Sten Stensson kommer till stan (1945)

Media (40 st)

Originaltitel	Sten Stensson kommer till stan
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Ragnar Frisk
Manus	Torsten Lundqvist Rolf Botvid
Förlaga	Sten Stensson Stéen från Eslöf (Pjäs)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Svensk Talfilm
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1945-02-12

Medverkande

Nils Poppe
Sten Stensson Stéen, juris kandidat

Viveka Linder
Barbro Andén

Lill Arncloo
Inga Bohrn, Barbros kusin

Elof Ahrle
Sixten, ficktjuv

Birger Åsander
Per "Pelle" Valfridsson

Naima Wifstrand
Emma Bohrn, pensionatsföreståndarinna

Visa fler

Handling

Rekordkandidaten i juridik, Sten Stensson Stéen från Eslöv, reser efter avslutad examen till Stockholm för att "studera kriminologi och föra kamp mot brott och omoral", i den syndiga...

Visa hela handlingen

Press

Sten Stensson kommer till sta'n fick ett blandat mottagande i stockholmspressen. Nils Poppe stod naturligtvis i centrum i samtliga recensioner, och kritikerna tyckte att han gjort en bra...

Visa all press

Rekordkandidaten i juridik, Sten Stensson Stéen från Eslöv, reser efter avslutad examen till Stockholm för att "studera kriminologi och föra kamp mot brott och omoral", i den syndiga huvudstaden. Han åtföljs av drängen Pelle, som inte utmärker sig för någon större klyftighet, men som följer honom i vått och torrt.

De börjar med att studera "ungdomsbrottsligheten" på det ökända danshaket Valencia. Där pågår en jitterbugtävling och Sten blir till sin förfäran indragen i dansen av en jitterbugga; han stretar energiskt emot, men det hela kommer att likna en vild dans och resultatet blir att de vinner tävlingen. Dagen därpå är de på första sidan i tidningen, vilket väcker stor munterhet bland gästerna på fru Bohrns pensionat, där Sten och Pelle hyr rum.

Sten har snabbt blivit mycket förälskad i pensionatsvärdinnans dotter, fröken Inga, och han förundras över dessa för honom helt okända känslor. Fröken Inga uppmuntrar honom på skoj, mycket på grund av att det blivit en fnurra på tråden mellan henne och fästmannen Gunnar. Denne arbetar på en bank och då en av pensionatsgästerna, direktör Berg, iscensätter en filminspelning på banken är han en av de medverkande.

Under inspelningen försvinner 30.000 kronor och Gunnar blir misstänkt för stölden. Inga, som inte tvivlar på att han är oskyldig, ber Sten om hjälp. Sten är till en början inte alls trakterad av att agera försvarsadvokat åt sin rival. Dessutom är han missmodig då han blivit utskrattad och utkörd från polisskolan där han hållit föredrag om skrattets betydelse. Hans goda hjärta och djupt rotade rättskänsla segrar dock till slut och under rättegången lyckas han med hjälp av den inspelade filmen bevisa att det är Berg som är den skyldige. Denne försöker fly men infångas och Inga och Gunnar kan lyckliga omfamna varandra.

Sten betraktar dem vemodigt och går sedan ut ur Rådhuset med den trogne Pelle i släptåg och filmen slutar med de heroiska orden: Rättvisan måste ha sin gång, även om man själv går under.

Pressreaktion Svensk filmografi

Sten Stensson kommer till sta'n fick ett blandat mottagande i stockholmspressen. Nils Poppe stod naturligtvis i centrum i samtliga recensioner, och kritikerna tyckte att han gjort en bra prestation, med tanke på att manuskriptet föreföll ojämt.

Snapp i Ny Dag tyckte filmen var omåttligt rolig och utfärdade till och med en varning: "Har ni svagt hjärta så skall ni inte gå och se Nils Poppes senaste dårfinkeri på Skandia, ty ni kommer att skratta ihjäl er."

AT (S Aqt): "Vad filmen skulle blivit utan Nils Poppe, vågar man inte föreställa sig. Man behöver det inte heller. Ty Poppe är med i 99 bilder på 100, hela filmen bygger från början till slut på honom, han har gått in för rollen med liv och lust, och han ställer fram en lustspelsfigur, som kunde bli klassisk -- om inte genren vore gammalmodig. (-) Det blir nästan uteslutande Poppe personligen som roar. Även med den ringa hjälp han fått av dem, som gjort i ordning stoffet åt honom, gör sig hans egenartad, fantasifulla och ofta rörande komik väl gällande."

Robin Hood i StT hade mer kritiska synpunkter: "Sten Stensson är en sådan där film som undandrar sig kritik i vanlig mening. Den är helt tillkommen för att profitera av en viss stjärnas rolighet, allt omkring stjärnan görs så enkelt och billigt som möjligt. Filmen kan alltså inte jämföras med vanliga filmer. Det enda mått man kan mäta med är stjärnan själv: är Nils Poppe så rolig, är han ett så stort plustecken att han väger upp alla minustecken?

Han är rolig ibland, mycket rolig ett par gånger", konstaterade recensenten, men tillade lite längre ned: "Naturen har nog avsett honom mera som en färgklick i filmen, än som bärande röd tråd. Han vinner inte på att ses för mycket."

Birollerna nämndes bara i förbigående i recensionerna, som t ex i DN (Bang): "Om den lilla pärlans rätt bleka infattning är att säga att Elof Ahrle gör en av sina fantastiskt naturtrogna ficktjuvar, att Viveka Linder har en viss snärt i repliken, att Birger Åsander kunde varit roligare när han nu är så kolossalt lång, att Hilding Rolin gör en liten, lyckad komisk solotrudelutt som polismannen och att Ulla Norgren som jitterbuga är rena orkanen."

Men, "Naima Wifstrands förnäma konst", skrev S G-d i MT, "vill man hellre se i annat sammanhang."

Kommentar Svensk filmografi

Sten Stensson kommer till stan baseras på teaterpjäsen "Sten Stensson Stéen från Eslöv" av John Wigforss (1872--1909), tidningsman och författare med en karriär som omfattade studentexamen i Lund 1889, medarbetare i Nya Dagligt Allehanda 1902--06 och redaktör för Nya Wermlandstidningen 1906--09. Pjäsen föreligger endast i manuskriptform och har veterligen aldrig utgivits i tryck. Den är officiellt daterad till 1902, men närmare uppgifter om dess urpremiär är inte kända. Man känner dock till en uppsättning på Södra Teatern i Stockholm, där den fick premiär 12.9.1903. En långt mera namnkunnig medlem av hans släkt (kusin) var den socialdemokratiske politikern och teoretikern Ernst Wigforss (1881--1977).

Teaterpjäsen om den begåvade studenten Sten Stensson Stéen, som tog den dåvarande, förberedande filosofiska och juridiska examen, "prillan", på rekordtid blev snabbt något av skådespelaren Elis Ellis (1879--1956) paradnummer, han uppförde den på teaterscenerna i Sverige och USA mer än 1.500 gånger, och spelade även titelrollen i de två första filmversionerna, Sten Stensson Stéen (1923, premiär 1924) och Sten Stensson Stéen från Eslöv på nya äventyr (ljudfilmsversionen, 1932/13).

Nils Poppe spelade Sten Stensson i ytterligare två filmer. Ljuset från Lund (1955/35) och Sten Stensson kommer tillbaka (1963/17). Därutöver utnyttjade Poppe Sten Stensson i episodfilmen Ballongen (1946/20), där han fick vandra in och ut genom de olika episoderna och insupa levnadsvisdom efter att först tragiskt ha avlidit i första episoden och slutligen mot sin vilja återfödas i den sista.

Ett avsnitt ur Sten Stensson kommer till stan förekom i kavalkadfilmen Hur tokigt som helst (1949/06). Samma år, 1949, lät Svensk Talfilm framställa en kortfilm ur Sten Stensson kommer till sta'n med titeln Poppe tar studenten (400 meter, censurerad 26.9.1949). (SGW)

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se