Halta Lena och vindögda Per (1924)

Media (3 st)

Originaltitel	Halta Lena och vindögda Per
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Sigurd Wallén
Manus	Ernst Fastbom
Förlaga	Halta Lena och vindögde Per (Pjäs)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Bewefilm
Åldersgräns	Barntillåten
Sverigepremiär	1924-01-01

Medverkande

Dagmar Ebbesen
Halta Lena

Ernst Fastbom
Vindögda Per, dräng

Thure Holm
Algot Söderholm, Roslagsbonde

Hilda Castegren
Hilda, hans hustru

Renée Björling
Magda

Justus Hagman
Johan Söderholm

Visa fler

Om filmen

Denna film hör tyvärr till de svenska stumfilmer som helt har gått förlorade och vi känner inte till något bevarat filmmaterial – vare sig kopia, original- eller bevarandematerial. Läs...

Visa hela texten

Handling

Roslagsbonden Algot Söderholm på Tallholmen har två döttrar, den vackra Magda och den fula och halta Lena, som till råga på olyckan är karltokig. Han har också en illasinnad fosterbror...

Visa hela handlingen

Press

"Det är enkla, raka tag både i kärlek och bovstreck, en realistisk doft av strömming och Ljunglövs ettan vilar över de sex korta akterna. Och varför skulle inte denna film kunna bli...

Visa all press

Denna film hör tyvärr till de svenska stumfilmer som helt har gått förlorade och vi känner inte till något bevarat filmmaterial – vare sig kopia, original- eller bevarandematerial. Läs mer på Filmarkivets sida Bevarade och förlorade svenska stumfilmer.

Roslagsbonden Algot Söderholm på Tallholmen har två döttrar, den vackra Magda och den fula och halta Lena, som till råga på olyckan är karltokig. Han har också en illasinnad fosterbror Johan som satt sig i sinnet att komma åt Tallholmen. Johan har i sin tur en stilig son med flicktycke -- Karl-Henrik -- och hoppas att sonen ska gifta sig med den rika Hanna Sjöberg. Men Karl-Henrik älskar Magda, och hans kärlek är besvarad.

En kväll när det är dans i Algots hage blir Karl-Henrik svartsjuk för att Magda dansar med hemmansägarsonen Erik Österman. Det blir slagsmål och efter det sker en brytning mellan Karl-Henrik och Magda. Den intrigante Johan Söderholm utnyttjar tillfället till att styra om så att Karl-Johan förlovar sig med Hanna Sjöberg. Men den förlovningen varar inte länge och Karl-Henrik ger sig till sjöss medan Magda flyttar till stan för att glömma.

Halta Lena, som naturligtvis är lika förtjust i Karl-Henrik som allt annat kvinnfolk, har haft sitt finger med i spelet för att skilja de unga älskande åt. Den enda karl som Lena inte bryr sig om att försöka fånga är Algots vindögde dräng Per, som hon i stället behandlar med stort förakt. Men Per blir inte svaret skyldig och mellan dem utspelar sig flera praktfulla gräl.

Per är en hedersman som med oro ser hur hans husbonde alltmer tacklar av inför sin fosterbroders allt hänsynslösare ekonomiska utpressningar. Per skriver därför ett brev till Magda och berättar om Algots bedrövliga tillstånd. Magda återvänder hem -- och i samma veva råkar Karl-Henrik göra detsamma. Men Algot har nu blivit så nedbruten att han får ett slaganfall i samma ögonblick som han är i färd med att skriva under det dokument som ger fosterbrodern rätt att ta över gården. Algot dör och Magda och Lena måste flytta från gård och grund.

Efter en tid dyker Johan Södermans förre dräng Viktor upp efter att en tid ha hållit sig undan rättvisan med anledning av en spritsmugglingsaffär som Johan lurat honom till. Och Viktor kan nu gå ed på att Algot aldrig hunnit skriva under den handling med vilken hans barn drivits från hemmet.

Johan faller till föga och erkänner sina bedrägerier, rättvisan vinner och Magda och Karl-Henrik får varandra -- liksom halta Lena och vindögda Per. (Bearbetning av program.)

Pressreaktion Svensk filmografi

"Det är enkla, raka tag både i kärlek och bovstreck, en realistisk doft av strömming och Ljunglövs ettan vilar över de sex korta akterna. Och varför skulle inte denna film kunna bli betraktad som representativt svensk vid sida av de storlinjiga, men tröga och 'litterära' äldre svenska bondefilmerna? Vi äro visserligen alla smålänningar inför vår Herre, men alla äro icke dalmasar, utan några äro rospiggar och ha sitt kynne för sig. Så är det också en annan sak med denna film: den har en dramatisk linje, den är i någon mån vad man kallar spännande. Men framförallt har den många goda typer och den spelas förträffligt."

Så skrev Eveo i SvD. Och faktum är att stockholmskritikens mottagande var nära nog entusiastiskt över nästan hela linjen.

"Det har så många gånger kunnat konstateras, att en rolig pjäs blir en dålig film, att det verkligen är trevligt att för en gångs skull få konstatera motsatsen. Halta Lena och Vindögda Per ä r en rolig film, n ä s t a n lika rolig som pjäsen, som lockat så många från hjärtat gående skratt från friluftsteatrarnas bänkrader." (StD)

"Typerna äro i allmänhet trovärdiga och det hela är underhållande, om än inte så speciellt märkligt som filmkonst. Men det är väl knappast häller meningen. Fotograferingen av Henrik Jaenzon är, isynnerhet i alla utescener, mycket mjuk och vacker, och filmen ger en rad bedårande bilder från skärgården i sol och sommar." (Marfa i DN)

Flik i NDA hade reservationer: "Att filmen blivit något av uttänjd beror på nog så vidlyftiga kompletteringar i början. Invändningar kunna också göras mot de i regel tama aktsluten. Tillfällena att åstadkomma markanta sådana böra dock icke ha varit få. De olika avsnitten i händelseförloppet, som nu på sina håll verkar rörigt nog, skulle på så sätt bättre ha framhäfts. Ett missgrepp är också det nya påhittet med spritsmugglingshistorien."

Men Robin Hood i StT skrädde inte orden (och blev följaktligen förhånad i filmbyråns annonskampanj): "Vilket oförstående för filmens konstart -- att utan vidare till duken överföra talscenernas succèser -- utan att först undersöka, huruvida de över huvud passa för filmen: Varför skulle de ses?"

Kommentar Svensk filmografi

Ernst Fastboms populära och flitigt spelade lustspel uruppfördes på Södra Teatern i Stockholm den 15 oktober 1910. Både författaren själv och Dagmar Ebbesen hade på talscenen gjort figurerna till sina glansroller långt innan filmen spelades in, sensommaren 1923.

Pjäsen filmatiserades ytterligare två gånger -- 1933 i regi av Erik A Petschler (1933/1) och med Irma Leoni och Carl-Ivar Ytterman i titelrollerna samt 1947 i regi av Lennart Wallén, Sigurds son, (1947/23) med Rut Holm och John Elfström. Vid den tiden hade dock lyteskomikens konst blivit så illa ansedd att titeln ändrades till Lata Lena och blåögda Per.

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se