De landsflyktige (1921)

Media (88 st)

Läs mer om denna film i vår artikel "Saknade stumfilmer"

Läs mer om denna film i vår artikel "Finska förlagor i svensk film"

Originaltitel	De landsflyktige
Svensk premiärtitel	De landsflyktige
Distributionstitel	De Landflygtige (Danmark) De Landflygtige (Norge) Maanpakolaiset (Finland) De landsflyktige (Finland) Die Landesflüchtigen (Tyskland) Guarded Lips (Storbritannien) In Self Defence (USA) Les émigrés (Frankrike)
Alternativtitel	De landsflyktiga (först alternativ, sedermera den vanligaste skrivningen)
Inspelningstitel	" Nian" " Stillers ryska film"
Manustitel	Landsflyktingar (Ture Nermans ej inspelade manuskript)

Regi	Mauritz Stiller
Manus	Mauritz Stiller Ragnar Hyltén-Cavallius
Foto	Henrik Jaenzon
Arkitekt	Axel Esbensen
Ej inspelat manus	Ture Nerman
Stillbildsfoto	Algot Lindblom
Musikarrangör	Rudolf Sahlberg (Röda Kvarn, Stockholm)

Carl Nissen	furst Ivan Ivanovitsch Barantscheff
Karin Swanström	furstinnan Ivanovna Stefanovna Barantscheff, hans hustru
Jenny Hasselquist	Sonja Ivanovna, deras dotter
Nils Ohlin	Jurij Ivanovitsch, deras son
Lars Hanson	Wladimir Andrejevitsch Michailov, revolutionär student
Ivan Hedqvist	Andrej Andrejevitsch Mjasojedoff, bankir
John Ekman	revolutionär studentledare
Edvin Adolphson	revolutionär student
Semmy Friedmann	revolutionär student
Ann-Sofi Norin	rysk flykting
Stina Berg	restauranggäst
Tyra Dörum	restauranggäst
Olof Ås	frackklädd gäst vid soarén
Astrid Hermelin	festklädd gäst på soarén
Anna Hofman-Uddgren	festklädd gäst på soarén
August Schenström	frackklädd gäst på restaurangen
Ollars-Erik Landberg	vakt vid rättegången
Tyra Ryman (som Tyra Nordbergh-Ryman)	ej identifierad roll

Produktionsbolag	AB Svensk Filmindustri
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Svenska Biografteaterns Filmbyrå

På det ståtliga godset Staraja-Selo i hjärtat av Ryssland lever den rika familjen Barantscheff. Furst Ivan Ivanovitsch, hans hustru Ivanovna Stefanovna, deras dotter Sonja och son Jurij, som är löjtnant i ryska flottan och nu återhämtar sig hemma efter att ha sårats i kriget. Första världskriget är i full gång och överallt hopar sig stormmolnen.

Den nyrike bankiren Andrej Andrejevitsch Mjasojedoff söker upp fursten och föreslår honom att sälja godset på grund av de oroliga tiderna. Fursten tar anbudet som en förolämpning och vägrar. Mjasojedoff har även kastat sina blickar på Sonja, men hon har redan bryskt avvisat honom.

En dag räddar Sonja, när hon ensam är ute och kör, den unge revolutionäre studenten Wladimir Alexandrovitsch Michailoff, som är jagad av gendarmerna.

När revolutionen bryter ut, blir det Wladimir som hjälper Sonja och hennes föräldrar att fly över gränsen. Familjen slår sig ner i en internationell storstad, kanske Paris, och fortsätter där sitt forna, bekymmerslösa lyxliv i väntan på att revolutionen skall krossas så att de kan återvända till sitt forna liv i hemlandet. Men deras medförda tillgångar sinar snabbt, och det blir Mjasojedoff, som också kommit dit som flykting, som hjälper dem ekonomiskt. Han har lyckats få med sig större delen av sin förmögenhet och är redan invecklad i stora affärer. Även studenten Wladimir kommer dit, en flykting från sina forna kamrater.

En vacker dag står familjen Barantscheff på bar backe. Men Mjasojedoff ställer gärna upp, om bara Sonja ville visa lite mer tillmötesgående mot honom.

Men Sonja vägrar hårdnackat. I en upprörd scen sliter hon av sig alla familjejuvelerna, som hon burit vid kvällens välgörenhetsfest och ger dem som pant i stället för sig själv för familjens skuld. Mjasojedoff tar juvelerna och tillägger leende att panten förfaller vid årsskiftet.

På nyårsaftons kväll hittas Mjasojedoff död i sin villa, och utanför ligger Sonja avsvimmad.

Wladimir, som numera är advokat, försvarar Sonja inför rätta. Hon erkänner att hon skjutit Mjasojedoff, när han försökt våldta henne. Efteråt kastade hon ut revolvern från balkongen. Men ingen revolver har hittats.

I en paus under sista rättegångsdagen kommer förklaringen. Wladimir erkänner för Sonja vid ett besök i hennes cell att det är han som skjutit Mjasojedoff på uppdrag av sina kamrater. Mjasojedoff spionerade för den bolsjevikiska regeringens räkning på emigranterna, och många av deras i Ryssland kvarvarande släktingar hade redan blivit skjutna. Mjasojedoff var angivare, Wladimir är den verklige mördaren och Sonja har nu hans öde i sina händer.

Men Wladimirs försvarstal inför rätten för Sonja leder till att hon blir frikänd. Hon och Wladimir förenas, och Sonja säger filmens sista replik, som man den gången hoppades skulle ha en profetisk innebörd: "Ur mörkret som trycker oss, skall en gång uppstå ett nytt Ryssland, ett Ryssland som vi båda kunna älska."

Censurnummer	27901
Datum	1921-11-01
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2161 meter
Kommentar	Kopiornas längd varierar mellan 2111 och 2202 m.

Bildformat	1.33:1
Ljudtyp	Stum
Färgtyp	Svartvit
Bärare	35 mm
Hastighet	18
Längd i meter	2202 meter
Längd i minuter	107 min
Akter	5 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

De landsflyktige fick nästan genomgående en lysande kritik. I DN kallar Marfa den "Sveriges första internationella film" och fortsätter: "Den betecknar också höjdpunkten av Stillers regissörarbete hittills. Hans konstnärliga fantasi, som alltid varit stark och skapande, har här tuktats till starkare intensitet och större koncentration än någonsin förr, utan att någonsin tappa kontakten med verkligheten, med det sanna och mänskliga."

Quelqu'une i SvD karakteriserar filmen som Stillers "hittills yppersta verk", men, fortsätter hon, så "har den också i sig fått upptaga ett koncentrat av allt det bästa han förmår ge av regikonst. Vid sidan av dess regitekniska fulländning rymmer filmen ett fullmått av allmänmänsklighet och nästan lidelsefull vitalitet. När man jämför denna film med Erotikons blodlösa, ytliga flabbighet, fattar man knappast, att det är samme regissör, som svarat för dessa bägge filmer. I De landsflyktige skälver en dov återklang av den stora ryska förskingringens jämmer, varav ekot gick ut över hela världen, liksom väl med all sannolikhet även denna film skall göra, tack vare sitt gripande, till alla nationaliteter vädjande patos. Det internationella greppet på filmen är utmärkt funnet och bibehållet, tidsfärgen är klar och exakt. Men över allt detta höjer sig -- jag återkommer därtill - filmens djupt mänskliga karaktär. Den fanns även i Johan, men i De landsflyktige spänner den över större vidder. Man gripes på ett sällsamt sätt av denna levande skildring av olyckliga hem- och rotlösa människor, som i främmande land, bortkomna och tafatta som vilsegångna barn, försöka fortsätta att leva sitt tilltrasade liv efter samma linjer som förr utan att fatta vidden av sin olycka. De äro icke ytliga, fåfänga i ond bemärkelse, de äro stora barn, som för första gången möta det verkliga livet och möta det i nödens och olyckans gestalt. Först grämer dem förlusten av familjejuvelerna, därpå följer den fullkomliga etiska förkrosselsen under medvetandet om skulden och skammen. Det är gripande och äkta alltsammans. (-) Förståndigt nog har filmen icke lokaliserats till någon bestämd ort, och det blir bara den svenska publiken som här och där igenkänner en hastigt förbiskymtande Stockholmssilhuett. En eloge måste man ägna åt de väl gjorda snölandskapsbilderna; fotograf Henrik Jaenzons andel i det remarkabla filmverket är likaledes värd det livligaste erkännande."

Även den anonyme recensenten i NDA gör jämförelser mellan De landsflyktige och några av Stillers tidigare filmer, dock utan att helt dela Quelqu'unes synpunkter: "De landsflyktige innebär för Mauritz Stiller en ny obestridlig triumf, om den än icke öfverträffar eller ens når upp till hans två hittills stoltaste verk Herr Arnes pengar och Erotikon."

Nick i SocD kallar filmens regi "ett mästerverk" och skriver om domstolsscenerna, som ju upptar en betydande del av filmen, att de "äro även av utomordentlig dramatisk verkan, ehuru sådana ju äro vardagsmat på den vita duken".

Nick tar även upp en den gången ömtålig fråga: "Det torde komma att råda delade meningar om huruvida filmen har någon politisk tendens. Strängt taget är detta likväl ej fallet. Någon propaganda för bolsjevikerna är den inte, men å andra sidan är skildringen av de aristokratiska emigranterna, som intet lärt och intet glömt, icke överdrivet mildrande."

Även skådespelarna får överlag högt beröm, främst av dem Jenny Hasselqvist, "ställvis frappant erinrande om Tora Teje" (NDA). I StD ägnar Masque henne en stor del av recensionen: "Det är nästan litet svårt att inte bli lyrisk inför denna unga Sonja, i synnerhet när man ser henne i den vackra, ryska spetsklänningen och med stor, rund hatt. Kanske skulle Norma Talmadge vid konkurrens slå henne ur brädet, men det är inte säkert. Det är för resten ett absolut släkttycke mellan dessa båda filmstjärnor, åtminstone i spelet. Möjligen skulle den skickliga amerikanskan utvinna mycket mera av den tacksamma rollen, ja kanske skulle hon vara vackrare också, men bortsett från denna vid litet närmare eftertanke kanske oförsiktiga jämförelse, så är Jenny Hasselqvist en härlig ögonfägnad och kommer att skörda stor beundran. (-) Hon har ett måttfullt spel, och i synnerhet i början, där hon har att vara en lycklig och framför allt stolt ung furstinna, är hon utmärkt. Sorgen har hos henne ett par artificiella moment. Och när hon dansar, är hon den självmedvetna premiärdansösen livs levande. Men i sin helhet korar henne denna filmskapelse bestämt till Den Svenska Filmstjärnan."

Quelqu'une avslutar sin inte mindre berömmande karakteristik av Jenny Hasselqvist med: "Det är en oskattbar kraft, som den svenska filmen äger i denna sin främsta konstnärinna."

Lars Hanson får också sin beskärda del av berömmet. AB:s anonyme recensent skriver: "Lars Hansson som den unge studenten och försvarsadvokaten är alldeles förträfflig, och maken till filmskådespelare får man säkerligen leta efter i vilket filmproducerande land som helst."

Den likaledes anonyme recensenten i NDA kallar hans "frihetshjälte" för "varm, orädd, viljekraftig, med nära nog ett förklarande skimmer öfver det stolt burna hufvudet i domstolsscenerna".

Det skulle heller inte dröja länge förrän Lars Hanson fick ett flerårigt engagemang i Hollywood.

I StT skriver sign X Y om filmens skurk på ett sätt som stundom var typiskt för den dåtida tidsandan: "Hr Ivan Hedqvist ger en i hög grad träffande gestaltning åt en av krigsårens osympatiska gulaschbaroner av judisk extraktion."

Bland filmens debutanter var Karin Swanström, den gången legendarisk turnéledare i landsorten. Masque skriver om henne i StD: "Den sympatiska fru Karin Swanström (-) är som vanligt vacker och rolig att se. Egentligen är hon väl som yttre typ betraktad den vackraste medelålders dam med scenisk rutin som kan uppletas."

De landsflyktige var Karin Swanströms första kontakt med film. Under de följande 20 åren skulle hon spela 50-talet filmroller och dessutom i flera år verka som konstnärlig produktionsledare för SF:s långfilmsproduktion.

Endast en recensent stämde inte in i de andras hyllningskör. Det var FDP:s medarbetare, sign rl, som skrev: "I sin byggnad präglas denna film icke av någon särskild originalitet; det är svensk teaterfilm i amerikanskt manér. (-) Den är inget mästerstycke, men bådar gott för den svenska filmkonstens framtid, om man kan frigöra sig från slentrianen och följa exemplet från håll, där man insett, att det ges nya, friare former för denna konst än de hittills använda."

Det sistnämnda var tidigt profeterat. Eisensteins och Pudovkins genombrottsfilmer kommer ju först några år senare.

Kommentar Svensk filmografi

Stiller, som för det definitiva manuskriptarbetet för De landsflyktige inte längre hade tillgång till sin tidigare medarbetare Arthur Nordén, vände sig därvid först till författaren Ture Nerman (1886-1969) och bad denne på grundval av den finske författaren Runar Schildts (1888-1925) novell "Zoja", publicerad i novellsamlingen "Häxskogen", 1920, utarbeta ett filmmanuskript.

Nerman som genom sitt starkt radikala, politiska engagemang var intresserad av både miljön och novellens personer, lade ner stort arbete på uppgiften och levererade i sinom tid ett manuskript med titeln "Landsflyktingar".

Men Stiller tyckte inte om bl.a. konfliktens upplösning. Nerman hade ännu starkare än Runar Schildt i sin berättelse betonat att Sonja var den enda av den ryska familjens medlemmar, som var i djupare mening livsduglig, och lät henne i filmens slut återvända till Ryssland för att inom dess nya socialistiska samhällssystem ta aktiv del i återuppbyggnaden av landet.

Någon kriminalintrig med ett mord och åtföljande rättegång fanns inte i Nermans manuskript, liksom inte heller i Schildts novell. För det inslaget står i första hand Ragnar Hyltén-Cavallius, som efter Nerman fick uppdraget att arbeta om manuskriptet. Men både Stiller och Cavallius har behållit och ytterligare betonat Sonja som den verkligt livsdugliga inom flyktingfamiljen. Nermans manuskript hade dessutom en klar politisk tendens och en starkt positiv inställning till den ryska revolutionen. Den senare uppfattningen delade varken Stiller eller Cavallius, varför alla sådana inslag bortföll i deras manuskript.

Ture Nermans filmmanuskript är bevarat men däremot inte Stillers och Cavallius slutliga manuskript. Filmen är heller inte bevarad annat än i ett antal smärre, lösryckta fragment, vilka restaurerats och samlats i klippfilmen Stillerfragment (1975).

De landsflyktige spelades in från mitten av juli till mitten av september 1921. Det allra mesta arrangerades i ateljé, t.o.m. flykten i släde i snöstorm, vilket bevarade inspelningsbilder visar.

Den verkliga händelse inom ryska emigrantkretsar i Stockholm, som några recensenter nämner och anser att filmen i viss mån anspelar på, var den s k Hadjetlaché-ligans mord på några ryssar i en villa i Bollstanäs 1919. Huvudmannen fick livstids straffarbete.

Det var under inspelningen av De landsflyktige, som Stiller, sedan födseln i Helsingfors rysk medborgare, den 15 juli 1921 efter ansökan blev svensk medborgare.

På premiärbiograferna i Stockholm, Göteborg och Malmö var De landsflyktige ca 2130 m med en beräknad dåtida visningstid av 93 minuter. Men redan för visningarna på andrahandsbiograferna några veckor senare klipptes filmen ner till ca 1890 m, vilket ger visningstiden 83 minuter. Därvid förkortades och i några fall utgick hela scener samt 28 texter. Resultatet torde ha blivit en allmän åtstramning av berättelsen och ett genomgående snabbare tempo.

De landsflyktige såldes för visning i Danmark, Norge, Estland, Lettland, Litauen, Storbritannien, Belgien med kolonier, Luxemburg, Frankrike med kolonier, Schweiz, Italien med kolonier och protektorat, Spanien, Portugal, Tyskland med fristaten Danzig och Oberschlesien, Polen, Tjeckoslovakien, Österrike, Ungern, Jugoslavien, Serbien, Rumänien, Bulgarien, Montenegro, Albanien, Grekland, Turkiets europeiska och asiatiska delar, Argentina, Brasilien, Chile, Paraguay, Uruguay och USA. Totala antalet utomlands försålda kopior är omöjligt att beräkna, då såväl A- som B-negativet under en längre tid befann sig för kopiering där. Ej heller låter sig totala inkomsten beräknas i brist på tillräckliga, bevarade uppgifter.

De landsflyktige är inte den enda film, som bygger på motiv från Runar Schildts författarskap. Berättelsen "Köttkvarnen" låg till grund för den finska filmen Den stulna döden (1938), regi Nyrki Tapiovaara, och i ännu friare bearbetning för den svenska Med livet som insats (1940), regi Alf Sjöberg. Den svenska Galgmannen (1945), regi Gustaf Molander, byggde på en av Schildts oftast spelade enaktare.

Originaltitel	Zoja (Novell)
Författare	Runar Schildt

		Sverige		1921-07	1921-09
Filmstaden	Råsunda
Steninge slott	Stockholm
Stadsgårdskajen	Stockholm		(m.fl. miljöer)

Sverigepremiär	1921-11-07	Cosmorama	Göteborg	Sverige	107 min
Urpremiär	1921-11-07	Cosmorama	Göteborg	Sverige	107 min
Sverigepremiär	1921-11-07	Röda Kvarn	Helsingborg	Sverige	107 min
Urpremiär	1921-11-07	Röda Kvarn	Helsingborg	Sverige	107 min
Sverigepremiär	1921-11-07	Metropol	Malmö	Sverige	107 min
Urpremiär	1921-11-07	Metropol	Malmö	Sverige	107 min
Sverigepremiär	1921-11-07	Röda Kvarn	Stockholm	Sverige	107 min
Urpremiär	1921-11-07	Röda Kvarn	Stockholm	Sverige	107 min

Originaltitel	Musik i urval (kontakta redaktionen för detaljer om enskilda filmer)

Stiller-fragment (1969)		De landsflyktige (1921)
Minns du? (1935)		De landsflyktige (1921)
Oidentifierade scener (1920)		De landsflyktige (1921)
Scener ur gamla svenska filmer (19-0)		De landsflyktige (1921)

Angivare

Bankir

Emigranter

Familjejuveler

Flykt

Flykting

Flyktingkoloni

Flyktingtåg

Gendarmer

Godsägare

Gulasch

Konspiration

Landsflykt

Lånepant

Mord

Nyrik

Revolutioner

Revolutionär

Rysk marinlöjtnant

Ryssar

Ryssland/Tsartiden

Rättegångar

Släde

Student

Tåg

Uppkomling

Välgörenhetssoaré

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	124

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	1

Storlek	Större än 80 x 110 cm
Antal exemplar	3

Storlek	Större än 80 x 110 cm
Antal exemplar	2

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Dialoglista
Manustitel	De landsflyktige. Skådespel i fem akter av Mauritz Stiller.
Omfång	9 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Les émigrés.
Omfång	9 s.
Språk	Franska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Bakombild papper	4
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Nederländska