Karriär (1938)

Media (60 st)

Originaltitel	Karriär
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Schamyl Bauman
Manus	Franz Winterstein
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Irefilm
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1938-10-11

Medverkande

Signe Hasso
Monika Hall, skådespelerska

Sture Lagerwall
Erik Norrby, stålverksarbetare, senare ingenjör

Tollie Zellman
Nanny "Nanna" Högfelt, skådespelerska

Carl Barcklind
Ferdinand Sund, verkmästare på stålverket

Ruth Stevens
Karin Lund, skådespelerska

Olof Widgren
Helge Berg, skådespelare, senare regissör

Visa fler

Om filmen

Tragikomisk drama om folkparksteaterlivet på 30-talet, populärt både bland publik och kritiker, med hyllade Signe Hasso och Tollie Zellman i huvudrollerna. Ett...

Visa hela texten

Handling

En buss med ett resande teatersällskap havererar utanför bruksorten Stålköping. Bland truppens medlemmar finns primadonnan Karin Lund, veteranen Nanna Högfeldt samt den unga Monika Hall....

Visa hela handlingen

Press

DN (Per Lindberg): "Irefilms senaste alster är inte bara bolagets bästa. Utan också en film som i mjuk och ömsint realism är tämligen enastående i svensk filmproduktion. Visst...

Visa all press

Tragikomisk drama om folkparksteaterlivet på 30-talet, populärt både bland publik och kritiker, med hyllade Signe Hasso och Tollie Zellman i huvudrollerna.

Ett teatersällskap turnerar landet runt med buss. De stannar till på en liten ort där primadonnan Nanna Högfelt tidigare har haft en kärleksrelation med en direktör. Han är inte hemma men hans son tar emot sällskapet och bjuder på frukost. Monika Hall, en ung skådespelare som har de minsta rollerna i teatersällskapets uppsättningar, träffar där på järnbruksorten den blivande bergsingenjören Erik Norrby.

Karriär skildrar träffsäkert och ömsint folkparksteaterlivet på 30-talet. I fokus står Monikas och Eriks fina men komplicerade förhållande och Nannas avstannade karriär som kraschat på grund av missbruk och divalater. I deras olika roller och med vitt skilda erfarenheter möts den erfarna bedagade stjärnan och den unga kvinnan som drömmer om att slå igenom. 

Regissören Schamyl Bauman balanserar skickligt mellan humor, tragik och romantik och han fick också mycket beröm för filmen, framför allt för den trovärdiga vardagligheten och för personregin. Han var sedan tidigare populär hos publiken med sina lustspel men Karriär blev även en kritikerframgång.  

För Signe Hasso, som spelade Monika, var filmen det stora genombrottet. Hon var redan etablerad på Dramaten och hade året innan spelat i Baumans Häxnatten (1937) men i och med Karriär konstaterade man att en ny stjärna hade äntrat den vita duken. Hon stämde väl in i de folkhemskomedier som Bauman gjorde. Men han hann bara göra några filmer tillsammans med henne, sedan lämnade hon Sverige för Hollywood, där hon med tiden förärades med en stjärna på Hollywood walk of fame. Bauman fortsatte att regissera folkhemskomedier, ofta med Edvard Persson eller Sickan Carlsson i huvudrollen. 

Även om Hasso fick stor uppmärksamhet i och med Karriär gick ändå de stora lovorden till Tollie Zellman som spelade Nanna Högfelt. I StockholmsTidningen skrev kritikern ”Robin Hood”: ”Tollie Zellman ställer Signe Hasso i skuggan -- om man nu kan tala om att månen kan ställa solen i skuggan. Ty Signe Hasso är så varm, så livgivande, så dyrkansvärd som solen. Hon spelar inte under sin form, sin begåvning -- är något sådant möjligt? Men Tollie Zellman har fått sitt livs roll, och hon spelar den som -- ja, kanske ingen annan kunnat göra. Och detta måste fröjda Signe Hasso själv, som den verkliga stora skådespelerska hon är, trots sin yttre litenhet.”

 I boken "Bergmans 1900-tal" (2000) skrev Ingmar Bergman om Karriär: ”Schamyl Bauman är en relativt bortglömd regissör. Han har gjort så oerhört mycket för svensk film och det har varit substans i det han gjort. När jag ser Schamyls filmer noterar jag varje gång hur bra gjort det är, hur skicklig han var med skådespelarna. Och Karriär är en på en gång rolig, ömsint, osentimental och skarpsynt film.”

 Lova Hagerfors (2015)

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

En buss med ett resande teatersällskap havererar utanför bruksorten Stålköping. Bland truppens medlemmar finns primadonnan Karin Lund, veteranen Nanna Högfeldt samt den unga Monika Hall. Monika är nybörjare i yrket. Nanna har en gång haft en kärleksförbindelse med direktören vid Stålköpings järnverk, Malte Brundin, varför man uppsöker orten medan bussen repareras. De träffar Malte Brundins son, Malte jr, och de blir förevisade järnverket. Vid rundvandringen får Monika sin klänning nedstänkt och blir hjälpt av den unge Erik Norrby som arbetar där. Förälskelse uppstår mellan de två. Monika och Nanna blir utbjudna till en sommarstuga som ägs av verkmästare Ferdinand Sund, vilken fungerar som något av Eriks skyddsande. Erik är en uppfinnarbegåvning, och Ferdinand demonstrerar olika innovationer i sommarstugan som Erik har gjort och Ferdinand förverkligat. Erik och Monika ror ut på sjön och han berättar om sina framtidsplaner. Han läser till ingenjör och pekar ut platsen där han ska uppföra sin egen sommarstuga och skapa sitt eget paradis. Teatertruppen reser vidare men Erik och Monika fortsätter att hålla kontakt med varandra. Man har stora problem med Nannas stora spritkonsumtion som numera inverkar menligt på hennes skådespelarförmåga. Hon har ibland svårt att klara sin scener. En kväll ringer Erik till Monika och talar om att han är klar med sin ingenjörsexamen. Monika har inte nått så långt i sin karriär men hon spelar upp en stor scen via telefonen och säger att hon är en stor och uppburen skådespelerska, att hon spelar Julias roll i "Romeo och Julia" medan hon i själva verket bara har en obetydlig biroll. Erik ska komma på besök och se hennes föreställning vilket försätter Monika i en penibel situation. Men Nanna övertalar primadonnan Karin att för en enda kväll avstå sin roll som Julia till Monikas förmån. Monika gör succé, och det uppstår rivalitet mellan henne och Karin. När Karin generar Monika, måste hon erkänna sin lögn för Erik. Monika far i sällskap med Nanna till Stockholm för att göra sig en karriär. Det går trögt att lyckas eftersom Nanna har dåligt rykte på grund av sin alkoholism. De får till sist hjälp av en gammal beundrare till Nanna, bankir Lindell, att hyra en teater och iscensätta en egen uppsättning av pjäsen "Skeppsbrott". Nanna gör emellertid av med pengarna och Monika måste be Erik och Ferdinand om hjälp. Premiären slutar i fiasko sedan Nanna tagit inmundigat både sprit och sömnmedel och inte kan få fram en enda replik. Monika får uppbåda all sin skådespelarförmåga för att försöka rädda situationen. Erik som kommit till Stockholm för att träffa Monika missförstår hennes relation till bankiren och återvänder. Dramatenchefen har uppmärksammat Monikas insats vid den misslyckade föreställningen och erbjuder henne anställning. Tiden går och Monika lyckas äntligen slå igenom och bli en etablerad skådespelare. Hon reser på turné och hamnar ånyo i Stålköping två år senare. Hon återförenas med Erik och missförstånden klaras upp. De sitter i sommarnatten på en äng utanför järnverket. Båda har kommit upp sig i samhället, men Erik funderar över att om det var så viktigt att göra karriär.

Pressreaktion Svensk filmografi

DN (Per Lindberg): "Irefilms senaste alster är inte bara bolagets bästa. Utan också en film som i mjuk och ömsint realism är tämligen enastående i svensk filmproduktion.

Visst finnas där svagheter. Det finns några gottköpseffekter och, i några partier, en släpig sentimentalitet (julfesten). En stund oroas man inför känslan att filmen hotar breda ut sig till en tjock roman. Den psykologiska motiveringen är inte heller övertygande. Det finns också några ljudfel och några oskarpa bilder. Men felen väga lätt mot den hjärtliga humanitet och det respektfulla allvar med vilket ämnet är behandlat.

Vi teatermänniskor kunna nog ha rätt att känna oss en smula chockerade inför filmens presentation av kända namn i kända situationer. Men i gengäld erkänna vi att skildringen icke är schabloniserad. Signe Hassos sagolika genombrott kan gott skildras så som här sker. Och Folkparksteatern är värd att få sin romantik. Medan Dramaten och Riksteatern ställas upp som räddningshem gentemot unga skådespelares husvilla arbete på att skapa plats för artistiska försök.

Franz Winterstein, som skrivit manuskriptet, har med en avundsvärd smidighet satt sig in i svenska förhållanden och lärt känna svenskt teaterfolk. Och Schamyl Bauman har som regissör inte stått honom efter.

Filmen börjar som ett friskt lustspel om turnébussens färd mellan folkparkerna. Den får sedan som bakgrund en trovärdig skildring från Sandvikens järnverk. För att sedan flyta in på sin huvudlinje: skildringen av hur den f. d. stora skådespelerskan Nanni Högfelt med sitt översvallande hjärta och sitt dåliga rykte förstör för de unga kollegor som hon vill beskydda. Med mycken humor ställas mot varann en äldre kamratkrets, tränad i förtal, intriger och svammel, och en yngre krets, driven av förvärvsbegär, men också av renhet i medel och mål och med ett ömsesidigt förtroende som energiackumulator.

Det har i förhandsreklamen till Karriär talats mycket om Signe Hasso. Hon har ett ansikte så fullt av själ och nerv och skönhet, av ångest och segervilja att man inte kan ta blicken därifrån, var det än gömmer sig undan på duken. Hennes sprödhet kan inge oro för ett sammanbrott, men samtidigt besitter hon en stilla enkelhet som speglar behärskad styrka.

Dock: med allt detta blir filmen icke i första hand Signe Hassos. Utan Tollie Zellmans. En starkt originell aktris, som förlängt livet för många människor genom att ge dem goda skratt, har här fått en önskeroll som skådespelerskan som hämtar styrka hos Bacchus för att kunna tjäna Thalia. Under första delen av filmen tog varje replik av Tollie Zellman skratt eller applåd. I en skrämmande tragisk scen fortsatte publiken sedan att skratta. Men det var inte skådespelerskans fel. Och publiken bad omedelbart om ursäkt genom att lyssna med en andlös tystnad. Tollie Zellman lyckades i den svåra konsten att visa att, som hon själv säger, en skådespelerskas liv kan vara en smula overkligt.

Men Karriär nöjer sig inte med att presentera dessa båda mönsterprestationer. En artistisk mjukhet präglar nästan alla rollframställarna. Sture Lagerwall har, för att undgå sin pojkaktighet, stramat till sig, men tillstramningen har inte kommit utifrån. Den visar den inre fasthet och mognad som man haft anledning att vänta sig av honom. Carl Barcklind, Olof Widgren, Ludde Gentzel, Gösta Cederlund och flera till ha tydligen alla varit lika intresserade av att gestalta riktiga människor som av att hålla sina figurer inom filmens egen ton av försynt humanitet."

StT (Robin Hood): (-) "Tollie Zellman ställer Signe Hasso i skuggan -- om man nu kan tala om att månen kan ställa solen i skuggan. Ty Signe Hasso är så varm, så livgivande, så dyrkansvärd som solen. Hon spelar inte under sin form, sin begåvning -- är något sådant möjligt? Men Tollie Zellman har fått sitt livs roll, och hon spelar den som -- ja, kanske ingen annan kunnat göra. Och detta måste fröjda Signe Hasso själv, som den verkliga stora skådespelerska hon är, trots sin yttre litenhet.

Karriär är en förbryllande film. Man överraskar sig med att tänka: denna film kunde ha gjorts av fransmän, eller av amerikaner -- när de äro som bäst. Man märker inga skavanker, inga ofullkomligheter betingade av 'små resurser' och nödtvungen sparsamhet. Allt är som det skall vara. Berättelsen flyter fram utan hack, hopp, stamningar och lyten. Bilder äro klara och bra, miljöerna väl och mustigt träffande. Och därtill färgrika och roliga. En fullsatt teater ser ut som en fullsatt teater, ett inackorderingsrum som inackorderingsrum. Allt är riktigt -- och samtidigt artistiskt fängslande. Skådespelarna äro alla bra, alla oteatraliska och naturliga. Replikerna levande och framslängda i vardagston. Replikväxlingen mellan Hasso och Lagerwall är en glädje för filmörat. Lagerwall når kanske inte fullt upp till Gabin -- må svensken inte uppfatta detta som kritik! -- men ingen fransyska jag vet når upp till Signe Hasso.

Karriär kunde vara gjord av fransmän eller amerikaner när de äro som bäst. Och ändå är den så svensk. Inte för att den rör sig i svenska järnverk och svenska folkparker, utan för att atmosfären är så svensk. En svensk vänlighet, hjärtlighet och renhårighet. En svensk känslighet. Moderna mänskor, men trevliga mänskor, skämtsamma på ytan, men allvarliga i själen."

Kommentar Svensk filmografi

Börje Larsson (intervju 26.2.1972): "Jag skrev en film som hette Karriär och då förstod man på Irefilm inte riktigt mina tankegångar, så Olof Thiel tillkallade en österrikisk författare som hette Franz Winterstein och vi blev mycket goda vänner. Han och jag skrev detta manus på ett par tre månader."

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se