En perfekt gentleman (1927)

Media (210 st)

Originaltitel	En perfekt gentleman
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Vilhelm Bryde Gösta Ekman
Producent	Vilhelm Bryde
Manus	Hjalmar Bergman
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Film AB Minerva
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Sverigepremiär	1927-12-26

Medverkande

Gösta Ekman
Robert de Luny, markis och Jean Coubert, förvaltare

La Jana (som Lary Jana)
markisinnan Hortense

Karin Swanström
Charlotte Ponson

Hans Albers
Jacques Renard

Otto Jacobsen
Marcel, betjänt

Desdemona Schlichting
Hortenses kammarjungfru

Visa fler

Handling

Det gamla Luny-palatset i Paris har inhandlats av den nyrika och pompösa änkan Charlotte Ponson, som i köpet också införlivat den utdöende adelssläktens sista skott, markisen Robert de...

Visa hela handlingen

Press

Att Hjalmar Bergman levererat det litterära underlaget ansåg samtliga Stockholms-kritiker vara notabelt, och Tor Burn i StD inledde sin recension med en karaktäristik: "Hjalmar Bergman är...

Visa all press

Det gamla Luny-palatset i Paris har inhandlats av den nyrika och pompösa änkan Charlotte Ponson, som i köpet också införlivat den utdöende adelssläktens sista skott, markisen Robert de Luny, vilken samtyckt till att gifta sig med hennes dotterdotter Hortense.

Den vackra Hortense är totalt hängiven sin make, men den blaserade markisen bemöter hennes erotiska närmanden med ointresserad välvilja. Han är en degenererad figur som finner det nya familjelivet under madame Ponsons härskardöme tråkigt. Han uppträder till och med utmanande vanvördigt när tantens hela släkt kommer på besök för att granska palatset och dess markis.

Roberts vänner i Adelsklubben försöker bispringa sin medbroder och befria honom ur hemlivets dysterhet. Hortense, oföränderligt tillgiven, deltar i herrarnas umgänge och blir snart utsatt för den lömske överste Jacques Renards trägna uppvaktning. Vid ett tillfälle tar Robert sin "vän" på bar gärning när han handgripligt -- och utan framgång -- försöker förföra Hortense. Robert blir inte särskilt upprörd, men adelskapet förpliktar och han anser sig nödsakad att utmana Renard på duell.

Vid duellen blir Robert -- eller låtsas bli? -- lätt sårad av Renards värja och hoppas därmed att historien ska vara ur världen, men då han blir föraktfullt bemött av sina kamrater och då han börjat misstro sin hustrus heder, tar han för en tid sin tillflykt till slottets utgård, som förvaltas av arrendatorn Jean Coubert. Denne visar sig vara en exakt avbild av markisen, något som förklaras av ett snedsteg i en tidigare generation av släkten de Luny.

När Robert jämför sin egen livsoduglighet med denne fattige dubbelgångares vitalitet får han en idé och övertalar Jean Coubert till ett rollbyte. Medan sålunda Robert med vacklande framgång övertar Jeans bondska sysslor och bland annat reser som grönsaksmånglare till Hallarna, så ikläder sig Jean markisens kläder och beger sig till Paris för att uppträda som adelsman.

Jean har vissa nybörjarsvårigheter i sin nya roll. Han har svårt att hantera monokeln naturligt, han har problem med etikettens regler och han har av begripliga skäl inte klart för sig vem av damerna i palatset som antas vara hans hustru. Ingen genomskådar emellertid rollbytet.

Överste Renard gör ett nytt förförelseförsök mot Hortense, denna gång med en målmedvetenhet som gränsar till våldtäkt. Till hans förvåning uppträder kvinnans make nu med kraftfull och brutal beslutsamhet: Renard blir utslängd från slottet, och följaktligen är en ny duell nödvändig enligt adlig hederskodex. Innan denna kommit till stånd har emellertid Jean Coubert inför Hortense bekänt och demonstrerat sin passionerade kärlek och dessutom avslöjat sin rätta och bondska identitet.

Inför duellen nr 2 ikläder sig Robert de Luny på nytt sin markisroll och låter sig livstrött och gentlemannamässigt dödas av Renard. På dödsbädden uppmanar han sin förtvivlade hustru att ta till sig Jean Coubert och fortsätta sitt liv tillsammans med honom. (Referatet baserat på en något ofullständig kopia av filmen med kompletteringar från program.)

Pressreaktion Svensk filmografi

Att Hjalmar Bergman levererat det litterära underlaget ansåg samtliga Stockholms-kritiker vara notabelt, och Tor Burn i StD inledde sin recension med en karaktäristik: "Hjalmar Bergman är vår ende filmförfattare av litterär betydenhet -- litterär även i den meningen, att han helst rör sig i en något dekadent societet, som likt marionetter virvlar omkring i en lindrigt naturlig handling. Elegant, spirituellt och bizarrt originellt men föga av kött och blod och levande, gripbart liv -- det är Hjalmar Bergman.

Och vad är En perfekt gentleman annat än ett äkta barn av sin fader, en munter men ändå bittert allvarlig förklädnadskomedi."

Kvickhet, elegans och kultiverad stil tillskrevs filmen av de flesta bedömare, men flera fann den ändå rätt långtråkig och framför allt konstruerad, både i intrig och personskildring. Att Gösta Ekmans flerdubbla funktioner som regissör och skådespelare utgjorde en anmärkningsvärd prestation var alla eniga om, även om ett rätt allmänt omdöme var att han var mer lyckad som livskraftig bonde än som degenererad adelsman.

Arthur Nordén i StT talade om årets bästa svenska regissörsprestation, AB använde rubriken "Svensk succès" och i NDA skrev P J E: "En perfekt gentleman är den elegantaste salongskomedi svensk film någonsin åstadkommit. Fortsätta vi på den vägen och lyckas lika bra i fortsättningen, ha vi kanske åter en dag den plats i solen svensk film en gång var ensam om i Europa. Den gången var det med våra nationella filmepos, men segrarna på det nya området bör vara minst lika ärofulla."

Ett mer betonat klassperspektiv anlades av signaturen Ax i FDP: "Filmen är i mycket originell men också ett uttryck för den trötthet och pessimism som präglar de klasser som överlevat sig själva. Någon hymn till livet är den inte. Lämplig annandag-jul-uppbyggelse för Röda Kvarns publik!"

Kommentar Svensk filmografi

En perfekt gentleman kan betraktas som en vehikel för Gösta Ekman: Hjalmar Bergman skrev våren 1927 historien direkt för Ekman på dennes beställning, Ekman regisserade och Ekman fick visa sin virtuositet i en krävande dubbelroll. Som hans motspelerska importerades den filmdebuterande Lary Jana, en ungersk dansös som just haft revyframgångar i Berlin.

Filmen utformades i en genomfört exklusiv fotografisk stil med konsekvent mörka dekorer mot vilka personernas gestalter lyftes fram och kursiverades genom ljussättning och klädval. Stora delar av filmen inspelades i Frankrike, slutet av juli 1927, dels i Normandie, dels i Paris där bl a Hallarna utgjorde en skådeplats. Markisens palatsexteriör hämtades från f d Österrikiska ambassaden i Paris. Interiörerna togs i Filmstaden under augusti månad.

Vid stockholmsframförandet på Röda Kvarn hade Rudolf Sahlberg arrangerat musiken, som bl a omfattade en uvertyr av Jules Sylvain och två ledmotiv av samme kompositör -- ett för markisen, ett för bonden.

Filmnovellen "En perfekt gentleman" publicerades 1940 i Hjalmar Bergman-samlingen "Film" (utg: Stina Bergman). Den ingår även i vol 28 av Hjalmar Bergmans samlade skrifter (red: Johannes Edfelt) med samlingsrubriken "Filmnoveller" (1958). Det slutliga scenariot till filmen utformades av Ivar Johansson. Det var sista gången som Bergman och Johansson samverkade till ett filmmanuskript; nu liksom tidigare uppfattade Bergman sin medförfattare enbart som en kommersiell förflackare av artistiska värden.

I sin minnesbok "Gösta Ekman, skådespelaren och människan" skriver Per Lindberg s 58 om En perfekt gentleman:

"Några år senare, när Gösta Ekman blivit mera medveten om sin egen dubbelnatur, beklagade han i en intervju att denna film gjorts flera år för tidigt:

-- Det finns en film som jag sätter över alla andra. En film som jag skulle vilja göra om. Jag tänker på En perfekt gentleman, som Hjalmar Bergman skrev direkt för mig. Den föll till marken här och litet varstans ute i världen, det var bara i Österrike tror jag som den blev den framgång den förtjänade. Den filmen kom för tidigt. Tre, fyra år för tidigt, åtminstone. Den var för bra och därför var den dömd att misslyckas. Det är min bästa filmprestation hittills. Det är också den film som jag tycker bäst om av alla som jag gjort."

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se