Den vita katten (1950)

Media (38 st)

Hör mer om denna film i vår podd "Svenska filmminnen"

Originaltitel	Den vita katten
Svensk premiärtitel	Den vita katten
Distributionstitel	Den hvide kat (Danmark) Den vita katten (Norge)

Regi	Hasse Ekman
Manus	Hasse Ekman
Foto	Göran Strindberg
Musik	Erland von Koch (originalmusik)
Arkitekt	Bibi Lindström
Klippning	Lennart Wallén
Ljudtekniker	Olle Jakobsson
Regiassistent	Lasse Swärd
Scripta	Lasse Swärd
Inspicient	Gösta Petersson
B-foto	Erik Jacobsson
Stillbildsfoto	Erik Jacobsson
Musikarrangör	Erland von Koch
Rekvisita	Kjell Mattsson
Smink	Inga Lindeström
B-ljud	Nils Skeppstedt
Mixning	Olle Jakobsson

Alf Kjellin	"X", Torben Gall, författare
Eva Henning	Auri Rautila, servitris
Sture Lagerwall	Elias Sörbrunn, konstnär
Gertrud Fridh	"Pax", Lena Gall, Torbens hustru
Hugo Björne	"Väglusen", byoriginal
Ingrid Borthen	Ingeborg Eksell
Gunnar Björnstrand	Jarl Eksell, Ingeborgs man
Gull Natorp	Otti Patkull
Doris Svedlund	Inez, flickan i skolhuset
Gösta Gustafson	Filip, Inez far
Margit Andelius	Ebba Patkull, Ottis syster
Stig Järrel	Algot, nattfirare på Österlånggatan
Peter Blitz	Jerker, pojken i skolhuset
Arne Ragneborn	kis på Centralen, bondfångare
Alf Östlund	biljettkontrollör på Centralen
-	Ej krediterade:
Barbro Flodquist	Algots dam
Ellika Mann	flickan vid serveringsdisken på Centralen
Mona Geijer-Falkner	portvaktsfrun på Själagårdsgatan 5
Helga Brofeldt	äldre hyresgäst på Själagårdsgatan 5
Astrid Bodin	lättfotad hyresgäst på Själagårdsgatan 5
Amelie Tuné	gammal hyresgäst på Själagårdsgatan 5
Georg Skarstedt	hyresgäst på Själagårdsgatan 5
Werner Ohlson	Hyresgäst på Själagårdsgatan 5, Bojans kille
Svea Holst	Svea, Eksells hembiträde
Bengt Wærnholm	den druckne luffaren
Gösta Bringborn	första konduktören
Carl Andersson	andra konduktören
Hanny Schedin	kassörskan på Centralens servering
Gunvor Pontén	skrattande flicka i tågkupén
Karin Hedström	skrattande flickans kamrat
Nina Scenna	dam på Centralens servering
Agda Helin	dam på Centralens servering
Magnus Kesster	herre på Centralens servering
Frithiof Bjärne	Svenne, mannen som bultar på Auris dörr (röst)		(endast röst)
Emy Storm	telefonisten (röst)		(endast röst)
Eva Wikman	servitris på Centralens servering
Theodor Berthels	pastorn i missionshuset
-	Bortklippta i den slutliga filmen:
Hjördis Petterson	fröken Rosén, hyresgäst på Själagårdsgatan 5 (bortklippt)
Solveig Lagström	dam på Centralens servering		(ersatt av Nina Scenna)
Sten Gester	herre på Centralens servering		(ersatt av Magnus Kesster)
Julia Cæsar	dam på Centralens servering		(ersatt av Agda Helin)

Produktionsbolag	AB Sandrew-Ateljéerna		(ej krediterat)
	Hasse Ekmanfilm
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Sandrew-Bauman Film	1950
Laboratorium	AB Film-Labor

En ung man anländer en kväll med tåg till Stockholms centralstation. Han har förlorat minnet. Tidningsnotiser kommer honom till en början att tro sig vara en förrymd, sinnessjuk sexualförbrytare.

På Centralens kaffeservering, där han slår sig ned, arbetar servitrisen Auri Rautila. Hon upptäcker att han saknar pengar och inte vet vart han skall ta vägen. Av medkänsla erbjuder hon sig att själv betala för hans förtäring och tar honom med sig hem. På vägen stöter de ihop med en full nattfirare som tror sig se en gengångare och ber honom hälsa "Pax".

Inför Auri kallar han sig "X". Hon vill gå till polisen men X har en känsla av att vara efterspanad för något brott och avvisar tanken. På natten, vid Auris sida, plågas han av en mardröm; en kvinna som kallar sig Pax, fast hon talar med Auris stämma, ber att få bli insläppt i det rum där X själv är instängd, men han kan inte öppna.

X börjar sökandet efter sitt jag. I fickan har han hittat nycklar och en lapp med en adress och ett telefonnummer. Adressen leder till en egendomligt inredd konstnärslya i Gamla Stan, dit en av nycklarna går. Lyan tillhör en viss Elias Sörbrunn.

Medan X uppehåller sig i lägenheten anländer ett brev från landsorten. Han öppnar och läser det. Brevet är skrivet av en gift kvinna -- Ingeborg Eksell -- med vilken Elias haft ett förhållande. Hon vill att han skall komma tillbaka.

X tar tåget till brevets avsändningsort. Under resan plågas han åter av en mardröm; Pax, som liknar Auri, bjuder halvt avklädd ut sig i en utmanande ställning och vill älska med honom, som "en vit och len och kåt katt". Vid ankomsten träffar han Ingeborg och hennes man och bryter förbindelsen. Han vet nu att han uppträtt som Elias Sörbrunn och gjort sig skyldig till inbrott hos Eksells.

Färden leder till nya detaljer. I skolhuset i det lilla samhället Semmle hittar han en text som han själv skrivit på svarta tavlan i Elias' namn. Han möter byoriginalet Väglusen, den unga flickan Inez och pojken Jerker. Av var och en får han detaljer ur sitt okända förflutna. Elias Sörbrunn har levt ihop med kvinnan som kallar sig Pax och lärt henne bruka kokain. Drogen har gradvis lett till hennes andliga och kroppsliga förfall.

Spåren för X till kyrkogården i Wist, där han hittar en gravsten över författaren Torben Gall. Dit kommer även Auri. Hon har gjort sina egna efterforskningar och hittat den verklige Elias Sörbrunn. Händelseförloppet som lett till minnesförlusten får nu sin förklaring vid ruinerna efter en nedbränd villa. X är den begravde Torben Gall; i graven ligger en okänd luffare.

Vid hemkomsten från en lång utlandsvistelse har Torben överraskat Elias och sin hustru Lena, som går under namnet Pax. De har under hans frånvaro ägnat sig åt sexuella orgier inspirerade av kokain. Till sist tror sig Lena vara en vit katt och den utbrände Elias har beslutat att de skall ta livet av sig.

Samma natt brinner Galls hus ned. I lågorna omkommer Lena och en luffare på tillfälligt besök, som polisen tror är Torben. Svårt chockad flyr Torben det ödelagda hemmet och utger sig för att vara Elias. Denne håller sig efter branden dold men har överlämnat Lenas brev till Torben. Vid läsningen på tåget till Stockholm av hustruns lidesefulla rader till konstnären utplånas i Torbens medvetande alla spår av äktenskapskatastrofen.

Den verklige Elias har vid Auris besök förnekat sin identitet och dödförklarat konstnären. Nu fullbordar han det uppskjutna självmordet sedan han först skjutit sin vita huskatt.

Auri och Torben återvänder till Stockholm för att börja ett nytt liv tillsammans.

Censurnummer	78106
Datum	1950-12-19
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2540 meter
Kommentar	Aktlängder: 490-555-590-565-340 = 2540 m - 93 minuter. Aktlängder: 490, 555, 590, 565, 340.

Bildformat	1.37:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	AGA-Baltic
Färgtyp	Svartvit
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2540 meter
Längd i minuter	93 min
Akter	5 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

"Hasse Ekman har gjort ett par av sina allra bästa filmer, inspirerad av Walter Ljungquists böcker. Jag tänker på den fint vemodiga Ombyte av tåg och den ungdomsfräscha, glättigt okonventionella Vandring med månen. Om opus 3 Ekman-Ljungquist finns inga sådana adjektiv att tillgripa. Den verkar framför allt inte inspirerad, bara målmedvetet konstruerad av såväl författare som regissör."

Ovanstående skrev Lill i SvD och uttryckte flera tongivande kritikers besvikelse. Carl Björkman i DN trodde att Ekman av Walter Ljungquist inletts i frestelsen att "spela djuping" och försöka leka på Ingmar Bergmans "gårdar och bakgårdar", vilket misslyckats.

Robin Hood (StT) blev "inte riktigt klok" på filmen; den var varken en "thriller för thrillerns egen skull eller symbolisk film". "Man har känslan", skrev Robin Hood, "att Ekman inte haft någon klar idé när han började filmen och hoppades att idén skulle komma medan han jobbade. Och så broderade han obekymrat på, med artistisk lidelse. Men när filmen var färdig fanns där likafullt ingen idé. Och så klistrade han på några fadda slutrepliker om blåklockor och björkdungar, som inte passar alls."

Filmson (AB), Björkman, Mikael Katz (Expr) och Helge Åkerhielm (MT) formulerade alla åsikten att Ekman i sin framställning av lastbarheten överskred gränsen till den skräckromantiska parodin. Björkman skrev: "Den spökande vita katten, den korsfästa vita katten, katten som knallas ihjäl med revolver och flickan som uppger sig vara sin husses egen lilla vita katt, det är alltsammans effekter som hos publiken skulle ha utlöst konvulsioner av skratt om de förekommit i en mera exotisk (-) film. Sture Lagerwalls kokainist likaså, en helt overklig skumraskfigur med magknip."

Annars fick birollerna genomgående mycket beröm, framför allt Hugo Björnes fantastiska benknotesamlare Väglusen. Likaså uppmärksammades Göran Strindbergs foto och Erland von Kochs "starkt stämningsskapande musik" (AB). Och Berton i AT tyckte i motsats till tidigare citerade kritiker att han upplevt en intressant filmafton som han trots verkets "alla skavanker" inte ville vara utan. "Mycket bär en emot, mycket är suddigt, men viljan från alla fronter att skapa en film av god särart kan inte undgå en ärlig bedömare", ansåg Berton.

Även Helge Åkerhielm i MT var av den uppfattningen att filmens positiva egenskaper övervägde och fann att Ekman "på ett utomordentligt sätt (-) lyckats suggerera (-) själva den ödsliga stämningen, intrycket av de mörka och svallande vågor som kan torna upp sig kring en mans väg". I sin sammanfattning skrev recensenten: "Svensk film har gjort en verklig kraftansträngning ögonblicket före sin -- som vi hoppas -- tillfälliga bortgång. Resultatet har blivit ojämnt, men topparna är obestridliga och imponerande."

Kommentar Svensk filmografi

Romanen "Nycklar till okänt rum" av Walter Ljungquist (1900-1974) utkom på Bonniers förlag i Stockholm under senhösten 1950. Inspelningen, som samtidigt pågick, planerades på det otryckta manuskriptet. Den av recensenterna omnämnda Ekmanfilmen Ombyte av tåg (1943/6) byggde på Ljungquists debutverk 1933 med samma titel. Även vid Hasse Ekmans andra filmatisering (1945/15) av en Ljungquistroman behölls boktiteln "Vandring med månen". Romanen publicerades 1941.

Mordet -- i bild -- på den vita katten kommenterades huvudsakligen i landsortspressen men signaturen Filmson i AB uppmärksammade -- "utan att vara vän varken av katter eller småfåglar" -- "en av svensk films hjärtlösaste och meningslösaste fast verkningsfulla bilder i all sin pretentiösa symbolik". Lill i SvD gick längre och utfärdade en varning: "Kattvänner akte sig mycket noga för filmen! Det smidiga djuret i fråga är en symbol för kusliga, snedvridna drifter och blir i en scen mycket illusoriskt nedskjutet med ett välriktat pistolskott. Alldeles onödigt brutalt fast det bara gäller en osjälig fyrfota statist."

Den danska filmcensuren bekymrade sig mer om Eva Henning som honkatt, inbjudande utsträckt i svart negligé på reklambilderna. Affischmotivet förbjöds på offentliga platser.

Huruvida Den vita katten "modigt gav sig i kast med aktuella och svåra nutidsproblem" (identitetskriser), vilket Gerd Osten hävdade i Vi (3/1951) under rubriken "Det dolda jaget", eller Hasse Ekman "prostituerade sig med förut okänd cynism", vilket Ingrid Arvidsson ansåg i DN, kommenterades på några håll i pressen. Göran Palm (Arbetaren 25.1.1951) menade att Ekman alltid varit en "polerad komediant" och som sådan främmande för djupare engagemang. I AT (4.2.1951) tyckte Lasse Bergström att Ekman fruktlöst cirkulerade kring Ingmar Bergman och hans film Fängelse (1949/8) utan att veta vilken roll han skulle välja: narrens eller sökarens.

Robin Hood trodde i sitt "Filmskott" i StT 5.2.1951 att Ekman låtit sig inspirera av en fransk balett av Roland Petit om kattkvinnan som om natten drabbas av sitt djuriska ursprung, men råkade felkonstruera hela historien om hustruns (Lena Gall) dubbelnatur. Däremot ville kritikern försvara regissören mot grövre anklagelser: "Att säga att Hasse Ekman prostituerat sig är orättvist. Han har inom sig annat än den ljusa älskvärdheten, han har upplevt även livets otäcka och mörka sidor. Denna bottensats vill han befria sig från genom sina filmer. Har han inte varit allvarligast, mest äkta som konstnär just i de fräna scenerna i Banketten [1948/34!, Flicka och hyacinter [1950/5!, Den vita katten? "

Originaltitel	Nycklar till okänt rum (Roman)
Författare	Walter Ljungquist

				1950-10-04	1950-11-22
AB Sandrew-Ateljéerna (A-hallen och Novilla)	Stockholm	Sverige
Centralen	Stockholm	Sverige
Själagårdsgatan	Stockholm	Sverige
Baggensgatan	Stockholm	Sverige
Gåsgränd	Stockholm	Sverige
Tyska Brunnsplan	Stockholm	Sverige
Österlånggatan	Stockholm	Sverige
	Lidingö	Sverige
Ulriksdals vagnhallar	Solna	Sverige
Össeby-Garn	Vallentuna	Sverige	(kyrkogården m.m.)

Urpremiär	1950-12-26	Grand	Stockholm	Sverige	93 min
Sverigepremiär	1950-12-26	Grand	Stockholm	Sverige	93 min
Cinemateksvisning	2019-03-30	Filmhuset	Stockholm	Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	2019-03-30

Originaltitel	Dream Boogie
Kompositör	Charles Norman	(1950)

Originaltitel	Not Far, Not Far From the Kingdom
Kompositör	Ira D. Sankey	(1886)
Textförfattare	Henry Thomas Smart	(engelsk text 1869)
Sångare	kör	(svenska: Ej långt, ej långt från Guds rike")

Bondfångare

Brand

Byoriginal

Djurplågeri

Dröm

Falska identiteter

Främlingskap

Författare

Invandrare

Katter

Kokain

Konstnär

Land motsatt stad

Minnesförlust

Narkotika

Narkotikamissbruk

Otrohet

Perversioner

Servitris

Självmord

Spiritism

Stockholm/Gamla Stan

Stockholms Central

Surrealism

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2548

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm
Längd i meter	2548

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	Hasse Ekman presenterar DEN VITA KATTEN
Tryckeri	Ljunglöfs

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	Hasse Ekman presenterar DEN VITA KATTEN
Tryckeri	Ewes O.B. -tryck

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	DEN HVIDE KAT
Tryckeri	Dyva & Jeppesens bogtryckkeri A/S

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Noter

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Den vita katten. En film av Hasse Ekman efter Walter Ljungquists roman Nycklar till okänt rum.
Omfång	124 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	The white cat. A film by Hasse Ekman. Based on Walter Ljungquist's novel Nycklar till okänt rum (Keys to an unknown room).
Omfång	60 s.
Språk	Engelska

Typ	Kringmaterial

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Den vita katten. En film av Hasse Ekman efter Walter Ljungquists roman Nycklar till okänt rum.
Omfång	124 s. + 37 s. inspelningsrapporter. Inspelningsschema, rollista, anteckningar ingår.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Svensk dialoglista. Den vita katten. Sept. 51.
Omfång	22 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	The white cat.
Omfång	22 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Den vita katten (Die weisse Katze) (Tysk dialoglista).
Omfång	17 s.
Språk	Tyska

Typ	Dialoglista
Omfång	25 s.
Språk	Tyska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Den vita katten. En film av Hasse Ekman efter Walter Ljungquists roman Nycklar till okänt rum.
Omfång	124 s.
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Bakombild papper	1
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska