Spökreportern (1941)

Media (93 st)

Augustus Blomqvist är korvfabrikant i Arvika men när på hemliga författardrömmar. När han trots upprepade försök aldrig får något publicerat i ortstidningen, säljer han sin korvfabrik, köper den nedgångna Stockholms-Posten för en billig peng och ordnar så han under namnet Emil Svensson blir anställd där som reporter.

Som sådan får han som första uppdrag att tillsammans med pressfotografen Lasse Nylund, kallad "Nysis", göra ett reportage om Operabaletten. Där träffar han sin dotter Karin, som inte alls går på hushållsskola i Stockholm, som föräldrarna tror, utan utbildar sig till dansös. Han lyckas undgå att bli avslöjad inför Nysis, som bara har ögon för den vackra Karin.

Men när det sedan gäller att skriva reportaget, kommer redaktör Svensson ömkligen till korta. Det blir Nysis, som senare på kvällen, efter att ha träffat Karin igen, snabbt svänger ihop en klatschig artikel, som nästa dag hamnar på tidningens första sida.

Framgången ger många nya uppdrag. I Huddinge möter man en besökande monark och bjuder honom på stångkorv hos Nysis' mamma. I Roslagen blir man i tillfälle att avslöja ett förbrytargäng, som håller till i ett spökslott.

Nysis drömmer också om något annat än han är. Han vill bli journalist och reporter och signerade artikeln om operabaletten med "Napoleon". På natten drömmer han att han är Napoleon och Karin en söt liten Madame Sans-Gêne i empire och korkskruvslockar.

Så när allt är lyckligt överståndet, får Blomqvist-Svensson för första gången ett egenhändigt författat bidrag in i sin ägandes tidning: "Förlovade: Lasse Nylund och Karin Blomqvist."

Pressreaktion Svensk filmografi

Filmen fick en övervägande god kritik av Stockholms recensenter. Man kallade den "en skämtsam bagatell" av "en gosse med filmminne" (Filmson i AB), "en film på gott och ont" och "en blandning av gammalt och nytt" av en filmförfattare med ett ofta "friskt och charmerande tjuvpojkslynne" (Roderick i SvD) eller "en renodlad fars i stockholmsk tidningsmiljö, skriven med gott humör av Hasse Ekman" (N E i SocD).

Om det senare tillägger N E dock något ironiskt att filmen har "många roliga och även för journalisten hittills obekanta interiörer från en stockholmsredaktion".

Movie i StT: "Hasse Ekman har samlat gammalt och nytt i sin senaste film och skakat om alltsammans med ogenerad säkerhet. Han har inte glömt, att han i en mycket lyckligt turnerad episod med hjälp av en husaruniform agerat benrangel i En natt på Smygeholm, och han återupplivar nu den historien genom att låta Emil Fjellström traska omkring i skelettmålning, för att söka skrämma andra, men mest bli skrämd själv. Händelserna i spökhuset höra f. ö. till filmens allra roligaste scener, man skrattar mycket och hjärtligt åt tokerierna. Och man har även strålande roligt åt kungareportaget i Huddinge, främst tack vare Hilding Gavles dråpliga prestation. Rena spexet var de Napoleonska drömscenerna, och här gick Åke Söderblom i elden med frejdigt humör."

Den längsta och mest ingående recensionen får filmen emellertid i DN, där O R-t skriver:

"Hasse Ekmans och Schamyl Baumans nya lustspel Spökreportern står inte riktigt i klass med de filmer de två herrarna senast samarbetat om. Det har inte den levande svenska vardagston som gjorde Swing it, magistern! till en av förra säsongens mest lyckade produkter och inte det kultiverade behag som gör Fröken Kyrkråtta så intagande. Spökreportern står närmare det mera bastanta skämtlynne som florerade inom de svenska lustspelen för några år sedan. Men den skiljer sig samtidigt från de flesta av dessa: den är inte dum. Hasse Ekman, som fabricerat manuskriptet, är en ung man med huvudet på skaft och den nya ungdomens högst välgörande frihet från sentimentalitet. Det är också förbluffande hur mycket denne unge man k a n av film, den 'osanna berättelse ur livet' han här serverar är verkligen film, mitt i sin stollighet är den tänkt i film, och det är mer än man kan säga om de flesta svenska filmer."

Filmen har, fortsätter O R-t, "snuddat vid ett uppslag som kunde ha blivit en verkligt festlig satir. Men manuskriptförfattarens favoritförfattare heter inte G. B. Shaw, utan P. G. Wodehouse, och så har det i stället blivit ett harmlöst spex. Det är inte heller så illa när författaren som här är en kvickögd ung herre. Om hans manuskript bara varit bättre trimmat, här och var brister det en del på den punkten, hade det i s i n g e n r e varit närapå idealiskt. När Spökreportern knappast som helhet blivit någon särskilt lyckad film, ligger dock det väsentliga felet hos regin, Bauman är förträfflig när han får en uppgift som passar honom, men den här har inte riktigt gjort det. Hans tempo är det trygga svenska lustspelet med anknytning av komedi, farsen och spexet passa honom inte lika bra. (-) Manuskriptet och regin dra åt var sitt håll i Spökreportern, de arbeta, skulle man kunna säga, på olika våglängder. Historien skulle berättas mycket rappare, dess rapsodi ur tidningsvärlden -- vilken annars som miljö är bättre träffad än i många anspråksfullare svenska filmer -- borde haft något av rotationspressens snabba takt.

Men annars är Spökreportern visst inte någon ledsam film! Man har hjärtligt roligt åt många scener i den, och Åke Söderblom har fått en roll efter sitt kynne som den klipske pressfotografen. Filmen skulle bara må gott av lite mera av det kvicksilver han har i kroppen."

Kommentar Svensk filmografi

Recensenterna uppehöll sig genomgående mer vid Hasse Ekmans insats som manuskriptförfattare än Schamyl Baumans som regissör. Det var också efter denna film som Hasse Ekman i filmkretsar kom att kallas "Pojken med filmminnet", en parallell till Film-Journalens dåtida pristävlan om "flickan med filmsinnet". Hasse Ekman tog emellertid inte åt sig, han fortsatte i åtskilliga filmer de närmaste åren att redovisa minnen från glada biobesök.

Spökreportern spelades in under senare delen av mars, april och första veckan av maj 1941.

Hilding Gavle, som spelade den besökande monarken, hade anlagt en om kung Alfonso av Spanien påminnande mask.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se