Milly, Maria och jag (1938)

Media (72 st)

Originaltitel	Milly, Maria och jag
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Eric Malmberg Emanuel Gregers
Manus	Torsten Lundqvist
Förlaga	Mille, Marie og mig (Manus)
Produktionsland	Sverige Danmark
Produktionsbolag	Nordisk Films Kompagni A/S
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1938-05-23

Medverkande

Marguerite Viby
Ellen Klasson, kallas Klas, medicine studerande/"Fröken Milly", refrängsångerska/"Maja", husa

Ernst Eklund
Lennart Klintberg, medicinprofessor

Gösta Cederlund
Palm, läkare

Stina Hedberg
fru Brehmer

Maritta Marke
Birgit Bergman, medicine studerande

Karin Albihn
Vera Brehmer

Visa fler

Handling

Ett svep av Stockholm och så in på Karolinska Institutet. En skylt: Anatomiska Institutionen. Professor Klintberg håller föreläsning i stora salen och sysslar detaljerat med det mänskliga...

Visa hela handlingen

Press

DN (C B-n): "Marguerite Viby är ett litet äventyr. Inte från första stund -- när hon som medicine studerande sitter i föreläsningssalen, antecknar och har hyss för sig, då är hon...

Visa all press

Den här filmen har ingen aktuell distributör men med tillåtelse från filmens rättighetshavare kan den bokas på dcp för biografvisning genom Filminstitutets arkiv.

Boka film ur filmarkivets digitala samlingar

Ett svep av Stockholm och så in på Karolinska Institutet. En skylt: Anatomiska Institutionen. Professor Klintberg håller föreläsning i stora salen och sysslar detaljerat med det mänskliga hjärtat. Kameran lämnar honom och betraktar istället två studentskor som lyssnar, Birgit och hennes vän Ellen Klasson. Den senare kallas av kamraterna för Klas och sitter just nu och tecknar ett stort hjärta samt professor Klintbergs anletsdrag. Hennes vän rycker till sig teckningen, och det väcker en del uppmärksamhet så att professorn avbryter sin föreläsning för en kort förmaning.

Klas söker ett antal stipendier för att kunna fortsätta sina medicinska studier och får professor Klintberg att skriva rekommendationer. För att bekosta sina studier måste hon arbeta extra på kvällarna och hennes främsta inkomstkälla är att sjunga på dansrestaurangen Valencia.

Klintberg skall gå på middag hos grosshandlare Brehmer med dennes fru och dottern Vera. Med sig har han vännen och kollegan doktor Palm.

På Valencia ser vi Klas sjungande med orkestern: "Jag har älskat dig så länge jag kan minnas". Hon går ner bland borden och passerar flera ungherrar, varav en av dem skriver något på ett visitkort och ger den sjungande Klas som läser kortet och ger honom en örfil. Direktören ber ynglingen om ursäkt och avskedar Klas som endast har två dagar kvar i restaurangen.

Klas får veta att hon inte får det sökta stipendiet och måste skaffa sig en annan inkomst. Hon söker plats hos Brehmer som hembiträde, men först har hon en kväll kvar på Valencia. När hon sjunger observeras hon av Klintberg och Palm, som känner igen henne. Men hon övertygar Klintberg om att hon är Milly, syster till medicine studerande Klas. Klintberg uppsöker Klas följande dag på institutionen i laboratoriet och hälsar från Milly. Klintberg börjar uppvakta Milly och bjuder hem henne där paret har en förvirrad afton med musik och champagne och sång.

Klas uppenbarar sig hos fru Brehmer och får platsen som Maria, hembiträde från södra Skåne. En av Klas vänner rekommenderar henne per telefon. Klas har vissa svårigheter med familjens dotter, Vera, som hunsar med henne i sin budoar. Hon diskuterar henne med familjens kokerska och man enas om att Vera är en manslukerska. Hon jagas även av familjens son Hugo som hon blir osams med.

Det blir middag med Klintberg och Palm hos Brehmers. Klintberg blir naturligtvis konfunderad när hembiträdet liknar Klas. När han pratar med henne i köket efteråt presenterar sig Klas som "Maria från Skåne", syster till Milly och Klas. I fråga om medicinska studier börjar Klas tröttna, men hon uppmuntras att fortsätta genom professor Klintbergs samtal med hembiträdet Maria (Klas).

Över till ett badhotell vid kusten. Klas är där och kopplar av med sin vän Birgit. Orkestern repeterar och det visar sig vara samma band som skötte dansmusiken på Valencia. Kapellmästaren ber Klas sköta refrängsången på badhotellet och höjer gaget tills hon accepterar. Professor Klintberg med Vera kommer på kvällen och Klas river i med sin "Jag har älskat dej så länge jag kan minnas".

Klintberg letar reda på henne och meddelar att han genomskådat en av Klas förklädnader. Klas är lika med hembiträdet Maria.

Klas far hem till familjen Brehmer och attackeras av den amoröse hemmasonen Hugo, som hon grälar med så att makarna Brehmer anländer. Här finns även Klintberg som försvarar hennes rykte och säger att hon är medicine studerande, läser om nätterna och betalar sina egna studier som hembiträde.

Klas tar sin examen i anatomi och firar resultatet med kamraterna. Hon sjunger för sina vänner stående på ett bord. Då förstår Klintberg att det bara finns en enda. Och Klas bekräftar - hon är "Milly, Maria och jag".

Pressreaktion Svensk filmografi

DN (C B-n): "Marguerite Viby är ett litet äventyr. Inte från första stund -- när hon som medicine studerande sitter i föreläsningssalen, antecknar och har hyss för sig, då är hon ännu ganska ointressant, då finns det just inget som skiljer henne från alla de tama svenska filmflickor vilka sitta och anteckna runt omkring henne.

Men plötsligt dyker hon upp på lokal, på nattlokal, där hon försörjer sig med att iklädd vit frack sjunga spralliga visor. Och strax blir humöret ett annat. Då slår det gnistor om henne, då blir hon en full-i-17-flicka, då sätter hon fart i församlingen. Och med ens blir hennes temperament filmens eget. Hennes medicine professor sitter med bland gästerna i lokalen. Han kommer tillbaka en kväll, och hon följer med honom hem. Det blir en anständig herdestund, sprakande av gott humör, av livlighet och friskt lynne. Ernst Eklund är herden -- det är ju alltid en borgen för kultur och finess, och för märkvärdigt är det hur mycket just i den scenen Marguerite Viby påminner om fru Alice. Man kan mycket väl tänka sig den danska skådespelerskan i den rollen på Komediteatern, hon skulle vara nästan lika skälmsk och gäcksam, nästan lika graciöst dra sig ur spelet. Men hos Marguerite Viby tillkommer ytterligare något, hon är en ändock pepprigare nippertippa. Ändå mera akrobatiskt begåvad också."

StT (Robin Hood): "En sådan personlig succés som Marguerite Viby gjorde på Spegeln i går hör till sällsyntheterna. Hon kom i egen hög, förlåt låg person, indragen av Gunnar Skoglund. Hon hör ju till det sötaste och piggaste man kan se, och applåderades vederbörligen av publiken när Skoglund presenterade henne från rampen. Men applåden var reserverad. De flesta svenskar, som varit i Köpenhamn veta att hon kan dra stora lass så liten hon är -- på revyscenerna. Men i film har hon inte varit så bra. Man har sett henne många gånger sedan debuten som sprattlande balettflicka med Fyrtornet och Släpvagnen. Men redan i de första scenerna förstod man att den här gången hade hon lyckats. Grundligt. Applåderna smattrade ideligen -- åt hennes spontant lustiga miner och naturligt snärtiga repliker. Och när hon steg framför ridån efter filmen var slutapplåden minst 60 grader varmare än före filmen. Hon fick inte bara blommor av Skoglund, utan ett femfaldigt leve från publiken. Längre kan en svensk biopublik ej gå i entusiasm. Marguerite Viby kan vara nöjd. Likaså det dansk-svenska företag som gjort filmen och den stockholmska allmänhet som får se henne hela sommaren. Ty hon blir långvarig.

Marguerite Viby är något för sig. Ett underverk. Att ha varit med så pass länge och flitigt men bevarat backfischsjälen så glittrande frisk. Ett kvicksilver med huvudet på skaft. Ty Marguerite Viby är sannerligen inte dum. Hon är så skicklig i repliken, så psykologiskt riktig i mimiken, att många stora scenskådespelare kunna avundas henne -- och därtill omedelbar som ett nyfött barn. En stjärna, som är värd goda manuskript och omsorgsfulla. Det har hon fått här. En historia av Fleming Lynge, kryddad med goda infall av Torsten Lundqvist."

Kommentar Svensk filmografi

Den danska originalfilmen, Millie, Marie og mig, regisserad av Emanuel Gregers (1881-1957) och med dansk premiär 27.8.1937, importerades till Sverige i en kopia och censurerades under censurnummer 56.334 den 27.9.1937. Den blev barnförbjuden men visades aldrig på de svenska biograferna.

Marguerite Viby (intervju 11.2.1976): "Den danska filmen Millie, Marie og mig hade premiär 1937 och svenska Nordisk Tonefilm importerade ett exemplar av filmen samma höst, men visade den aldrig. I stället gjorde de en förfrågan hos danska Nordisk Films Kompagni, som gjort den danska filmen med mig, om vi inte kunde göra en svensktalande version med mig.

Filmen blev en stor framgång i Sverige. Det ledde i sin tur till att jag fick svenska scenengagemang och förekom vissa år mera i Sverige än i Danmark."

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se