Munkbrogreven (1935)

Media (282 st)

Originaltitel	Munkbrogreven
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Sigurd Wallén Edvin Adolphson
Manus	Arthur Natorp Siegfried Fischer
Förlaga	Greven av Gamla Sta'n (Pjäs)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Fribergs Filmbyrå
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1935-01-21

Medverkande

Valdemar Dalquist
Greven av Gamla Sta'n

Julia Cæsar
Klara Edlund, innehavare av Hotell City

Sigurd Wallén
Gurkan, medhjälpare i Amalia Blomkvists fiskaffär

Tollie Zellman
Amalia Blomkvist, fiskaffärsinnehavare

Edvin Adolphson
Åke Larsson, journalist på Morgontidningen

Ingrid Bergman
Elsa Edlund, Klaras systerdotter

Visa fler

Om filmen

Charmig förväxlingskomedi som var Ingrid Bergmans debutfilm, med fina miljöer från 30-talets Gamla stan. Elsa arbetar på sin mosters ungkarlshotell i Gamla stan i...

Visa hela texten

Handling

Natt över Gamla Stan i Stockholm. I en gränd bryter tjuvar upp en juvelerarbutik. En konstapel patrullerar på avstånd och kommer närmare. Han ser vad som sker och slår larm, men tjuvarna...

Visa hela handlingen

Press

SvD (Eveo): "Mot manuskriptet kan man möjligen anmärka att det innehåller litet för mycket av den där mysande kaffe- och pilsnertrevnaden, som tycks vara oundgänglig i den här sortens...

Visa all press

Charmig förväxlingskomedi som var Ingrid Bergmans debutfilm, med fina miljöer från 30-talets Gamla stan.

Elsa arbetar på sin mosters ungkarlshotell i Gamla stan i Stockholm. Kring hotellet hänger ett gäng rotlösa herrar, med ”Greven” i spetsen. De är inte betrodda en motbok och smugglar därför sprit, ständigt med polisen i hälarna. Plötsligt blir en juvelerarbutik i närheten rånad. Polisen anar att den ökände Diamant-Lasse är i farten och de börjar röra sig alltmer frekvent i området. Samtidigt flyttar en hemlighetsfull man in på hotellet, Åke, som fattar tycke för Elsa.
 
Munkbrogreven, som är en charmig och småspännande förväxlingskomedi, var Ingrid Bergmans debutfilm. Hon hade agerat statist i Gunnar Skoglunds film Landskamp (1931) och hur hon sedan på riktigt klev in i filmvärlden har Edvin Adolphson, som både regisserade och agerade i Munkbrogreven, berättat om: ”Jag såg Ingrid Bergman i maj 1934 när vi repeterade en 1700-talskomedi, "Rivalerna" av Richard Sheridan. Hon var elev på Dramatens elevskola och på kvällarna utnyttjades hon och andra elever som gratis-statister på scenen. Jag frågade Alf Sjöberg vad hon hette, för hon fängslade mig med sitt ovanliga utseende. Jag ville ge henne en roll i filmen och jag måste be dåvarande dramatenchefen Olof Molander om lov. Molander meddelade henne att hon antingen måste avsäga sig filmrollen eller sluta på Dramaten. Hon förhandlade med SF och fick sedan, även Gustaf Molander ville ha henne i "Swedenhielms", ett tvåårskontrakt.”
     Adolphson och hans samregissör Sigurd Wallén är för de flesta mest kända som skådespelare, den förste som en av landets främsta under flera decennier, den andre framför allt för sin komiska talang i mängder av filmer. Men båda regisserade också. Adolphson regisserade sammanlagt tio filmer, bland annat Sveriges första ljudfilm, komedin Säg det i toner (1929), där sångerna var ljudlagda och dialogen textad. Wallén regisserade och skrev manus till betydligt fler filmer varav många blev publiksuccéer. I Munkbrogreven spelar regissörerna för sig rätt typiska roller: Adolphson är den stilige, mystiske Åke och Wallén en av de lustiga dagdrivarna.
     Munkbrogreven har kanske gått till historien mest på grund av att det är Ingrid Bergmans debutfilm men det är likväl en rar, romantisk komedi med fina 30-talsbilder från Gamla stan, och med flera lysande skådespelare i birollerna, bland annat komedimästarna Julia Cæsar och Tollie Zellman.
     Och filmen ledde onekligen till Ingrid Bergmans genombrott. Kritikerna kunde inte ana att svensk film hade fått den som skulle bli en av världens största filmstjärnor genom tiderna. Flera recensenter noterade Bergmans begåvning och såg ett löfte medan andra var mer tveksamma. I Svenska Dagbladet skrev skribenten: ”Filmen bjuder också på en debut: Ingrid Bergman. Hon är en vacker och ståtlig flicka; som filmlöfte tämligen obestämt.”

 Lova Hagerfors (2015)

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Natt över Gamla Stan i Stockholm. I en gränd bryter tjuvar upp en juvelerarbutik. En konstapel patrullerar på avstånd och kommer närmare. Han ser vad som sker och slår larm, men tjuvarna lyckas fly med sitt byte.

Vi träffar fiskhandlerskan Amalia Blomkvist och hennes butiksbiträde Gurkan. Hennes affär är förlagd till den flytande fiskhallen vid Munkbron. Gurkan drar iväg med fisk i en dragkärra och möter Greven, en lodare som säljer tidningar från en barnvagn. Löpsedel från en tidning: DIAMANT-LASSE åter i farten i Gamla Stan.

Gurkan och Greven dricker någonting ur pilsnerflaskor. Två poliskonstaplar, Göransson och Engström, misstänker att de dricker smuggelsprit i flaskorna men kan inte bevisa det.

På ungkarlshotellet. Fru Klara Edlund är innehaverskan. Hennes dotter Elsa (Ingrid Bergmans debut) arbetar på hotellet. I receptionen sitter Borstis. Åke Larsson anländer mystiskt från ingenstans och jagas av poliserna som tror de är en brottsling på spåren. Han flyr in i Elsas privata rum och efter en del förvecklingar hyr han ett rum på hotellet. I en tidningsartikel står att polisen tror att Diamant-Lasses efternamn är Larsson.

Elsa och Åke bekantar sig med varandra. Åke hjälper till med mattpiskningen. Borstis går från hotellet till den skumma typen Lorden för att köpa smuggelsprit. Poliserna skuggar honom. Göransson jagar Borstis som köpt smuggelsprit. Borstis övertar platsen inne i en stor reklam- vägglus som gör reklam för ett anti-ohyremedel. Borstis som vägglus rusar in på gården där Elsa, Åke, Greven och Gurkan råkar finnas. Spriten langas mellan dem och hamnar till slut i Göranssons ficka. Poliserna kan således inte arrestera någon.

Amalia annonserar efter en karl för ev äktenskap. En sol-och-vårare uppenbarar sig, Berglund, vilken bjuder ut Amalia och så småningom lurar av henne hennes kapital, 28.000 kr.

Åke uppvaktar Elsa med rosor och visar sig även hava motbok, vilket gör att man misstänker att han är Diamant- Lasse. Tjuvarna bryter sig in i Köpmannabanken och tar 15 000 kr, mest silvermynt. Elsa går till fiskhandeln och handlar och upptäcker att någon gömt silvermynt under strömmingen i en låda. Efter ett våldsamt slagsmål med tillskyndande polis arresteras två personer, bl a sol-och- våraren Berglund som visar sig vara Diamant-Lasse och även en person kallad "Blinda Karlsson", en blind tiggare som man observerat haft det elektriska ljuset tänt hemma om nätterna.

Åke avslöjas som journalist på Morgonbladet och han lovar sätta Göranssons bild i tidningen. Åke förlovar sig med Elsa. Amalia gifter sig med Gurkan. Gurkan och Borstis vinner på fotbollstips. Greven gifter sig med Klara. Amalia får tillbaka de 28.000 kr som Berglund-Karlsson- Diamant-Lasse knyckte.

Till slut blir det dubbelbröllop i Storkyrkan med sammankoppling dels av Gurkan och Amalia Blomkvist, dels Greven och Klara.

Pressreaktion Svensk filmografi

SvD (Eveo): "Mot manuskriptet kan man möjligen anmärka att det innehåller litet för mycket av den där mysande kaffe- och pilsnertrevnaden, som tycks vara oundgänglig i den här sortens dramatik och att replikerna inte äro över sig kvicka; det skrattas mera på den vita duken än i salongen och det är ett fel. Men samtidigt har manuskriptet sina obestridliga förtjänster, varav den icke minsta är den att här verkligen bjuds till att göra en film med en konflikt med en smula spänning i.

Edvin Adolphson har svarat för regien och det är väl främst hans förtjänst att berättelsen blivit så pass rörlig och omväxlande som den är. Fotot är utmärkt, men så har också Åke Dahlquist stått bakom kameran. Beträffande skådespelarna är det ett generellt fel som är så gott som genomgående och tämligen störande: de skrika fram sina repliker precis som om det vore fråga om att höras över en friluftsteater."

StT (Robin Hood): "Vacker fotografering. S. F. briljerar som vanligt med utmärkt teknik. En välgjord film. Regissör Edvin Adolphson visar sig här -- med fotografens och teknikernas hjälp -- som en god regissör. Men undertecknad somnade mitt i filmen, vilket kan bero på undertecknads medfödda sömnighet och undertecknads bristande känsla för Gamla stan's kända charm. Jag vaknade igen vid publikens skratt åt Eric Abrahamssons replik:

-- I dag är det livligt här!

Det visade sig att man förföljde en bov. (-)

Det är bra -- för all del -- men den medeltida S:t Göran ser ner på skådespelet med ett skeptiskt leende och undrar om det inte är fel drake dessa utmärkta fotografer, tekniker och skådespelare kämpa mot."

SocD (-rg): "Omstuvningen är redigt gjord, och i den regiella utformningen har Edvin Adolphson bemödat sig att få den yttre stadsstämningen äkta och verkningsfull och lagt in så saftigt komiska figurer som möjligt. Därvidlag har han lyckats. Man kan visserligen tvista om äktheten i handeln och vandeln i denna nya gamla stadsskildring, men man kan inte förneka att den folkliga handlingen i denna blandning av kriminaldrama och lustspel slår an. De överraskande vändningar, som de mystiska manövrerna bjuda på i de skumma skeppsbroprången, falla troligen i publiksmaken, och om det hela verkar mera teater än verklighet, är själva uppläggningen och framställningen ingalunda sämre än i många andra svenska lustspel."

Kommentar Svensk filmografi

Om Ingrid Bergmans debut: StT (Robin Hood): "Debutanten Ingrid Bergman är stor och säker."

SvD (Eveo): "Filmen bjuder också på en debut: Ingrid Bergman. Hon är en vacker och ståtlig flicka; som filmlöfte tämligen obestämt."

SocD (-rg): "Den sistnämnda är en frisk och omedelbar ung dam, hurtig och säker och redan mycket filmkunnig."

NDA (Axon): "Nya SF-stjärnan Ingrid Bergman gör knappast något starkare intryck, men det kanske beror på att man haft för stora förväntningar på henne."

AB (Filmson): "Den unga debutanten påminner mycket om Birgit Tengroth i spel och utseende och är alltså högst förtjusande, fast det sker under sådana förhållanden att det inte är någon anledning att hurra över en ny tillgång."

DN (Jerome): "Medan debutanten Ingrid Bergman representerade ungdomen. En snabb, markerad repliksägning gav i sistnämnda fallet vissa löften."

Edvin Adolphson (intervju 12.10.1975): "Jag såg Ingrid Bergman i maj 1934 när vi repeterade en 1700-talskomedi, 'Rivalerna' av Richard Sheridan. Hon var elev på Dramatens elevskola och på kvällarna utnyttjades hon och andra elever som gratis-statister på scenen. Jag frågade Alf Sjöberg vad hon hette, för hon fängslade mig med sitt ovanliga utseende. Jag ville ge henne en roll i filmen och jag måste be dåvarande dramatenchefen Olof Molander om lov. Molander meddelade henne att hon antingen måste avsäga sig filmrollen eller sluta på Dramaten. Hon förhandlade med SF och fick sedan, även Gustaf Molander ville ha henne i Swedenhielms (1935/05), ett tvåårskontrakt."

Teaterpjäsen "Greven av Gamla Stan" av Arthur och Siegfried Fischer hade premiär på Mosebacketeatern den l7 februari 1934.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se