Sussie (1945)

Media (50 st)

Originaltitel	Sussie
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Arne Mattsson
Manus	Sölve Cederstrand Adolf Schütz Paul Baudisch
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Film AB Lux
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1945-08-13

Medverkande

Marguerite Viby
Sussie Blom, kåsös i Extraposten/Anna Johansson, hembiträde

Gunnar Björnstrand
Harry Hellberg, författare

Ingrid Envall
Liliane, Harrys f.d. fru

Erik "Bullen" Berglund
Lasse Älvdahl, förläggare

Julia Cæsar
Alma Goring, Sussies kollega

Willy Peters
Oscar Lindberg, Lilianes fästman

Visa fler

Om filmen

Gunnar Björnstrand får skrivkramp och husa med tre identiteter i screwball-komedi som hänförde kritikerna. "Vad ska jag göra med denna tidningsapa?"...

Visa hela texten

Handling

Den unge författaren Harry Hellberg är nyskild. I sin bitterhet går han till storms mot kvinnan i sin bok, "Olyckligt äktenskap", som väcker stor uppmärksamhet. Extrapostens...

Visa hela handlingen

Press

AT (S Almqvist): "Intet svenskt lustspel (ljudfilm) har varit så klingande välgjort, så humörfriskt och klämmigt. Det har skrivits av veteranen Sölve Cederstrand, och visst...

Visa all press

Gunnar Björnstrand får skrivkramp och husa med tre identiteter i screwball-komedi som hänförde kritikerna.

"Vad ska jag göra med denna tidningsapa?" frågar den smädade författaren sin nya husa. Det är husan som är tidningsapan, men det tar en film innan han fattar det.

Bakom förklädet döljer sig Extrapostens stjärnkåsör Sussie (Marguerite Viby) som har hånat Harry Hellbergs (Gunnar Björnstrands) självbiografiska "Trasigt äktenskap" och gett honom skrivkramp. Han vill slå henne. "Men hon är ju ett fruntimmer, dessvärre." "Synd", säger förläggaren Erik "Bullen" Berglund.

Hellberg stormar in på Extrapostens redaktion. Sussie stirrar ner i skrivmaskinen och Julia Caesar tar utan att blinka över hennes roll. Med kort frisyr, mörk dräkt, herrskor, slips, pincenez och cigarettmunstycke ser sekreteraren ut exakt som Harry föreställt sig Sussie. "Pansarskeppet Manligheten!"

Den nyblivna ungkarlen kan inte skilja på sparris och julgransljus, och grogg är det enda han vet hur man gör. Det fantastiskt eleganta huset ser ut som en brottsplats, och på spisen brinner omeletten. Medan Harry vispar ihop äggen sjunger han apropå ingenting: "Fem smutsiga små fingrar på en smutsig liten hand, och negrerna de kommer ifrån ett annat land". Det är 1945.

Han har skrivit ett svar på Sussies senaste krönika, på Operakällarens brevpapper, och skickat det till Extraposten tillsammans med en annonstext om ett hembiträde. Som genom ett trollslag står hon där, den förklädda Sussie. Hon knyter på sig sjaletten och börjar visslande plocka slipsar från schäslongerna. Hon är rolig när hon dansar med dammsugaren och suger lite var som helst.

Så klär alla andra också ut sig, på Extrapostens maskerad. Julia Caesar är övertygande som cowboy med stor revolver, och Sussie/Fröken X sjunger i kort volangkjol och svart ögonmask, backad av Oscarsbaletten. Harry blir förhäxad, och när hon följt med honom hem vet hon på ett mystiskt sätt exakt i vilken låda korkskruven ligger.

Danska Marguerite Viby var en etablerad stjärna, men Gunnar Björnstrand hade inte haft så stora filmroller än. Hon rullar med ögonen, han måste säga de enfaldigaste saker och båda ska de cykla runt i en rondell i aftonkläder. Screwball är inte lätt. Filmens roligaste ögonblick är när Björnstrand helt oväntat börjar sittdansa lite för sig själv. En replik i en annan scen är också minnesvärd: "En enda människa kan inte bli så här full."

Kritikerna var i extas. Barbro Alving (Bang) i DN: "[…] en av de flottast iscensatta, raskaste, roligaste och påhittigaste komedier som gjorts i svensk produktion! […]"

Bengt Idestam-Almqvist (Robin Hood) i Stockholms-Tidningen: "[…] Vi har fått en fräsch och genomfilmisk komediregissör. […] ett handlag som Hasse Ekman i sina bästa komedistunder – och ännu mer filmatiskt. […] i andra halvan är [Björnstrand så] bra att man nyper sig i örat. Där har vi en coming man, som redan kommit."

Arne Mattsson skulle bli känd för så olika filmer som Hon dansade en sommar, den svenska syndens portalverk, och publiksuccéerna om deckarparet Hillman – Damen i svart och Mannekäng i rött. Den danska stjärnan Marguerite Viby hade slagit igenom i Sverige med Millie, Maria och mig, där hon också är förklädd till sångerska och husa. Teaterskådespelaren Gunnar Björnstrand hade en lång och lysande filmkarriär framför sig.

Nina Widerberg (2018)

Den här filmen har ingen aktuell distributör men med tillåtelse från filmens rättighetshavare kan den bokas på dcp för biografvisning genom Filminstitutets arkiv.

Boka film ur filmarkivets digitala samlingar

Den unge författaren Harry Hellberg är nyskild. I sin bitterhet går han till storms mot kvinnan i sin bok, "Olyckligt äktenskap", som väcker stor uppmärksamhet.

Extrapostens kåsör Sussie ger Harry svar på tal i tidningen. Det blir en serie texter fyllda av ironiska hullingar, och Harry känner sig träffad i sitt innersta, han som redan lider så svårt över att behöva sköta hushållsbestyren på egen hand.

Harrys förläggare beklagar inte det rabalder Sussie åstadkommit. Det ger boken reklam. Och för att ytterligare driva på allmänhetens nyfikenhet lockar han Harry att bemöta Sussie i tidningen. Därtill får Harry rådet att annonsera efter ett hembiträde.

Sussie svarar på annonsen. Hon kallar sig då Anna Johansson.

Harry fattar tycke för Anna och föreslår henne att de ska förlova sig. Han är inte kär, men han vill visa Sussie och andra att han inte är någon kvinnohatare utan att han tvärtom har framgång hos kvinnor. Anna tackar ja till Harrys anbud.

Sussie ser till att Harry blir inbjuden till Extrapostens stora välgörenhetsmaskerad. Här är Sussie klädd i mask och talar med förställd röst -- och gör oerhört intryck på Harry.

Harry kommer snart underfund med att Anna och den maskerade damen är samma person: De använder samma parfym. Han håller dock tyst med sin upptäckt till en början och har inte en tanke på att den dubbelspelande kvinnan kan vara Sussie.

Sussie bestämmer sig för att berätta allt för Harry. Hon har nu insett att hon älskar honom. Men han tar initiativet och säger, att han hela tiden varit medveten om hennes dubbelroll. För övrigt tänker han gifta om sig med sin förra fru, tillägger han.

Sussie rusar ut, förtvivlad.

Den närmaste tiden blir svår för Harry. Åter måste han själv sköta hushållet. Och Anna är som uppslukad av jorden, Anna som han älskar; detta står nu så förtvivlat klart för honom.

En dag möts ändå Harry och Sussie. Först nu går det upp för Harry vem han i själva verket haft som hembiträde. Insikten träffar honom som ett slag. Han säger farväl.

När Harry vaknar nästa morgon, står hans förra hembiträde i dörren, dvs Sussie. Hon frågar när han vill ha frukosten serverad. Hon tillägger att hon alltid avskytt långa förlovningar.

Harry och Sussie kysser varandra. (Bearbetning av programblad.)

Pressreaktion Svensk filmografi

AT (S Almqvist): "Intet svenskt lustspel (ljudfilm) har varit så klingande välgjort, så humörfriskt och klämmigt.

Det har skrivits av veteranen Sölve Cederstrand, och visst plöjer han med gamla oxar. Han placerar en god del av handlingen i köket, och hans hjältinna är ett falskt hembiträde.

Detta är slitna ingredienser från jag vet inte när, ty jag behärskar icke klichéernas äldre historia. (-)

Men situation för situation är förloppet högst roande och verkar fräscht och nytt. Detta tack vare en käck och rask regi av Arne Mattsson, ett foto med skärpa, variation och livliga belysningar av den oförbrännerlige Sten Dahlgren -- ett överdådigt spel."

DN (Bang): "Inför Vibykomedin Sussie hade man bara att nypa sig i armen. Var man vaken -- och i så fall: har man sussat förbi vad herrarna Arne Mattsson och Gunnar Björnstrand uträttat tidigare i lättare svensk film? Arne Mattsson hör knappast till de filmnamn man nämner dagligdags -- och här har densamme plötsligt släppt ifrån sig en av de flottast iscensatta, raskaste, roligaste och påhittigaste komedier som gjorts i svensk produktion! Sussie har precis det tempo och den snurriga charm som man efterlyst så många gånger när svenska komedier rullat fram som välmenta ångvältar; man hinner sällan tänka efter om det är rim och reson i historien, och de gånger man gör det upptäcker man att de finns där. Sölve Cederstrand har författat, och halva buketten skall han ha. Tänk er ett svenskt komedimanuskript där man slipper räkna lustigheterna på fingrarna -- de rullar som ärter."

StT (Robin Hood): "Ett slag trodde man starkt på den unge regissören Arne Mattssons filmbegåvning. Så kom ett par bakslag, men här är genombrottet. Vi har fått en fräsch och genomfilmisk komediregissör. Mattsson leker fram scenerna till synes utan ansträngning. Livfullt och rörligt i bild. Och han har även lyckats att få människorna vinnande lediga. Filmen är nästan perfekt i sitt slag, ett handlag som Hasse Ekman i sina bästa komedistunder -- och ännu mer filmatiskt. (-)

Men det bästa i filmen är dock samspelet Viby-Björnstrand. Man ser att de två trivts förträffligt ihop, och många scener bjuder på komedispel av en klass som är sällsynt inte bara i svensk film. Viby verkar utvilad och laddad, spelar och sjunger med inre glädje. Björnstrand är naturligtvis ej durkdriven ännu och forcerar för mycket i första filmhalvans scener. Men i andra halvan är han så trevlig, ohämmad och bra att man nyper sig i örat. Där har vi en coming man, som redan kommit."

Kommentar Svensk filmografi

Avsnitt ur Sussie ingår i kavalkadfilmen Klackarna i taket (1952/10).

I en artikel i Expressen (26.11.1971) skriver Jonas Sima att Sölve Cederstrands manus till Sussie omarbetades kraftigt av Adolf Schütz och Paul Baudisch. Schütz berättar själv för Sima:

"Inspelningen av Sussie hade pågått några dar, när producenten Inge Ivarson kom rusande och ropade förtvivlat att manuskriptet var oanvändbart. Min kollega och jag satte oss ner och skrev om nästan hela manuset.

Vi skrev dag för dag mitt under brinnande inspelning. Konstigt nog blev regissören Mattsson helt lugn. Arbetet gick som smort. Men vi föredrog att inte stå som författare för att inte komma i konflikt med Cederstrand."

Schütz' uppgift om Ivarson som producent har ej bekräftats på annat håll. Sussie spelades in under maj och juni 1945.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se