Stål (1940)

Media (73 st)

Läs mer om denna film i vår artikel "Fem for till Hollywood"

Originaltitel	Stål : En film om svenskt arbete
Svensk premiärtitel	Stål
Distributionstitel	Staalets Mænd (Danmark) Stål (Norge) Terästä (Finland) Stål (Finland)
Inspelningstitel	Järn : En film om svenskt arbete

Regi	Per Lindberg
Manus	Rudolf Värnlund
Idé	Bertil Lundquister Ragnar Allberg
Produktionsledare	Stellan Claësson
Foto	Åke Dahlqvist
Musik	Jules Sylvain (originalmusik)
Arkitekt	Arne Åkermark
Klippning	Oscar Rosander
Ljudtekniker	Rudolf Löwenadler
Regiassistent	Hugo Bolander
Konstnärlig rådgivare	Karin Swanström
Inspicient	Gösta Ström
B-foto	Stig Berns Gösta Rieder Arne Lagercrantz
Stillbildsfoto	Louis Huch (ateljéfoto)
Musikarrangör	Gunnar Johansson
Orkesterledare	Gunnar Johansson
Scenografiassistent	Olle Oldenburg
Smink	Börje Lundh
B-ljud	Lennart Svensson
Förtexter	Alva Lundin

Tore Svennberg	brukspatron Anker på Forshyttan
Signe Hasso	Margit, Ankers brorsdotter
Olof Widgren	Bengt Anker, Ankers son, överingenjör på Hammarbruket
Carl Ström	Gouveng den äldre, smed på Forshyttan
Karin Swanström	Gouvengs hustru
Georg Rydeberg	Göran Gouveng, paret Gouvengs son, ingenjör
Gunnar Sjöberg	Lars Gouveng, Görans bror/uppläsare av prologen
Gudrun Brost	Aina Gouveng, Görans och Lars syster, sjuksköterska
Karl-Magnus Thulstrup	doktor Ramm
Erik "Bullen" Berglund	Stålkoncernens ombudsman
John Ericsson	Bång, smed på Forshyttan
Gabriel Alw	direktör för Industribanken
Sture Baude	Stålkoncernens ordförande
Knut Pehrson	Andersson, fackföreningsordföranden
Magnus Kesster	Mr. Brown
Bror Bügler	Åkermark, ingenjör på Hammarbruket
Alf Kjellin	Erik Eriksson, arbetare på Forshyttan
George Fant	Berg, ingenjör på Hammarbruket
-	Ej krediterade:
Martha Colliander	Magda, Ankers hushållerska
Bertil Schedin	verkmästaren på Hammarbruket
Britta Larsson	Eriks flicka
Georg Skarstedt	en arbetare
Erland Colliander	Larsson
Werner Ohlson	arbetare på Forshyttan, talare på fackföreningsmötet
Kurt Belfrage	Kurt Belfrage, börsdirektör
Richard Lund	ett börsombud i telefon
Georg Fernquist	brukskamrern
Carl Ericson	äldre man på fackföreningsmötet
Wilhelm Haquinius	en man på festen
Helge Andersson	arbetare på Hammarbruket
Oscar Åberg	ledamot i Stålkoncernens styrelse
Helge Karlsson	en man på fackföreningsmötet
Carl-Harald	arbetare på Forshyttan
Tor Wallén	arbetare på Hammarbruket
Helge Mauritz	en arbetare vid Folkets Hus
David Erikson	en herre på väg in till festen
Lilly Kjellström	hans fru
Erik Forslund	portvakt vid grindarna
Gösta Ström	chaufför/ingenjör vid det misslyckade experimentet
Helga Hallén	servitris på festen
Rolf Botvid	ung fackföreningsklubbist
Olle Ek	ledamot i Stålkoncernens styrelse
Erik Jansson	arbetare på Hammarbruket
Sven-Eric Wigren	arbetare på Hammarbruket
Nils Nordståhl	arbetare på Hammarbruket
Birger Åsander	arbetare på Hammarbruket
Sven Arvor	man på festen
Gertrud Bodlund	Bengt Ankers bordsdam på festen
Jean Claesson	arbetare på Hammarbruket som säger "Bång har fått sparken"
Göthe Ellemar (som Göthe Andersson)	man på festen
Millan Lyxell	dam på festen
Helge Kihlberg	äldre man på festen
Adèle Söderholm	dam på festen
Julius "Julle" Sjögren	man på festen
Folke Algotsson	man vid grindarna vid olyckan
-	Ej identifierade (några troligen bortklippta i den slutliga filmen):
Gustaf Hiort af Ornäs	en man
Willy Peters	en ung man
Richard Lindström	en man
Hugo Bolander	portvakt
Olga Appellöf	en kvinna
Nils Fritz
Olof Krook
Johan Eklöf

Produktionsbolag	AB Svensk Filmindustri
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Svensk Filmindustri	1940
Laboratorium	AB Svensk Filmindustris filmlaboratorium

Efter flera års utlandsvistelse återvänder den unge ingenjören Bengt Anker till sitt barndomshem på Forshyttan, ett järnbruk som i flera generationer gått i arv i släkten.

Bengts far är nu chef för bruket, som har stora ekonomiska svårigheter, då det inte längre kan räkna med lån från sin tidigare bankförbindelse. Samtidigt vill såväl den stora Stålkoncernen som ett utländskt företag förvärva Forshyttan, det senare för att komma över en uppfinning som Bengt Anker gjort och nu håller på att vidareutveckla, ett s k lättstål.

Krisen för Forshyttan löses så att Stålkoncernen övertar bruket, lägger ner det och flyttar arbetarstammen till ett av sina andra bruk, Hammarbruket. Bengt blir överingenjör där och kan vidareutveckla sin uppfinning.

Detta sker trots protester från Margit, Bengts kusin och delägare i Forshyttan. Hon är i hemlighet kär i Bengt och den gamle brukspatronen, som vet det, försöker förgäves förena dem. Strax därpå dör han.

Margit uppvaktas energiskt av Bengts gode vän och medarbetare Göran Gouveng men utan framgång.

Omplaceringen av arbetarna till det nya bruket och arbetet där medför emellertid en rad konflikter. Olyckor händer i samband med experimenten med det nya stålet. Göran blir skadad och senare omkommer hans far, som är smed. Det ser mörkt ut för uppfinningen och ryktet börjar gå om svåra misslyckanden. Arbetarna samlas till möten. De kräver bättre skyddsåtgärder i arbetsmiljön och pensioner åt de som förolyckats i arbetet. Bengt själv är färdig att ge upp.

Det blir då Margit som tar initiativet och får Bengt att återuppta experimenten, som slutligen lyckas. Men då har han tänkt om i olika avseenden och insett att det finns inte bara arbete och stålugnar utan framför allt människor, och han och Margit hittar fram till varandra.

Censurnummer	61152
Datum	1940-03-02
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	55 meter
Kommentar	Prolog till filmen "Stål". Aktlängder: 55.

Censurnummer	61066
Datum	1940-02-14
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	2453 meter
Kommentar	23.2.1940 förkortades filmen till 2432 meter (89 minuter) i akt 1. Aktlängder: 544, 467, 452, 450, 540.

Bildformat	1.37:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Petersen-Poulsen, AGA-Baltic
Färgtyp	Svartvit
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2453 meter
Längd i minuter	90 min
Akter	5 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Filmen fick sin festliga urpremiär i Falun, i hjärtat av den svenska järn- och stålindustrins bygd och i närvaro av dess ledande män. Detta skedde dagen före stockholmspremiären och produktionsbolaget hade organiserat en bussresa till Falun med regissör Per Lindberg, Signe Hasso och stockholmstidningarnas filmrecensenter. I SocD skrev Nils Edgren att vid detta tillfälle hade "stockholmspressens representanter för första gången rest ut för att bevista en landsorts!premiär. Även hela Dalapressen liksom representanter för filmkritiken i Uppsala och Gävle hade för övrigt kommit."

Även om det inte var allra första gången som en ny film recenserades i samband med dess premiär i landsorten -- något som kan vara svårt att ostridigt konstatera -- var detta vid denna tid ytterst ovanligt.

Filmen fick genomgående mycket varma lovord. Först och främst berömmer alla recensenter det för svensk film nya ämnesvalet: "Det är första försöket att med större grepp skildra en svensk storindustri" (Larz i StT).

"Den förenar som knappast någon tidigare svensk film sociala, litterära och rent filmiska motiv. I detta avseende och i sin rättframma skildring av människor i arbete är den alldeles unik. (-) . . .för en gångs skull en svensk film för intellektuella." (Nils Edgren i SocD).

Men sedan kommer en kritik, som formuleras skif!tande av olika recensenter men i princip är densamma hos alla. Man finner manuskriptets karaktärsteckning och personernas psykologiska utveckling svagt och otillräckligt underbyggd.

Roderick i SvD: "Visserligen är det glädjande, att en diktare fått ge filmen starka och levande repliker. Men man beklagar, att konflikten dock aldrig får den rätta hettan, den hårda tillspetsningen. Scenerna kunde flätats samman starkare.

Stål vill (-) skildra brytningen mellan gammalt och nytt inom bergsindustrien. (-) Uppslaget är som synes starkt. Utförandet saknar dock i vissa punkter konsekvens. (-)

Det som gör Stål till en märklig film är alltså ej intrigen utan den miljö den utspelas i. Bergslagen, traditionernas stamort i den moderna storindustriens brännpunkt, möter en här i utmärkta bilder. Åke Dahlquist har fångat hyttor och masugnar i deras viktigaste arbetsögonblick. Det larmar och sjuder i rökiga hallar. Eldsgnistorna regna ur bessemerugnarnas ginungagap. Det smältande stålet sprakar som gigantiska tomtebloss. Man blickar in i en egenartad, fängslande värld av järn och eld, av dåd och sång."

I en mycket utförlig recension går O R-t i DN filmen in på livet. Han är kritisk mot manuskriptet och det sätt på vilket personskildringen genomförs i filmens första hälft. Men sedan fortsätter han:

"Den senare hälften av Stål är verkligen levande och konstnärlig filmdikt, som tål att jämföras med det allra bästa inom den internationella filmen. Här blir också karaktärsteckningen klar och gripande. (-)

Detta är kanske den vackraste och skickligast fotograferade svenska filmen hittills. Mästaren heter naturligtvis Åke Dahlquist. Hans kameraarbete frapperar redan i ingressens montage genom sina oerhört suggestiva bilder, och det fyller en sedan ständigt med ny beundran för snart sagt varenda scen. Bilderna från de stora järnverken, där filmen utspelas i arbetets autentiska miljö och man slipper ateljéuppställningar, voro också storartat fångade."

I en för övrigt positiv recension är det främst manuskriptet Pen i Ny Dag riktar sin kritik mot: "Manuskriptet av Rudolf Värnlund är däremot rätt värnlundskt oklart, främst då det gäller de sociala problem som filmen snuddar vid. Man har dock fått vänja sig vid att skruva ner anspråken på svensk produktion i detta avseende så man är närmast angenämt överraskad av att arbetarna ändå överlag framställes som vettiga, ansvarskännande men också rättskrävande människor."

Skådespelarna får genomgående de högsta lovord. O R-t skriver att filmen spelas "utomordentligt väl in i minsta småroll". Om Olof Widgren som Bengt skriver han att han "äntligen fått en filmuppgift som är denne intelligente och intensive skådespelare värdig. Här känner man verkligen (-) närvaron av en ung, stark personlighet som sällan tidigare i svensk film."

Roderick i SvD: "Olov Widgren, en ovanligt intelligent skådespelare, vibrerande av möjligheter. Han är alldeles utmärkt som den unge intellektuelle ingenjören, en skarpskuren viljemänniska med stålklang i blick och ord."

Signe Hasso som Margit får också mycket beröm. O R-t talar om "hennes kvinnliga värme" som en stor tillgång, men mest lyrisk blev Roderick: "Hennes herrgårdsflicka har mjukhet och värme, ett skimmer av julimorgon och sval rymd."

Om Per Lindberg som regissör skrev Roderick: Hans "regi är karaktärsfull och äger stark personlig accent, den är energisk, ambitiös och stilmedveten. Hans bergslagsfilm har stålets tyngd."

O R-t sammanfattade den allmänna uppfattningen hos alla recensenter: "Per Lindberg har som filmregissör gått från klarhet till klarhet, och han har aldrig nått högre än här."

Kommentar Svensk filmografi

Stål var en av de dåtida största satsningarna inom svensk film, ett i samtiden ytterst ambitiöst försök av svensk film utöver det vanliga, såväl ifråga om ämnet som produktionstekniskt, ekonomiskt och skådespelarmässigt.

Med undantag av Konflikt (1937/1), bakom vilken stod regissören Per-Axel Branner och den unge författaren Josef Kjellgren, hade det tidigare inte förekommit några motiv av jämförbar social art och heller inga till den svenska storindustrin förlagda skildringar inom svensk film.

Det låg en lång förberedelseprocess bakom filmen Stål. I botten låg en synopsis, som författaren fil lic Bertil Lundquister (1897-1957) och Ragnar Allberg givit idén till och utarbetat tillsammans med den unge tidigt bortgångne regissören Gösta Hellström (1908--1932). Denna synopsis förvärvade SF redan 1931.

Följande år fullföljde Gösta Hellström strax innan han dog denna synopsis till ett inspelningsfärdigt manuskript med titeln "Järn". Även det förvärvade SF.

Sedan vilade projektet några år. I maj 1935 fick Stina Bergman i uppdrag att utarbeta ett nytt manuskript och i september 1935 inköptes en novell av författaren och journalisten Ivar Thor Thunberg (f 1888). Denna avsågs att som synopsis läggas till grund för en ny bearbetning av stoffet. Därvid kopplades den på SF som manuskriptförfattare fast anställde Carlo Keil-Möller in och han utarbetade tillsammans med skådespelaren Edvin Adolphson ett manuskript 1935 och ett nytt 1938. Bägge inköptes av SF, som dock inte ansåg någotdera moget för inspelning.

I stället engagerades proletärförfattaren Rudolf Värnlund (1900--1945) och med biträde av Per Lindberg utarbetade han ett helt nytt manuskript på grundval av tankegångar i tidigare manuskript. Senare bearbetade han detta ytterligare.

De olika manuskripten underställdes bl a författarna Johannes Edfelt och Vilhelm Moberg för bedömning. Bägge fann Värnlunds (första) manuskript bra utom ifråga om viss dialog (som alltså senare omarbetades av honom samtidigt som de helt utdömde Adolphsons/Keil-Möllers manuskript. Adolphson, som själv hade tänkt sig spela den roll som sedan Olof Widgren gjorde, opponerade sig energiskt men förgäves.

På detta stadium granskades det slutliga manuskriptet även av författaren Johan-Olof Johansson, som bidrog med några strofer till "Balladen om järnet", den sång i filmen som skrivits av Bertil Lundquister och funnits redan i hans och Hellströms synopsis och egendomligt nog lyckats överleva alla omarbetningar.

Filmens ämne, sådant det nu förelåg, har kanske ingen formulerat bättre än den anonyme filmrecensenten i tidningen Arbetaren: "Just nu lever man i en brytningstid, de gamla bruken stoppa inte i konkurrensen; det sker ingen nydaning, allt förblir vid det gamla. Den gamle brukspatronen förstår inte detta. Han tror på människan som individ i produktionen, sonen vet bara av nummer det och det, som skall användas för att få fram de resultat tiden kräver. Då inte fadern får lån till att förverkliga sonens experiment med en ny metod för att smälta stål och göra lättare stål, så föreslår sonen att bruket skall säljas till den mäktiga koncernen som äger bruken intill. Fadern och kusinen kämpa emot. Men tiden, den nya revolutionerande tiden kräver sitt och det anrika bruket säljes. (-) Det gamla tränges åt sidan och det nya i tiden segrar."

Filmen spelades in under våren och sommaren 1939. Man började redan i mitten av mars (ej maj, som tidigare felaktigt uppgivits) och höll på till slutet av juli på en rad mellansvenska och norrländska industrier, där på många håll inte bara exteriörer utan även interiörer på plats togs, bl a i gruvmuséet i Falun, i laboratoriet i Bolidens kopparverk och i olika "representativa" bruks- och bolagsinteriörer. Under inspelningarna i Domnarvets Jernverk hände flera svåra olyckor, ingen dock med dödlig utgång. Svårast skadades skådespelarna Jean Claesson och Carl Ström, den förre så allvarligt att hans roll, smeden Bång, fick övertas av John Ericsson.

En nyhet för vilken Per Lindberg tidigare i olika uttalanden gått i bräschen, var att man vid inspelningen använde så litet smink som möjligt hos skådespelarna och helst inte alls i de i olika miljöer medverkande arbetarnas ansikten. Helt gick det inte att undvika, men i stor utsträckning lyckades man.

Filmen fick efter den i pressen mycket uppmärksammade premiären i Falun en bred och energiskt genomförd lansering i hela Sverige. Bertil Lundquister hade skrivit en prolog till filmen, vilken han personligen föredrog såväl i Falun som vid stockholmspremiären dagen efter. Denna prolog filmades sedan, varvid en skådespelare läste texten, och erbjöds av SF som kostnadsfri inledning till huvudfilmen.

SF arrangerade även en stor reklamtävling för Sveriges biografägare om exploateringen av filmen. Tävlingen väckte stort uppseende, fick bred anslutning och ganska mycket publicitet, i första hand i landsortspressen.

Om filmens utlandsdistribution, något som givetvis var svårt under krigsåren, vet man bara att filmen hade premiär i Norge under titeln Stål och i Danmark 1942 under titeln Staalets mænd.

Några dagar efter premiären klipptes filmen på bolagets initiativ ner med 21 meter i första akten, varvid en seg och sentimental scen mellan den gamle brukspatronen och Margit kortades.

En noggrann dokumentation av Stål, dess tillkomsthistoria, inspelning och exploatering föreligger i en seminarieuppsats i ämnet Filmvetenskap ht 1973 vid Stockholms universitet. Viveca Löfgren: "Stål". Dokumentation om en film.

Om man nu efteråt vill försöka sätta in Stål i sitt tidssammanhang, finner man följande:

Stål var en film som i en viss utsträckning sysselsatte sig med sociala förhållanden och problem inom en svensk basindustri. Filmen såg dessa förhållanden uppifrån, ur de ägandes och styrandes synpunkt, ur en "kapitalistisk" synvinkel, inte nedifrån, ur de anställdas, arbetarnas synvinkel. Den i filmens inledning förda diskussionen om tradition och förnyelse, om den lokala industrins ringa möjligheter att överleva och dess nödvändighet att uppgå i en större enhet, bleknade även snabbt bort. I stället koncentrerade filmen intresset mer och mer kring två personliga öden, den unge ingenjören-uppfinnaren och hans vackra kusin, som var förälskad i honom. Ur en miljö, till brädden fylld av socialt sprängstoff, steg som bärare av filmens story två individuella öden fram, två personer som dessutom bägge representerade företagsledningen och ägandeförhållandena. Det sociala förblev bara en effektfull bakgrund till en film, uppbyggd efter konventionella, borgerliga mönster.

				1939-03	1939-07-21
Filmstaden	Råsunda	Sverige	(ateljé)
Domnarvets Jernverk	Borlänge	Sverige
	Fagersta	Sverige
Gruvmuseet	Falun	Sverige
Laboratoriet i Bolidens kopparverk	Boliden	Sverige
	Stockholm	Sverige
Söderfors	Tierp	Sverige
Gysinge	Sandviken	Sverige
Österbybruk	Östhammar	Sverige
Forsmark	Östhammar	Sverige
Rönnskärsverken	Skelleftehamn	Sverige

Sverigepremiär	1940-02-18	Falan	Falun	Sverige	90 min
Urpremiär	1940-02-18	Falan	Falun	Sverige	90 min
Stockholmspremiär	1940-02-19	Röda Kvarn	Stockholm	Sverige	90 min
TV-visning	1982-12-09	TV1		Sverige	86 min
	1991-11-11	Kanal 1		Sverige	86 min
	1997-05-08	SVT2		Sverige	86 min
Cinemateksvisning	2020-09-22	Filmhuset	Stockholm	Sverige

Originaltitel	Balladen om järnet
Kompositör	Jules Sylvain	(1939)
Textförfattare	Bertil Lundquister	(1931)
	Johan-Olov Johansson	(1939 - kompletterande text)
Sångare	kör
	John Ericsson	(repris)

Originaltitel	Sonat, piano, nr 8, op. 13, c-moll, "Pathétique"
Kompositör	Ludwig van Beethoven	(publ. 1799)
Instrumentalist	Signe Hasso	(piano - dubbad av ?)

Originaltitel	En arbetarsång
Kompositör	Louis Clausen
Textförfattare	Oskar Hansen	(dansk text)
Sångare	kör

Originaltitel	An der schönen blauen Donau, op. 314
Kompositör	Johann Strauss d.y.	(1867)

Arbetskonflikter

Arbetsolycka

Boliden

Brukspatroner

Brukssamhällen

Domnarvet

Experiment

Fackföreningar

Fagersta

Falun

Forsmark

Gysinge

Hembiträden

Industrimiljö

Järnbruk

Järnindustri/svensk

Rönnskär

Stålindustri

Stålugnar

Söderfors

Österbybruk

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	35 mm
Längd i meter	2435

Typ	Kopia
Bärare	35 mm
Längd i meter	2477

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm
Längd i meter	2477

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm
Längd i meter	2477

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Tryckeri	Ivar Hæggströms lito

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Tryckeri	Zetterlund & Thelanders boktryckeri AB

Storlek	Större än 80 x 110 cm
Antal exemplar	2
Tryckeri	Ljunglöfs
Affischdesign	Eric Rohman

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Tryckeri	Ivar Hæggströms lito

Storlek	Större än 80 x 110 cm
Antal exemplar	1

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Noter

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Järn. Version Februari 1939.
Omfång	158 s. Rollista (3 s.) ingår + 26 s. tillägg, löst i ett ex.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Järn. Version Februari 1939.
Omfång	158 s. Rollista (3 s.) ingår + 3 s. ändrat manus, inklistrat.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Acciaio.
Omfång	23 s.
Språk	Italienska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Stahl. Ein Film über schwedische Arbeit nach einer Idée von Bertil Lundqvister und Ragnar Allberg.
Omfång	24 s. + 1 s. produktionsuppgifter och rollista.
Språk	Tyska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Stahl.
Omfång	24 s. + 1 s.
Språk	Tyska

Typ	Synopsis
Manustitel	Acciaio. (Stål).
Omfång	1 s.
Språk	Italienska

Typ	Synopsis
Manustitel	Acciaio. (Stål).
Omfång	1 s.
Språk	Italienska

Typ	Synopsis
Manustitel	Stahl. (Stål).
Omfång	1 s.
Språk	Tyska

Typ	Synopsis
Manustitel	Stahl. (Stål). Ein Film über schwedische Arbeit nach einer Idée von Bertil Lundqvister und Ragnar Allberg.
Omfång	1 s. Produktionsuppgifter och rollista ingår.
Språk	Tyska

Typ	Synopsis
Manustitel	Steel. (Stål).
Omfång	1 s.
Språk	Engelska

Typ	Synopsis
Manustitel	Steel. (Stål).
Omfång	1 s. Produktionsuppgifter och rollista ingår.
Språk	Engelska

Typ	Synopsis
Manustitel	Stål. Censurbeskrivning.
Omfång	2 s. Produktionsuppgifter och rollista (1 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Synopsis
Manustitel	Stål.
Omfång	1 s. Produktionsuppgifter och rollista ingår.
Språk	Svenska

Typ	Synopsis
Manustitel	Stål.
Omfång	1 s. Produktionsuppgifter och rollista ingår.
Språk	Svenska

Typ	Kringmaterial
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Album	Ja

Typ	Program/Reklamtryck