Skogen är vår arvedel (1944)

Media (46 st)

Originaltitel	Skogen är vår arvedel
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Ivar Johansson
Manus	Ivar Johansson
Förlaga	Sulfat (Roman)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Folketshusföreningarnas Riksorganisation Svenska Pappersindustriarbetareförbundet Film AB Lux Visa alla
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1944-08-12

Medverkande

Erik "Bullen" Berglund
Per Jonsson, storbonde på Norrgården

Birgit Tengroth
Märta Jonsson, Pers dotter

Sven Magnusson
Nisse Lund, brännare på Nordvikens sulfatfabrik

Birger Åsander
Jonas Vikman, hjälpeldare

Helge Karlsson
Algot Carlsson, sodabrännare

John Elfström
Leon Larsson, brännare

Visa fler

Handling

Per Jonsson är en bonde med självkänsla. Han är stolt över sin jord och dess förmåga att föda nya generationer. I jorden har han sått sin framtidstro. Per är däremot hatisk...

Visa hela handlingen

Press

AB (Filmson): "Tar man den här filmen för vad den vill vara, alltså en enkel och rejäl underhållning med socialt inslag, avsedd för den stora publiken ute i landet och inte bara för en...

Visa all press

Per Jonsson är en bonde med självkänsla. Han är stolt över sin jord och dess förmåga att föda nya generationer. I jorden har han sått sin framtidstro.

Per är däremot hatisk till ortens massaindustri. Den är naturvidrig, ett hot mot det mänskliga. Arbetet på fabriken har också krävt hans sons liv, och han försöker få sin dotter Märta att lova att aldrig ha något med fabriken att göra. Märta svarar, att hon kan inte lova.

Märta och den unge arbetaren Nisse Lund är förälskade i varandra. En lördagskväll träffas de i en fäbod. De tar varandra i famn framför en sprakande brasa. När de sent nästa morgon vaknar, är de nära att överraskas tillsammans av Per, som ute i ett ärende passerar fäboden. Nisse hinner i sista stund gömma sig i en skrubb och undgår att kompromettera Märta.

En svår olycka inträffar på fabriken, när Nisse arbetar nattskift. Sodahuset exploderar. Nisse och en av hans arbetskamrater skadas. Båda förs till sjukhus.

Märta gör sig klar att åka in till Nisse på sjukhuset i staden. Fabriken tog dig också, säger Per. Nej, svarar Märta, men männen på fabriken är också människor. Jag sörjer dig, säger Per, det värsta är att sörja en levande.

På sjukhuset får Märta veta att Nisse är allvarligt skadad. Men visst finns det hopp att han skall klara sig.

Det är dåliga tider, menar fabriksledningen. Det är nödvändigt att sänka arbetarnas löner. Annars hotar stora förluster.

Det nya avtalsförslaget är hutlöst, menar arbetarna. Men vid ett fackföreningsmöte är meningarna delade om vilket svar man ska ge på förslaget. Att göra eftergifter nu skulle vara en dubbel förlust, säger någon. Vi kan orka med en strejk i tre månader, bolaget klarar trettio, säger en annan.

När mötet genom handuppräckning röstar om förslaget, räknas 97 röster för och 202 mot. Mötet tillsätter en strejkkomitté. Alla ställer in sig på en svår vinter.

Märta kommer med en matkorg till Nisse, som håller på att repa sig efter olyckan. Jag behöver ingen hjälp, säger Nisse. Jag vet att ni inte får något stöd från förbundet utan får klara er på den lokala kassan, säger Märta.

Det är vinter. Per är ute i skogen. Han har lastat ett timmerlass fullt och är klar för den dryga hemfärden, då hästen drar lasset någon meter framåt -- och Per hamnar under det. Han lyckas göra hästen fri, och den springer i väg. Själv ligger han kvar under lasset utan möjlighet att röra sig.

En av de strejkande arbetarna, Jonas Vikman, är ute på en skidtur och möter Pers häst. Jonas hittar tillbaka till Per och kan inte låta bli att utnyttja situationen för lite utpressning. Per ska befrias, om han lovar att ge de barnrikaste arbetarna arbete i sin skog. Per vägrar. Jonas ger upp och befriar honom ändå. Jonas vill inte ta emot några pengar, och när han just ska skida vidare, faller Per till föga. De barnrikaste arbetarna kan komma och anmäla sig för arbete på måndag morgon.

Per tvingas tills vidare hålla sig i stillhet, och medan flera arbetare hugger i skogen, hjälper Nisse till att sköta gården.

En dag förolyckas en av arbetarna i skogen. Han hamnar under ett fallande träd. Det är inte bara fabriken, som tar liv, säger Märta till Per. Han ber henne hjälpa den olycksdrabbade familjen med lite mat då och då.

På våren kommer bolaget och fackföreningen överens om återgång till arbetet. Arbetarna kan fira första maj med arbete väntande efter högtiden.

Nisse och Per talar om framtiden. Nisse vill ha Pers samtycke till att gifta sig med Märta. Flytta till gården, säger Per. Jag vill tjäna egna pengar tills vidare, svarar Nisse. Men sedan, när jag inte orkar längre? frågar Per. Då kommer jag, om du godtar din svärson, säger Nisse. De tar varandra i hand.

Medan rök på nytt väller ut ur fabriksskorstenen, kysser Märta och Nisse varandra.

Pressreaktion Svensk filmografi

AB (Filmson): "Tar man den här filmen för vad den vill vara, alltså en enkel och rejäl underhållning med socialt inslag, avsedd för den stora publiken ute i landet och inte bara för en klick esteter som rynkar på näsan åt all svensk film men sover gott när en konstnärlig film ropar på publik, så måste man säga att det är en riktigt bra film, intressant och underhållande. (-)

Konstlös är ordet för denna film. Man märker att Ivar Johansson eftersträvat det, och den stilsäkre fotografen Karl-Erik Alberts har gett sina bilder en dokumentarisk prägel som någon gång kanske till och med verkar en aning för påver. Med glädje minns man några lyriskt uttrycksfulla vårvinterbilder, ty detta är en film om arbetet men också om människorna och naturen i Hälsingland.

Men Ivar Johansson ursäktar säkert, om man efter dessa oreserverade lovord säger, att man också skulle kunna ha kunna tänkt sig denna film med något av den strama stilen och intensiteten i en film som De stängda portarna".

AT (A Gunnar Bergman): "Här har man vågat skildra hela verkligheten i en norrländsk industriort, alltså inte bara några enskilda individer och deras i och för sig intressanta öden utan också dessa individer i deras sociala sammanhang, människan som samhällsvarelse. Skildringen kunde inte bli fullständig med mindre. Och det märkliga är att filmen vunnit i underhållningsvärde och spänning på denna fullständighet. Det har blivit en film som på ett riktigt, vederhäftigt och renhårigt sätt skildrar livet sådant det leves av stora befolkningslager och den krönikan innehåller så mycken dramatik och så mycken god gemyt och trivsam humor att åskådarens intresse fängslas helt och fullt. Detta slags realism tynger inte, det lyfter. (-)

Särskilt gläder det en gammal fackföreningsmedlem att man skildrat mötet och strejkens tillkomst på ett i praktiskt taget varje detalj verklighetstroget sätt. Där är inga romantiseringar åt något håll. Arbetarna är inga valaffischhjältar och inte heller några andliga underklassare utan vanligt folk som folk är mest."

BLM (Georg Svensson): "Titeln låter som ett norrlandsepos med social tendens och låter en befara det värsta av uppstyltad människoskildring i storslagen natur. Man blir angenämt överraskad. Själva berättelsen (efter romanen 'Sulfat' av Per Wikberg) är visserligen tillrättalagd efter enkla recept, den handlar om en bonde som envist står industrien emot men som till slut får ge med sig och ta en arbetare från sulfatfabriken till nåder som svärson. (-) Men fastän handlingen i stort är schablonmässig är den i detalj genomförd med äkta medel och rymmer ett överflöd på humörfriskt gjorda, hjärtevinnande situationer samt en förträfflig, munvig dialog. Det var inte i går man såg en svensk film med så många ansikten, levande, osminkade, oförstörda, av livet självt maskerade ansikten, och lyssnade till så genuina tonfall."

Kommentar Svensk filmografi

Per Wikbergs (1901--1970) roman "Sulfat" utkom 1942.

Skogen är vår arvedel inspelades under senvintern och förvåren 1944.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se