Gunnar Hedes saga (1923)

Media (120 st)

Mauritz Stiller strök och la till och gjorde en rafflande melodram av Selma Lagerlöfs En herrgårdssägen, med tusentals renar i full karriär, spöklika dubbelexponeringar och en frälserska med änglalockar.

"Se på de ögonen!" Komediennen Stina Berg, cigarrökande artist i tyllkjol och stramande trikåer, himlar sig över sin fiolspelande skyddsling. Att ha sådana ögon och inte ha minsta anlag för att bli artist! Konstnär! Det är oklart om det är bristen på konstnärliga förutsättningar eller något annat som får den stackars Mary Johnson att se så fruktansvärt olycklig ut. Stina Berg och clownen Adolph Olschansky far runt och slår volter och går på lina en halv meter över marken och verkar hur glada som helst. Konstnärer!

Storstjärnan Lars Hanson skulle spela titelrollen när Mauritz Stiller plötsligt ändrade sig och gav den till den sammetsögde Einar Hansson, som knappt hade gjort någonting. Han tar i allt han kan i rollen som den drömmande ynglingen som inte får bli "fiolspelare och fantast" för sin mor, utan ska läsa bergsvetenskap och rädda dem från utmätning. Han blir kär i fiolspelerskan, men åker lydigt iväg och studerar sten. Från bergen skriver han att han ska tjäna en förmögenhet genom att driva en renhjord tjugo mil söderut och sälja djuren för dubbla priset. Det låter ju lätt.

Ljuv förälskelse, oväntad katastrof och frälsande kärlek. Stiller har rätat ut och plattat till Lagerlöfs berättelse och gjort en rafflande melodram med spöklika dubbelexponeringar och mäktiga bilder av väldiga renhjordar. Giganten Julius Jaenzon (pseudonymen J. Julius) fotograferade. Med filmer som Terje Vigen, Berg-Ejvind och hans hustru, Körkarlen och Herr Arnes pengar satte han, Victor Sjöström och Mauritz Stiller svensk film på världskartan.

"Ett filmskådespel med motiv från En herrgårdssägen i fri bearbetning iscensatt av Mauritz Stiller", lyder förtexterna. Fri var ordet. Selma Lagerlöf var inte glad. Stiller hade ändrat och lagt till, och flera grundläggande motiv var borta. 

"Hede, som i Selma Lagerlöfs berättelse blir vansinnig på grund av själsskakningen vid åsynen av levande varelsers dödskval, förlorar i filmen sitt förstånd på grund av en fysisk chock och de skador han lider […]", skrev Quelqu'une (Märta Linqvist) i Svenska Dagbladet. Och året därpå skulle Stillers version av Gösta Berlings saga göra Lagerlöf rasande.

"De ögonen måste du lyda" säger herrgårdsfrun till sist till sin son i Gunnar Hedes saga. Mary Johnson hade gjort succé som den renhjärtade Elsalill i Herr Arnes pengar – den enda av Stillers tre filmatiseringar Lagerlöf inte tyckte direkt illa om. Här himlar den änglalika skådespelerskan en hel del med ögonen, men när det gäller tar hon sig samman. Hon fick extatiska recensioner.

Hon är "ett riktigt under av täckhet och flickaktig sprödhet" (Stockholms Dagblad), det ligger "över hela henne en blomlik grace" (Stockholms-Tidningen), hon får fint fram "det veka och drömmande" (Social-demokraten). I Dagens Nyheter skriver Marfa (Elsa Danielson/Jonason) att hon "är just en sådan fin och spröd flickgestalt som Selma Lagerlöf skildrat i En herrgårdssägen. Älvlik och späd, nästan bara själ, tilltror man henne gärna den makt hon har över den vansinnige, och särskilt i den scen då hon spelar på sin fiol för att återuppväcka Gunnar Hedes förstånd ha hennes ansikte och hennes blick en intensitet som hypnotiserar. Här firar Stillers personinstruktion en verklig triumf."

Quelqu'une i Svenska Dagbladet var nöjd med Einar Hansson också: "Han är otvivelaktigt ett gott förvärv för filmen med sitt ytterst känsliga, livliga minspel och sina vackra, uttrycksfulla drag. Hans veka ungdomlighet är på sätt och vis på sin plats i Gunnar Hedes roll, om man än ej kan värja sig för tanken på vilken storartad patologisk studie Lars Hanson här skulle kunna åstadkomma."

Nina Widerberg (2016)

Observera att filmen i nydigitaliserat skick från 2021 har en längd på 70 minuter, då det saknas cirka 30 minuter av filmens originalversion. För att förtydliga filmens handling har de flesta mellantexter använts, även för de scener där rörligt bildmaterial helt saknas. 
(Redigerat 2021-06-01)

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Hör mer om denna film i vår podd "Djur på film"

Läs mer om denna film i vår artikel "Quelqu’une – en sylvass pionjär inom filmjournalistiken"

Läs mer om denna film i vår artikel "Selma Lagerlöf och den svenska guldåldern"

Läs mer om denna film i vår artikel "Fem for till Hollywood"

Se filmen på Filmarkivet.se

Se denna film i Minibion inne i vårt bibliotek i Filmhuset

Originaltitel	Gunnar Hedes saga : Filmskådespel med motiv från En herrgårdssägen av Selma Lagerlöf
Svensk premiärtitel	Gunnar Hedes saga
Internationell titel	Gunnar Hede's Saga
Distributionstitel	En Herregaards Saga (Danmark) En Herregaardssaga (Norge) Gunnar Heden taru (Finland) Gunnar Hedes saga (Finland) Die Herrenhofsage (Tyskland) Eine Herrenhofsage (Österrike) Le vieux manoir (Frankrike) The Judgement (Storbritannien) Snowbound (Storbritannien) The Blizzard (USA)
Alternativtitel	Violin (preliminär titel) The Old Mansion (titel på reklam)
Vod-titel i Sverige	Gunnar Hedes saga
Manustitel	En herrgårdssägen

Regi	Mauritz Stiller
Manus	Mauritz Stiller Alma Söderhjelm (medarbetare)
Produktionschef	Charles Magnusson
Foto	Julius Jaenzon (som J. Julius)
Musik	Helmer Alexandersson (orig.musik; dock endast vid större orkester)
Arkitekt	Axel Esbensen
B-foto	Henrik Jaenzon
Stillbildsfoto	Louis Huch (porträttfoto)
Biträdande fotograf	Carl-Axel Söderström
Smink	Manne Lundh Ester Lundh

Einar Hanson	Gunnar Hede
Pauline Brunius	fru Hede, hans mor
Hugo Björne	brukspatron Hede, hans far
Mary Johnson	Ingrid, föräldralös flicka
Adolf Olschansky	Blomgren, landsvägsgycklare
Stina Berg	fru Blomgren, hans hustru
Thecla Åhlander	jungfru Stava
-	Ej krediterade:
Gösta Hillberg	advokat
Gustaf Aronson	inspektorn
Albert Christiansen	Gunnar Hede som barn
Julia Cederblad	auktionsspekulant
Concordia Selander	auktionsspekulant
Lotten Olsson	auktionsspekulant
Ingeborg Strandin	tjänstekvinna på Munkhyttan

Produktionsbolag	AB Svensk Filminspelning
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Svenska Biografteaterns Filmbyrå	1923
Distributör i Sverige (DCP)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	2021
Laboratorium	AB Svensk Filmindustris filmlaboratorium



I filmens upptakt är Gunnar Hede 9--10 år och bor på herrgården Munkhyttan med sina föräldrar. Han tycker om att spela fiol och har redan en liten fiol, avpassad för hans ålder. Ständigt ber han jungfrun Stava åter och åter berätta om hans farfar, som var en vandrande spelman, innan han blev rik och köpte Munkhyttan. Farfadern hade tjänat sin förmögenhet genom att föra en stor renhjord söderut och där sälja den med god förtjänst.

Varken Gunnars far eller hans mor tycker om hans lust att spela fiol och hans intresse för farfadern. De skickar honom till en teknisk högskola för att utbilda sig till bergsingenjör och kunna överta skötseln av Munkhyttan.

Men Gunnar spelar fiol i stället för att sköta sina studier. När hans far dör, får han och hans mor veta att Munkhyttan är bankruttmässigt. Det finns inga pengar att studera för längre.

Några kringresande lindansare, konstnärsparet Blomgren, uppträder på Munkhyttans gårdsplan, medan Ingrid, deras föräldralösa fosterbarn spelar. Gunnar går ut till dem och han och Ingrid turas om att spela på hennes fiol.

Gunnars mor, som fortfarande tycker mycket illa om att Gunnar fortsätter att spela, kommer ut, tar fiolen ifrån dem och slår sönder den. När hon får veta att det var Ingrids fiol, ger hon henne istället den fiol, som tillhört Gunnars farfar. Men när Ingrid får veta det, ger hon Gunnar fiolen tillbaka, och när lindansarna drar vidare, följer Gunnar med dem och Ingrid.

Gunnar måste lämna Ingrid som blivit sjuk. Han börjar resa runt som violinist och har stor framgång. En dag under en av sina resor hör han talas om att man fortfarande kan göra stora pengar på att föra renhjordar söderut och sälja dem där.

Gunnar tar ut alla sina besparingar, med vilka han avsett att rädda Munkhyttan, och köper en stor renhjord, som han med samers hjälp börjar driva söderut. Men en svår snöstorm skingrar hjorden och själv blir han släpad efter ledarrenen och svårt skadad.

Han kommer tillbaka till Munkhyttan, som nu är färdigt att gå under klubban, och minns ingenting. Han känner inte ens igen Ingrid, när hon kommer dit och hans mor ber henne stanna för att försöka hjälpa till att rädda Gunnar tillbaka till livet.

Men allt ser ut att vara förgäves. Ingrid återvänder till lindansarparet och en dag står hon åter på Munkhyttans gårdsplan och spelar som förr. Då kommer minnet plötsligt tillbaka för Gunnar, minnet med alla sina detaljer.

Några stenar, han tidigare hittat på Munkhyttans ägor, visar sig vara kopparkis. Munkhyttan kan räddas.

Ingrid och hennes fiolspel har räddat Gunnar, som ingenting minns av den mörka tiden. Hon stannar hos honom och framtiden är ljus för dem bägge.

Texten reviderad 2011-01-21

Censurnummer	30654
Datum	1923-12-15
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2049 meter
Kommentar	Kopiornas längd varierar mellan 1799 meter och 2083 meter. Utöver 13 kopior 1922 stämplades 2 kopior 1926.

Bildformat	1.33:1
Ljudtyp	Stum
Färgtyp	Svartvit (tintad)
Bärare	35 mm
Hastighet	18
Längd i meter	2083 meter
Längd i minuter	101 min
Akter	5 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Något riktigt helhjärtat beröm fick inte filmen av stockholmsrecensenterna, trots att de genomgående uppehöll sig vid en rad förtjänster hos filmen, ofta olika för olika recensenter. Några av dem gick in för ganska utförliga och omsorgsfullt motiverade värderingar av filmen i förhållande till Selma Lagerlöfs roman och signerade sina omdömen. Andra avfärdade filmen mera summariskt och föredrog att förbli anonyma, nu som ofta tidigare. De utförligaste recensionerna publicerades som vanligt av Stockholms två ledande morgontidningar, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter.

I SvD skriver Quelqu'une att filmbearbetningen av Selma Lagerlöfs "En herrgårdssägen" är "så fritt verkställd, att nu endast fragment återstå av den Lagerlöf!ska berättelsen, medan huvudinnehållet är nytt. Några få drag äro gemensamma; även filmen handlar om den unge herrgårdssonen Gunnar Hede från Munkhyttan i Värmland, som slår ett slag för att rädda gårdens ekonomi, råkar ut för olyckan att förlora sitt förstånd men återfår det under det magiska inflytandet av tonerna från en fiol. Men kring denna kärna är byggd en alldeles nygjord historia, och om den stackars 'Getabocken', dåren som niger för alla fyrfota djur, och om Ingrid som han räddar från skendöd och ur graven, har filmen intet att förmäla.

Långt i förväg tillkännagavs, att man måst förändra berättelsen i 'En herrgårdssägen' om hur getterna omkommo i snöstormen och hur Hede efter att ha bevittnat detta hemska skådespel förlorade sitt förstånd, då episoden tekniskt var omöjlig att framställa på film och därtill skulle inneburit onödigt djurplågeri. I stället för getter har filmen en renhjord, som upplöses och förskingras, emedan ledarrenen blir vild och skenar sin väg, släpande Hede efter sig. Efter denna vådliga färd mister Hede förståndet.

Att denna detaljförändring av praktiska skäl måst företagas är förklarligt, men därmed lägges också hela historien på annan basis. Hede, som i Selma Lagerlöfs berättelse blir vansinnig på grund av själsskakningen vid åsynen av levande varelsers dödskval, förlorar i filmen sitt förstånd på grund av en fysisk chock och de skador han lider medan han släpas efter renen. Härmed mister filmen den djupa etiska tragik, som boken besitter."

Recensenten skriver vidare att man hade väntat sig i filmen finna "åtminstone något av bokens anda, en fläkt av dess gripande stämning, en skymt av dess psykologiska mästerskap. Man kan ej heller avhålla sig från att undra, varför icke de dramatiska situationer, som ändå i så rikt mått förekomma i boken, kunnat användas för filmändamål.

Med en viss beklämning konstaterar man också i Gunnar Hedes saga, hur man på svenskt filmhåll mer och mer börjar avlägsna sig från de gamla förnäma svenska filmtraditionerna. Här finns föga av den andliga bärkraft, den kultur och den konstnärliga målmedvetenhet, som gjorde Stormyrtösen, Ingmarssönerna, Herr Arnes pengar och Körkarlen till mästerfilmer. I stället skönjas oroväckande tendenser, trevare efter tillfredsställande av banal utländsk filmsmak. Det vore mer än beklagligt, om praktiskt-ekonomiska hänsyn skulle föranleda ett avprutande på de stränga konstnärliga principer, som bragt svensk film till en särställning på den internationella filmmarknaden."

Marfa i DN är också till att börja med mycket kritisk mot filmen. Hon skriver att "filmen och boken ha, strängt taget, inte det allra minsta att göra med varandra; grundtonen, stämningen, den etiska innebörden i En herrgårdssägen äro absolut borteliminerade i Gunnar Hedes saga och ersatta med en strävan att skapa sensation, som ytterligare fjärmar de båda verken från varandra".

Hon beklagar också att filmen "helt och hållet" saknar "den underbara sagostämningen i Selma Lagerlöfs bok, dess mystik och dess människor. Och man minns ovillkorligen Victor Sjöströms lika pietetsfulla som genialt personliga filmtolkning av Körkarlen."

Men sedan är hon beredd att ge filmen sitt erkännande. Hon kallar Stillers verk "synnerligen fängslande och skickligt gjort" med "tragedi och komedi verkningsfullt blandade om varandra, utan att tuppfjätet mellan det sublima och det löjliga någonsin överskrides".

Även Masque i StD ger sitt erkännande åt Stillers arbete. Inledningsvis kallar hon filmen "en mycket underhållande berättelse" och "både gripande och vacker", men sedan kommer hennes beklagande av att det "finns ingenting av Selma Lagerlöfs berättande i denna film, den har inte ett spår af hennes tjusande charm, det finns inte en fläkt av den gamla värmländska herrgården, inte heller finns grunden kvar, varpå sägnen är byggd".

Hennes slutomdöme blir i alla fall att "Gunnar Hedes saga är säkert en publikfilm i bästa bemärkelse, ty med borteliminerande av Selma Lagerlöfs namn är det en mycket vacker och underhållande, förstklassigt iscensatt berättelse".

I AB skriver R L att helhetsintrycket av filmen är "stort och mäktigt" och att den största behållningen av filmen har "givetvis de som inte läst skildringen", Selma Lagerlöfs roman.

Samma betraktelsesätt återkommer på andra håll. Arbetaren kallar Gunnar Hedes saga "en bland Stillers mest konstnärligt fullödiga filmer". FDP kallar den "regissörstriumf", den är "en vacker, helgjuten, konstnärlig film". Även Jens Flik i NDA kallar filmen "en regissörstriumf" och skriver att den på varje punkt vittnar om "livlig känsla för de konstnärliga värdena".

X X i StT ser på samma sätt på filmen: "Man har under alla förhållanden här en film av rikt självständiga värden, visserligen tillrättalagd, så att den främst slår an de sentimentala strängarna, men rymmande även glimtar av uppfriskande humor och en vildmarksepisod med en renhjord, som är både ståtlig och bräddfull av spänning."

Alla skådespelarna i filmen får mycket beröm, främst dock Mary Johnson, en gång Elsalill i Stillers Herr Arnes pengar (1919). Recensenterna överbjuder varandra i lovord. Hon är "ett riktigt under av täckhet och flickaktig sprödhet" (StD), det ligger "över hela henne en blomlik grace" (StT), hon får fint fram "det veka och drömmande" (SocD).

I DN skriver Marfa att hon "är just en sådan fin och spröd flickgestalt som Selma Lagerlöf skildrat i En herrgårdssägen. Älvlik och späd, nästan bara själ, tilltror man henne gärna den makt hon har över den vansinnige, och särskilt i den scen då hon spelar på sin fiol för att återuppväcka Gunnar Hedes förstånd ha hennes ansikte och hennes blick en intensitet som hypnotiserar. Här firar Stillers personinstruktion en verklig triumf."

Quelqu'une i SvD berömmer Einar Hansson som Gunnar Hede: "Han är otvivelaktigt ett gott förvärv för filmen med sitt ytterst känsliga, livliga minspel och sina vackra, uttrycksfulla drag. Hans veka ungdomlighet är på sätt och vis på sin plats i Gunnar Hedes roll, om man än ej kan värja sig för tanken på vilken storartad patologisk studie Lars Hanson här skulle kunna åstadkomma."

Kommentar Svensk filmografi

Selma Lagerlöf skrev romanen "En herrgårdssägen" på våren 1899 och den kom ut på hösten samma år. Planerna att filma den går tillbaka till 1915, då Svenska Bio köpte en bearbetning för film av romanen, som sedermera manuskriptförfattaren och regissören Gustaf Molander gjort. Först efter det att Svenska Bio i mars 1919 tecknat ett generellt avtal med Selma Lagerlöf om filmrätten till alla hennes böcker, blev tanken på att filma även "En herrgårdssägen" åter aktuell.

Filmen Gunnar Hedes saga skiljer sig på en rad väsentliga punkter från Selma Lagerlöfs berättelse. Stiller har också redan på filmens förtext betonat att den är ett "filmskådespel med motiv från En herrgårdssägen i fri bearbetning". På filmen står han ensam för filmens manuskript och det är utom allt tvivel att filmens uppläggning och dramatiska linje är hans verk, även om han som vanligt haft en medarbetare för detaljarbetet och utskriften av manuskriptet, i detta fallet den finlandssvenska författarinnan Alma Söderhjelm.

När manuskriptet var färdigt, underställde han Selma Lagerlöf det, precis som han tidigare gjort med manuskriptet till Herr Arnes pengar (och som Sjöström också alltid gjort före sina inspelningar av hennes böcker). Men denna gången protesterade författarinnan kraftigt och lät först så småningom och mycket motvilligt och då mer av bolaget än av Stiller själv övertala sig att inte godkänna men väl låta bli att offentligt protestera mot ändringarna eller -- som hon ansåg -- förvanskningarna av berättelsen.

Inspelningen av Gunnar Hedes saga började i mitten av april 1922, då scenerna med renhjorden togs vid Kallsjön i Jämtland. Inspelningen fortsatte sedan under maj och hela juni med interiörer och övriga exteriörer, som med undantag för scenerna i skogen kring Munkhyttan, vilka togs i Nacka, arrangerades på Filmstadens gård.

Kring området bakom ateljéerna byggdes en hög mur med en stor järngrind. Dörrar och fönster sattes in i stora ateljéns glasvägg, som för övrigt kläddes över och försågs med de ståtliga pelare, som ramar in Munkhyttans entré. Härigenom, och det var därför detta omfattande arrangemang genomfördes, fick man möjlighet att osökt och i samma kamerainställning kombinera interiör- och exteriörupptagningar.

Även den svåra och ömtåliga drömscenen, där Ingrid ligger i sin säng och Fru Sorg kommer i en släde, är arrangerad utomhus på Filmstadens område, vilket ytterligare bekräftas av inspelningsbilder från tillfället.

Det var från början meningen att Lars Hanson skulle ha spelat Gunnar Hede och han deltog också i en del förberedelser, då Stiller plötsligt ändrade sig och gav Einar Hansson rollen. Den var inte dennes filmdebut, som många recensenter påstod. Einar Hanssons första filmroll var som Idas fästman i den första inspelningen av Hemsöborna som Calle Barcklind regisserade 1919. Senare ordnade Stiller en roll åt honom i den tyska filmen Den glädjelösa gatan (1925), regisserad av G W Pabst, där även Greta Garbo hade en roll. Einar Hansson for sedan efter Stiller till Hollywood, spelade i en rad filmer där och omkom 1927 vid en våldsam bilolycka i Kalifornien.

Gunnar Hedes saga är inte bevarad i ursprungligt skick. Den av SFI restaurerade kopian utgör endast ca två tredjedelar av den ursprungliga filmen. Väsentliga avsnitt av den är svårt skadade eller ofullständiga.

Däremot är filmens manuskript bevarat, dels i original (i SFs arkiv), dels i obetydligt förkortat och sammandraget men i övrigt ordagrant skick i tryckt form i SFs programtidning Filmnyheter nr 8--15, 1923.

Recensenternas förmodan att Gunnar Hedes saga skulle få stor framgång utomlands motsvarades inte av verkligheten. Filmen visade sig betydligt mer svårsåld än Stillers närmast föregående filmer. Mot 46 länder för Herr Arnes pengar (1919), 45 för vardera Fiskebyn (1920/5) och Erotikon (1920/15) och 32 för vardera Johan (1921/7) och De landsflyktige (1921/18) visade sig endast 17 länder intresserade av att köpa Gunnar Hedes saga. Utom Danmark och Norge såldes den för visning i Finland, Estland, Lettland, Litauen, Storbritannien, Holland, Frankrike, Schweiz, Italien med kolonier och protektorat, Tyskland med Saar och Memel, Ryssland med Sibirien, Rumänien, Brasilien, USA och Canada. Några uppgifter om det ekonomiska resultatet är inte bevarade.

Originaltitel	En herrgårdssägen (Roman)
Författare	Selma Lagerlöf

				1922-04	1922-06
Filmstaden	Råsunda	Sverige	(ateljé)
Filmstadens gård	Råsunda	Sverige	(exteriörer)
	Kallsjön, Jämtland	Sverige	(exteriörer)
	Nacka		(exteriörer)

Sverigepremiär	1923-01-01	Skandia	Borås	Sverige	101 min
	1923-01-01	Regina	Gävle	Sverige	101 min
	1923-01-01	Röda Kvarn	Gävle	Sverige	101 min
	1923-01-01	Cosmorama	Göteborg	Sverige	101 min
	1923-01-01	Röda Kvarn	Helsingborg	Sverige	101 min
	1923-01-01	Röda Kvarn	Jönköping	Sverige	101 min
	1923-01-01	Metropol	Malmö	Sverige	101 min
	1923-01-01	Skandia	Norrköping	Sverige	101 min
	1923-01-01	Röda Kvarn	Stockholm	Sverige	101 min
	1923-01-01	Skandia	Västerås	Sverige	101 min
	1923-01-01	Röda Kvarn	Örebro	Sverige	101 min
Urpremiär	1923-01-01	Skandia	Borås	Sverige	101 min
	1923-01-01	Regina	Gävle	Sverige	101 min
	1923-01-01	Röda Kvarn	Gävle	Sverige	101 min
	1923-01-01	Cosmorama	Göteborg	Sverige	101 min
	1923-01-01	Röda Kvarn	Helsingborg	Sverige	101 min
	1923-01-01	Röda Kvarn	Jönköping	Sverige	101 min
	1923-01-01	Metropol	Malmö	Sverige	101 min
	1923-01-01	Skandia	Norrköping	Sverige	101 min
	1923-01-01	Röda Kvarn	Stockholm	Sverige	101 min
	1923-01-01	Skandia	Västerås	Sverige	101 min
	1923-01-01	Röda Kvarn	Örebro	Sverige	101 min
Cinemateksvisning, arkivkopia	2001-05-18
	2001-05-21
	2001-08-23
	2001-09-25
	2001-09-29
	2002-09-03
	2002-12
	2003-10-17
	2003-10-31
	2010-03-07
Festivalvisning	2011-02-05	Capitol	Göteborg	Sverige	73 min	34:e Göteborg International Film Festival.
Cinemateksvisning, arkivkopia	2011-02-05
	2011-02-12
VOD-release	2022-06-15	Filmarkivet.se		Sverige

Originaltitel	Faust
Kompositör	Charles Gounod	(1859)
Textförfattare	Jules Barbier
	Michel Carré

Film and Reality (1942)		Gunnar Hedes saga (1923)
Selma Lagerlöf 1858-1958 (1958)		Gunnar Hedes saga (1923)
Klassiska svenska filmer (1959)		Gunnar Hedes saga (1923)
Selma Lagerlöf 80 år (1938)		Gunnar Hedes saga (1923)

Advokater

Auktion

Auktionsvisning

Barn/föräldralöst

Fiolspel

Fosterbarn

Hallucinationer

Herrgårdar

Högskolestudier

Konkurser

Kontor

Kopparkis

Lindansare

Minnesförlust

Nationella minoriteter, samer

Panik/djur

Renhjord

Samer

Sinnessjukdom

Snöstormar

Tåg

Violinister

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	1319

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	1375

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	1370

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	1426

Typ	Duplikatnegativ
Bärare	35 mm
Längd i meter	1375

Typ	originalnegativ för OP
Bärare	35 mm
Längd i meter	5

Typ	Duplikatpositiv
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Ej typbestämt material
Materialbas	Nitrat
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Tryckeri	Ivar Hæggströms lito
Affischdesign	Gunnar Håkansson

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	1
Affischdesign	Gunnar Håkansson

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Dialoglista
Manustitel	Filmskådespel med motiv från En herrgårdssägen av Selma Lagerlöf. I fri bearbetning iscensatt av Mauritz Stiller.
Omfång	5 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	En herrgårdssägen av Selma Lagerlöf
Omfång	7 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	A film play, freely adapted in 5 acts, by Mauritz Stiller
Omfång	6 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Omfång	10 s.
Språk	Engelska

Typ	Inspelningsmanus
Omfång	79 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Gunnar Hedes saga
Omfång	80 s.
Språk	Svenska

Typ	Kringmaterial
Omfång	8 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Språk	Engelska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Bakombild papper	SET
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska

Bildformat	1.33:1
Ljudtyp	Stum
Färgtyp	Svartvit
Hastighet	18
Längd i minuter	71 min
Texter i läslängd	Svenska

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	H264

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	WAV

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	WAV

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes

Ljudtyp	Stum, ljudlagd
Färgtyp	Svartvit (tintad och tonad)
Längd i minuter	71 min