Ung dam med tur (1941)

Media (73 st)

Originaltitel	Ung dam med tur
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Ragnar Arvedson
Manus	Torsten Flodén
Förlaga	Heldig ung Dame (Roman)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Europa Film
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1941-09-29

Medverkande

Sonja Wigert
Eva Bergfelt, kontorist

Karl-Arne Holmsten
Hasse Nordgren

Dagmar Ebbesen
moster Gullan

Åke Ohberg
Fredrik Hall, skeppsredare

Elly Christiansson
Gunvor Hall, skeppsreddare Halls fru

Stina Hedberg
fru Märta Bergfelt, Evas mamma

Visa fler

Handling

Den unga kontoristen Eva Bergfelt, anställd på skeppsredare Halls kontor i Visby, får veta att hon fått ett miljonarv från Amerika. Glad i hågen börjar hon göra av med pengarna,...

Visa hela handlingen

Press

Stockholms recensenter föll inte i farstun för filmen. Flera hade läst Sigrid Boos berättelse och fann att dess speciella kvaliteter endast i ringa utsträckning kunde återfinnas i filmen....

Visa all press

Den unga kontoristen Eva Bergfelt, anställd på skeppsredare Halls kontor i Visby, får veta att hon fått ett miljonarv från Amerika.

Glad i hågen börjar hon göra av med pengarna, som hon ännu inte har, och när det sedan visar sig att arvet förskingrats av en bedräglig advokat i Amerika, har hon verkligen råkat i knipa.

Skeppsredaren lovar emellertid att låna henne 10.000 kronor, men just som de två befinner sig nere i kassavalvet för transaktionen, infinner sig inte bara skeppsredarens svartsjuka fru utan även dennes bror Hasse Nordgren, som Eva i hemlighet förälskat sig i. Hasse är heller inte okänslig för henne.

För att situationen inte skall misstolkas låser Eva resolut in den vänlige och litet flirtige skeppsredaren i kassavalvet -- i avsikt att senare återvända och släppa ut honom.

Men innan hon hinner det, blir hon överkörd av en bil på gatan, förlorar medvetandet och vaknar sent omsider upp på sjukhuset.

Skeppsredaren har emellertid blivit utsläppt av Hasse, som därmed anser sig ha fått bekräftelse på att det är något mellan honom och Eva.

Hasse slår därför alla tankar på henne ur hågen och reser till Stockholm.

Men Eva följer resolut efter, spårar upp honom och ställer allt tillrätta. I stället för den ärvda miljonen får hon Hasse.

Pressreaktion Svensk filmografi

Stockholms recensenter föll inte i farstun för filmen. Flera hade läst Sigrid Boos berättelse och fann att dess speciella kvaliteter endast i ringa utsträckning kunde återfinnas i filmen. I DN skrev O R-t att författarinnans största förtjänst är den "frejdiga norska ungpikejargong", med vilken hon låter sin unga hjältinna berätta om sin tur och ännu större otur. När denna försvinner, och O R-t håller med om att det måste den tyvärr göra i en svensk film, blir det "mycket svårt för storyn att dölja sin torftighet".

Även Chat i SocD, som känner Sigrid Boos författarskap väl, kallar resultatet "blekt och fantasilöst".

Lill i SvD saknar även "originalets lekfulla, lätt spefulla charm", även om hon sedan erkänner att filmen har "gott om tacksam situationskomik plus en viss portion vardagscharm och finurlighet".

De recensenter, som däremot tydligen inget visste om Sigrid Boo och filmens förlaga, var mera odelat förtjusta. Movie skriver i StT att filmen "vimlar av sådana där tacksamma och roliga scener, som göra sig alldeles utmärkt i filmformat. Så långt går f ö alltsammans i äkta lustspelsstil, medan fortsättningen (-) närmast har farsprägel."

Filmson i AB tycker att alltsammans är "slapstickfars".

Regissören Ragnar Arvedson, som regelbundet brukar få beröm för sin måttfulla och sobra berättarstil, lockar flera recensenter till ironiska kommentarer. Sålunda skriver Axon i NDA att filmen utmärks av "all den omsorg och noggrannhet, som är det främsta kännetecknet på Ragnar Arvedsons regi. Räta linjer skall det vara och inga plumpar i protokollet, men ej heller några avvikningar, som kan debiteras improvisationen. Arvedsons regi i jaquette av samma korrekta snitt, som han själv vid högtidliga förmiddagstillfällen brukar uppbära. Man kan emellertid gå för långt även i korrekthet och ett lättare handlag hos regissören hade inte varit ur vägen i en film som denna."

Sonja Wigert i huvudrollen fick självfallet beröm av alla recensenter och Axon skrev i NDA att hon har "svensk films vackraste ögon".

Om hennes motspelare, filmens unge hjälte, Karl-Arne Holmsten skrev Filmson i AB att han "är en svensk Melwyn Douglas, fast han ser betydligt bättre ut".

Kommentar Svensk filmografi

Sigrid Boo (1898--1953) torde vara mest känd inom svensk film som författarinnan till den bok, som 1932 års stora svenska filmsuccé Vi som går köksvägen (1932/21) byggde på. Hennes roman "Heldig ung dame" kom ut i Norge 1940.

Filmen spelades in under slutet av juni, hela juli och början av augusti 1941.

Sjuksköterskans roll i filmen gjordes från början av Ilse-Nore Tromm, men då hon med tanke på filmens ev export till Tyskland inte kunde eller inte ville lämna intyg om sin ariska härstamning, skildes hon från filmen och scenerna togs om med Anna-Lisa Baude.

Trots det såldes filmen utomlands endast till Danmark (under krigsåren), där den 1943 visades under titeln Heldig ung Dame.

Filmens norska premiär kom däremot att dröja till slutet av november 1947, då den fick oslopremiär som Heldig ung dame.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se