En fånge har rymt (1943)

Media (51 st)

Originaltitel	En fånge har rymt
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Elof Ahrle
Manus	Eric Roos
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Svea Film
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1943-12-26

Medverkande

Elof Ahrle
Dyrken, Karl Efraim Högberg

Oscar Ljung
Franz "Frasse" Karlsson

Stina Sorbon (som Christina Sorbon)
Maj, Franz hustru

Douglas Håge
Smygen

Tord Bernheim
Viktor Bengtsson, Franz arbetskamrat

Christian Bratt
Olle Lundgren, Majs bror

Visa fler

Handling

Det är en lugn storstadsnatt med några enstaka nattvandrare på gatorna. Plötsligt hörs en kraftig explosion och en ammunitionsfabrik börjar brinna. Brandbilar och ambulanser rusar genom...

Visa hela handlingen

Press

Amerikansk intrig och fransk atmosfär, tyckte kritikerna, och fann filmen lite okoncentrerad. Trots det var flertalet glatt överraskade och gav filmen lysande beröm. Samstämmiga lovord fick...

Visa all press

Det är en lugn storstadsnatt med några enstaka nattvandrare på gatorna. Plötsligt hörs en kraftig explosion och en ammunitionsfabrik börjar brinna. Brandbilar och ambulanser rusar genom gatorna och många nyfikna kommer till platsen. Det talas allmänt om sabotage.

Inne på fabriksområdet hittar polisen en omtöcknad arbetare, Franz Karlsson. Man återfinner också den gamle nattvakten död.

Franz misstänks för sabotaget och tas om hand av polisen. Han hävdar att han är oskyldig. Den verison han ger av händelseförloppet är så oklar, att den talar till hans nackdel.

I fängelset lär han känna Dyrken, vaneförbrytare och erfaren fängelsekund med tokroliga manér. Franz anförtror Dyrken, att han är tvungen att rymma från fängelset för att kunna bevisa sin oskuld. De gör tillsammans upp en flyktplan. Dyrken lyckas med smidighet klara sig ut ur fängelset.

Franz vallas av polisen på brottsplatsen och fritas av Dyrken. Efter en djärv flykt beger de sig till Dyrkens gömställe, ett skrotupplag vid Solnavägen. Här kan Franz hålla sig undan för polisen. Han längtar emellertid efter sin fru, Maj, och kan inte motstå frestelsen att söka upp henne i deras villa i Enskede. Polisen bevakar villan men Franz gör en djärv kupp och tar sig in. Polisen blir misstänksam och överraskar Franz och Maj. De flyr från platsen med en bil i en väldig fart.

De söker upp Dyrkens gömställe och man kommer överens om att det är för farligt för Franz att visa sig ute på stan. I stället får Dyrkens kumpan Smygen instruktioner av Franz för att kunna leda spaningarna efter de verkliga sabotörerna.

Han hittar dem, just som de planerar ett nytt sabotage. Deras ledare är en mystisk kvinna, Madame X, och bland ligamedlemmarna finns Viktor, en f.d. arbetskamrat till Franz, och Olle, en bror till Maj. Smygen meddelar Franz sina iakttagelser och Franz beslutar sig för att söka upp sabotörerna. Maj väntar utanför i en bil. Ligamedlemmarna flyr för Franz och Viktor råkar kasta sig in i Majs bil. Hon kidnappas och förs till ett gömställe utanför stan, där hon binds fast och blir utsatt för närmanden.

Franz och Smygen letar reda på gömstället, ett varumagasin för skyltdockor. Tillsammans med de övriga går de till angrepp mot ligan och det blir en lång kalabalik i magasinet bland de nakna skyltdockorna. Slutligen besegras sabotörerna och polisen tillkallas. Franz får sin upprättelse. (Bearbetning av program.)

Pressreaktion Svensk filmografi

Amerikansk intrig och fransk atmosfär, tyckte kritikerna, och fann filmen lite okoncentrerad. Trots det var flertalet glatt överraskade och gav filmen lysande beröm. Samstämmiga lovord fick Elof Ahrle för sin rollprestation som vaneförbrytaren Dyrken, även av de två recensenter som fann det moraliskt klandervärt att framställa lagbrytare i en sådan sympatisk dager.

NDA (Gaston): "Det är inte svårt att se varifrån Loffe har fått sina impulser. Handlingen, som till en del har en smak av rena thrillern och till en del övergår i den oförfalskade skälmkomediens genre, flyter fram i ett tempo, som oftast är ursinnigt amerikanskt. Det händer saker och ting - ibland kanske rent av alltför snabbt för att man riktigt skall hinna med på noterna. Dessutom har filmen en nypa renodlat fransk förtjänst, som med sin groteska studie av den kroniske förbrytaren Dyrken gav något av franskt skumrask i det 'råttbo', som han kallade sitt residens i skrotupplaget.

En fånge har rymt tål inte att synas allt för noggrant i sömmarna - mångt och mycket är löst placerat i sitt sammanhang och intrigen förefaller vara alltför fantastisk för att kunna tagas på allvar i all synnerhet som den till stor del utspelas på Västerlånggatan och i Kaknässkogen. Men på det stora hela taget är det ett lyckokast av regissören Loffe - filmen uppskattades högt och rent vid premiären och är väl värd att bli en rejäl publikframgång."

AT (Stig Almqvist): "Regissören Elof Ahrle och fotografen Sten Dahlgren har uppenbart strävat efter en mustig realism med inslag av fantasi, och deras film - som skrivits av produktionsledaren Eric Roos - har icke blivit lik andra svenska produkter. Avvikelserna är fördelaktiga och pekar framåt mot ännu bättre resultat, ehuru man vill invända en del. Verklighetsskildringen haltar åtskilligt och tappar fotfästet, när sabotageligans drottning införes: hon är internationell schablon (dock ett nytt ansikte: Inga Hodell). Alltför stort utrymme ägnas åt resonemang om vad som redan har åtgjorts och vad som lämpligen bör göras. (-)

Man har sökt sig till tacksamma miljöer: ett skrotupplag vid Solnavägen, fångat i spöklikt nattljus - ett magasin med nakna modedockor - det är en fläkt av Hitchcock. Man minns dessa bilder i slående svarta och vita kontraster: kraftfulla, ofta fantastiska."

Monika i StT var inte lika positiv: "Filmen har ett nästan amerikanskt tempo. Miljöerna är pittoreska, så pittoreska att man bitvis tycks ha förälskat sig i dem lite för mycket. Där förekom t.ex. en uppgörelse i ett skyltdockslager som visserligen är tacksamt, men väl utdraget och där tragik och komik trampar varandra på tårna. Filmens handling verkar mycket löst ditlagd, mera för syns skull, trots att den är spännande, även om spänningen åstadkommits med väl enkla knep, som urmystiska spioneridamer, jakt på brandstegar m.m. (-)

Filmens styrka ligger i de enskilda scenerna och de enskilda prestationerna, vilket huvudsakligen omfattar Elof Ahrle. Man har laborerat energiskt med bilder och tagningar, ibland lyckat och ibland för medvetet. Svagheten ligger i filmens tunnhet och lösa kött, någon riktig nerv och märg finns inte."

Kommentar Svensk filmografi

Vid tiden för inspelningens start uppgav produktionsbolaget Erik Asklund och Per G. Holmgren som manuskriptförfattare. Sedan filmen färdigställts ändrades dessa uppgifter och producenten uppgav att det var ett originalmanuskript av Eric Roos.

Inspelningen av En fånge har rymt ägde rum hösten 1943.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se