En enda natt (1939)

Media (202 st)

Originaltitel	En enda natt
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Gustaf Molander
Manus	Gösta Stevens
Förlaga	En eneste nat (Roman)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Svensk Filmindustri
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1939-02-20

Medverkande

Ingrid Bergman
Eva Beckman, ekonomie studerande

Edvin Adolphson
Valdemar Moreaux, karusellskötare

Aino Taube
Helga Mårtenson, tivoliägarinna, änka

Olof Sandborg
överste Magnus von Brede, ägare till Rosenbergs slott, Evas förmyndare, Valdemars far

Erik "Bullen" Berglund
Hagberg, von Bredes hovmästare

Marianne Löfgren
Rosa, föreståndarinna för tivolits skjutstånd

Visa fler

Om filmen

Gustaf Molander och Ingrid Bergman i ännu ett närande samarbete, en melodram om enkelt cirkusfolk och traditionsbundna godsägare. Det är dock Edvin Adolphsons Valdemar, en...

Visa hela texten

Handling

Ett tivoli har slagit sig ner på mark tillhörande överste Magnus von Brede. Översten går utanför och inspekterar i sällskap med sin unga skyddsling Eva. Han observerar en ung man som...

Visa hela handlingen

Press

DN (Per Lindberg): "En välgjord underhållningsfilm. Så välgjord som Gustaf Molander-filmer alltid äro. Men därjämte impressionistisk, sensuell, vilket hans filmer icke bruka vara....

Visa all press

Gustaf Molander och Ingrid Bergman i ännu ett närande samarbete, en melodram om enkelt cirkusfolk och traditionsbundna godsägare. Det är dock Edvin Adolphsons Valdemar, en vuxen oäkting som slits mellan två världar, som till stor del stjäl showen.

Med runt tjugo regisserade filmer var 1930-talet utan tvekan Gustaf Molanders mest produktiva. Även om decenniet knappast räknas som höjdpunkterna i svensk filmhistoria så är det Molander som står för flera av de ljusa stunderna. I En enda natt tog han återigen hjälp av Gösta Stevens, manusförfattare till flertalet av Molanders främsta filmer.

Här skedde det efter en roman av danske Harald Tandrup, om karusellskötaren Valdemar Moreaux (Edvin Adolphson) som reser land och rike runt med tivolidirektrisen Helga Mårtensson (Aino Taube). De lever i ett frodigt, kärleksfullt förhållande, men medellös och stolt som han är vägrar han giftermål. När deras nöjesfält gör halt på landet nära Rosendals slott, på greve Magnus von Bredes ägor, ändras förutsättningarna radikalt. Efter en personlig tête-à-tête inser greven att Valdemar faktiskt är hans förlorade son, den oäkting som blev resultatet av grevens snedsprång en natt för länge sedan.

Dessa tidiga scener mellan greven tillika översten och Valdemar mönstrad som militär tillhör filmens glansnummer, välkoreograferade scener som får ta plats och flödar av Adolphsons ostoppbara charm.

Från denna charm går inte heller den pånyttfödda fadern oberörd. Han bestämmer sig för att anställa den förlorade sonen som stalldräng och anpassa honom till de fina salonger denne aldrig haft tillträde till. I detta ingår också att socialisera med överstens skyddsling, den unga Eva Beckman (Ingrid Bergman), en seriös student som väger sin tillvaro efter nationalekonomiska axiom. Om ens öppen för förhållande önskar hon en iskall partner och separata sovrum. Men när hon väl ingår ömsesidigt kamratskap med Valdemar tinar hon upp något.

Ändå visar sig hans passion för stark för hennes pragmatism, det löper en avgrund mellan deras respektive syn på kärlek. Han säger sig vara för fin för de enkla, för enkel för de fina, och därför rotlös. Men en karuselldräng planteras inte utan vidare om i salongen. Klyftan mellan cirkusmänniskor och godsägare – från ärlighet till ära – visar sig svår att överbrygga.

"En enda natt" syftar följaktligen inte bara på grevens snedsprång utan också på umgänget mellan Valdemar och Eva, återigen två världar som möts, här med likaså disharmoniskt resultat.

Det allvarligt menade i Molanders film, klasskillnaderna och determinismen mellan de olika livslotterna, tecknas på mallat vis och blir knappast föremål för mer än en fotnot i filmhistorien. Men det ligger något fint i utförandet, scener som spelas med övertygelse och vederhäftighet, vare sig det gäller på finare tillställningar eller hos patrasket som festar och bråkar på tivolits enkla kammare. Edvin Adolphson är ett självklart, självlysande centrum i en ensemble där ingen faller utanför ramen. Ingrid Bergman gör sin Eva med professionell känslokyla och bidrog sannolikt starkt till filmens popularitet.

"Det moraliska budskapet i En enda natt är plikten att hålla den sexuella lustan i schack, under kontroll och i sträng disciplin. Ett enda felsteg, en enda natts avvikelse från dygdens stig, kan leda till människors fördärv och olycka", skrev Rune Waldecranz. Den generella kritikermottagandet varierade från svalt till gott.

Man skulle också kunna läsa filmen som en något modernare, om än bara marginellt mindre statisk sedeskildring, där arbetarklassen ser till att roa sig både innan- och utanför äktenskapet, medan överklassen stänger in sig innanför kalla murar oavsett. En enda natt behöver inte nödvändigtvis vara synonymt med ödesdigra misstag, utan ännu mer om det sociala åskådliggörande som dessa klavertramp kan leda till.

Jon Asp (2015)

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Ett tivoli har slagit sig ner på mark tillhörande överste Magnus von Brede. Översten går utanför och inspekterar i sällskap med sin unga skyddsling Eva. Han observerar en ung man som sköter karusellen och tycker sig känna igen honom.

Den unge mannen, Valdemar Moreaux, vaknar upp i ägarinnan Mårtenssons cirkusvagn. Hon tycker att han ska tacka henne för att hon plockat upp honom ur rännstenen. Medan de äter frukost, säger han att han inte vill låta sig försörjas hela livet bara för att han råkat träffa en änka med tivoli. Hon vill att han ska stadga sig, men han säger sig söka sin plats i samhället.

Valdemar får bud från slottet att komma och söka upp översten. Under tiden talar Brede med Eva. Han pekar på ett porträtt på väggen och säger att det inte kan vara en tillfällighet. När Valdemar kommer, iklädd sin tivoliuniform, möts han av vakthunden som gör ett utfall. Men Valdemar visar sig ha god hand med den och lugnar den. Inne på slottet talar han med Brede och berättar om sitt förflutna. Han har varit allt möjligt, sjöman, cowboy, luffare och även en tid enrollerad i främlingslegionen. Valdemar tittar på tavlan som översten tidigare kommenterat. Den föreställer general Hans von Brede, överstens far. Översten frågar Valdemar om han inte tycker att livet som "fri fågel" varit meningslöst, men Valdemar svarar att en sten som rullar samlar ingen mossa.

Valdemar redogör också för vad han vet om sitt ursprung. Det var en officer som tillbringade "en enda natt" med hans mor. Han för enkel för de fina och för fin för de enkla. Dessa ord gör översten eftertänksam. Efteråt menar han i ett förtroligt samtal med Eva att han fått ett levande bevis på att Valdemar är hans son.

Tillbaka på cirkusen får Valdemar ett erbjudande från översten om att få anställning som stallmästare. Nyheten gör karusellägarinnan Mårtensson svartsjuk. Valdemar accepterar emellertid och man håller avskedsfest. Valdemar skålar med en annan kvinna på cirkusen, Rosa, och Mårtensson blir tydligt svartsjuk. När Rosa pikar henne för att det inte blev något bröllop mellan henne och Valdemar och Rosa omfamnar Valdemar utbryter ett våldsamt slagsmål mellan de två kvinnorna.

Valdemar kommer till slottet och går in genom den stora gallergrinden. Han tar överstens betjänt i hand och denne förnäma person ser skeptisk och avvisande ut. Valdemar får ett eget rum i slottet och när han observerar den eleganta inredningen undrar han om alla hästskötares rum ser ut så här.

När han något senare möter översten får Valdemar nu bekräftelse på att han är överstens försvunne son. Översten visar honom runt på egendomen och säger att egendomen sedan generationer har tillhört denna släkt. Han trodde han var den siste och sörjde över det, men nu har allt förändrats. Han menar att Valdemar inte bara har ett jobb här utan även en rättighet och framför allt en plikt att fortsätta. Då har överstens liv fått en mening, då har han fått en son.

Översten tar med sig Eva och Valdemar på en utlandsresa. De gör en kryssning. Det är helt klart att översten vill föra samman de unga tu. När det inte verkar bli något, säger han sig inte förstå sig på unga människor nu för tiden. Kan de inte bli kära? Han säger att de är som två isbitar, men Valdemar menar att det inte är så svårt att förstå. De är helt enkelt inte kära i varandra. Jaså, säger översten, det hindrar inte att ni blir det. När Eva och Valdemar något senare är ensamma med varandra, yppar Eva sitt missnöje med vad hon uppfattar som överstens avsikter. När hon erfar att Valdemar är av samma åsikt blir hon lättad. De enas om att bara vara kamrater.

Hemma på slottet igen är de två ute på andjakt. Han tycker inte att jakt är någon hobby och framför allt inte någon kvinnlig sådan. Eva berättar att hon tänker bli nationalekonom. På Valdemars fråga säger hon sig inte önska vare sig man eller barn. Men om det skulle falla sig så att hon ändå gifte sig, skulle det bli med en som är intellektuell, iskall och ofattbart rik. Hon säger det sista med en viss ironisk ton, men Valdemar förklarar att det bara finns en sorts kärlek: den som ger sig på nåd och onåd. När han hjälper henne i land ger hon en lätt antydan om att hon känner en viss dragning till honom.

Valdemar börjar tröttna på tillvaron på slottet, vad han kallar ett dagdrivarliv. Han menar att det är ett bortkastat jobb att försöka plantera om honom. Tjugo års kringflackande liv stoppar man inte in i en frack och i salonger utan att det skär sig. Översten blir bekymrad och menar att det s k dagdrivarlivet varit en del av hans uppfostran. Valdemar är född till detta, men denne menar att det är bara ena halvan av honom, den andra finns kvar på cirkusen. Det senare demonstrerar han genom att ty sig till folket i slottets drängstuga.

Översten, som knorrar över att den unga och frimodiga Eva i hans ögon "kastar bort" sitt liv på att studera, försöker övertala henne att gifta sig med Valdemar, det skulle bli ett stöd för honom. Hon menar att hennes förnuft säger nej, men antyder att hjärtat möjligen skulle vara lättare att övertala. Efter ett långt samtal med varandra går Valdemar och Eva med på överstens önskan och de håller förlovningskalas. Efteråt kommer han in på hennes rum. Han omfamnar henne och lägger ner henne på sängen varvid hon plötsligt blir rädd. Men han blir mer passionerad och håller fast henne och hon säger åt honom att gå sin väg. Han slår till henne och hennes klänning blir sönderriven. Hon säger att han förstört allt som var vackert.

Valdemar tar avsked av översten och slottet. De är överens om att de var för långt ifrån varandra. Valdemar säger att han lärt sig att det fortfarande finns människor som låter traditioner och fördomar går före allt annat. När Valdemar går ut genom gallergrinden, för han med sig hunden, den enda på slottet han haft genuin kontakt med. I biblioteket sitter översten ensam och övergiven. Valdemar ansluter sig åter till cirkusen som åker sin väg.

Pressreaktion Svensk filmografi

DN (Per Lindberg): "En välgjord underhållningsfilm. Så välgjord som Gustaf Molander-filmer alltid äro. Men därjämte impressionistisk, sensuell, vilket hans filmer icke bruka vara.

Man bör inte anlägga några litterära synpunkter på Gösta Stevens manus efter Tandrups roman. Visserligen skymtar i filmens huvudscener ett så allvarligt problem som klyftan mellan över- och underklass -- här mellan cirkusfolk och godsägare. Och visserligen avser titeln att utsäga något så tillspetsat som att en enda natts möte mellan en varietédam och en aristokrat kan få så vådliga följder som en bastard och att det bara behövs en enda natts möte mellan bastarden och en filosofie licentiat för att bastarden skall visa att han inte blivit aristokrat. Men denna tillspetsning verkar ungefär som modet av i förrgår eller som ekot ur en detektivroman. Den allvarliga delen av filmen är tyvärr en smula pretentiös, konstruerad och osannolik.

I denna del dominerar Ingrid Bergman. Hon har fått på sin lott att göra en fil. lic, nationalekonom och maktstreber, en modern intellektuell fröken, som tyvärr inte av författaren fått några bevis på sin intellektualitet. Hon utstrålar en kyla och en indolens som känns riktig. Och hon har en formkultur som är beundransvärd. Rollfiguren stannar därför också en stund på näthinnan som en perfekt modeteckning. Men längre når den inte; därtill finns för lite stoff i rollen.

Lyckligtvis för filmen är bastarden fallen inte bara efter aristokraten utan också efter varietédamen. Och skildringen av tivolilivet och vagabondglädjen är det som ger filmen dess friskhet. Edvin Adolphson är i sitt ässe som tivolicharmör. Smidig som en äkta zigenare, energisk som ett äkta halvblod, grann både att se och höra, romantiskt svart i ögonen, lika skicklig i att sköta hästar, hundar, kvinnor och lejonungar som att hålla svadan i gång. En stor dampublik får verkligen någonting att se på.

Herrpubliken å sin sida har också en glädjekälla. I Aino Taube. Hon är filmens överraskning. Man har hittills vant sig att betrakta henne som en artist, uppfostrad av sin skicklige fader i att bruka små medel och skarp iakttagelse vid omsorgsfull människogestaltning. Denna gång visar hon emellertid att hon också besitter glädje att gå ut över sina egna vanegränser. Hon gör sin karusellägarinna trovärdig, slampig, slitstark och kelen. Det är ingen liten ära för Aino Taube att man kan tro henne vara dotter till Françoise Rosay vid Cirkus Barlay.

Genom någon underlig naturens lust till oordning har det inplantats i oss en drift att skratta när vi ser kvinnor slåss. Aino Taube och Marianne Löfgren äro medvetna därom, och de slåss i cirkusvagnen så att det blir alla tiders slagsmål. Ett slagsmål som förmodligen kommer att göra filmen till svenska folkets egendom. Magnus Kesster assisterar verksamt vid slagsmålet.

I de mera stillsamma scenerna spelar Olof Sandborg en avmätt, traditionstyngd överste och Bullen Berglund en lika traditionstyngd hovmästare."

AB (Filmson): "-- Jag ska gärna bli din hustru och mor åt dina barn men jag vill inte bli din älskarinna!

-- Jamen, hur ska du kunna bli min hustru utan att bli min älskarinna?

-- Tjaa. Du har inte något utpräglat sinne för nyanser.

Kvintessensen i den dramatiskt laddade filmen En enda natt ligger förborgad i detta av Röda Kvarnspubliken livligt applåderade replikskifte mellan Ingrid Bergman och Edvin Adolphson. Hon är en ovanligt ointressant och sorgligt utspökad herrgårdstös, den där endels stöder sig mot kakelugnsfrisen i dekorativ riddräkt, endels bommar på änder i jaktkonfektion och endels vantrivs i vidrigt vidbrättad solhattselegans på medelhavskryss. Han är en besynnerlig bastard av en SF-svensk godsägareöverste och en kosmopolitisk karuselldräng. Jag har verkligen inte läst Harald Tandrups roman som ligger till grund för denna fantasifulla, frasrika och ändå tämligen förnuftiga filmkomedi, men den synes ha rymt allt vad svensk film mer eller mindre olyckligt förälskat sig i: oäktingar, herrgårdsfröknar, ungkarlspappor och tattarromantik."

Kommentar Svensk filmografi

Romanen "En eneste Nat" av den danske författaren Harald Tandrup (1874-1964) utkom 1935.

Anders Henrikson, Stina Bergman och Guido Valentin skrev var sitt manus till denna film, men alla tre underkändes av producenten.

En enda natt hade urpremiär i landsorten den 20.2.1939 men det är dock okänt var.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se