Bergslagsfolk (1937)

Media (57 st)

Originaltitel	Bergslagsfolk
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Gunnar Olsson
Manus	Waldemar Hammenhög Sölve Cederstrand Gunnar Olsson
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Europa Film
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1937-10-25

Medverkande

Karin Ekelund
Karin Löwenskiöld, deras dotter

Sten Lindgren
Bertil Åkerman

Arnold Sjöstrand
Rudolf Lunding, ingenjör

Hugo Björne
Håkan Löwenskiöld, kapten, Karins far

Gerda Björne
Anne-Marie Löwenskiöld, Karins mor

Hjalmar Peters
Persson, bonde

Visa fler

Handling

Det är sommaren 1937 i en naturskön trakt i Bergslagen kallad Nimansberg. Hit kommer gruvingenjör Rudolf Lunding som vill återuppta brytning av kopparmalm i Nimansberg, som förekom...

Visa hela handlingen

Press

DN (C B-n): "Bergslagsfolk är ett stycke polerad folkdramatik, där allt det folkliga är ett präktigt och rejält hantverk, om det också en och annan gång är en smula si och så med det...

Visa all press

Det är sommaren 1937 i en naturskön trakt i Bergslagen kallad Nimansberg. Hit kommer gruvingenjör Rudolf Lunding som vill återuppta brytning av kopparmalm i Nimansberg, som förekom tidigare men upphörde på Karl XIIs tid. Han vill att traktens bönder skall satsa på brytningen och bli delägare i hans bolag.

Man ordnar ett möte med kapten Håkan Löwenskiöld som ordförande. Den ende som talar mot projektet är en av traktens största jordägare, Bertil Åkerman, förlovad med Löwenskiölds dotter Karin. Han anser att jorden är det enda säkra och att gruvdrift endast kommer att fördärva det för bönderna. Men en av bönderna representerar flertalet när han säger att jorden inte är säker om man inte får tillskott av pengar, vilket malmbrytningen skulle ge. "Vi jordbrukare får se till att pensionera oss själva. För folkpensionen, den kan ju ingen människa varken leva eller dö på". Resultatet blir att ett kooperativt gruvföretag bildas och att ingenjör Lunding får pengar från alla utom Bertil Åkerman. Mest satsar Löwenskiöld, nära en kvarts miljon.

Provborrningarna börjar och traktens jordbruksarbetare lämnar gårdarna och förenar sig med gruvlaget vilket vållar besvärligheter för bönderna som har svårt att bärga sina skördar. Karin blir intresserad av den spännande ingenjören, besöker honom på arbetsplatsen och har snart flyttat över sina ömma känslor på honom.

Men borrningarna går dåligt. Malmspåren försvinner mot djupet och snart måste Lunding erkänna att det inte finns någon malm värd att bryta. Alla insatser som den lokala befolkningen gjort är förlorade. Efter ett gräl med Bertil Åkerman meddelar Lunding sina arbetare att gruvdriften inte blir av och att det hela läggs ner. Pengarna är slut och han kan inte klara den sista löneutbetalningen utan flyr fältet.

Karin återknyter kontakten med Bertil Åkerman och samhället försöker återgå till det normala. Det enda som finns kvar är jorden, vars ägare - med undantag av Bertil Åkerman - har blivit fattigare.

Pressreaktion Svensk filmografi

DN (C B-n): "Bergslagsfolk är ett stycke polerad folkdramatik, där allt det folkliga är ett präktigt och rejält hantverk, om det också en och annan gång är en smula si och så med det dramatiska. Alldeles avgjort märker man denna gång en viss solid ambition: i detta land där det görs så många erbarmliga filmer, har man här verkligen lagt manken till för att göra en bra film. Alla tarvliga klunserier äro portförbjudna, inga hm hm hoppa över tuggbussarna, det är alltsammans på något sätt snyggt gjort. Man är patriot och lokalpatriot, och slutligen bekänner man sig också till jorden -- i en av dessa ädelt linjerade sluvinjetter där, efter kända förebilder, de båda älskandes huvuden nobelt avteckna sig mot farande moln och vajande rågax.

Bilderna från själva gruvarbetet verka kanske väl glättade, men regin har onekligen lagt sig vinn om att verkligen låta arbetarna vara arbetare och ingenting annat: här presenteras äkta typer både i gruvan och på åkern -- de tycks höra hemma i arbetskläderna och sålunda för en gångs skull inte vara utklutade personager ur Råsundas gardesregemente: en fogderoll spelad av Hartwig Fock och en bonderoll spelad av Hjalmar Peters glida ganska naturligt in i den arbetande församlingen. Till och med herrgårdsstaffaget gör, i åtminstone en scen, ett äkta, ganska förtjusande intryck -- det är när bergsmansvisan ljuder i sommarkvällen och ingenjörerna och deras damer sjunger glädjens lov. Precis så brukar det gå till på bruken i Värmland och Västmanland.

I dessa bilder höjer sig filmen alldeles avgjort över det svenska genomsnittet, men så snart det skall göras drama av det blir det onekligen en smula enklare, en redbar berättelse utan överraskningar, där präktigheten är den mest framträdande egenskapen."

StT (Robin Hood): "Waldemar Hammenhög infriar alltså inte förväntningarna: den svenska malmfilmen har han inte skapat. Men en bra film, med en dialog som fördelaktigt skiljer sig från de flesta andra svenska filmers. Roliga infall, aktuella gliringar, och kärleksscener som lustigt brytas av då de hota bli schablonbanala och sluta på ett helt annat sätt än man trott. Man ser hur ex. Karin Ekelund njutit av denna dialog, riktigare än hon vants vid.

Hammenhögs insats är glädjande, men regissören Olssons är ännu mera glädjande. Han har nog varit med om kamerainställningarna, och han har på ryskt maner försökt sätta in amatörer i birollerna -- med uppfriskande resultat. Är det Olsson som inspirerat fotografen till detta vackra arbete? Karin Ekelund har aldrig varit så bra fotograferad, hon är utsökt söt. Hon är mer än så, spelar friskt och naturligt. Arnold Sjöstrand är ej lika frisk, men lägger upp en intressant nervös-kriminell typ.

Man får inte glömma Hilding Rosenberg, som åstadkommit en ovanligt kraftfull, känslig och fylligt klingande musik."

Kommentar Svensk filmografi

Gunnar Olsson (intervju 29.8.1975): "Det som senare blev Bergslagsfolk, hade under olika arbetsnamn, bl a Jord och malm, ursprungligen skrivits av Sölve Cederstrand och Waldemar Hammenhög, som jag i det sammanhanget aldrig träffade. Vid inspelningen kunde jag dra nytta av mina erfarenheter från skogen och jordbruket.

Filmen blev ett slags medelklassfilm. Jag hade själv mera velat betona arbetarnas roll, men då blev det stopp. Film var medelklassfilm på den tiden."

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se