Begär (1946)

Media (46 st)

Originaltitel	Begär
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Edvin Adolphson
Producent	Carl Nelson
Manus	Walter Ljungquist Edvin Adolphson
Förlaga	Begær (Roman)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Monark Film AB
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1946-09-02

Medverkande

Edvin Adolphson
Carsten Berg

Carl Deurell
Johannes Berg, direktör, Carstens far

Gunn Wållgren
Ingrid, direktör Bergs fosterdotter och husföreståndarinna

Sven Magnusson
Tore Wiborg, notarie

Olof Winnerstrand
Appelgren, kamrer

Hilda Borgström
fru Quist

Visa fler

Handling

Carsten Berg återvänder hem efter 15 år i utlandet. Det har varit 15 år av kamp och umbäranden. Orsaken till utlandsvistelsen var föga angenäm: Carsten arbetade i faderns --...

Visa hela handlingen

Press

Edvin Adolphson skördade inte många pressrosor med Begär. De flesta kritiker tyckte illa om filmen, några mycket illa, som t ex Mikael Katz i Expr: "Många ord, långa ord, snyftande ord....

Visa all press

Carsten Berg återvänder hem efter 15 år i utlandet. Det har varit 15 år av kamp och umbäranden. Orsaken till utlandsvistelsen var föga angenäm: Carsten arbetade i faderns -- grosshandlare Bergs -- firma, och därvid gjort sig skyldig till förskingring. Överhuvudtaget var Carsten en odåga, som den redbare grosshandlaren mer eller mindre försköt.

Vid hemkomsten skickade Carsten ett telegram till fadern. Telegrammet hinner dock ej fram i tid, vilket innebär att fadern av en slump reser bort med samma tåg som Carsten anländer med.

När Carsten kommer fram till grosshandlarhemmet möts han av en ung husföreståndarinna, Ingrid, som har varit fosterdotter åt grosshandlare Berg, men nu övertagit ansvaret för hemmet.

Första kvällen hemma besöker Carsten några gamla vänner, och kommer hem i lätt berusat tillstånd. Vid hemkomsten plockar han fram flaskor och börjar samtidigt kurtisera Ingrid, som han känner sig starkt attraherad av. Samtidigt kommer fadern hem från sin tjänsteresa. Det kommer till ett oerhört häftigt uppträde mellan far och son. Carsten har alltid haft en känsla av att fadern aldrig riktigt har accepterat honom. Grälet blir så häftigt att fadern får en hjärtattack och avlider.

Carsten får nu överta ledningen för firman. I huset bor en notarie Tore Wiborg, som är uppriktigt kär i Ingrid. Ingrid stannar i huset som Carstens husföreståndarinna. Carsten är oerhört svartsjuk på notarien, men när han blir medveten om att Ingrid är kär i honom gör han slag i saken och friar.

Det blir bröllop i stor stil och efteråt far paret på bröllopsresa till Stockholm. De lever en tid ett hektiskt nöjesliv. En kväll faller Carsten ihop på en bar och måste läggas in på sjukhus. Ingrid reser hem, och i hennes frånvaro får Carsten reda på att han lider av en obotlig sjukdom. Han har bara några månader kvar att leva.

Ingrid går hemma och väntar på Carsten, medan denne häftigare än någonsin lever ett hårt nöjesliv.

Carsten kommer hem som ett vrak. Han super och missköter firman som snart står på ruinens brant. Trots räddningsförsök av notarien, Ingrid och den gamle trotjänaren kamrer Appelgren går firman överstyr.

Carsten går ner på det tomma lagret där råttor springer omkring. Carsten börjar skjuta med en medhavd pistol på råttorna, vilket antänder lite träull, och snart brinner hela lagret.

Ingrid och notarien lyckas rädda Carsten undan lågorna. Carsten är dock svårt brännskadad. På dödsbädden berättar han om sin sjukdom, och Ingrid förlåter honom strax innan han avlider i hennes armar. (Bearbetning av program och manuskript.)

Pressreaktion Svensk filmografi

Edvin Adolphson skördade inte många pressrosor med Begär. De flesta kritiker tyckte illa om filmen, några mycket illa, som t ex Mikael Katz i Expr: "Många ord, långa ord, snyftande ord. Ord, ord, ord . . .! Det var minsann inte i går man såg en så ultrarapidlångsam historia som Begär. Man undrar varför den någonsin blivit gjord. (-)

I varje fall är filmen hopplös. Ett hårresande slöseri med bra skådespelare. (-)

Edvin Adolphson är bra. Gunn Wållgren är bra. Sven Magnusson är bra. Olof Winnerstrand och Hilda Borgström är bra. Olof Winnerstrand och Hilda Borgström är till och med mycket bra. Men alltihop är i alla fall mycket dåligt. Lögn och förbannad dikt. Konstruktion. Ord, ord, ord. Man sitter i salongen och undrar varför."

Robin Hood i StT: "Det är väl därför filmen fått namnet Begär. Men bioåskådaren tycker inte att Adolphson anfäktas av större begärelser än folk i allmänhet. (-)

Själv karakteriserar sig Adolphson som 'ett svin', 'ett kräk'. Men bioåskådaren finner honom ganska trevlig. Det ligger med andra ord en djup vallgrav utan vindbrygga mellan vad dialogen påstår och vad man ser med egna ögon på vita duken. Det hänger inte ihop. (-)

Adolphson är en mycket god skådespelare, en svag regissör. Som filmförfattare är han ingenting. (-)

Och som sin egen regissör saknar han blick för de egna svagheterna: hemannen Adolphsons ideliga gråtattacker i Begär är alldeles på tok."

Jerome i DN: "Det sublima halkade över i det löjliga och satte fnissningarna i gång i salongen. Finns det något farligare i en känslig situation."

Positiva till Begär var endast Lill i SvD och -hn i Arbetaren. Lill vände fnissningarna tillbaka mot publiken själv. Hon skriver: "Någon dålig film har det inte blivit, även om några tvivelaktiga moment förekommer, såsom scenerna kring bröllopskvällen och den olyckliga mannens upprepade utbrott av kärlek och förtvivlan. (-)

Att Olympias lördagspublik oftast fnissade berodde antagligen mest på att en viss kategori blev generad av konfrontationen och icke visste något annat sätt att reagera."

Något som förenade samtliga kritiker var berömmet till Olof Winnerstrand och Hilda Borgström. Belysande är Berton i AT: "Och som så många gånger förr blev det vackert åldrande paret Hilda Borgström och Olof Winnerstrand filmens stora behållning. (-) Någon annan gammal mor och far vill man efter detta inte se på film. Så förtjusande är de."

Kommentar Svensk filmografi

Inspelningen av Begär påbörjades 17.1.1946 och avslutades 20.3.1946.

Romanen "Begær" av den danske författaren Hans Severinsen (1900--1956) utkom 1943, svensk översättning förelåg 1944.

I Sverige filmades även Hans Severinsens 1944 utgivna roman "Drift" under titeln Ingen väg tillbaka (1947/20). Hans kanske mest kända roman, "Besættelse", är filmad två gånger. Första gången i Danmark 1944 i regi Bodil Ipsen och under samma titel. Andra gången i Finland 1961 i bearbetning och regi T J Särkkä. Nu hette filmen Kuu on vaarallinen, på svenska Månen är farlig. Hans Severinsen medarbetade i Danmark även vid manuskriptet till en nyinspelning, Møllen (1943), av den danske författaren Karl Gjellerups (1857--1919) melodram från 1896, inspelad i Sverige som stumfilm 1920 under titeln Kvarnen, i regi John W Brunius och med Anders de Wahl som mjölnaren. (GW)

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se