Prins Wilhelms expedition till Central-Amerika/del 1 och 2 (1921)

Denna film hör tyvärr till de svenska stumfilmer som helt har gått förlorade och vi känner inte till något bevarat filmmaterial – vare sig kopia, original- eller bevarandematerial. Läs mer på Filmarkivets sida Bevarade och förlorade svenska stumfilmer.

Den första programsammanställningen av Robert Olssons upptagningar från Prins Wilhelms expedition omfattade dels resan över Nordsjön och Atlanten och besöket i den gamla svenskkolonin Saint-Bartélemy, dels bilder från Bélize och Brittiska Honduras.

Pressreaktion Svensk filmografi

Denna furstliga dokumentärfilm mottogs med hövligt intresse av kritiken men väckte ingen nämnvärd entusiasm.

"Palladium visar en serie bilder från prins Wilhelms expedition till Central-Amerika, som torde hålla sig kvar på programmet åtskilliga veckor. Man får med kamerans hjälp följa en av Johnsonlinjens båtar ned till S:t Barthélemy, den lilla ön bland Antillerna, som en gång tillhört Sverige och nu sover en oavbruten siesta under den tropiska solen. Man får följa expeditionen uppför Rio Grande i Brittiska Honduras och göra bekantskap med indianer och de svarta skogsarbetarna. Filmen är intressant och rolig; dess enda fel är att man vill se mer, när den är slut." (SocD)

"De skiftande taflorna med det rörliga lif de spegla följas med stort intresse. Dessa skola emellertid inte beskrifvas utan ses. Palladium torde också kunna räkna på fulltalig publik kväll för kväll de närmaste veckorna. Det är ju inte hvar dag en prins är midtfigur i en filmupptagning och dessutom författare till de beledsagande texterna." (Jens Flik i NDA)

"Bildserierna äro på mångahanda sätt synnerligen intressanta, och det rent fotografiska arbetet står över allt beröm. Härtill kommer vid visningen direktör Trobäcks med stor omsorg arrangerade musik -- i ett moment så indianskt som möjligt kan vara, eftersom den upptecknats medan kameran vevade in bilderna av en dans. Skulle något anmärkas, vore det kanske att resenärerna stundom väl mycket upptaga förgrunden. Hade detta varit oftare förekommande, skulle det kanske riskerats, att filmen blivit mera en odyssé än ett studieresultat." (Z-k-s i StT)

Kommentar Svensk filmografi

När Prins Wilhelms expedition till Central-Amerika planerades var ambitionerna ganska högt ställda. Det var en resa med vetenskapliga avsikter som emellertid till sist blev mycket anspråkslösa, eftersom de forskare som enligt planerna skulle ha stått för det vetenskapliga ansvaret fick förhinder.

Deltagare i expeditionen blev förutom prinsen själv ingenjör Åke Sjögren, löjtnant B af Sandeberg samt Skandinavisk Filmcentrals filmfotograf Robert Olsson, den senare uttryckligen av de övriga betraktad "helt och hållet som medlem".

Förutom på film skildrades resan av prins Wilhelm i boken "Mellan två kontinenter" (1920). Färden startade i januari 1920 och gick först till den f d svenska kolonin Saint-Barthélemy, vidare till Brittiska Honduras, till ön Cozumel och till Yucatan, där Maya-kulturens lämningar var målet för expeditionen. Resan försenades sedan något av att prinsen och löjtnant af Sande!berg blev sjuka (malaria) och hospitaliserade, men den fick en dramatisk klimax i Guatemala, där deltagarna blev vittne till den revolution i april 1920, där presidenten Cabrera störtades och efterträddes av Hurera.

Det dokumentära filmmaterialet från resan omfattade i färdigredigerat skick nästan 2600 m men fördelades för biografexploatering på sju kortare filmer, av vilka de två första tillsammans utgjorde Palladiums första utgåva ur sviten. I programmet ingick också ett amerikanskt lustspel av Thomas H Ince, Glada gossar. Nästa utgåva, omfattande tredje, fjärde och femte delarna, fick sin premiär två veckor senare (1921/4).

En sammanklippt version av resefilmerna iordningställdes för skolfilmsbruk av Svensk Filmindustri 1926, som vid det laget sedan länge tagit hand om resterna av Skandinavisk Filmcentral.

Filmfotografen Robert Olsson -- som ej får förväxlas med kollegan Oscar "Bob" Olsson -- var en av de numera bortglömda pionjärerna i svensk filmhistoria. 1909 och 1910 hade han fotograferat de första svenska spelfilmerna som producerades av Svenska Biograftea!tern i Kristianstad. Han efterträddes av Julius Jaenzon som bolagets chefsfotograf och arbetade därefter några år inom amerikansk filmindustri innan han återkom till Sverige och blev anställd hos Skandinavisk Filmcentral, vars chef Lars Björck också hade tillhört pionjärerna hos Svenska Bio.

Den autentiska indianmusik som framfördes av Trobäcks orkester vid premiären och som omnämns ovan i ett recensionsutdrag hade under inspelningen upptecknats av Robert Olsson, enligt de forskningar i hans liv och verk som bedrivits och publicerats av Lars Lindström.

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se