Damen med kameliorna (1925)

Media (118 st)

Originaltitel	Damen med kameliorna
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Olof Molander
Manus	Olof Molander
Förlaga	La dame aux camélias (Roman)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Bewefilm
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Sverigepremiär	1925-10-12

Medverkande

Tora Teje
Marguerite Gautier, kurtisan

Uno Henning
Armand Duval, advokat

Nils Arehn (som Nils Aréhn)
George Duval, Armands far

Hilda Borgström
Prudence Duvernoy, Marguerites väninna

Paul Lane
greve (François) Erneste de Giray

Sven Bergvall
greve Alphonse de Varville

Visa fler

Handling

Marguerite Gautier är den skönaste och mest åtrådda kokotten i 1840-talets Paris. Till följd av sina dåliga lungor kan hon inte fördra blomdoft och bär därför ständigt de doftlösa,...

Visa hela handlingen

Press

Majoriteten av stockholmskritikerna bedömde Damen med kameliorna som en konstnärlig framgång och en löftesrik filmdebut av Olof Molander. "Som helhet sedd är filmen gjord med sådan...

Visa all press

Marguerite Gautier är den skönaste och mest åtrådda kokotten i 1840-talets Paris. Till följd av sina dåliga lungor kan hon inte fördra blomdoft och bär därför ständigt de doftlösa, vita kameliorna som gett henne hennes smeknamn.

Just nu är det den rike greve de Giray som har hennes gunst, men Alphonse de Varville har förhoppningar om att få efterträda honom och bearbetar därför Kameliadamens granne och "kassörska" Prudence med mutor.

Den unge advokaten Armand Duval får på en av sina promenader en glimt av Marguerite och blir omedelbart djupt förälskad. Tillsammans med den levnadsglade vännen Gaston går han på parisoperan för att se "Hugenotterna", dit Kameliadamen också väntas. När hon anländer till föreställningen väcker hon så stor uppståndelse att uppmärksamheten vänds från scenen.

I mellanakten blir Armand presenterad för Marguerite, men när hon skrattar åt hans blyghet grips han av ursinne och lämnar sällskapet. Han behåller emellertid hennes handske som minne, och när Marguerite blir sängliggande i sin lungsjukdom sänder han henne var dag en bukett kamelior och vankar troget utanför hennes port. Genom fönstret igenkänner hon sin anonyme uppvaktare.

För att återvinna sin hälsa reser Marguerite till en kurort, där hon blir bekant med den gamle hertigen de Mauriac som i henne finner en avbild av sin egen avlidna dotter och erbjuder henne adoption, förutsatt att hon ändrar sin livsföring. I Paris betalar han hennes väldiga skulder, men den stolta Marguerite fortsätter sitt lastbara leverne trots hans varningar.

Nu får Armand äntligen tillfälle att besöka Kameliadamen i hennes salonger, introducerad av Prudence tillsammans med en handfull av hennes vivörvänner. Under kvällens lopp får Marguertie ett nytt sjukdomsanfall och lämnar sällskapet. Armand följer henne in i sjukrummet och bekänner sin kärlek. Rörd tar hon emot hans omfamning och han blir hennes nye älskare.

Hertigen som spionerat på Marguerite tar efter en tid sin hand ifrån henne, och Armand har inte råd att underhålla henne. För att klara den finansiella situationen tar Marguerite i hemlighet tillbaka greve de Giray som älskare. Armand avslöjar dem på bar gärning, greven drar sig ridderligt tillbaka och Marguerite inser sitt misstag, sedan Armand berättat för henne historien om Manon Lescauts öde. De försonas och beslutar att fortsätta att leva tillsammans i trohet.

Tillsammans flyttar de ut på landet till en pastoral idyll, där de enbart lever för sin kärlek. För att kunna betala sina skulder låter Marguerite med Prudences hjälp men utan Armands vetskap sälja sitt bohag. Prudence skvallrar för Armand som bestört vidtar anstalter för att få ut sitt morsarv.

Ryktet om Armands samliv med den ökända kurtisanen har emellertid nått Armands hemtrakter och resulterat i att hans syster övergivits av sin fästman. Armands far, den åldrige George Duval, beslutar sig för att avbryta Armands förbindelse och uppsöker Kameliadamen för att gå tillrätta med henne. Inför Marguerites värdiga uppträdande veknar han men vädjar för dotterns skull att hon ska lämna Armand. Förtvivlad skriver hon ett avskedsbrev till sin älskade och återvänder till sitt forna pariserliv för att glömma.

Under en stor fest tränger sig Armand in hos Kameliadamen och utmanar hennes nye beskyddare, de Varville, på duell. I duellen dödar Armand sin rival och reser därefter bort från Paris.

Marguerites hälsa blir nu allt sämre. Hon överges av sina vänner och förlorar sina ägodelar. I feberhallucinationer tycker hon sig förflyttad utanför sig själv för att söka kontakt med Armand. En dag klappar han på hennes port och hinner fram till hennes dödsbädd innan hon utandas sin sista suck i hans famn.

Pressreaktion Svensk filmografi

Majoriteten av stockholmskritikerna bedömde Damen med kameliorna som en konstnärlig framgång och en löftesrik filmdebut av Olof Molander. "Som helhet sedd är filmen gjord med sådan säkerhet, kunnighet och smak, att man har svårt att fatta. att det verkligen är första gången Olof Molander ställer sin förmåga i filmens tjänst" skrev E F i StT.

Joakim i FDP menade, att "vad regi beträffar torde man få leta efter motstycke. (-) Allt vad uppsättning och regi beträffar står på höjdpunkten av filmkonst". I synnerhet berömdes den stiltrogna miljöbeskrivningen och det vackra fotot av praktiskt taget samtliga recensenter.

"Damen med kameliorna är nämligen förnäm svensk film, som man ser med största intresse. Den är vacker. Främst är det kanske Wilhelm Brydes förtjänst. Hans arkitekturarbete är värdt en särskild komplimang. Så läckra interiörer har man knappast sett förut i svensk film. Och Parisergatan ger god illusion. Tidstrogenheten är sålunda en av filmens starkaste sidor. Molander har förträffligt lyckats bibringa den åt det levande staffaget. Fotot av G Gustafsson har en mjuk, vacker ton, som på ett utmärkt sätt förstärker intrycket av Brydes och Molanders arbete." (StD)

De kritiska invändningarna gällde främst filmens omständlighet, dess brist på koncentration, långsamma tempo och ymniga texter.

Om Tora Tejes rollprestation var meningarna delade. Mest entusiastisk var E F, "därför att hon är sann, helgjuten, bedårande. Och med vilket skenbart naturligt och dock så raffinerat behag bär hon inte upp sina böljande klänningar, med vilken grace rör hon sig inte i sina lustiga gamla rum!"

Påfallande många av kritikerna uttryckte visserligen beundran för hennes spel men framför allt besvikelse över att hon inte var tillräckligt ung och skön för att svara mot rollens krav. Uno Hennings Armand bemöttes i allmänhet med välvilja, för behärskning, manlighet, god hållning och måttfullhet. Ensemblen i övrigt lovordades, främst Hilda Borgströms muntra Prudence.

"Filmens glansparti är slutet, då Marguerite trycker sin feberheta panna mot den isiga rutan, medan hennes själ i längtan ger sig ut i snöstormen för att söka den älskade, som kommer hastande, kallad av en röst som i all sin svaghet hörts över bränningarnas dån. Något bättre tror jag aldrig filmen skapat." (Arbetaren)

Kommentar Svensk filmografi

"Kameliadamen" av Alexandre Dumas hör till världslitteraturens mest filmade verk. Bland stumfilmsaktriser som framträtt i rollen som Marguerite Gautier märks t ex Sarah Bernhardt (1911), Clara Kimball Young (1915), Francesca Bertini (1915), Theda Bara (1917) och Alla Nazimova som 1921 spelade den mot Rudolph Valentino som Armand. Efter Tora Teje skulle damen komma att framställas på film av bl a Norma Talmadge 1927 och Greta Garbo 1936.

Olof Molander hade våren 1925 gjort en uppsättning av "Kameliadamen" på Dramaten med Tora Teje, Hilda Borgström och Sven Bergvall i samma roller som de sedan behöll i filmen.

Vid filmbearbetningen följde emellertid Molander -- som här gjorde sin debut som filmregissör -- inte enbart scendramats förvecklingar utan använde även Dumas' roman som förlaga.

Filmen har fått ett gynnsamt eftermäle som en av de hedervärda produktionerna under dekadansperioden efter den svenska storhetstiden, främst genom Bengt Idestam-Almquists återblickande omdömen, t ex i Filmboken (sid 158), där han skriver: Damen med kameliorna är ur allmän estetisk synpunkt den kanske mest finslipat vackra, som någonsin gjorts i Sverige".

I vissa avseenden anknyter Damen med kameliorna direkt till element i storhetstidens filmer, t ex i hallucinationsscenerna på slutet, där Marguerites "själ" i dubbelexponeringar à la Körkarlen (1921/1) stiger ur sin kropp för att kalla på Armand.

Som berättarteknisk kuriositet kan påpekas, att Armands berättelse om Manon Lescaut visualiseras som ett spel i spelet, där Manon och hennes älskare spelas av samma skådespelare som i huvudberättelsen gör Marguerite och Armand, dvs Tora Teje och Uno Henning.

Till filmens premiärsejour på Röda Kvarn i Stockholm hade den legendariske kapellmästaren Rudolf Sahlberg sammanställt ett musikackompanjemang, praktiskt taget helt baserat på kompositioner av Frédéric Chopin.

Det främmande namnet i rollistan, aktören som gör greve de Giray, är en av de gåtfulla identiteterna i tjugotalets filmliv. När han sökte och fick en plats på John W Brunius' filmskola vårterminen 1925 uppgav han sig heta furst Paul Radetsky och föregav internationella filmerfarenheter. Sedan han fått rollen i Damen med kameliorna använde han namnet Paul Lane. Förutom i denna fick han smärre roller i ett par av Brunius' historiska filmer.

Lokalhistoriskt är filmen av speciellt intresse, därför att operabesöket inspelades på Svenska Teatern på Blasieholmen i Stockholm strax innan teatern totalförstördes vid en eldsvåda sommaren 1925.

Inspelningen påbörjades 15 juni och var klar i juli.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se