Originaltitel | Synd |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Spelfilm |
Regi | |
Producent | |
Manus | |
Förlaga |
|
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Sverigepremiär | 1928-09-17 |
Lars Hanson
Maurice Gérard, författare till pjäsen "La femme passionée"
Elissa Landi
Jeanne, hans hustru
Anita Hugo
Marion, Maurice och Jeannes treåriga dotter
Gina Manès
Henriette Mauclerc, aktris
Hugo Björne
Adolphe, konstnär, Maurices vän
Stina Berg
mor Cathérine, Cathérine Dupont, ägarinna till kaféet Maison Cathérine Dupont
Den fattige författaren Maurice Gérard bor i en liten parislägenhet med sin vackra och tillgivna hustru Jeanne och den lilla dottern Marion. Han älskar dem båda men förmår inte alltid...
Synd uppmärksammades med påfallande omfångsrika recensioner i flera av de ledande stockholmstidningarna. Intresset fokuserades i första hand på det strindbergska stoffet, därnäst främst...
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Samproduktionstitel |
|
Distributionstitel |
|
Alternativtitel |
|
Regi | |
---|---|
Manus | |
Producent | |
Foto |
|
Arkitekt | |
Regiassistent | |
Biträdande fotograf | |
Musikarrangör |
|
Orkester |
|
Orkesterledare |
|
Textdesign |
Lars Hanson | Maurice Gérard, författare till pjäsen "La femme passionée" | ||
Elissa Landi | Jeanne, hans hustru | ||
Anita Hugo | Marion, Maurice och Jeannes treåriga dotter | ||
Gina Manès | Henriette Mauclerc, aktris | ||
Hugo Björne | Adolphe, konstnär, Maurices vän | ||
Stina Berg | mor Cathérine, Cathérine Dupont, ägarinna till kaféet Maison Cathérine Dupont | ||
- | Ej krediterade: | ||
Erik "Bullen" Berglund | hovmästare på Restaurant Royal | ||
Emile Stiebel | direktören på Théâtre de Paris | ||
John Ekman | teaterregissören | ||
Georgina Barcklind | Henriettes påkläderska | ||
Birgit Tengroth | grannflickan | ||
Gustaf Salzenstein | grannflickans far | ||
Jenny Broberg | portvaktsfrun | ||
Carl Browallius | rannsakningsdomaren | ||
Albert Ståhl | domstolsvaktmästare | ||
Tom Walter | skomakarpojken | ||
Ossian Brofeldt | granne | ||
Fredrik Stenfelt | den gamle i domstolen som hittat Marion vid floden | ||
Ragnar Arvedson | kafégäst | ||
John Melin | kafégäst | ||
Nils Jacobsson | kafégäst med basker och utan mustasch/man i teaterpubliken med mustasch | ||
Gösta Gustafson | kafégäst | ||
Nils Ekstam | kafégäst | ||
Kolbjörn Knudsen | kafégäst | ||
Wilhelm Tunelli | kafégäst | ||
Carl Johan Fahlcrantz | kafégäst med mustasch | ||
Gucken Cederborg | kvinna i teaterpubliken på balkongen | ||
Eric Gustafson | man i teaterpubliken på balkongen | ||
Kurt Welin | man i teaterpubliken på balkongen | ||
Ruth Weijden | kvinna i teaterpubliken på balkongen | ||
Ludde Juberg | man i teaterpubliken på balkongen | ||
Ida Schylander | äldre kvinna i teaterpubliken på balkongen | ||
Thure Holm | tjock äldre man med stor mustasch i teaterpubliken | ||
Justus Hagman | gammal teatervaktmästare | ||
Carl Apolloff | teaterdirektörens betjänt | ||
Knut Lambert | man i teaterpubliken som flockas kring Henriette efter föreställningen | ||
Herman Lantz | statist på teaterscenen | ||
- | Ej identifierade: | ||
Carl Deurell | |||
Axel Hultman | |||
Ernst Brunman | |||
Valdemar Bentzen | |||
C. Blüme | |||
Ludvig Rheyneuclaudes | |||
J.E.G. Möller | |||
Gösta Gisiko | |||
- | Bortklippt i den slutliga filmen: | ||
Ivan Hedqvist | Jeannes far, fyrvaktare |
Produktionsbolag | Film AB Minerva | ||
---|---|---|---|
British Instructional Films, Ltd. | |||
Hisa-Film GmbH | |||
Distributör i Sverige (35 mm) | AB Svensk Filmindustri | 1928 | |
Laboratorium | AB Svensk Filmindustris filmlaboratorium |
Den fattige författaren Maurice Gérard bor i en liten parislägenhet med sin vackra och tillgivna hustru Jeanne och den lilla dottern Marion. Han älskar dem båda men förmår inte alltid visa det, eftersom hans uteblivna framgångar som dramatiker inverkar menligt på hans självförtroende och humör.
Jeanne är den som får hålla samman familjen emotionellt och ekonomiskt: hon förtjänar lite pengar genom att laga tygservietter åt den närbelägna Restaurant Royal.
Maurice har en granne och god vän, konstnären Adolphe, som utan framgång kurtiserar sin senaste modell, aktrisen Henriette Mauclerc. Hon är desto mer intresserad av Maurice, vilkens manligt kraftfulla anletsdrag hon kunnat beundra på en porträttbyst i Adolphes ateljé.
Så en dag vänder författarlyckan för Maurice: han får veta att Théâtre de Paris antagit hans pjäs 'La femme passionnée'. Han klättrar fönstervägen in till Adolphe för att berätta den glada nyheten. De kommer överens om att fira händelsen bland vännerna på Mor Cathérines café senare på dagen -- en överenskommelse som aktrisen Henriette noterar från ett gömställe i ateljén.
Hon dyker också upp på caféet och medelar att hon ska spela huvudrollen i Maurice Gérards pjäs. Maurice blir omedelbart helt fascinerad av hennes uppenbarelse, något som Adolphe svartsjukt lägger märke till.
Det går en tid och så är det dags för premiär. Jeanne hjälper sin make med fracken och ger honom en färdigknuten fluga att ha om halsen. När Maurice kommer till teatern hånskrattar Henriette åt hustruns simpla klädsmak och byter ut flugan mot en ny som hon själv knyter åt honom. Förhållandet mellan Henriette och Maurice har tydligen utvecklats i riktning mot passion, och minuterna före första akten likaväl som i mellanakterna utför Henriette en rad symbolhandlingar som manifesterar hennes äganderättsanspråk gentemot Maurice.
Efter premiären -- som blir en stor succé -- beslutar Henriette och Maurice att strunta i Jeanne, Adolphe och de andra vännerna som ordnat nachspiel hos Mor Cathérine. I stället hamnar de på Restaurant Royal, där Henriette begär att Maurice ska lämna sin familj för hennes skull. Maurice tvekar när han tänker på sin dotter. Till sist beslutar han sig ändå för att följa skådespelerskan, men först vill han ta avsked av Marion.
Delar av samtalet mellan Henriette och Maurice har avlyssnats av hovmästare på Restaurant Royal, och han har av ett par repliker fått uppfattningen att paret har för avsikt att döda barnet.
När Marion omedelbart efter faderns avskedsbesök verkligen spårlöst försvinner blir Maurice och Henriette misstänkta för barnamord. De kallas till någon sorts polisförhör, där vittnesmål från grannar och andra tycks skapa en ohållbar situation för dem. De invecklar sig i inbördes anklagelser. Plötsligt uppenbarar sig den lilla Marion -- oskadd. Hon har bara gått vilse på stan.
Efter förhöret tar Maurice avsked av Henriette som emellertid kommer att fortsätta att spela huvudrollen i hans succépjäs. Han vädjar till Jeanne om förlåtelse men hon kan ej förmå sig till att be honom komma åter till familjen.
Han anförtror sig till Adolphe som ger honom rådet att ännu en gång pröva fönstervägen. När han så klättrar in i sitt eget hem faller hustrun till föga och välkomnar honom tillbaka till familjeidyllen.
Censurnummer | 41348 |
---|---|
Datum | 1928-09-12 |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Originallängd | 2453 meter |
Bildformat | 1.33:1 |
---|---|
Ljudtyp | Stum |
Färgtyp | Svartvit |
Bärare | 35 mm |
Hastighet | 24 |
Längd i meter | 2453 meter |
Längd i minuter | 89 min |
Akter | 5 rullar |
Synd uppmärksammades med påfallande omfångsrika recensioner i flera av de ledande stockholmstidningarna. Intresset fokuserades i första hand på det strindbergska stoffet, därnäst främst på den till hemlandsfilmen återbördade Lars Hanson och de båda kvinnliga stjärnorna från utlandet. Vad skådespelarna beträffar så lovordades de allmänt, även om några kritiker fann Hansons fransyska manér en aning tillkämpade och Gina Manès haka oproportionerligt stor.
I fråga om Strindberg fanns tre olika uppfattningar, tämligen jämnt fördelade. För det första de som ansåg filmen vara trogen förlagan. För det andra de som såg avvikelserna från Strindberg men fann bearbetningen skickligt tillrättalagd för ett nytt medium. Och för det tredje de, som menade att filmen var en förvanskning av originalets avsikter. I övrigt var samtliga eniga om filmens tekniska och iscensättningsmässiga förtjänster.
Till den första gruppen hörde bl a kritikern i Arbetaren: "Det är Strindbergs 'Brott och brott' som bearbetats för filmen av Paul Merzbach och denna bearbetning har gjorts synnerligen både pietetsfullt och konstnärligt. Det för Strindbergs psyke så karaktäristiska, att tillmäta yttre obetydliga händelser en symbolisk innebörd, kommer t.ex. i filmen flerstädes igen. Strindbergs misstro mot kvinnans list och konster kommer så osökt fram i scenen, då Henriette anmärker på den halsduk, som hustrun givit Maurice, eller då hon med låtsad oavsiktlighet trampar på den ros, som hustrun sänt."
Till den andra gruppen hörde Carl Björkman i NDA som inledde sin översvallande recension så här: "Det kan gärna först som sist sägas ifrån, att Svensk Filmindustri med Synd vunnit sin största framgång hittills -- vad som under de sista åren åstadkommits inom svensk filmproduktion, kan på intet sätt mäta sig med denna mönstergilla inspelning, som tillfredsställer mycket högt ställda litterära och dramatiska anspråk, och som visar vilka möjligheter, som filmen verkligen erbjuder för konstnärlig människoskildring. Det sätt, på vilket Amerika i det stora hela förvaltat sitt pund i detta hänseende, har som bekant i mångas ögon minskat aktningen inte bara för amerikanerna själva, utan -- vad värre är -- också för filmen, och det är därför knappast att undra på, att man på så många håll fortfarande lever i den föreställningen, att Amerikas mekaniserade människouppfattning också är typisk för filmens människouppfattning i allmänhet. Synd hör till de europeiska kvalitetsfilmer, som äro ägnade att i hög grad rucka på denna uppfattning."
Vältaligaste företrädaren för den tredje gruppen slutligen var Robin Hood i StT. Han fann Synd vara "ett storartat arbete av Molander, Lars Hanson, Gina Manès, fotograf Julius, en rad skådespelarkrafter i biroller, samt av Råsundas tekniska personal." Robin Hood säger sig till och med för första gången på många år ha känt "hur den filmpatriotiska glädjen och tacksamheten sträckte ut sina söta lemmar inom en -- sträckte ut sig i hela sin längd och lade sig till ro. Storartat! viskade man till sitt rörda jag. Här ha vi det syndfulla beviset att vi i Sverige kunna göra lika god film som i något annat land!"
Sedan övergår emellertid Robin Hood till en huvudsakligen kritisk rannsakning av filmens sätt att handskas dels med Strindberg, dels med "den psykologiska och konstnärliga sanningen". Han säger sig vilja skjuta på scenarioförfattaren: "Strindberg har rätteligen ingenting med denna film att göra, men eftersom han gett uppslaget och hans namn står på programmet har manuskriptförfattaren för skams skull låtit honom vara med på ett hörn i handlingen, och då skär det sig strax."
Robin Hood hörde för övrigt till de många kritiker som fann det logiskt orimligt, att hela den polisiära aktionen med häktning och förhör kunde komma till stånd utan att man tagit reda på om Marion verkligen var död.
Teaterpjäsen "Brott och brott" av August Strindberg (1849--1912) skrevs 1899 och fick sin urpremiär på Dramaten i Stockholm 1900. Den hade senast framförts på Dramaten våren 1924 med Harriet Bosse som Henriette och Gustaf Molander (filmens regissör) som Maurice. En tidigare inspelning hade gjorts i Tyskland 1919 med Ernst Lubitsch som regissör och Asta Nielsen som Henriette.
Synd uppvisar en rad för tidens filmkonventioner signifikativa avvikelser från Strindbergs original och mycket av "Den Onda Viljan" som Strindberg försöker dissekera i pjäsen finns inte kvar i filmen.
I utlandet var filmen försedd med en prolog som skildrade hur fyrvaktardottern Jeanne blir förskjuten av sin far (Ivan Hedqvist) till följd av förhållandet med Maurice. I Sverige avlägsnades prologen före premiären.
En berättarteknisk kuriositet: då de olika vittnesmålen framläggs för domaren i förhörsscenen blir ett och samma händelseförlopp filmiskt åskådliggjort ur flera olika perspektiv, präglade av vederbörandes mer eller mindre dramatiserande tolkningar av situationen.
Av filmens stjärnor uppgavs Elissa Landi vara österrikisk prinsessa; hon fick sedan en ganska framgångsrik Hollywood-karriär som kulminerade 1932 med Cecil B De Milles I korsets tecken. Fransyskan Gina Manès hade just slagit igenom i Jacques Feyders Thérèse Raquin, och Lars Hanson gjorde med Synd ett tillfälligt avbrott i sin amerikanska karriär.
Med denna film inleddes ett kort svensk-engelskt samarbete i stumfilmsperiodens sista skede. Initiativtagare var Vilhelm Bryde som nu efterträtt Oscar Hemberg som produktionsansvarig också för SF-koncernens internationella satsningar. Inspelningen i Stockholm, försommaren 1928, övervakades av den engelske andraplansregissören hos medproducenten British Instructional, kaptenen John Orton. Även det tyska bolaget Hisa deltog med en smärre insats i produktionen.
Enligt bevarade handlingar hos Svensk Filmindustri kostade Synd ca 350 000 kronor i framställning. Intäkterna uppgick till något mer än 360 000, varav ungefär 100 000 utgjordes av svenska filmhyror. Att filmen blev en relativ ekonomisk framgång får alltså tillskrivas en ganska omfattande utlandsförsäljning som huvudsakligen ombesörjdes av Hisa.
Detta var den svenska filmhistoriens sjätte och 1920-talets tredje och sista strindbergsfilm. Efter den skulle det dröja 16 år innan ett svenskt filmbolag skulle våga sig på författaren igen. Det skedde med Europa Films inspelning av Hemsöborna (1944/11).
Sverige | (försommaren) | 1928 | 1928 | |||
Filmstaden | Råsunda | (ateljé) | ||||
Stockholm | (exteriörer) |
Sverigepremiär | 1928-09-17 | Röda Kvarn | Gävle | Sverige | 89 min | |
---|---|---|---|---|---|---|
1928-09-17 | Cosmorama | Göteborg | Sverige | 89 min | ||
1928-09-17 | Röda Kvarn | Helsingborg | Sverige | 89 min | ||
1928-09-17 | Scania | Malmö | Sverige | 89 min | ||
1928-09-17 | Skandia | Norrköping | Sverige | 89 min | ||
1928-09-17 | Röda Kvarn | Stockholm | Sverige | 89 min | ||
1928-09-17 | Svea | Sundsvall | Sverige | 89 min | ||
1928-09-17 | Röda Kvarn | Uppsala | Sverige | 89 min | ||
1928-09-17 | Röda Kvarn | Örebro | Sverige | 89 min | ||
Urpremiär | 1928-09-17 | Röda Kvarn | Gävle | Sverige | 89 min | |
1928-09-17 | Cosmorama | Göteborg | Sverige | 89 min | ||
1928-09-17 | Röda Kvarn | Helsingborg | Sverige | 89 min | ||
1928-09-17 | Scania | Malmö | Sverige | 89 min | ||
1928-09-17 | Skandia | Norrköping | Sverige | 89 min | ||
1928-09-17 | Röda Kvarn | Stockholm | Sverige | 89 min | ||
1928-09-17 | Svea | Sundsvall | Sverige | 89 min | ||
1928-09-17 | Röda Kvarn | Uppsala | Sverige | 89 min | ||
1928-09-17 | Röda Kvarn | Örebro | Sverige | 89 min | ||
Cinemateksvisning, arkivkopia | 2001-08-14 | |||||
2001-08-18 | Akt 4: kraftiga blankrepor i slutet. | |||||
2010-04-10 | ||||||
2012-08-25 |
Avsked |
Barn |
Café |
Familj |
Fester |
Frankrike |
Författare |
Försoning |
Konstnär |
Konstnärsmodell |
Oskyldigt misstänkta |
Otrohet |
Paris (Frankrike) |
Polisförhör |
Porträtt |
Restauranger |
Rivaler |
Rättegångar |
Skulptörer |
Skådespelare |
Storstad |
Svartsjuka |
Teatrar |
Trolöshet i kärlek |
Upphöjelse |
Äktenskap |
Återblick |
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2412 |
Typ | Duplikatnegativ |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2412 |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Tryckeri | Ivar Hæggströms lito |
Storlek | Mindre än 40 x 75 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Storlek | Cirka 60 x 80 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Storlek | Större än 80 x 110 cm |
---|---|
Antal exemplar | 1 |
Storlek | Större än 80 x 110 cm |
---|---|
Antal exemplar | 1 |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Pressklipp |
---|
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Rus. Dramatisering för filmen efter Strindbergs Brott och brott, av Paul Merzbach. |
Omfång | 151 s. + 14 s. tillägg, löst i manus. Rollista (2 s.) ingår. |
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Rus. |
Omfång | 149 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Synopsis |
---|---|
Manustitel | Synd. Synopsis von Strindbergs Rausch. III Ed. |
Omfång | 24 s. |
Språk | Tyska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Rus. Dramatisering för filmen efter Strindbergs Brott och brott, av Paul Merzbach. |
Omfång | 151 s. Rollista (2 s.) ingår. |
Språk | Svenska |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | 17 |
---|---|
Bakombild papper | 2 |
Album | Ja |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|