Sven Tusan (1949)

Media (41 st)

Sven Jönsson är en stor man i Havborre fiskeläge i Skåne. Vanligen kallas han dock Sven Tusan. Han är nämligen en verklig mångsysslare och en tusan till karl som kan ställa det mesta till rätta.

Sven är cykel- och klockreparatör samtidigt som han sköter ett jordbruk och innehar ett café. Han är dessutom ordförande i kristidsnämnden och övervakare åt den unge Verner, som har fått villkorlig dom för billån.

Svens hustru Irma sköter caféet med hjälp av dottern Britt-Marie.

En allt trägnare cafégäst är Verner, och det är en kund Britt-Marie serverar med förtjusning. En annan ofta sedd gäst är herr Simmer, en rik ungkarl, som slagit sig ner i Havborre. Simmer är mycket intresserad av Irma och uppvaktar henne flitigt. Men han blir inte tagen på allvar. Svens och Irmas äktenskap är nämligen mycket lyckligt.

En badgäst, fru Winsten, är smått betagen i Sven -- eller åtminstone i hans ransoneringskuponger som han delar med sig frikostigt av.

En dag skakas idyllen i sina grundvalar. Slutskattsedlarna anländer. Ordförandeskapet i kristidsnämnden har kraftigt ökat Svens inkomster och caféet, som är skrivet på Irma, har också givit ett ansenligt överskott. Sambeskattningen innebär en stor skuld till staten. Enda lösningen på det ekonomiska problemet är -- skilsmässa.

Efter ett besök hos en advokat, som ordnar alla formaliteter, börjar hemskillnadsåret. Sven är tvungen att mura igen dörrhålet mellan verkstaden och bostaden.

Britt-Marie skickas ut att skvallra om djup och varaktig söndring. Sven och Irma får träffas i smyg.

Nu ser Simmer sin stora chans. Med blommor och choklad försöker han finna vägen till Irmas hjärta. Sven är bestört, men får tröst av fru Winsten, vilket i sin tur djupt stör Irmas själsliga jämvikt.

I längden visar sig hemskillnaden ohållbar. Sven och Irma stämmer möte på hotellet i närmaste stad. De måste tala ut.

När Sven kommer till hotellet, gör han en omskakande upptäckt. Britt-Marie och Verner har också bestämt att träffas i hemlighet. Det är en ren provo!kation mot Svens uppfattning om moral. Följden kan bara bli en.

Sven ställer till med bröllop för det unga paret. Och samtidigt gifter han själv om sig med Irma.

Havborre är åter en idyll. (Bearbetning av programblad och reklammaterial.)

Pressreaktion Svensk filmografi

StT (Robin Hood): "Det där är ganska roligt tänkt. En folklig samhällssatir över det lyckliga folkhemmet Sveriges iråkade elände, som nog motsvarar den föreställning många svenskar har om hur det går till bakom kulisserna i kommissionernas analfabetiska labyrinter. Sven Tusan är ingen dramatisk film, snarare en serie genrebilder från svenskt liv på landet av i dag, många bilder både roliga och säkert ganska träffande.

Men som nästan alltid i Edvard P:s filmer gräddas pärlorna in i något slags formlöst snömos. Satiren drivs inte konsekvent. Det stannar vid godmodiga och ofta roliga ansatser. Man har ej tid att ta steget fullt ut, ty man skall syssla med så mycket annat: man skall till varje pris krysta fram det unga älskande paret, man skall sjunga några sånger, man skall så gyllene korn av levnadsvisdom. Därmed suddas den bärande, komiska linjen ut som med en svampig kautschuk -- den bärande linje som likt en lasso skall fånga åskådarna.

Om Gösta Stevens regi kan man tyvärr inte yttra sig ty den märks inte, ej heller Sten Bromans musik. Men E. P. själv verkar fräsch -- och mycket bra så snart han hade något mycket bra att säga och göra."

MT (Erik Müller): "Man hade ju hoppats på ett gott resultat denna gång. Då Edvard Persson fått en 'riktig' författare att skriva manus åt sig. Därav blev emellertid intet -- för säkerhets skull förklarar också Piraten i en förtext att han inte känner igen sin egen idé; och det vill man mer än gärna tro på. Ändå framskymtar den glade Piratens ande i en och annan spirituell replik, som tillsammans med det vackra exteriörfotot i stort sett är det enda, man kan glädja sig åt i denna ibland praktfullt plumpa och alltid mycket banala historia."

AT (Berton): "Troligen har man avsett att med detta rikta ett avgörande slag mot Krångel-Sverige, men i stället serveras en ovanligt slätstruken parodi på dumma kverulanter, en parodi full av plattheter, en och annan tarvlighet samt en enda poäng: dansen i slutscenen."

Kommentar Svensk filmografi

Inspelningen av Sven Tusan påbörjades 21.9.1948 och avslutades 22.12.1948.

Beträffande filmens manuskript hänvisas till "Edvard Persson" av Jan Richter, där man på s 240 får veta:

"Piraten levererade en idé, skrev kvitto på förskott, men sedan inte mycket mer. Andra fick ta vid och med Europa Films vanliga vankelmod blev det ganska många författare till slut. Det färdiga resultatet hade så lite gemensamt med Piratens kynne att han i en särskild förtext till filmen tog avstånd från det som komma skulle. Piraten var en klok man."

Med rimlig sannolikhet kan man peka ut Henry Richter som en första författare och Gösta Stevens som den slutgiltige. Mellan dem kanske också Sven Gustafson, vid denna tid fast anställd vid Europa Film.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se