Appassionata (1944)

Media (92 st)

Läs mer om denna film i vår artikel "Yrke: musiker"

Originaltitel	Appassionata
Svensk premiärtitel	Appassionata
Distributionstitel	Elskovs-Sonaten (Danmark) Appassionata (Norge) Appassionata (USA) Appassionata (Storbritannien) Egoismus der Liebe (Västtyskland) Fascinación (Spanien)

Regi	Olof Molander
Manus	Olof Molander George Martens = Paul Baudisch & Adolf Schütz
Produktionschef	Sven Nygren
Produktionsledare	Stellan Claësson
Foto	Karl-Erik Alberts
Arkitekt	Bertil Duroj
Klippning	Lennart Wallén
Ljudtekniker	Olle Jakobsson
Scripta	Ella Rosén
Inspicient	Hilmer Peters
Musikarrangör	Gunnar Johansson Sune Engström (som Sune Waldimir)
Orkesterledare	Gunnar Johansson
Förtexter	Alva Lundin

Georg Rydeberg	Thomas Dahlhoff, pianist
Viveca Lindfors	Maria
Alf Kjellin	Eric Lindén, pianist
Georg Funkquist	Hellenius, Dahlhoffs impressario
Harriet Bosse	fru Lenander, Marias faster, änka efter en skeppsredare
Hilda Borgström	Elsa Jönsson, Dahlhoffs hushållerska
Hans Strååt	Gösta, Marias barndomsvän
-	Ej krediterade:
Åke Claesson	Nils Holmqvist, direktör för Centralfängelset på Långholmen
Eivor Engelbrektsson	Signe, restauranggäst
Hugo Björne	John, restauranggäst
Hjördis Petterson	Bettan, restauranggäst
Åke Engfeldt	restauranggäst
Erik Rosén	Cederström, Dahlhoffs läkare
Gunnar Björnstrand	Svensson, redaktör på Vecko-Bilden
Edvard Danielsson	vaktmästare på Konserthuset
Arvid Erwall	inspicient bakom scenen på Konserthuset
Hortensia Hedström	restauranggäst
Gustaf Hedström	restauranggäst
Gunnar Hedberg	frackklädd ung man på parketten
Marcel Folman	fransk stins

Produktionsbolag	Film AB Lux
Distributör i Sverige (35 mm)	Film AB Lux	1944
	AB Svanfilm	1944
	AB Svanfilm	1948
	Film AB Lux	1964
Laboratorium	AB Kinocentralen

Eric Lindén sitter hemma och spelar på sin flygel. Snart reser han sig, tar några steg och griper telefonen. Han beställer en taxi. En bild av en maskinskriven lapp upplyser att Eric ska ge konsert på Långholmen.

Eric spelar i en kyrkosal fylld av fångar. En fånge håller ansiktet i händerna. När Eric spelar Beethovens Appassionata, reser sig fången och skriker att han inte står ut. Musiken tystnar, så också skriken.

Fången begär under den följande laddade tystnaden att få lämna lokalen. När han återförs till sin cell, ljuder hela fängelset av musik.

Efter konserten frågar Eric fängelsedirektören om fången som stört hans framträdande: Var det inte Thomas Dahlhoff, den store pianisten? Direktören bekräftar efter viss tvekan, beklagar den tråkiga !historien och berättar att det treåriga straffet nu snart är avtjänat.

När Thomas lämnar fängelset, står Eric utanför porten och väntar. Eric säger att han är en av många minnesgoda beundrare. Thomas identifierar Eric, erkänner hans talang men påpekar att han måste lida: utan missräkningar kan man inte växa som människa -- ännu mindre som konstnär. Efter viss tvekan följer Thomas med Eric hem för att prata.

Hemma hos Eric berättar Thomas i en återblick:

Det är i Cannes i slutet av säsongen. Thomas ger konsert. Han följer sin vana att med blicken leta upp en kvinna i publiken och spelar sedan "enbart för henne" som om de varit ensamma. Också denna gång finner han henne, den enda, och når ögonkontakt. Men efter pausen är den utvaldas plats tom. Efter konserten försöker Thomas ta reda på vem kvinnan är.

Förgäves söker han i flera dagar. Thomas impressario Hellenius är förtvivlad. Flera konserter väntar i Paris. Till sist sitter ändå de två i en tågkupé för att fullfölja turnerandet. När tåget redan har börjat röra sig, ser Thomas den utvalda på perrongen och kastar sig av. Han förklarar sin glädje över att ha återfunnit henne.

Återblicken bryts. Thomas vill inte minnas mer. Eric ber att få hålla kontakten. Thomas lovar ta emot.

I ett flygplan sitter Thomas' fru Maria med sin faster. Maria måste få veta hur Thomas har det. Visst har hon också telegraferat till den unge mannen hon träffade i Davos. Men kontakten med Thomas går före allt annat.

Hellenius försöker övertala Thomas att inte begrava sin konst, även om han vill avstå från egna ambitioner. Thomas bör skaffa elever. Thomas vägrar.

Eric har sökt upp Thomas. Han spelar. Thomas och Hellenius lyssnar upprymt. Samtidigt anländer Maria i taxi till huset där Thomas bor. "Han är bra". skriver Thomas i en anteckningsbok och visar Hellenius medan Eric spelar. "Jätte!!!" skriver Hellenius på samma papper. Maria har samtidigt kommit till dörren. Hon lyssnar ett ögonblick till musiken. Sedan går hon utan att ringa på. Glad säger Thomas att Eric fortfarande har mycket att lära.

Marias faster håller på att prova hattar, när Maria kommer från Thomas och berättar att hon aldrig ringde på dörren. Fastern säger att Maria måste se till att genomföra skilsmässan snarast; det är hon skyldig Eric, som de ska äta middag med senare på kvällen.

Efter middagen säger fastern godnatt. Under en nattpromenad berättar Eric, att han har fått en ny lärare.

Maria har sökt upp Thomas. De talar vänligt till varandra. Han säger sig uppskatta att hon inte begärt skilsmässa tidigare, och han vill inte stå i vägen för hennes lycka. Att skiljas nu är en formsak. De tar farväl, och han går för att ta emot sin elev.

När Thomas kommer in för att ge lektion, frågar Eric vem han genom fönstret har sett gå. Thomas svarar. Eric kan inte ge besked om varför han frågat -- och Thomas inser plötsligt för vems skull Maria vill ha skilsmässa.

Maria berättar för Eric i en återblick hur hon mötte Thomas:

Vid konserten i Cannes blir hon både rädd och attraherad av ögonkasten med Thomas. Därför lämnar hon konserten. Vid hans ögonblickliga frieri på järnvägsstationen säger hon nej. Men fyra veckor senare är hon hans hustru. Ett nytt liv börjar. Thomas säger uttryckligen att han ser Maria som en del av sig! Om hon inte vill underordna sig honom, kommer han att döda henne.

Återblicken bryts. Maria säger att hon var lycklig då och älskade Thomas. Men efter en tid hörde barndomsvännen Gösta av sig. Återblicken fortsätter:

Efter ett möte med Gösta ljuder telefonen, när Maria kommer hem. Thomas ringer från Malmö. Maria säger, att hon just kommer från bio, Dimmornas kaj på Grand.

Maria fortsätter att träffa Gösta, mer på trots mot Thomas än av kärlek till Gösta. Men situationen glider henne ur händerna. Thomas säger en dag, att det hon påstod om Dimmornas kaj inte stämmer. Filmen gick inte på Grand den veckan.

En kväll kommer Maria hem och finner sin sekretär uppbruten. Thomas medger att han brutit upp låset för att få veta sin hustrus hemligheter. Ordväxlingen slutar med att han slår till henne -- för att omedelbart be om förlåtelse.

Återblicken bryts. Han var precis som när han spelade -- besatt, säger Maria till Eric.

Återblicken fortsätter. Maria promenerar med Gösta. De ska inte träffas mer, säger hon. Hemma senare på kvällen hör Maria högljudda röster. Det är Gösta och Thomas som grälar. Så ljuder ett skott.

Återblicken bryts. Gösta dog inte, konstaterar Eric.

Eric kommer till Thomas för att säga upp undervisningen. Men Thomas visar att den sortens finkänslighet är ovidkommande. Eric tar plats vid flygeln.

Hellenius är entusiastisk över utvecklingen för alla parter.

Thomas, Maria, Eric och Hellenius sitter glada vid ett restaurangbord. Thomas utbringar "kronprinsens" skål och önskar Maria lycka till. En restauranggäst ringer en veckotidnings redaktion och tipsar om Thomas' närvaro. Tidningen rycker ut. En fotograf dyker upp och börjar knäppa. En journalist tränger sig på med frågor. Thomas blir rasande och sliter filmen ur kameran.

Affischer berättar om Thomas' återkomst på konsertestraden. Påklistrade lappar meddelar utsålt. Men Thomas vägrar spela. Han tror att rusningen efter biljetter beror på publikens hyeneinstinkter, klagar Hellenius; restaurangbråket har gett tidningsrubriker.

Thomas diskuterar med sig själv om Maria under en nattlig vandring. Han kan inte leva med henne -- och inte utan henne.

Hemma låter sig Thomas övertalas av Maria att genomföra konserten -- för sin egen skull.

Thomas får besök av en läkare, som skriver ut medicin. Högst en halv tablett åt gången, lyder ordinationen.

Thomas lämnar hemmet och kan göra entré i konserthuset inför en entusiastisk publik. Konserten sänds också i radio. Hemma lyssnar hans hushållerska. Som sista nummer spelar han Appassionata, när hon finner den helt tömda medicintuben -- och minns läkarens restriktiva ordination.

Thomas har börjar sin dödskamp. Svetten lackar, och han verkar kraftigt drogad, när hushållerskan kommer till konserthuset för att slå larm.

Thomas bugar inför de kraftiga applåderna och stapplar ut från estraden. Han sjunker ihop. Maria säger, att han aldrig förr har spelat så underbart, medan hon gråter mot hans axel.

Kameran ändrar skärpeinställning och fångar in Eric i bakgrunden. Till Maria yttrar Thomas sina sista ord:

-- Du ska bli lycklig, min älskade.

Tom, mörk och död är konsertsalen. En vaktmästare kommer in på estraden och fäller ner flygellocket.

Censurnummer	66804
Datum	1944-02-02
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2955 meter
Kommentar	Aktlängder: 520-536-483-572-487-267 = 2955 m. Ytterligare två kopior stämplade 1948 och 1964. Aktlängder: 620, 536, 483, 572, 487, 267.

Bildformat	1.37:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	AGA-Baltic
Färgtyp	Svartvit
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2955 meter
Längd i minuter	108 min
Akter	6 rullar
Dialogspråk	Svenska

Pressreaktion Svensk filmografi

AT (Stig Almqvist): "Appassionata är en genomförd salongsmelodram, som genom många artisters kultiverade, skickliga och temperamentsfulla insatser erhåller en hög grad av njutbarhet. Ja, bitvis blir den nästan vällustig att följa i sitt mjuka, mättade bildspråk, samtidigt som örat smekes av pianomusik från Beethoven, Chopin, Tjajkovskij. (-)

Handlingen utspelas huvudsakligen i Stockholm, och personerna äro svenskar; men vad som sker kunde vara förlagt vart som helst, filmens yta är blankt kosmopolitisk.

Det begäres egentligen icke heller, att åskådaren på allvar skall engagera sig i de upprivna öden som upprullas. Levande liv, utskuret ur verkligheten, är dramat icke. Men däremot ett utsökt vackert skådespel, lika behagligt i sina smärtsamma effekter som i sina lyckoskimrande ögonblick."

DN (O R-t): "Det finns ett ämne till en djupborrande psykologisk människoskildring i historien om den berömde musikern, som varken kan leva med eller utan sin hustru och till sist väljer att försvinna ur tillvaron då han förstår att det är det enda sättet för honom att få ett slut på sin egen plåga och göra det möjligt för Henne att finna en väg till lyckan. Men det hade behövts en diktare för att det skulle ha blivit något av den. Man blir förvånad över att finna Molander angiven som den ene av de för manuskriptet ansvariga, mindre förvånande är det andra författarnamnet: George Martens. (-)

Berättelsen är för följetongsmässig, för orimlig i psykologin på avslöjande punkter för att ens den mest benådade iscensättare skulle kunna blanda bort korten. Besynnerligt är det i varje fall att Molander inte tycks ha märkt hur ihåligt många repliker klingar. Han har tänkt för mycket på att få vackra bilder, för litet på det mänskliga innehållet i dem.

En styvt iscensatt film har, som sagt, Appassionata i alla fall blivit. Molanders förmåga att artistiskt bygga upp ett sceneri förnekar sig inte. Här finns alla scener med en sådan konstnärlig kvalitet i själva arrangemanget att man sällan eller aldrig varit med om något liknande i en svensk film, och Karl-Erik Alberts, som skött kameran, har i allra högsta grad varit införstådd med regissören. Man kan inte heller klaga på spelet. Georg Rydebergs Thomas Dahlhoff är visserligen i det melodramatiskaste laget, men det är knappast skådespelarens fel; man har svårt att se hur rollen annars skulle ha givits. Här är verkligen en man som förtärs av sig egen lidelse."

BLM (Georg Svensson): "Det är förvånande att Olof Molander satt sitt namn som författare till denna pretentiösa rappakalja vid sidan av den från Anna Lans beryktade pseudonymen George Martens. Molander svarar även för regin och den är inte dålig, även om inredningarna i Dahlhoffs château är i brackigaste laget. Det finns många verkningsfulla bilder med en laddad, lurande atmosfär. Skådespelarna är bra. Rydeberg magnetisk, oberäknelig, farlig på ett patologiskt sätt, Alf Kjellin vackert allvarlig på ett ungt sätt, Viveca Lindfors snygg att se på, litet osäker i sitt skådespeleri men just därigenom en smula rörande på ett sympatiskt sätt. De håller förvånansvärt god min i elakt spel."

Flera tidningar sände även sina musikkritiker till Appassionata för att komplettera den filmkritiska bedömningen. Två citeras här.

NDA (W S): "Musiken till Appassionata hade valts och inlagts med smak och god blick för effekten -- ställvis (och helt naturligt f ö) i förgrunden, ställvis som fond till det sceniska skeendet. Två förnäma medverkande pianister lämnade sin medverkan -- W Witkowsky och Tore Wiberg, den förre som mästaren, den andre som eleven -- och vad de presterade stod i mycket hög klass. Till en början, i filmens första avsnitt, fick pianoklangen inte riktigt sin karakteristiska fyllighet men det tog upp sig mycket fort och lät övertygande och briljant i fortsättningen. Den distinkta och klara tonen var särskilt berömvärd på ett par ställen, särskilt i några takter ur Tjajkovskijs Klaverkonsert."

MT (Folke H. Törnblom): "Musiken i Appassionata måste som filmmusik bedömas ur två synpunkter: om den klingar bra och om den passar bra. Det första är en fråga om utförandet av musiken och om återgivandet av den genom högtalaren -- i någon mån också om själva kompositionen ur rent musikteknisk och -estetisk synpunkt. Det andra är en fråga om dramatiska kvalifikationer, om musikens stämningsvärde och förmåga att anpassa sig till filmens yttre och inre handling.

Ur den första synpunkten betraktat tedde sig det musikaliska inslaget i filmen Appassionata så gott som det med nuvarande tekniska resurser väl kan bli. Naturligtvis klingade det en smula skevt och konstigt ibland -- det gör det på all ljudfilm än så länge -- och det var således knappast de utförandes fel. (-)

Den andra av de ovannämnda synpunkterna på filmmusik hade filmens författare och regissör beaktat med mindre omsorg. Eftersom hjälten i filmen är pianist, så är det självklart att en hel del pianomusik kommer med som ljudkulisser -- hade han varit skådespelare, så hade han fått stå på en scen emellanåt, och hade han varit lindansare, så hade han naturligtvis fått utöva denna konstgren. Musiken i Appassionata var alltså oftast ett slags nödvändig rekvisita."

Kommentar Svensk filmografi

Musiken i Appassionata hörde till det som skapade förhandsintresse för filmen. Flera tidningar lät sina musikkritiker tillsammans med filmkritikerna bevaka premiären (se pressreaktionen). I sina rollfigurers yrkesutövning hade Georg Rydeberg och Alf Kjellin personliga, osynliga ersättare, Wiatcheslaw Witkowsky resp Tore Wiberg.

Appassionatas premiärpublik fick också lyssna till Olof Widgren, som läste en specialskriven dikt av Einar Malm.

Georg Svenssons negativa recension i BLM (nr 3/44) följdes i numret därpå av ett påpekande från Olof Molander. Molander meddelade "att han inte haft annat med författandet av filmen att göra än att han företagit vissa ändringar i manuskriptet. Bolaget satte ut hans namn bland förtexterna utan att tillspörja honom".

Ett avsnitt ur Appassionata ingår i den danska filmen Det var en gång ett krig (1966, regi: Palle Kjærulff-Schmidt, manus: Klaus Rifbjerg), som handlar om en 14-årig pojkes upplevelser hösten 1944 i det tyskockuperade Köpenhamn. Pojken går på bio med en åtrådd flicka och får se den svenska filmen. Föreställningen avbryts dock av motståndsmän, som gör sitt för att stärka civilmotståndet genom att visa Charles Ridleys Germany Calling, där tyska trupper ur Leni Riefenstahls Triumph des Willens marscherar taktfast till tonerna av "Lambeth Walk".

		Sverige		1943	1943
AB Centrumateljéerna	Stockholm

Sverigepremiär	1944-02-02	Royal	Stockholm	Sverige	108 min
Urpremiär	1944-02-02	Royal	Stockholm	Sverige	108 min
TV-visning	1956-10-18		Göteborg	Sverige
	1957-06-19		Stockholm	Sverige
	1971-05-15	TV2		Sverige
	1983-01-16	TV2		Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	1992-12-11
TV-visning	2000-12-14	SVT1		Sverige
	2002-08-19	SVT1		Sverige
	2016-10-24	SVT1		Sverige
	2019-03-19	SVT1		Sverige
	2020-12-29	SVT1		Sverige
VOD-release	2023-03-24	SVT Play		Sverige		Antal dagar på SVT Play 30
	2023-09-22	SVT Play		Sverige		Antal dagar på SVT Play 30
TV-visning	2023-09-28	SVT1		Sverige

Originaltitel	Symfoni, nr 5, op. 64, e-moll
Kompositör	Pjotr Tjajkovskij	(1888)

Originaltitel	Etyd, piano, op. 10. Nr 3, E-dur
Kompositör	Frédéric Chopin	(1832)
Instrumentalist	Tore Wiberg	(dubbar Alf Kjellins pianospel)

Originaltitel	Sonat, piano, nr 23, op. 57, f-moll
Kompositör	Ludwig van Beethoven	(1804)
Instrumentalist	Tore Wiberg	(dubbar Alf Kjellins pianospel)
	Wiatcheslaw Witkowsky	(dubbar Georg Rydebergs pianospel)

Originaltitel	Symfoni, nr 5, op. 67, c-moll
Kompositör	Ludwig van Beethoven	(1805-1808)

Originaltitel	Vals, piano, nr 7, op. 64:2, ciss-moll
Kompositör	Frédéric Chopin	(1846-1847)
Instrumentalist	Wiatcheslaw Witkowsky	(dubbar Georg Rydebergs pianospel)

Originaltitel	Etyd, piano, op. 10:6, ess-moll
Kompositör	Frédéric Chopin	(1829-1831)
Instrumentalist	Wiatcheslaw Witkowsky	(dubbar Georg Rydebergs pianospel)
	Tore Wiberg	(repris, dubbar Alf Kjellins pianospel)

Originaltitel	Konsert, piano, orkester, nr 1, op. 23, b-moll
Kompositör	Pjotr Tjajkovskij	(1875)
Instrumentalist	Wiatcheslaw Witkowsky	(dubbar Georg Rydebergs pianospel)
	Tore Wiberg	(repris, dubbar Alf Kjellins pianospel)
	Wiatcheslaw Witkowsky	(repris, dubbar Georg Rydebergs pianospel)

Originaltitel	Rosamunde von Cypern, op. 26
Kompositör	Franz Schubert	(1823)

Originaltitel	Margona
Kompositör	Jules Sylvain	(1938)
Textförfattare	Jokern	(1938)

Originaltitel	Impromptu, piano, D.899, op. 90. Nr 4, op. Ass-dur
Kompositör	Franz Schubert	(1827)
Instrumentalist	Wiatcheslaw Witkowsky	(dubbar Georg Rydebergs pianospel)

Originaltitel	Symfoni, nr 7, op. 92, A-dur
Kompositör	Ludwig van Beethoven	(1812)

Originaltitel	Polonäs, piano, nr 6, op. 53, Ass-dur
Kompositör	Frédéric Chopin	(1842)
Instrumentalist	Wiatcheslaw Witkowsky	(dubbar Georg Rydebergs pianospel)

Originaltitel	Liebestraum, piano, nr 3, op. 62
Kompositör	Franz Liszt	(1850)

Originaltitel	Kaiser-Walzer, op. 437
Kompositör	Johann Strauss d.y.	(1889)

Originaltitel	Symfoni, nr 7, op. 92, A-dur. Sats 2 (Allegretto)
Kompositör	Ludwig van Beethoven	(1806)
Textförfattare	Yngve Wirkander	(svensk text 1946)
	Jon Ulrik Ekmarck	(svensk text 1830)

Det var en gång ett krig (1966)

Appassionata (1944)

Fotograf

Fängelse

Hushållerskor

Impressario

Journalist

Konserter

Konstnär

Mordförsök

Musiker

Pianospel

Restauranger

Självmord

Skilsmässor

Svartsjuka

Tåg

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2955

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm
Längd i meter	2955

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	1

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	1

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	1

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Omfång	161 s. Miljölista (5 s.) + kompletteringar ingår.
Språk	Svenska

Typ	Synopsis
Varianttitel	Apassionata
Omfång	55 s. Personförteckning (1 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Ein Film von Adolf Schütz und Paul Baudisch.
Omfång	161 s. Personförteckning (1 s.) ingår.
Språk	Tyska

Typ	Inspelningsmanus
Omfång	110 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Omfång	159 s, 3 s scen/kostymförteckning
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Album	Ja

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program folio
Språk	Danska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Tyska