Mamy Blue (1999)

Media (1 st)

Originaltitel	Mamy Blue
Svensk premiärtitel	Mamy Blue

Regi	Martin Lima de Faria
Manus	Anette Skåhlberg
Producent	Anette Skåhlberg
Produktionsledare	Beatrice Olsson
Foto	Maria Hammar Turos (som Maria Hammar-Turos)
Musik	Per Andréasson Michael L. Blair John Cloud
Scenograf	Sofia Wikman Bettina Schroeteler
Klippning	Lena Runge (som Lena Dahlberg)
Ljudtekniker	Michael von Walden Frederik Björklund (andrateam)
FAD (First Assistant Director)	Jesper Dagöö
SAD (Second Assistant Director)	Mats Olofson
TAD (Third Assistant Director)	Joakim Karlsson
Scripta	Karl Seldahl
Ansvarig utgivare	Anette Skåhlberg
Produktionsassistent	Farshid Seilatani Maya Beck Malin Thorngren (producentassistent)
Runner	Mari Wanre
B-foto	Charlotta Tengroth Mats Holmgren
C-foto	Steve Ericsson
Stillbildsfoto	Anna Schori Elina Rostedt Staffan Claesson
Foto, andrateam	Inu Enescu (B-foto)
Elektriker	Finnur Thor Gudjonsson Marcus Hansson Joakim George Tobias Andersson (assistent) Christer Carlsson
Elassistent	Tobias Andersson Christer Carlsson
Passare	Steve Ericsson
Videooperatör	Robin Samuelsson (andrateam)
Musikkoordinator	John Cloud
Musikarrangör	Per Andréasson
Musiker	Per Andréasson
Rekvisita	Jessica Westman
Kostymör	Helena Isaksson-Persson
Maskör	Cecilia Cronelid Therese Olsson (andrateam)
Chaufför	Christer Berglind Henrik Sandberg Pontus Klereborn
Kostymassistent	Vivianne MacDisi
Catering	Sandra Ekebert
Klippassistent	Rasmus Ohlander Lene Hay
B-ljud	David Kaijser
Ljudläggning	Per Sundström Thomas Huhn Per Nyström
Mixning	Gábor Pasztor
Storyboard	Johan Rojstedt
Övrig medarbetare	Gunbritt Hallé (trivseltekniker)
Guvernant	Cecilia Wojcik

Viveka Seldahl	Lena
Göran Engman	Torben
Julia Dehnisch	Sara
William Svedberg	Erik
Kalle Thor	matbudet
Ann Petrén	polisen
Mikaela Ramel	modern
Nasim Khodadadi	dottern
Rachel Mohlin	sjukpersonal
Peter Falkenborg	sjukpersonal
Andrea Irving	sjukpersonal
Franciska Löfgren	sjukpersonal
Rolf Jonsson	postkollega
Carl-Axel Karlsson	restaurangkollega
Niels Knudsen	restaurangkollega
Niklas Engdahl	restaurangkollega
Robert Gustafsson	Jens
Maria Zetterlund	gravida Lena
Peter Brottman	polis 1
Anna-Karin Ericsson	polis 2
Håkan Danielsson	läkare
Tomas Bodin	Sebastian Brandenburger, syntrockare
Anette Skåhlberg	präst
Martin Lima de Faria	mc-knutte
Malin Jacobson	nyhetsuppläsare TV4 Uppland

Produktionsbolag	Strange Production KB
Samproduktionsbolag	Film i Väst AB
Produktionsstöd	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
	Nordisk Film & TV Fond
Distributör i Sverige (35 mm)	Art in a Net	1999
	United International Pictures AB	2000

Lena vaknar ur narkosen på sjukhuset. Hon har varit med om en bilolycka där hennes man omkommit. Själv var hon gravid vid tillfället och man har förlöst en pojke och en flicka genom kejsarsnitt. Lena tror att barnen är döda och i sitt förvirrade tillstånd rycker hon åt sig två andra nyfödda tvillingar och hotar att med dessa hoppa från balkongen, vilket dock sjukhuspersonalen lyckas förhindra.

Torben bor ensam sedan hans fru stuckit till Afrika och tagit med sig deras sexåriga dotter. I våningen ovanför hör han ett förskräckligt oväsen. När han går ut i trapphuset kommer dottern nerrusande från våningen ovanför och han låter henne komma in i lägenheten. När mamman ringer på vägrar den uppskakade dottern att komma ut. Mamman ringer polisen. När de anländer anklagar mamman Torben för att slagit dottern. Han får två månaders fängelse för egenmäktigt förfarande.

Sex år senare. Lenas bil pajar och hon stjäl en skåpbil på AVIS. Hon upptäcker Torben utanför ett postkontor och ser vilken hand med barn han tycks ha. Han har fått arbete som postkassör och hon går in och flirtar med honom. Hon ger sig sedan iväg till en park och stjäl där två barn - en flicka och en pojke vid namn Sara och Erik - medan deras pappa är och handlar glass. Hon tar med dem ut till sin stuga på landet och berättar för dem att hon egentligen är deras riktiga mamma och att deras pappa är död. Barnen har förstås svårt att tro henne. Lena ger dem sömnmedel i coca cola. När de somnat far hon tillbaka till posten med två biljetter till en konsert med Sebastian Brandenburg (något som Lena hört Torben beklaga sig för en kollega att han inte hade biljetter till). Hon lockar med honom till konserten som de två lämnar strax innan den är slut. Lena har lovat köra Torben hem men åker i stället hemåt sig. Torben vill gå av men ångrar sig snart. Efter en liten båtfärd kommer de till Lenas båthus som hon tänt upp med välkomstlyktor m m. Hon intalar Torben att hon är sångerska under namnet Mamy Blue. Lena sjunger sedan "What a Little Moonlight Can Do" till inspelad musik, vilket inspirerar Torben att sjunga "Heartbreak Hotel" imiterandes Elvis. Sedan hamnar de i sängen. På morgonen lägger Lena de sovande barnen bredvid den sovande Torben för att sedan videofilma dem. När han vaknar till blir han först förskräckt och undrar om Lena har fler hemligheter som hon inte berättat om. Tillsammans gör de en båtutflykt, men Sara vill egentligen hem till sin pappa. Efter utflykten råkar Lena säga pappa om Torben vilket gör honom sur. Hon ber om ursäkt och beklagar sig sedan för honom att barnen inte vill veta av henne. På morgonen nästa dag gratulerar Lena barnen på deras sexårsdag. De påstår att de inte alls fyller år den dagen. Torben hittar en massa barnkläder i ett rum fyllt med utklippta bilder på barn uppsatta på väggarna. Han vill ha en förklaring och Lena beklagar sig över att han inte förstår hur hon har haft det. På natten ligger hon ensam i båthuset och Torben och barnen i huset. Helt plötsligt dyker en ung halvnaken ung man upp som kommit på vattenskoter. Han lägger sig bredvid henne. Hon avvisar honom bryskt vilket får till följd att Torben dyker upp. Lena säger att det är "Matbudet" (som hon faktiskt haft ett förhållande med) och vill att han ska gå. Han lämnar henne i vredesmod och simmar därifrån sedan han lämnat kvar hennes vattenskoter. Innan "Matbudet" (och tidningsbud) ger sig av, sätter han upp två löpsedlar där man efterlyser två kidnappade sexåringar. Sara som också dykt upp känner igen sig själv och sin bror. Lena gömmer löpsedlarna och säger att detta får blir deras hemlighet. Nästa dag ger hon sig iväg till kyrkan och frågar prästen om det finns tid för en vigsel. Lena friar till Torben och vill att de ska gifta sig med en gång. Hon har tagit fram sin och sin förre mans brudkläder som de provar. Torben ger med sig och Lena går ut för att plocka en brudbukett. Under tiden tittar barnen på tv där man just sänder en efterlysning på de kidnappade barnen med bilder. Torben får syn på detta och Sara visar honom affischerna. Han grälar med Lena och stänger in henne i ett rum. Torben tar barnen och far iväg med båten och sedan bilen. Lena förföljer dem med vattenskotern för att sedan stjäla en motorcykel. Men hon missar färjan som Torben och barnen hunnit med. Han fastnar återigen hos polisen eftersom Sara för ett förfärligt oväsen. Den kvinnliga polisen får fram att bilen är stulen och att barnen är de efterlysta tvillingarna. Torben lyckas rymma och får från bilen med sig en anteckningsbok som Lena skrivit. När han läser i den - där det också finns påtagliga bevis för det hon skrivit är sant - förstår han att barnen egentligen är Lenas, men att hon förlorat omvårdnaden av dem. Han återvänder till Lena och de försonas.

Censurnummer	136578
Datum	1999-12-22
Åldersgräns	Tillåten från 11 år
Originallängd	2752 meter
Kommentar	Aktlängder: 528-505-484-518-521-196

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Dolby Stereo Spectral Recording
Färgtyp	Färg
Hastighet	24

Pressreaktion Svensk filmografi

De flesta sågade filmen rakt av, med beklaganden, eftersom Lima de Fariaoch Skåhlberg envist hade haft drivkraften att trots alla motigheterförverkliga sin film, som de satsat en hel del egna medel i.Ludvig Hertzberg, SvD: "I dagens Filmsverige är det ovanligt attlångfilmsprojekt överlever ett nej från filmkonsulenterna. Att hittaalternativ finansiering är ofta alltför osäkert och krävande. AnetteSkåhlberg och Antonio Lima de Faria lyckades emellertid med konststycketatt hitta fram till en av Filminstitutet oberoende produktionsform ochförverkliga sin filmidé, 'Mamy Blue'. (En framgång så sällsynt attFilminstitutet i slutfasen trots allt beviljade filmen stöd.)Men det är inte bara tillkomstprocessen som gör denna långfilmsdebutspeciell. I gränslandet mellan melodrama och komedi berättas nämligen enytligt sett lättsam men psykologiskt komplicerad och faktiskt ganskaobehaglig historia. (-)'Mamy Blue' blir ett slags studie i förnekelsens och förträngningensmekanismer, i Lenas tragiska försök att iscensätta den lycka och idyllhon gått miste om. Om det inte klingar falskt ekar det ihåligt, ochSeldahls gestaltning understryker det ansträngda i Lenas sprallighetsåväl som det konstlade i hennes hämningslöshet. Denna dubbelhetreflekteras även i filmens egen sinnesstämning, komikens uttryck är förkrystat och dess grund för tragisk för att roa, vilket gör tilltaletkongenialt desorienterande. Intrigen presenteras därtill på ett sätt somgör det svårt att före upplösningen veta var Lenas förledandeiscensättning slutar och filmen tar vid.På sätt och vis sammanfaller denna styrka med svagheten i 'MamyBlue'. Den forcerade livligheten är ibland just forcerad, liksomtragikomiken ibland känns sökt och det överdrivet expressiva minspeletstumfilmsaktigt maniererat. Och med tanke på att detta är en film som pådet stora hela lever på sin färgstyrka är det beklagligt att dialogenter sig så fantasilöst grå. Men ansatsen är så välkommet ambitiös ochoriginell att man bara kan hoppas att Skåhlberg och Lima de Faria även ifortsättningen vägrar låta sig hindras av eventuella produktionsmässigamotigheter."Johan Croneman, DN: "'Mamy Blue' är ett långsamt, viktlöst fall motbotten, föregått av det närmast perfekta magplasket ? samtidigt somfinalen innehåller filmens enda positiva överraskning. En intelligentvändning som plötsligt, men alldeles för sent, skapar efterlängtadeperspektivförskjutningar. (-)Det är en delvis välfunnen historia, passande en samtidspsykologisksamtidsthriller ? men spelmässigt hanterad mycket illa. Viveka Seldahltillåts agera utan några som helst regimässiga restriktioner. Hon fårskapa en yvig gest av varje enskilt andetag. Och det andas rätt friskt.Göran Engman tittar på ? förbluffad. Himlandets tid är ännu inte förbi isvensk film. Manuset understödjer effektivt med några extrema schablonerom kärlek, sex och galenskap. Sorgen tar man aldrig på allvar. Detsveket skadar samtliga inblandade."Sven E Olsson, Arbetet: "Om det är riktigt, att kaos är granne medGud, så borde det här vara en himla bra film. Men det är det inte.Förutom den anorektiska storyn finns här mängder av andra stötandeeffekter. Hysterisk handkameraestetik. Sällsamma inslag av subjektivkamera och knepiga färgtoningar. Överlånga scener där de två centralavuxengestalterna leker musikstjärnor. Pinsamt grova pekpinnar när detgäller deras psyko-sociala status. Barnen spelar inte alls. VivekaSeldahl spelar för allt vad tygen håller ? och ibland utan ens sådanahämningar.Trovärdigheten är lika med noll. Efter en stund står mitt tålamod påexakt samma siffra.Först när karln, äntligen, skriker 'Jag fattar ta mig fan inte ettdugg av det här' känner jag identifikation med något i 'Mamy Blue'.Så trist att behöva avslöja det."Torun Bjurman, Expr: "Det hade nog kunnat bli en spännande thrillerom manuset varit bättre. För även om Viveka Seldahl spelar bra ochhennes karaktär är trovärdig så räcker inte det. Torben, som görs avGöran Engman från [TV-serien] 'Skärgårdsdoktorn', borde tidigt ha ansetthur galen Lena är och att det är något skumt med att barnen är hoshenne. Trots att de hela tiden pratar om sin riktiga mamma reagerar haninte,Verkliga sexåringar skulle ha varit rädda, kanske skrikit ochbråkat. Sannolikheten att de bara skulle gny lite om att de vill hem ärminimal.Positiva är de överexponerade startbilderna som med gula inslag ochförvridna närbilder förstärker den ångestfyllda och smärtsammasituationen på sjukhuset, efter bilolyckan.Sedan är det dock slut med experimentlustan.Anette Skåhlberg, Martin Lima de Faria och de medverkande har lagtned flera års möda på 'Mamy Blue' så det är trist att behöva säga attden är dålig.Men berättelsen är faktiskt inte trovärdig och det är ju resultatetsom räknas."

Kommentar Svensk filmografi

Det Uppsala-baserade paret Anette Skåhlberg och Martin Lima de Farialångfilmsdebuterade med "Mamy Blue". De har även regisserat ochproducerat kortfilmerna "Främlingen" (1998), "Betraktaren" (1998;guldbaggenominerad) och "Skönheten" (2001). Lima de Faria är utbildadvid filmskolan i Köpenhamn."Mamy Blue" distribuerades i femton kopior. Filmens slutnota låg på7,5 Mkr.

Sverigepremiär	1999-12-27	Biografteatern	Östhammar	Sverige	100 min
Stockholmspremiär	2000-04-28	Filmstaden Söder		Sverige	100 min
	2000-04-28	Saga 1		Sverige	100 min
TV-visning	2007-06-29	TV4		Sverige

Originaltitel	Mirage

Originaltitel	Mamy Blue
Kompositör	Hubert Giraud
Textförfattare	Hubert Giraud
Sångare	Freddie Wadling
	Viveka Seldahl

Originaltitel	Piri piri
Kompositör	Marcos Ubeda	(1998)
	Sir Khan	(1998)
Textförfattare	Marcos Ubeda	(1998)
	Sir Khan	(1998)
Framförs av	Sir Khan

Originaltitel	Gabriel på vita hästen
Kompositör	Peter LeMarc	1997)
Textförfattare	Peter LeMarc	1997)
Sångare	Peter LeMarc	(1997)

Originaltitel	Take Me to Wonderland
Kompositör	Anders Lindgren	(1991)
	Ylva Håkansson	(1991)
Textförfattare	Anders Lindgren	(1991)
	Ylva Håkansson	(1991)
Framförs av	99the Floor

Originaltitel	Utopia
Kompositör	Roine Stolt	(1990)
Textförfattare	Roine Stolt	(1990)
Sångare	Roine Stolt	(1990)

Originaltitel	Somebody Else
Kompositör	Tekla	(1998)
Textförfattare	Tekla	(1998)
Sångare	Tekla

Originaltitel	Heartbreak Hotel
Kompositör	Tommy Durden	(1956)
Textförfattare	Mae Boren Axton	(1956)
	Elvis Presley	(1956)
Sångare	Göran Engman

Originaltitel	What a Little Moonlight Can Do
Kompositör	Harry Woods	(1934)
Textförfattare	Hans Alfredson	(svensk text 1973)
	Tage Danielsson	(svensk text 1973)
	Harry Woods	(engelsk text 1934)

Originaltitel	Star Dust
Kompositör	Hoagy Carmichael	(1929)
Textförfattare	Carsten Nordlander	(svensk text)
	Mitchell Parish	(1929)

Originaltitel	Brandenburg Stomp
Kompositör	Tomas Bodin
Framförs av	Brandenberg Lord of the Keyboards

Originaltitel	Unchained Melody
Kompositör	Alex North	(1955)
Textförfattare	Rick Holmson	(svensk text 1955)
	Hy Zaret	(engelsk text 1955)

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatnegativ
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Färg papper	1
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska