General von Döbeln (1942)

Media (87 st)

Originaltitel	General von Döbeln
Svensk premiärtitel	General von Döbeln
Distributionstitel	General von Döbeln (Danmark) Fangen på Vaxholm (Norge) Kenraali von Döbeln (Finland)

Regi	Olof Molander
Manus	Sven Stolpe Olof Molander
Producent	Lorens Marmstedt
Foto	Hilding Bladh
Musik	Jules Sylvain (som Stig Hansson) (originalmusik)
Arkitekt	Arthur Spjuth
Ljudtekniker	Lars Lalin
Rådgivare	Ernst E. Aréen (historisk)
Scripta	Vanja Dahlgren
B-foto	Sven Nykvist
Musikarrangör	Eduard Hladisch
Dirigent	Eduard Hladisch
Kläder	Alvar Granström
Smink	Arne Lundh
Förtexter	Alva Lundin

Edvin Adolphson	general Georg Carl von Döbeln
Poul Reumert	kronprins Karl Johan
Eva Henning	Marianne Skjöldebrand
Kolbjörn Knudsen	major Rutger Canitz
Uno Henning	baron Carl Henrik Anckarsvärd, överste
Ivar Kåge	general Johan August Sandels
Rune Carlsten	auditör Turdfjäll
John Ekman	general Adlercreutz
Åke Claesson	prästen
Olof Sandborg	kommendanten på Vaxholms fästning
Magnus Kesster	kapten Wachenfeldt
Harry Ahlin	löjtnant Troili
Åke Engfeldt	löjtnant Hofsten
Gunnar Björnstrand	löjtnant Bäckström
Hans Strååt	löjtnant Wilhelm von Döbeln, generalens brorson
Sven Bertil Norberg	en rysk officer på värdshuset i Wismar
Sif Ruud	pigan på Vaxholms fästning
Torsten Bergström	Nerman, Karl Johans sekreterare
Gunnar Sjöberg	en officer på Vaxholms fästning
-	Ej krediterade:
Olav Riégo	general Ernst Gotthard von Vegesack
Gillis Blom	Björnram, Anckarsvärds sekreterare
Gösta Hillberg	kapten Bergenstråhle
John Ericsson	korpral på Vaxholms fästning
Stina Ståhle	krogmamsell på värdshuset i Wismar
Birgit Cullberg	krogmamsell på värdshuset i Wismar
Peggy Stäck	krogmamsell på värdshuset i Wismar
Millan Lyxell	krogmamsell på värdshuset i Wismar
Gustav Back	en dalkarl på värdshuset i Wismar
Gunnar Bohman	vaktmästare vid krigsrätten i Stralsund
David Erikson	medlem av Värmländska Sällskapet
Birger Sahlberg	medlem av Värmländska Sällskapet
Carl Ericson	medlem av Värmländska Sällskapet
Gösta Grip	medlem av Värmländska Sällskapet
Göran Öhrström	kurir i Wismar, löjtnant
Curt Edgard	kurir på Stora Björnfallets gård
Gunnar Nielsen	kurir i Wismar
Eric Laurent	överste
Tage Almqvist	general i Stralsund
Gustaf Hedström	general
Albert Johansson	general
Birger Malmsten	en löjtnant vid Svea Livgarde
Christian Bratt	ung officer vid krigsrätten
Gunnar Almqvist	ledamot av krigsrätten
Eric Magnusson	vaktsoldat på Vaxholms fästning
Tor Wallén	officer på värdshuset i Wismar
Olle Janson	ung officer på värdshuset i Wismar
-	Ej identifierade (flertalet troligen bortklippta i den slutliga filmen):
Gottfrid Holde	medlem av Värmländska Sällskapet
Harry Björklund	medlem av Värmländska Sällskapet
Edvard Danielsson	medlem av Värmländska Sällskapet
Frank Sundström	medlem av Värmländska Sällskapet
Nils Dahlgren	medlem av Värmländska Sällskapet
John Elfström	finsk soldatveteran
Rurik Ekroos	finsk löjtnant

Produktionsbolag	Terrafilms Produktions AB
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Terrafilm	1942
Laboratorium	AB Film-Labor

År 1813. De allierades kamp mot Napoleon böljar över Europa. På tysk botten står 7 000 svenska soldater under befäl av general Georg Carl von Döbeln. Styrkan ingår i nordarmén under svenske kronprinsen Carl Johans befäl. De svenska trupperna är förlagda i Wismar. Det är oro bland soldaterna, som tröttnat på att bara ligga och vänta.

Franska trupper rycker fram mot Hamburg och hotar staden, som begär undsättning. Döbeln gör sig redo att marschera men måste först invänta sina överordnades order. När den kommer, gäller den framryckning bara till Boizenburg, drygt halvvägs till Hamburg.

Döbeln har i Wismar besök av sin brorson, löjtnant Wilhelm von Döbeln, och dennes fästmö Marianne Skjöldebrand. Han skickar i väg Wilhelm med trupperna, som genast brutit upp. På natten får Döbeln rapport om stridskontakt med fransmännen, åtföljd av en begäran att få fortsätta vidare mot Hamburg. Utan att invänta högkvarterets godkännande ger Döbeln den ordern.

Under tiden har kronprins Carl Johan anlänt till Stralsund. Så fort han får höra om Döbelns subordinationsbrott, låter han häkta honom och föra honom till Stralsund. Samtidigt anklagar Marianne honom för att ha sänt hennes fästman i döden.

I Stralsund ställs Döbeln inför krigsrätt och döms till döden. Men kronprinsen benådar honom, mot hans protester. Han vill bli arkebuserad. Men beslutet står fast. Döbeln förs som fånge till Waxholms fästning.

I Sverige konspirerar en grupp officerare för att få Carl Johan avsatt som kronprins. I spetsen står baron Carl Henrik Anckarsvärd och majoren Rutger Canitz. De vill befria Döbeln, få honom att ställa sig i spetsen för Västra armén och ansluta sig till revolutionärerna.

Men Döbeln vägrar bestämt, när Anckarsvärd söker upp honom på Waxholms fästning. Han har där fått besök av Marianne, som nu ändrat uppfattning och fäst sig vid den 55-årige mannen. Anckarsvärd lierar sig med Marianne för att övertala Döbeln. Hon t o m lovar att aktivt medverka vid befriandet av Döbeln.

Men Anckarsvärd är en förrädare. Han har meddelat kronprinsen om revolutionsplanerna och fritagningsförsöket och denne har kraftigt förstärkt trupperna på fästningen.

De sammansvurna lyckas emellertid tränga in i fästningen och det blir strid. Under tiden sticker Döbeln, som fortfarande vägrar att låta sig befrias, ner Canitz och samtidigt råkar Marianne bli skjuten.

Revolutionsförsöket har misslyckats. Kronprinsen är full av beundran för Döbelns handlingssätt och kallar honom till sig på Stockholms slott. Där får Döbeln upprättelse och Carl Johan ger honom hans värja tillbaka.

Censurnummer	64944
Datum	1942-10-21
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	2275 meter
Kommentar	Granskningskopian saknade förtexter. Kopiornas aktlängder: 625-560-545-660 = 2390 m - 87 minuter. Aktlängder: 0, 0, 0, 0.

Bildformat	1.37:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Intensitetston
Färgtyp	Svartvit
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2390 meter
Längd i minuter	87 min
Akter	4 rullar
Dialogspråk	Svenska Franska

Pressreaktion Svensk filmografi

Alla recensenter var ense om att största intresset för filmen var knutet till de två allt dominerande skådespelarna i den: Edvin Adolphson i titelrollen och den danske skådespelaren Poul Reumert som kronprins Carl Johan, den blivande Carl XIV Johan. Filmson inleder i AB visserligen sin recension med att säga att "General von Döbeln är en ovanligt stark svensk film, en film om en man, hans ära, skyldighet och vilja", men han kommer genast över till att den i första hand är "en skildring av två starka temperament, två viljemänniskor: Karl Johan och Döbeln. Och filmen framställer dessa med två lika starka konstnärstemperament: Poul Reumert och Edvin Adolphson. Det är inte så paradoxalt som det låter när man säger att dessa starkt motsatta temperament prestera ett lysande samspel. Poul Reumert skänker en stark inre och yttre pondus i sin smått löjliga och preciösa presentation av den första Bernadotte sådan vi känner honom från porträtt och samtida beundrare och belackare. Och Adolphson -- där står Döbeln!

Edvin Adolphson är som skuren för Döbelns roll, inte bara genom apparitionen. Han har tydligen känt för denna kraftkarl och känslomänniska, ärlig och hetlevrad och rätlinjig i sitt handlande."

I DN är O R-t kritisk mot filmens manuskript och gör jämförelser med pjäsen, som hade premiär ett knappt år tidigare. Han skriver att filmmanuskriptet är ett "skal utan kärna" och "saknar filmisk spänning och spänst. Teaterstycket hade sina brister, men det var avgjort bättre än filmen, där det väsentligt uttunnats utan att något positivt nytt kommit i stället. Stolpe är tydligen ännu inte på det klara med filmens väsen: att ett filmmanuskript måste vara dynamiskt och låta berättelsen avancera via hundra och en överraskningsmoment. (-) Att den yttre filmspänningen saknas är dock inte så betänkligt som att det inte heller finns någon inre spänning i filmen. Pliktmänniskan Döbeln är, som Stolpe här tecknar honom, inte dramatisk i egentlig mening. Hans väg är för klart utstakad. Han kommer egentligen aldrig i någon konflikt. Om han bara ett enda ögonblick skulle tvekat, hade man kunnat tala om en sådan, men han tvekar aldrig. Han är hela vägen en stolt illustration till sitt valspråk: ära, skyldighet, vilja. Det är naturligtvis riktigt, men det blir till sist för enahanda när Döbeln ständigt håller kärnfulla tal om det som är hans motto och patos. Teaterstycket var på denna punkt lyckligare. Det är sedan märkligt att Stolpe inte vid framförandet på scenen upptäckte att den enda verkligt dramatiska människan i hans skådespel är Canitz, samt tagit fasta därpå genom att utbygga dennes roll och låta en känna hur det personliga hämndbegäret hos den fanatiske majoren växer till fantastiska proportioner efter hans första möte med Bernadotte. (-)"

Även S Almqvist har grava anmärkningar mot filmens manuskript. Men först erkänner också han dess obestridliga förtjänster: "Till innehåll och syfte höjer sig General von Döbeln över alla ordinära svenska filmer" men, fortsätter han, den "bygger inte på ett organiskt framvuxet filmmanuskript. Till författarens benägenhet för språng och splittring kommer att filmen tidigare varit en rapsodisk och ofullgången pjäs, vars uppbyggnad fortfarande skiner igenom trots förbättringar.

Man lägger fram sina anmärkningar utan att tveka, ty Döbeln tål kritik. Den lever i långa stycken med en påfallande vitalitet och äger i allmänhet tillgångar, som är sällsynta i svenska filmer: andlig energi, en livlig vilja, ganska mycken impulsivitet och många sprakande replikskiften."

Georg Svensson i BLM är måttligt imponerad av "Stolpes fabel" om Döbeln, som han kallar berättelsen: "Döbeln framställes rak och hård som sin värjklinga (-) en figur av påtagligt idealiserad resning, tämligen oberörd av verklighetens små trivialiteter och karakteriserande smådrag, stramt och stilfullt personifierad av Edvin Adolphson som framsäger sina välformulerade repliker med sammanbiten lidelse. Mot honom ställer Poul Reumert en Bernadotte, som är så förbluffande livfull och originell att man gärna accepterar honom som ett stycke historisk verklighet. Det stänker och blixtrar av ingivelse kring honom, och så fort han träder in i bilden sitter man uppmärksam och road. Dessemellan är filmen med sitt uppenbart fingerade händelseförlopp måttligt fängslande, en med åtskilliga longörer utvidgad reproduktion av teaterpjäsen och utan dennas pojkaktiga äventyrsstämning. De värmländska bruksgossarna och deras tragiske ledare major Canitz äro ett betydligt tamare följe i filmen än i pjäsen, och den föga övertygande episoden med brorsonens fästmö har inte blivit mindre sockersöt och falsk av att ha fördjupats till något slags kärlekshistoria. (-) Rent som filmkonst betraktad är Olof Molanders Döbeln mera ett rutinarbete av en scenregissör än av en filmdiktare."

Olof Molander får eljest genomgående beröm för sin regi. Lill skriver i SvD om hans "snabba, rent filmiska rytm" i bildsekvenserna och Filmson i AB om hans "säkra personinstruktion och strama regi", som "gett liv åt ensemblescenerna även om han naturligt nog lyckats bäst med de stora spelscenerna, där endera Reumert eller Adolphson elektrisera. Där gnistrar det, och man rycks med utan vidare. Sven Stolpe har också skrivit en dialog med must och kärna. Här är intet onödigt prat, inga uppstyltade orationer utan ord som föra handlingen vidare eller gå direkt till publiken med sanningar som är aktuella även i dag. Olof Molanders främsta förtjänst är dock det strama helhetsgrepp han fått på filmen, som trots sin värdighet är fullkomligt fri från longörer."

En av filmens viktigaste biroller, redan nämnd ovan av O R-t i DN, är konspiratören major Canitz. Filmson skriver om honom i AB att han är "en av filmens tre huvudfigurer och blir en gripande karaktärsteckning i Colbjörn Knudsens sträva och knotiga framställning av den gamle knekten."

Även S Almqvist har särskilt uppmärksammat honom i AT: "Fängslande var Kolbjörn Knudsen som major Canitz. Tjurig, lättrörd, häftig och hängiven -- en man med bakgrund av värmländska skogar och fattiga karolinska herrgårdar. Man hade önskat få veta mer om honom, men det fanns inte plats till det."

Kommentar Svensk filmografi

Sven Stolpes pjäs "Döbeln" hade den 14 november 1941 premiär på Dramaten i Stockholm. Regissör var Alf Sjöberg och Lars Hanson spelade titelrollen. Den senare fick mycket beröm, men pjäsen gjorde ingen större lycka.

Samtidigt var två svenska filmbolag intresserade av att göra en film om Döbeln: Terrafilm och SF.

Terrafilm hade av Sven Stolpe köpt filmrätten till hans pjäs samt till den roman på samma ämne, som Stolpe fullbordat samtidigt med teaterpjäsen. Bägge utkom 1941. Terrafilm hade även engagerat Stolpe att tillsammans med Ragnar Hyltén-Cavallius och filmens blivande regissör Olof Molander skriva manuskriptet. Edvin Adolphson hade vidtalats att spela titelrollen.

SF hade redan i oktober 1941, alltså före premiären på Stolpes pjäs på Dramaten, vänt sig till författaren, fil lic Karl-Gustaf Hildebrand (f. 1911) i Uppsala och av honom köpt filmrätten till hans året innan i bokform utkomna och samma år med stor framgång i radio uppförda krönikespel "Döbeln". SF hade även muntligt diskuterat med honom att skriva först en synopsis och sedan ett manuskript för en på krönikespelet byggd film. Gustaf Edgren skulle regissera och Lars Hanson spela titelrollen. Inspelningen var planerad till mars 1942, och SF hade redan försäkrat sig hos de militära myndigheterna om att få disponera manskap som statister vid bataljscenerna.

Då det emellertid föreföll uppenbart att man inte med erforderlig ekonomisk framgång kunde visa två varandra så närliggande och för sin inspelning så kostsamma filmer samtidigt, lade SF för sin del ner projektet.

En starkt bidragande orsak härtill torde ha varit att man på den tid som stod till buds inte lyckats få fram något lämpligt manuskript. Karl-Gustaf Hildebrand hade visat sig ointresserad av att delta i det arbetet och hade för sin del i stället föreslagit SF och i slutet av november 1941 även tecknat avtal med bolaget om en synopsis för en film om biskopen och psalmdiktaren Johan Olof Wallin, ett projekt vilket heller inte blev av.

Terrafilm stötte under sina förberedelser för inspelningen på stora svårigheter. I en artikel i samband med filmens premiär skrev Sven Stolpe att det slutliga filmmanuskriptet hade föregåtts av inte mindre än fem vitt skilda, samtliga fullständigt utarbetade scenarion innan man blivit nöjd. Terrafilm fick även avslag på sin begäran att få låna kostymer till filmen av Dramaten, där pjäsen nu för länge sedan var slutspelad, och måste vända sig till finska teatrar och filmbolag samt låta sy upp återstående kläder, vilket stötte på olika svårigheter i dessa brist- och ransoneringstider.

Inspelningen av General von Döbeln började i mitten av april 1942 och höll med olika avbrott på till mitten av juli. Man filmade bl a på Stockholms slott, där scener togs i Karl XI:s galleri och Gustaf III:s sängkammare. Vissa avsnitt togs också på Cirkus på Djurgården, där stora scenen arrangerats som provisorisk ateljé. Landstigningen vid Waxholms fästning filmades vid sandklipporna på Älgö utanför Stockholm. Den moderna bebyggelsen på stränderna runt Waxholms fästning förhindrade varje tanke på att filma i autentisk miljö.

I Stolpes pjäs tilldrog sig första akten i Wismar i maj 1813 och andra akten i Stralsund i juni samma år. De övriga tre akterna spelade på Waxholms fästning, akt 3 i oktober, de övriga i december 1813. Pjäsen slutar med att revolutionsungen är kvävd och Döbeln förs bort misstänkt för delaktighet i upprorsförsöket. Filmen slutar däremot med tillägget att Döbeln får upprättelse och blir benådad från sitt straff. Detta är en romantiserad fortsättning, byggd på det faktum att Döbeln i själva verket benådades och frigavs redan efter ett halvt års fängelsevistelse, alltså ungefär vid den tidpunkt när pjäsen slutar.

På Dramaten hade kronprins Carl Johan spelats av Uno Henning och den spattige fästningskommendanten på Waxholm av Olof Sandborg. Den senare, av Sten Selander i en teaterkrönika kallad "en sorts indelt tomtegubbe", gjorde samma roll i filmen. Kronprinsen spelades däremot i filmen av den danske skådespelaren Poul Reumert, som under trägna lektioner för en svensktalande fransk präst i Stockholm lärde sig tala svenska med fransk istället för dansk brytning. Poul Reumert är eljest den ende skandinaviske skådespelare, som spelat Molière på franska i Paris.

Det var andra gången Edvin Adolphson spelade general von Döbeln på film. Första gången var i Fänrik Ståls sägner (1926).

En recensent skrev att det var åtta år sedan Olof Molander senast regisserade en film. Det var i själva verket 15 år sedan. Åren 1925--27 regisserade han under pseudonymen Olof Morel tre stumfilmer. Efter General von Döbeln skulle han under de följande fyra åren regissera ytterligare fem filmer, ingen av dem dock på samma ambitionsnivå. Sedan återvände han definitivt till teatern.

Ett avsnitt ur General von Döbeln ingick i Terrafilms interna jubileumsfilm Fram för lilla Terra, när bolaget 1948 fyllde tio år.

Originaltitel	Döbeln. En berättelse från 1813 (Roman)
Författare	Sven Stolpe

Originaltitel	Döbeln (Pjäs)
Författare	Sven Stolpe

				1942-04-17	1942-07-10
AB Sandrew-Ateljéerna	Stockholm	Sverige
Stockholms slott	Stockholm	Sverige
Cirkus	Stockholm	Sverige
Älgö	Nacka	Sverige

Sverigepremiär	1942-10-26	Royal	Eskilstuna	Sverige	87 min
	1942-10-26	Aveny	Norrköping	Sverige	87 min
	1942-10-26	Royal	Stockholm	Sverige	87 min
	1942-10-26	Slottsbiografen	Uppsala	Sverige	87 min
	1942-10-26	Roxy	Örebro	Sverige	87 min
Urpremiär	1942-10-26	Royal	Eskilstuna	Sverige	87 min
	1942-10-26	Aveny	Norrköping	Sverige	87 min
	1942-10-26	Royal	Stockholm	Sverige	87 min
	1942-10-26	Slottsbiografen	Uppsala	Sverige	87 min
	1942-10-26	Roxy	Örebro	Sverige	87 min
TV-visning	1962-07-19			Sverige	84 min
	1999-09-29	SVT1		Sverige	84 min
	2002-08-26	SVT1		Sverige	84 min
	2003-07-22	SVT1		Sverige	84 min
	2012-06-26	SVT1		Sverige
	2015-03-23	SVT1		Sverige
	2017-12-12	SVT1		Sverige
	2020-07-21	SVT1		Sverige
	2022-08-08	SVT1		Sverige

Originaltitel	Björneborgarnas marsch
Kompositör	Christian Fredric Kress	(osäker uppgift)
Textförfattare	Johan Ludvig Runeberg	(svensk text 1860)

Fram för lilla Terra : 10 års framställning av levande bilder. En självbiografisk bekännelse i 38 tablåer. Terra Film 1938-1948. (1948)	Citat ingår från	General von Döbeln (1942)
Edvin Adolphson 50 år (1943)	Citat ingår från	General von Döbeln (1942)
Lust och fägring stor (1995)		General von Döbeln (1942)

Adlercreutz, Carl Johan (1757-1815)

Anckarsvärd, Carl Henrik (1782-1865)

Disciplinbrott

Dråp

Döbeln, Georg Karl von (1758-1820)

Dödsstraff

Fäktning

Karl XIV Johan, kung av Sverige (1763-1844)

Krigsrätt

Kuppförsök

Napoleon-krigen

Sammansvärjning

Sandels, Johan August (1764-1831)

Stockholm/Slottet/Gustaf III:s sängkammare

Stockholm/Slottet/Karl XI:s galleri

Stormning

Stralsund

Upprättelse

Vaxholms fästning

Älgö

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	16 mm

Typ	Kopia
Bärare	35 mm
Längd i meter	2282

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Tryckeri	Ljunglöfs

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Tryckeri	Ewes tryckeri AB

Storlek	Större än 80 x 110 cm
Antal exemplar	2
Tryckeri	Ljunglöfs
Affischdesign	GöstaX Åberg

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Georg Karl v. Döbeln. Film efter en roman av Sven Stolpe. Scenario O. Molander. Dialog S. Stolpe. 1942. Scenario Nr 4.
Omfång	196 s. Miljölista, spelplan och skådespelarlista (19 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Georg Karl v. Döbeln. En film av Sven Stolpe och Olof Molander. 1942. Scenario nr 6.
Omfång	177 s. + 4 s. produktionsuppgifter, roll- och miljölista i ett ex.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Omfång	22 s. Innehållsbeskrivning och förtexter (2 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Dialogliste zu dem schwedischen Film General von Döbeln.
Omfång	42 s. Produktionsuppgifter, rollista, innehållsbeskrivning och förtexter (4 s.) ingår.
Språk	Tyska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Georg Karl v. Döbeln. En film av Sven Stolpe och Olof Molander. 1942. Scenario nr 6.
Omfång	180 s. Miljölista (3 s.) ingår. Spelschema (1 s.) löst i manus.
Språk	Svenska

Typ	Synopsis
Manustitel	"Döbeln". En skizz efter Sven Stolpes bok. Döbeln, mitt första utkast.
Omfång	7 s.
Språk	Svenska

Typ	Synopsis
Manustitel	"Döbeln". Line-up uppgjord av Ragnar Hyltén-Cavallius i samråd med författaren och regissören. Döbeln min 2dra version.
Omfång	18 s. + 1 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Döbeln.
Omfång	108 s.
Språk	Svenska

Typ	Kringmaterial

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Georg Karl v. Döbeln. En film av Sven Stolpe och Olof Molander. 1942. Scenario nr 6.
Omfång	177 s.
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Album	Ja

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska