
Arvid Englind (1882-1972), långt senare känd som ledare för ett teaterförlag i Stockholm med hans namn, var vid denna tid verksam som regissör, turnéledare och sekreterare vid olika teatersällskap. I den sistnämnda egenskapen hade han varit anställd hos bl a Victor Sjöström, och det var på dennes rekommendation som han för ett år anställdes vid Svenska Bio som "underregissör", vilket den gången närmast betydde inspelningsledare och/eller mer kvalificerad inspicient.
Nu hade han skrivit ett filmmanuskript, för vilket Stiller intresserat sig och förklarat sig gärna vilja spela in. Men som så ofta tidigare kolliderade olika filmer ifråga om inspelningstid. Man var mitt i den bråda sommaren 1914; Stiller hade just avslutat Skottet (1914/17) och skulle snarast börja med När konstnärer älska (1915/2). Svenska Bio beslöt då, sannolikt på Victor Sjöströms rekommendation, som några veckor tidigare haft Englind som betrodd medhjälpare vid slutförandet av inspelningen En av de många (1915/3), att låta honom debutera som filmregissör med sitt manus. En förvillelse, som var en i jämförelse med andra samtida produktioner förhållandevis kort och därför billig film, spelades in under de sista 8-10 dagarna i juli 1914.
Filmen fick ingen större framgång, och Englinds kontrakt förnyades inte. Senare gjorde han två (ännu) kortare filmer för det franska bolaget Pathé Frères' svenska produktion, Patriks äventyr (1915/18) och Brandsoldaten (1916/12), bägge på egna manuskript. Därpå återvände han definitivt till teatern. Gästspelet i filmens värld hade för honom bara varit en tillfällig förvillelse.
En förvillelse finns inte bevarad, inte heller filmens manuskript. Filmen såldes i totalt 23 kopior till 7 länder, därav 7 kopior till Ryssland och 8 till Tyskland.
Svenska Biografteaterns ateljé, Lidingö. |
Sverigepremiär | 1915-03-01 | Röda Kvarn i Auditorium | Stockholm | Sverige | 38 min | |
---|---|---|---|---|---|---|
Urpremiär | 1915-03-01 | Röda Kvarn i Auditorium | Stockholm | Sverige | 38 min | |
1915-03-01 | Paladsteatret | Kristiania | Norge | 38 min |
Amerikaturné |
Bankdirektörer |
Barn/utomäktenskapligt |
Brutalitet |
Bröllop |
Försoning |
Juveletui |
Kriminalitet |
Operasångare |
Otrohet |
Polis |
Sekreterare |
Självmordsplaner |
Stölder |
Tenor |
Änkor |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Pressklipp |
---|
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | SET |
---|---|
Album | Ja |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Danska |