Under falsk flagg (1935)

Media (216 st)

Originaltitel	Under falsk flagg
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Gustaf Molander
Manus	Sölve Cederstrand
Förlaga	Ein Mann mit Herz (Film)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Svensk Filmindustri
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1935-08-13

Medverkande

Tutta Rolf
Margot Hammar/fröken Margot Hammarberg

Allan Bohlin
Bertil Lagergren, banktjänsteman

Ernst Eklund
bankdirektör Karl Hammar, Margots far

Karin Kavli (som Karin Carlson)
Britta Lundgren, anställd i banken

Anna Lindahl
Maud Billing, anställd i banken

Erik "Bullen" Berglund
Brink, avdelningschef i banken

Visa fler

Handling

Grafologen Harry Jonsson, som tillfälligt delar en större villa med banktjänstemannen Bertil Lagergren, studerar en bild av den kände finansmannen van Dienem. Han säger sig se på van...

Visa hela handlingen

Press

StT (Robin Hood): "Under falsk flagg är en lustig liten historia av det slag som vi inte ofta våga oss på i Sverige. Ett lustspel som inte rör sig om komiska bonddrängar, motböcker och...

Visa all press

Grafologen Harry Jonsson, som tillfälligt delar en större villa med banktjänstemannen Bertil Lagergren, studerar en bild av den kände finansmannen van Dienem. Han säger sig se på van Dienems namnteckning att denne är en svindlare. I Bertils namnteckning ser han tecken på lättsinne och äventyrlighet, samt att han är flickjägare. De är oroliga för att få kravbrev, men får denna morgon lugnande besked. De kan stanna ett par månader till.

På Bertils bank arbetar även den pedantiska och plikttrogna Maud, den sportiga Gunvor samt den lättsinniga Britta. Britta försöker flirta med Bertil, som inte är intresserad. Avdelningschefen Brinck kommer in i rummet och ger Bertil order att gå hem till bankdirektören med några papper.

Bankdirektören möter sin dotter Margot vid stationen. Hon har varit två år i Paris och föredrar nu att gå hem till fots, eftersom hon har längtat efter att trampa Stockholms gator. När hon beger sig hem på egen hand råkar hon möta Bertil framför ett skyltfönster, från vilket de hör Sven-Olof Sandberg sjunga "Det sjunger någonting inom mig". Bertil försöker ta kontakt med henne, men hon är avvisande. De blir förevigade av en fotograf, och medan Bertil tar ett beställningskort av fotografen hinner hon försvinna.

De träffas igen utanför bankdirektörens villa. Han säger att han har ett ärende och hon följer med in. Bertil blir nervös och ber henne gå. Hon får honom då att tro att hon är där för att tigga jobb. Han har har sagt att han har en viktig ställning på banken och lovar hjälpa henne.

Margot kommer på besök hos Bertil och Harry. Bertil försöker först uppträda som en direktör ute i trädgården men en regnskur tvingar in dem i den tomma villan. Bertil tvingas tillstå att han bara är en vanlig bankställd. Hon frågar om han sett bankdirektörens dotter. Han ljuger och säger att det har han. Men han är inte intresserad av en sån där lyxparasit, säger han.

Hemma hos sin pappa igen upprepar Margot Bertils ord och säger att hon inte vill vara en lyxparasit. Hon ber om ett jobb på banken och får det, men på ett villkor: hon måste klara sig på sin lön. När hon får veta hur lite de bankställda tjänar, tycker hon det är oanständigt. Hon ser till att hon hamnar på utlandsavdelningen där Bertil arbetar.

På banken diskuterar styrelsen en stor kredit till van Dienem. Trots direktörens invändningar röstar styrelsen för att bevilja lånet på 80 miljoner. Margot introduceras av Brinck och blir omedelbart betraktad med misstänksamma blickar av Britta. Maud hjälper Margot att skaffa ett rum på fru Johanssons pensionat där hon själv bor. Hon kommer dit i sällskap med Bertil och Harry. Harry får se hennes namnteckning och säger sig utläsa att hon har en förfärlig energi när hon vill någonting, är ovanligt klämmig och renhårig men inte alltid uppriktig. De har en inflyttningsfest där Harry blir ihop med Maud och får henne att leva upp.

På kontoret intrigeras det. Brinck försöker lägga an på Margot när hon ska ta diktamen men blir avvisad. Bertil rycker då upp dörren till hans rum, vilket väcker Brincks irriation. Britta gömmer några papper för att få Margot att framstå som slarvig men blir avslöjad.

Efter all turbulens bjuder Bertil ut Margot som tröst. Hon säger hon är pank och det är han med. De går på matutställning och gratisäter och åker sedan ut på tomtvisning till ett område med nya villor i funkisstil. Där råkar de Harry och Maud, som är ute och letar bostad. De träffar även Margots far. Han uppträder kärvänligt mot Margot, vilket väcker Bertils misstankar. Fadern säger till Margot att han tycker Bertil verkar vara rejäl.

Bankpersonalen blir bjuden hem till direktören men inte Margot, vilket väcker en del diskussion. När Brinck ser Margot och de andra dansa på kontoret tar han det som förevändning att avskeda henne. Direktören kommer in men håller god min och låter dottern bli avskedad. Hon försvinner och när Bertil senare söker henne hos fru Johansson får han veta att hon försvunnit. Hon brukar tala i telefon med en annan, en bankdirektör som heter Kalle, avslöjar värdinnan. Bertil beslutar sig för att inte gå på festen.

Hemma hos sin far avslöjar nu Margot för Brinck och Britta vem hon egentligen är, sedan de hotat att se till hon ska bli utkastad. Brinck blir förfärligt generad, särskilt när direktören gör klart att han vet att Brinck är en flickjägare.

Plötsligt får direktören ett telefonsamtal om att van Dienem häktats för förfalskning. Bertil som samtidigt hört samma nyhet på radion hastar nu hem till direktören och erkänner för honom att han begått ett tjänstefel. Han har i all uppståndelse glömt skicka lånekontraktet till van Dienem. Detta har räddar banken. Bertil får reda på att bankdirektören i själva verket är hennes far.

Pressreaktion Svensk filmografi

StT (Robin Hood): "Under falsk flagg är en lustig liten historia av det slag som vi inte ofta våga oss på i Sverige. Ett lustspel som inte rör sig om komiska bonddrängar, motböcker och pigor som gå inåt med tårna, utan om bankdirektörsdöttrar och bankfolk och stenografer. Idén påminner något om den klassiska Tuttafilmen Vi som går köksvägen. Manuskriptet signeras av Sölve Cederstrand, och har han hittat på allting själv så är det duktigt gjort. En rad finurliga förvecklingar, lustigt tänkta, en rad nya miljöer, såsom visning av villor i Stockholms trädgårdsstäder och gratismiddag på utställningen 'Vårt dagliga bröd'. Inga uppslag tappas bort och förfuskas -- som det ofta händer i svensk film -- trådarna hållas ihop och varje detalj visar sig ha betydelse för helheten. Man kan visserligen anse det otroligt att en banktjänsteman behåller ett 80-miljonerskontrakt i fickan och 'glömmer' att posta det, men alldeles utan otroligheter kan intet lustspel klara sig."

SvD (Eveo): "Det var en succé, därpå kan man inte missta sig. För manuskriptet uppgavs Sölve Cederstrand svara. Jag har vid flera tillfällen sagt mindre artiga saker om hans filmmanuskript. Den här gången kan jag med lugnt samvete ge honom beröm. Det är visst inga märkvärdigheter han hittat på, tvärtom tillhör grevinnan som spelar kammarjungfru -- för att uttrycka sig litterärt -- komediens allra äldsta allmängods. Men temat är trevligt varierat, och framför allt innehåller historien denna gång åtskilliga roliga detaljer. Framför allt verkar manuskriptet bättre genomarbetat än svenska manuskript i regel äro. Historien om de åttio millionerna, som inte kommo svindlaren tillhanda, därför att en banktjänsteman glömde posta ett kontrakt, torde visserligen inte stå sig vid en granskning ur realistiska synpunkter, men strunt i det, den kommer säkert att gå i publiken.

Regien är Gustaf Molanders, och numera behöver man visst inte säga mer för att den biointresserade skall förstå att historien är berättad med fyndighet och finess. Som komediregissör intar Molander en särställning hos oss; han är den ende av internationell klass."

SocD (Moje): "Tutta Rolf har naturligtvis en roll, som ligger bra nära hennes ideal; hon gör den med glittrande humör men är allra bäst när hon föredrar den numera välkända svenska folksången 'Det sjunger någonting inom mej...' Så bra filmskådespelerska som vissångerska blir hon nämligen aldrig, hur näpen hon än är på film. Allan Bohlin har sin svåra profil att dras med och är naturligtvis inte heller någon fullödig skådespelare, men förefaller fortfarande inte omöjlig. Ernst Eklunds gemytlige bankdirektör är en av filmens stora tillgånger, men bästa kontakten med salongen har i alla fall mulliga Carin Swenson med sitt skånska tungomål och sin rättframma kamratlighet. För resten är ensemblen bra över lag. Och premiärpublikens glädjeyttringar voro inte att ta miste på; de bådade långvarig succé."

Kommentar Svensk filmografi

Jonas Sima: Chaplin 100/1970, intervju med Gustaf Molander: "Man kan ju säga att Ingmar Bergman valde och valde rätt, i de flesta fall. Jag borde ha valt rätt också, men jag tycker nu att ledningen borde ha hindrat mig från vissa ämnen. Sagt, ta inte det ämnet, det blir inte bra! Då hade det varit lustigare nu efteråt. Men det gjorde dom inte. Dom hade väl en sån smak dom också, efter vad jag kan förstå.

Det är underligt med den där filmsmaken, för nu efteråt fattar jag inte hur jag kunde göra dessa saker. Jag tycker t ex att de här historierna I natt eller aldrig (1941), En, men ett lejon (1940), Bröllopsresan (1936/8), Familjens hemlighet (1936/27), var så rysligt enkla schabloner, så stick i stäv med all litteratur som jag läser, så avlägsen min smak för övrigt.

Jag fattar inte att jag gjort de filmerna. Det måtte på något sätt ha varit i tiden.

En annan sak är en mycket enkel film som Sara lär sig folkvett (1937/9), den var smålustig och hade en kolossal publik framgång. Men man skulle ändå inte ha gjort den."

Under falsk flagg hade ett manus där Sölve Cederstrand har bearbetat en tysk film som baserades på en ungersk pjäs. Filmen Ein Mann mit Herz (1932) regisserades av Geza von Bolvary efter ett manus av Hans H. Zerlett. De två ledande rollerna spelades av Gustav Fröhlich och Maria Solveg. Den ungerska pjäsen "A milliomos" av Adorján Bónyi (1892-1967) fick sin premiär i Budapest på Magyar Szinhz först den 1 oktober 1941.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se