Fru Mariannes friare (1921)

Media (13 st)

Originaltitel	Fru Mariannes friare
Svensk premiärtitel	Fru Mariannes friare

Regi	Gunnar Klintberg
Manus	Hjalmar Bergman (se Kommentar)
Foto	Robert Olsson
Regiassistent	Nils Whiten

Astri Torsell	Marianne Renfelt, änka och godsägare
Nils Ekstam	Bernt Boo
Oscar Johanson	major Josua Crusenschöld
Fredrik Hedlund	Olof Wadenhjelm, godsägare
Hjalmar Zangenberg	Leonard Neander, pastor
Inga Ellis (som Inga Sundblad)	Lena, Mariannes kusin
Aslaug Lie-Eide	Brita, Mariannes väninna
Bror Olsson	doktor Wiesel
Josua Bengtson	prost
Torsten Bergström	ej identifierad roll
Göta Klintberg	ej identifierad roll
Gösta Nohre	ej identifierad roll

Produktionsbolag	Palladiumfilm
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Skandinavisk Filmcentral

Den unga änkan Marianne Renfelt, härskarinna på godset Svaleholm, firar sin tjugofemte födelsedag med en stor fest, dit många av traktens unga dansanta damer och herrar inbjudits. Bland gästerna finns också tre av fru Mariannes mest hängivna beundrare, de förhoppningsfulla herrarna Wadenhjelm, Crusenschöld och Neander - godsägare, major resp. präst.

Däremot saknar värdinnan den man hon själv mest håller av, hennes gamla lekkamrat, sedermera avskedade löjtnanten Bernt Boo, den stilige och lättsinnige vildbasaren.

När Bernt anländer kommer han i sällskap med Brita, Mariannes vännina, och Marianne grips av svartsjuka, när hon förstår att de två åtminstone plockat blommor tillsammans. Hon kan inte dölja sin harm.

Födelsedagsbarnet samlar sina kavaljerer omkring sig och delar ut håvor. Pastor Neander lovar hon ett fett pastorat och sin söta kusin Lena. Major Crusenschöld får löfte att välja de två yppersta hästarna i hennes stall. Godsägare Wadenhjelm får för all framtid hennes trofasta vänskap. Bernt Boo förödmjukar hon genom att säga att hon mycket väl kan betala alla hans många skulder.

Bernt grips av harm och svarar, att vill han ha någonting så tar han det, varpå han slår sina armar om Marianne och kysser henne hårt på munnen. Därefter lämnar han Svaleholm i vrede.

Marianne blir efter den händelsen dyster och sluten. Hennes faderlige vän doktor Wiesel försöker hjälpa henne genom att sprida ut ett rykte att Bernt Boo står i begrepp att gifta sig. Därmed hoppas den goda doktorn att Marianne ska inse att hon älskar Bernt och dra konsekvenserna därav. I stället reagerar Marianne genom att ge sitt ja till godsägare Wadenhjelm.

Snart är Marianne värdinna vid bröllopet mellan kusin Lena och pastor Neander. Just under bröllopsmiddagen kommer ett meddelande att Bernt Boo råkat ut för en olyckshändelse. Doktor Wiesel kallas till olycksplatsen, men även Marianne rusar upp från sin plats vid bordet för att följa med. "Därför att jag älskar honom", säger hon otåligt till sin fästman, den stackars godsägaren. Olyckan visar sig inte vara allvarlig. Marianne och Bernt får varandra. (Bearbetning av program.)

Censurnummer	26857
Datum	1921-04-21
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	1476 meter

Bildformat	1.33:1
Ljudtyp	Stum
Färgtyp	Svartvit
Bärare	35 mm
Hastighet	18
Längd i meter	1476 meter
Längd i minuter	72 min
Akter	5 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Att filmen hade en del lustiga poänger kunde kritikerna erkänna, likaså att den bjöd på behagliga bilder av ett leende herrgårdsliv, men annars var omdömena om Fru Mariannes friare föga generösa. I synnerhet den uppburna teateraktrisen Astri Torssell drabbades av hårda omdömen.

"Filmen, som tynges av en massa oväsentligheter och trots att ansatser därtill gjorts är långt ifrån kvick, står ej i nivå med övriga svenska inspelningar. En del av scenerierna äro dock vackra och fotograferingen är likaså briljant. Slutomdömet blir att Hjalmar Bergman berättar bättre än vad som kommer till uttryck i t.ex. Fru Mariannes friare - en sak som naturligtvis faller tillbaka på regin, som är under all kritik." (-n i FDP)

"Någon större framgång torde stycket ej kunna påräkna. Regissören, hr Gunnar Klintberg, har ej fått det rätta greppet på ämnet; scenerna äro icke tillräckligt varierade och verka icke sällan enklare operettupptåg. Astri Torssell, som den tjugofemåriga, levnadsglada fru Marianne, är även mindre till sin fördel än i Elisabet." (SocD)

"Hennes ståtligt nordiska, ljusa uppenbarelse hade man trott skulle göra än större effekt, men är det ej som sveke kameran i någon mån sin plikt att göra denna bild lika betagande som på talscenen?" (Z-k-s i StT)

"Astri Torssells typ och spelsätt passar absolut icke för film - hon har varken utseende, mimik eller plastik därtill. Hon är ohyggligt besvärad av kameran, kränger som ett skepp i storm vid alla sina rörelser, kan icke behärska sina anletsdrag och verkar stundom plågsamt affekterad, vilket säkerligen till stor del är ren nervositet." (Les deux i SvD)

Kommentar Svensk filmografi

Fru Mariannes friare spelades in "på ett adligt gods på Själland" och i Palladiums danska ateljéer tidigt på sommaren 1920, omedelbart innan officinens nästa inspelning med Gunnar Klintberg tog vid, dvs Elisabet (1921).

Gunnar Klintbergs samröre med Skandinavisk Filmcentral och Palladium blev knappast ur någon synpunkt lyckosamt. Uppenbarligen var det Klintbergs avsedda huvuduppgift att iscensätta "Gösta Berlings saga", som Filmcentralen lyckats förvärva filmrätten till. Tilltänkt för huvudrollen var Anders de Wahl. Någon inspelning blev inte av, men Klintberg färdigställde sommaren 1919 ett manuskript baserat på Lagerlöf-romanen, varefter han fick nöja sig med att regissera Fru Mariannes friare och Elisabet samt - i tysthet - Oscar Wilde-filmen Lord Saviles brott som spelats in redan 1919 (se 1922). Samtliga får betraktas som fiaskon, och brytningen mellan Klintberg och Filmcentralen, dvs dir. Lars Björck, blev häftig: Klintberg stämde sin antagonist för uteblivet arvode hösten 1920.

Omfattningen av Hjalmar Bergmans insats i Fru Mariannes friare är oklar. Enligt Skandinavisk Filmcentrals egna uppgifter rör det sig om ett originalarbete, skrivet "direkt för kameran". Författarens hustru, Stina Bergman, hävdar motsatsen i en essä i BLM nr 6, 1950, där hon ger sin version av denna berättelses öden.

Enligt den hade Hjalmar Bergman 1917 skrivit en novell som publicerades i tidskriften Julstämning samma år under titeln "Friarna på Rockesnäs". Våren därpå roade sig författaren med att dramatisera historien, varefter den blev liggande i en skrivbordslåda. När ett par år senare Skandinavisk Filmcentral bad om ett manus togs pjäsen fram och överlämnades till regissören, som skrev om berättelsen "efter filmens krav".

Enligt Stina Bergmans historieskrivning skulle scenariot sålunda ha utformats av Klintberg, inte av Hjalmar Bergman. Detta ifrågasätts starkt av Bergman-biografen Erik Hjalmar Linder som finner det osannolikt att Hjalmar Bergman just vid denna tid, då hans intresse för filmförfattandet var som störst, skulle ha avhänt sig möjligheterna att själv bearbeta stycket för filmen ("Kärlek och fadershus farväl", s. 109).

Skådespelet "Friarna på Rockesnäs" trycktes 1954 i del XII av Hjalmar Bergmans samlade skrifter (red.: Johannes Edfelt).

Originaltitel	Friarna på Rockesnäs (Novell)
Författare	Hjalmar Bergman

			(sommaren)	1920	1920
Palladiumfilms ateljéer	Hellerup	Danmark

Sverigepremiär	1921-04-25	Palladium	Göteborg	Sverige	72 min
Urpremiär	1921-04-25	Palladium	Göteborg	Sverige	72 min
Sverigepremiär	1921-04-25	Palladium	Malmö	Sverige	72 min
Urpremiär	1921-04-25	Palladium	Malmö	Sverige	72 min
Sverigepremiär	1921-04-25	Palladium	Stockholm	Sverige	72 min
Urpremiär	1921-04-25	Palladium	Stockholm	Sverige	72 min

Bal

Bröllop

Frierier

Födelsedagar

Försmådd kärlek

Förödmjukelse

Godsägare

Herrgårdar

Officer

Olyckstillbud

Präst

Svartsjuka

Änkor

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	8
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska