Hon kom som en vind (1952)

Media (38 st)

Originaltitel	Hon kom som en vind
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Erik "Hampe" Faustman
Manus	Herbert Grevenius
Förlaga	Fabian öppnar portarna (Pjäs)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Sandrew-Produktion
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1952-11-26

Medverkande

Åke Grönberg
Fabian Rosander, verkmästare på Kungsör Mekaniska Fabrik

Margit Carlqvist
Lilly Lilja, arbetarflicka

Britta Brunius
Olga Rosander, Fabians hustru

Arne Källerud
Karlsson, busschaufför, Rosanders granne

Bengt Eklund
Gurra, verkstadsarbetare i Kungsör

Gunnar Hellström
Olle, Fabians son, förman på fabriken i Stockholm

Visa fler

Handling

Fabian Rosander, fabriksverkmästare i en landsortsstad, närmar sig de femtio åren. Efter ett strävsamt liv sitter han och hustrun Olga trygga i en välutrustad villa med trädgård. Enda...

Visa hela handlingen

Press

Stockholmsrecensenterna hade vitt skilda bedömningar av den bearbetning paret Grevenius-Faustman gjort av Walentin Chorells pjäs "Fabian öppnar portarna". Den vanligen stränge...

Visa all press

Fabian Rosander, fabriksverkmästare i en landsortsstad, närmar sig de femtio åren. Efter ett strävsamt liv sitter han och hustrun Olga trygga i en välutrustad villa med trädgård. Enda barnet, sonen Olle, har bildat egen familj och flyttat ut. Fabians liv präglas av arbetets och den materiella välfärdens krav; han lever instängd i den vardagliga rutinens enformighet.

En dag kommer en vacker ung flicka -- Lilly Lilja -- till fabriken och söker jobb. Hon får börja på Fabians avdelning och anvisas det rum som Rosanders hyr ut sedan sonen lämnat hemmet.

Medan Olga är bortrest fyller en av jobbarna på fabriken femtio år. Fabian och Lilly deltar i festen. Verkmästaren tänker på sin egen instundande högtidsdag och på alla jubiléer han festat sig igenom under åren: samma vänner, samma sånger och samma fylla. Lilly försöker utan framgång muntra upp honom. Hon uppvaktas under kvällen av Gurra, en av fabrikens fruntimmerskarlar, som hon helst vill bli av med. Då Gurra blir närgången ingriper Fabian och fredar henne. Innan tillställningen är över har verkmästaren gått hem.

Lilly kommer hem en stund senare och förbereder sitt sänggående. Fabian, ensam och rastlös, bjuder in sin hyresgäst på nachspiel, vilket hon tackar ja till. Från källaren hämtar han upp champagne och gåslever, och snart är de två i färd med att kalasa på Fabians förråd för den egna 50-årsdagen. Drycken, läckerheterna och den intima stämningen väcker Fabians frusna känslor till liv. Han plockar fram klarinetten och spelar för Lilly, som iförd nattlinne dansar genom trädgården. Åtrån kräver nu sitt, men Lilly är inte beredd att ligga med honom. Desperat erbjuder Fabian henne av sitt hemliga sparkapital i form av en tusenlapp, vilket hon till sist inte kan motstå.

Nästa morgon börjar Fabian städa under svår ruelse. Lilly tröstar honom; hon tycker att han behandlat henne ömt och försiktigt. Stanna kvar i huset kan hon inte efter vad som hänt, men innan hon försvinner lämnar hon tillbaka tusenlappen med ett skrivet besked: hon skulle aldrig kunna ta emot pengar av Fabian. Olga återvänder och förstår att mannen varit otrogen. Hon förlåter honom emellertid, men Fabian känner sig nu instängd i välfärden och äktenskapet och ger sig av för att söka upp Lilly i Stockholm.

Lilly och Fabian flyttar ihop i ett torftigt hyresrum. Han får arbete på den verkstad där sonen är förman; hon jobbar på en tvättinrättning. På Skansen stöter de en dag ihop med Olle och hans familj. Mötet blir plågsamt för alla och leder till att Olle söker upp Lilly i faderns frånvaro. Hans avsikt är att övertala henne att släppa Fabian och låta honom återvända till sitt gamla liv. Men Lilly, som haft en svår uppväxttid, har för första gången funnit trygghet i Fabians närhet och är inte villig att stöta bort honom. Fabian får höra talas om besöket, tror att Lilly tar emot herrbekanta bakom ryggen på honom, och ställer till med en scen. Lilly går besviken ifrån honom.

Upprörd över utvecklingen av förhållandet sviktar nästa dag Fabians uppmärksamhet på arbetsplatsen. Han blir påkörd av en lasttruck, får hjärnskakning och måste föras till sjukhus. Där mottar han besök både av Lilly och Olga. Nu inser han att hans rätta plats är i hemmet hos Olga och han återvänder dit. Lilly tar arbete på en båt.

Fabians femtioårsdag går av stapeln och firas på sedvanligt sätt. Jubilaren håller själv tal och skålar för en lycklig hustru.

Ombord på båten vill Lilly sända Fabian en telegrafisk hälsning, men hon finner inte de rätta orden och avstår.

Pressreaktion Svensk filmografi

Stockholmsrecensenterna hade vitt skilda bedömningar av den bearbetning paret Grevenius-Faustman gjort av Walentin Chorells pjäs "Fabian öppnar portarna".

Den vanligen stränge Staffan Tjerneld i Expressen tyckte sig ha sett en förtjusande, rolig och framför allt "riktig" film: "Man stiger rakt in i det nya välståndets Sverige, egnahemmens, tvättmaskinernas, verkmästarnas och de polerade mahognybyfféernas land. Det är skildrat med öm ironi och vemodig förälskelse både i Herbert Grevenius kvicka dialog och i Hampe Faustmans regi, som visar upp mängder med roliga iakttagelser."

DNs Carl Björkman utnämnde filmen till en av de bästa inhemska han sett på länge, "ett vederhäftigt småborgerligt drama med rätt miljö och riktiga människor". Bäst tyckte Björkman om de två första tredjedelarna där Fabian möter den unga flickan och det långsamt berättas "hur han börjar komma underfund med att livet i alla fall är något annat än kakor, dammsugare och kylskåp". Det är en rörande och ömsint skildring, fylld av fina smådrag, på en gång bittra och älskvärda."

Även Lasse Bergström (Arbetaren) förlade filmens tyngdpunkt till första hälften: "Bäst är den -- som alltid i en av Hampe Faustman regisserad film -- när den har direkt kontakt med vardagen: inledningens presentation av småstadsfabriken, den stilla atmosfären och Fabians gedigna villatrygghet har lokalfärg; den utandas en ren doft av trygghet och tråkighet, social välfärd och andlig fattigdom -- folkhemmets idealexteriör och -interiör i ett milt och avslöjande ljus". Men med andra hälften var kritikern inte nöjd: "Här slappnar greppet. Grevenius blir beskäftig i tonen och Hampe Faustman förirrar sig i Stockholm och låter oss uppleva en passionsram med en sladdrig portvaktkäring och en syateljé som verkar fnaskcell. Flyktingens återkomst till sin trygghet blir ett simpelt konstaterande, varken hopplöst eller klarsynt. Så kan naturligtvis saken ses, men det blir inte tillfredsställande.

Filmen om Fabian går alltså från ganska hög höjd ner i glidflykt mot filmvardagen och det är synd, ty den hade kunnat bli genomgående okonventionell med sin ovanliga rollbesättning."

Robin Hood (StT) gav uttryck åt sin besvikelse med följande inledning: "Den här filmen är ingen fjäder i någons hatt. Ej ens sminkörens: Grönberg, Eklund och Gunnar Hellström (-) uppträder grådaskiga och smutsskuggiga i ansiktet som om tvål och vatten vore okända saker för dem." I fortsättningen anklagade kritikern Grevenius och Faustman för att arbeta "genomgående schablonmässigt och livlöst". Den skötsamme, tillknäppte förmannens hopp över skaklarna kom "som en psykologisk överraskning: man har inte fått uppfattningen att han vantrivts så kvävande starkt i hemmet och att denne sansade man kunde tappa huvudet så huvudlöst".

Kritiken drabbade i mindre grad skådespelarna. De fick på de flesta håll beröm för sina insatser, på andraplanet särskilt Britta Brunius, Arne Källerud och Bengt Eklund. Åke Grönberg jämfördes i AB med Jean Gabin, en av fransk arbetarfilms stora, och om Margit Carlqvist skrev Karl Ekvall (AT): "Man tror mycket väl att hon kan vara nyckeln till många portar, med sin sensuella charm och sin förmåga att liksom ligga någon meter över den mark vanliga människor trampar." Även Jurgen Schildt (MT) fritog skådespelarna: "Det fina i filmen är huvudsakligen Åke Grönbergs teckning av Fabians försenade utbrytningsförsök och hans litet tafatta ömhet för flickan -- det är en ren karaktärsroll, och Grönberg spelar den med en blandning av hjälplöshet, vemod och desperation som är alldeles övertygande. Margit Carlqvists fabriksflicka har en fin äkthetsprägel av trotsighet och livsaptit, och ett namn att minnas är Gunnar Hellström i sonens roll; här finns säkert en profil och ett temperament för svensk film att ta vara på."

Kommentar Svensk filmografi

Den finlandssvenske författaren Walentin Chorell (1912-1983) debuterade som lyriker 1941 men övergick senare till att skriva romaner och skådespel, däribland farser. Konflikten mellan individens behov och samhällets krav är ett viktigt tema i hans författarskap. En lång rad av hans teaterpjäser och hörspel har framförts i Sverige. 1964 inspelade den danske regissören Henning Carlsen (f. 1927) filmen Kattorna (1965) efter en pjäs av Chorell och med Lorens Marmstedt (1908-1966) som producent.

"Fabian öppnar portarna" - på finska "Fabian avaa portit" - uruppfördes av Svenska Teatern i Helsingfors 7.4.1949, hade svensk premiär på Dramatens Studioscen i Stockholm 7.9.1949, med Anders Henrikson i verkmästarens roll, och turnerade med Riksteatern 1953. Sveriges Radio sände pjäsen 10.12.1949 med ett par senare repriser.

Dramatikern och manusskrivaren Herbert Grevenius (1901-1993) hade tillåtit sig en fri - enligt många kritiker alltför fri - bearbetning av Walentin Chorell. Pjäsen fick en gedigen svensk miljöförankring, utarbetade bifigurer och en del publiktillvända inslag, som kanske inte svarade mot det "tidlösa spel" den finländske författaren tänkt sig. Originaltiteln ersattes så småningom med en parafras på strofen "Han kom som en vind - vad bryr sig en vind om förbud" ur Hjalmar Gullbergs dikt "Kyssande vind", ingående i diktsamlingen "Kärlek i tjugonde seklet" (1933).

Vardagsrealism och ömsint människobehandling förenade Grevenius och regissören Hampe Faustman (1919-1961). Deras filmsamarbete inleddes med Sonja (1943) byggd på en pjäs av den förre och med Åke Grönberg i sin första stora karaktärsroll på film. Det fortsatte i Krigsmans erinran (1947), även den efter en pjäs av Grevenius. Till Främmande hamn (1948), vars litterära underlag var Josef Kjellgrens pjäs "Okänd svensk soldat", skrev Grevenius manuskript. Under 1950-talet tillkom, förutom Chorell-filmen, Ubåt 39 (1952) och Café Lunchrasten (1954).

Inspelningen av Hon kom som en vind påbörjades i mitten av juli 1952 och sträckte sig till slutet av september.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se