Karin Månsdotter (1954)

Media (1 st)

Strindberg-filmatisering om den enkla kammarjungfrun Karin Månsdotter, spelad av Ulla Jacobsson, som den tidvis sinnessjuke kung Erik VIV blir djupt förälskad i och sedermera gifter sig med, trots skandalen det innebär.

Efter premiären av Karin Månsdotter var kritikerna inte nådiga. Någon kallade filmen till och med för fiasko. Man saknade träffsäkerheten från Alf Sjöbergs mästerverk Fröken Julie (1951), som ett par år tidigare vann Guldpalmen på filmfestivalen i Cannes. Karin Månsdotter blev också en förlustaffär. Men med åren har filmen omprövats och i dag anses den vara av ett helt annat värde.

Sjöberg hade satt upp "Karin Månsdotter" på Dramaten och bestämde sig för att göra film av den. Men i filmversionen valde han att berätta historien i tre delar. Han lade själv till en prolog och en epilog, medan den svartvita huvuddelen i väsentligt baserades på Strindbergs verk. Prologen är vad Sjöberg kallade ett modernt skillingtryck, gjord som en stumfilmsparodi i färg, och berättar hur Karin Månsdotter och Erik XIV träffades. Epilogen handlar om Karin Månsdotters liv efter Erik XIV:s död. De skilda stilarna och berättargreppen förefaller idag både lek- och effektfulla och är ett kvitto på hur Sjöberg kunde bemästra och underhållas av filmmediet, även om han i första hand var en teaterman.
 
Sjöberg är fortfarande den regissör som har satt upp flest pjäser på Dramaten och han var länge Sveriges ledande teaterregissör. Under sina 50 år där som skådespelare och regissör hann han sätta upp 138 föreställningar. Ingmar Bergman beundrade honom något enormt och skrev i "Laterna Magica": ”För egen del tävlade jag aldrig med Sjöberg. På teatern var han min överman, ett faktum som jag accepterade utan bitterhet. Hans Shakespearetolkningar var för mig heltäckande. Jag hade ingenting att lägga till, han visste mer än jag, hade sett djupare och gestaltade vad han hade sett.” Bergman vågade inte sätta upp Shakespeare på Dramaten förrän Sjöberg hade gått bort.

Vid sidan om teatern, och radioteatern där Sjöberg också var ytterst verksam, gjorde han 18 filmer. Till dem lånade han ofta från sina teaterföreställningar, såväl innehåll som skådespelare. Karin Månsdotter, med August Strindbergs "Erik XIV" som förlaga var, liksom Fröken Julie, sådana exempel. I Sjöbergs filmer står ofta kvinnan i centrum och när han skrev manuset utifrån Stridbergs verk ändrade han fokus från Erik XIV till Karin Månsdotter, den enkla kammarjungfru som den tidvis sinnessjuke kung Erik VIV blev djupt förälskad i och sedermera gifte sig med, trots den skandal det innebar. Ulla Jacobsson spelar återhållsamt den ovana drottningen medan Jarl Kulle spelar ut som den vansinnige kungen, flankerad av Ulf Palme som kungens prokurator.

Så med Karin Månsdotter har historien skrivits om i dubbel bemärkelse. Sjöberg valde att ändra fokuset i historieböckerna från Erik XIV till frillan Karin Månsdotter och idag har filmen med rätta en annan ställning än vid premiären.

Lova Hagerfors (2015)

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Se denna film i Minibion inne i vårt bibliotek i Filmhuset

Originaltitel	Karin Månsdotter
Svensk premiärtitel	Karin Månsdotter
Distributionstitel	Karin Månsdotter (Storbritannien) Karin Mansdotter (Västtyskland) Kaarina Maununtytär (Finland) Karin Månsdotter (Norge) Karin, córka Mansa (Polen)
Inspelningstitel	Erik XIV
Manustitel	Erik XIV

Regi	Alf Sjöberg
Manus	Alf Sjöberg
Produktionschef	Rune Waldekranz
Produktionsledare	Rune Waldekranz
Foto	Sven Nykvist
Musik	Bror Axel Söderlundh (som Lille Bror Söderlundh) (originalmusik)
Arkitekt	Bibi Lindström
Klippning	Eric Nordemar
Ljudtekniker	Lars Nordberg
Regiassistent	Josef Kornfeld
Scripta	Vanja Dahlgren
Inspelningsledare	David Norberg
B-foto	Lars Johnsson
Musikarrangör	Bror Axel Söderlundh (som Lille Bror Söderlundh) William Lind
Dekor	Ulrika Friberger (prologen)
Kläder	Ulrika Friberger
Maskör	Sture Höglund

Ulla Jacobsson	Karin Månsdotter
Jarl Kulle	Erik XIV
Ulf Palme	Göran Persson, Eriks prokurator
Olof Widgren	slottspredikanten
Stig Järrel	Olof Gustavsson Stenbock
Erik Strandmark	Peder Welamsson
Bengt Blomgren	fänrik Max, livknekt
Kurt-Olof Sundström	hertig Johan/narr i prologen
Åke Claesson	Svante Sture, riksråd
Per Oscarsson	fänrik Anders
Birgitta Valberg	änkedrottningen, Eriks styvmor
Ulla Sjöblom	Agda
Aurore Palmgren	Göran Perssons mor
Gunnar Hellström	Bonde, adelsman
Ingrid Jellart	Sigrid, Karins och Eriks dotter som äldre
Marianne Öberg	Sigrid som liten flicka
-	Ej krediterade:
Bo Gunnar Eriksson	Gustav "Gösta", Karins och Eriks son som liten
Jan Kings	Gustav som äldre
Måns Westfelt	Nils Sture
Curt Pettersson	Erik Sture
Jan Erik Lindqvist	Måns Knekt, Karins far
Hugo Björne	Johan Persson, kyrkoherde i Vendel
Gösta Gustafson	lakej, Karins lärare
Sigvard Törnqvist	kurir
Ulla Holmberg	kammartärna
Arne Källerud	Karins ena bror
Karl Erik Flens	Karins andra bror
Margaretha Krook	Karins ena syster/gröna systern i prologen
Naemi Briese	Karins andra syster/röda systern i prologen
Curt "Minimal" Åström	adelsman i prologen
Alf Östlund	bagare i prologen
Olle Ekbladh	bagarpojke i prologen
Gordon Löwenadler	bagarpojke i prologen
Marianne Nielsen	frilla i prologen
Lissi Alandh	frilla i prologen
Eric Laurent	lakej
Tor Isedal	adelsman på drottningens sida
John Melin	en tjänare
Anna-Lisa Fröberg	dam vid Karins kröning
Sonja Westerbergh	dam vid Karins kröning
Verner Oakland	en biskop vid Johans kröning
Harry Philipson	en man på Gripsholm
Sven Holmberg	vakt på Gripsholm
Björn Berglund	vakt på Gripsholm
Torsten Lilliecrona	Jon Månsson, vakt på Gripsholm
Ingvar Kjellson	Hakon Laudgårdsfogde, vakt på Gripsholm
Ivar Wahlgren	knekt hos Karin

Produktionsbolag	AB Sandrew-Produktion
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Sandrew-Bauman Film	1954
Distributör i Sverige (DCP)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	2015
Laboratorium	AB Film-Labor

Filmen inleds med en slapstickinspirerad prolog. Den är stumfilmshärmande och samtidigt i färg:

Två knektar infångar och för den enkla flickan Karin Månsdotter till prins Erik, Gustav Vasas äldste son. De möts i Storkyrkan och hon blir hans älskarinna. Hon är med Erik i hans sovrum, när budet kommer om kung Gustavs död och leverop utbringas för den nye kungen, Erik XIV.

För en tid glömmer Erik bort Karin, men hans rådgivare Göran Persson vill sammanföra dem på nytt och söker upp Karin.

Fortsättningen av filmen är svart-vit:

Göran Persson har lyckats återföra Karin till Erik. Karin är 14 år. Erik låter undervisa henne. Han gör henne också med barn.

En text över filmrutan anger "Scener ur Strindbergs Erik XIV":

Erik drömmer om ett större och mäktigare rike. Han har sänt giftermålsanbud till Englands drottning Elisabeth. Ett äktenskap skulle innebära också förenade länder. Nu kommer brevbesked om att anbudet avvisas. Erik blir förtvivlad.

Göran utnyttjar Eriks upprörda sinnen till att få honom att öppna högmålsprocess mot brodern Johan för dennes giftermål med den polska prinsessan Katarina -- trots att Erik tidigare lämnat sitt samtycke. Och Göran utnämns till prokurator.

Eriks beslut är en utmaning mot adeln, och Göran försöker driva honom vidare på den inslagna vägen. Ett bröllop snart med Karin som redan har två barn med Erik, det skulle vara som ett stick i skinnet på herrarna.

När ett antal adelsmän med några medlemmar ur släkten Sture i spetsen demonstrativt visar sitt missnöje med Eriks politik, ser Göran till att också de fängslas.

På Uppsala slott ger sig Erik iväg för att inför ständerna hålla det anförande som ska leda till döden för de fängslade förrädarna. En stund senare är han tillbaka hos Göran. Han hade glömt det skrivna anförandet. Ständerna frikände. Göran påpekar att de fängslade fortfarande är landsförrädare och alltså måste dö. Strax därpå är blodbadet ett faktum.

Erik gifter sig med Karin, och hon kröns till drottning. Hon känner sig kallad att åstadkomma försoning mellan Erik och adeln men finner att hennes fredstrevare av adeln utnyttjas -- för hämnd. Kungamakten tas ifrån Erik som tror sig förrådd av Karin. I stället krönes hans bror -- Johan III.

I bildrutan står texten "Epilog":

Göran avrättas.

I sin allt mer tilltagande förvirring slår Erik till Karin så kraftigt och olyckligt att det barn hon väntar dör. Nu är Karin beredd att fly. Idén underblåses och förbereds av den unge fänrik Anders. Tänk på alla som vill se din son på Sveriges tron, säger han.

Men innan de hinner sätta flyktplanen i verket, kommer order att Karin och barnen ska föras till Vendels prästgård. Och på vägen dit skiljs Karin från sin son.

Anders fortsätter att tala med Karin om flykt. Han bekänner också att han älskar henne, och hon tar omtumlad hans ord till sig. Kanske är lycka möjlig också för henne.

Johan har beslutat att för alltid göra sig kvitt hotet från Erik. När Karin än en gång gör sig klar att fly tillsammans med Anders, får hon bud att Erik vill träffa henne. Efter en stunds tvekan beslutar hon följa hans önskan.

Den fängslade Erik talar till Karin med sina sista krafter. Hans milda ord gör intryck på henne. Han dör inför hennes ögon.

Karin bestämmer sig för att avstå från flykten med Anders. I stället ger hon sig av ensam med sin dotter. Det är en mörk, snöig natt. (Referatet bygger på en ofullständig visningskopia, i vilken prologen saknas. Referatet bygger i denna del på reklam- och programmaterial samt recensioner.)

Censurnummer	85025
Datum	1954-10-14
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2950 meter
Kommentar	Annan längduppgift: 2885 m. Filmen har efter Biografbyråns granskning förkortats med 65 m i sista akten, vilket godkänts av byrån. Granskningskopians och premiärkopians aktlängder: 585-505-580-575-425-280 = 2950 meter - 108 minuter. De kortade kopiornas aktlängder: 585-505-580-575-425-215 = 2885 meter - 105 minuter. Aktlängder: 585, 505, 580, 575, 425, 280.

Bildformat	1.37:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Transversalton
Färgtyp	Svartvit och färg
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2950 meter
Längd i minuter	106 min
Akter	6 rullar
Dialogspråk	Svenska

Pressreaktion Svensk filmografi

Flera kritiker pekade på lysande enskildheter i Karin Månsdotter. Men ingen ville kalla filmen ett lyckat, helgjutet verk. Filmen är en utomordentlig utgångspunkt för ett studium av Sjöbergs brister och förtjänster som filmregissör, menade Harry Schein i BLM. Ett klart fiasko! utbrast C B-n i DN.

Arbetaren (Lasse Bergström): "Av det dramatiska stoffet i krönikan om Erik XIV:s olyckliga och blodiga tid som Vasa-son på Sveriges tron, har han [Sjöberg! gjort en film som vill vara ett äreminne över Karin Månsdotter -- som uppoffrande moder.

Det är kontentan av sista satsen i hans film och det är tyvärr inte märkligare än att man tvingas fastslå: mycket väsen för just ingenting. Ty Karin Månsdotter är en stor film i amerikansk bemärkelse -- Sjöberg har haft ovanliga resurser till förfogande, större delen av vår skådespelarkår har han haft användning för och uppställningarna är magnifika. Men av allt detta Sandrews goda blir platt intet -- mer än en film, vilken som sagt är magnifik som en gravvård i marmor eller en historisk kostymkavalkad i Gyllene salen.

Detta bittra slutintryck beror uppenbarligen på att Alf Sjöberg överskattat både Karin Månsdotter och sig själv. I konkurrens med Erik och Göran Persson är liten Karin en nolla, ett blekt begrepp i ett sammanhang som sjuder av dramatiskt liv -- Strindberg insåg det när han skrev sitt drama om kungen och hans prokurator och gjorde den senare till en handlingsmänniska med sociala drömmar. Alf Sjöberg borde ha sett detsamma -- i all synnerhet när han ändå valt Strindbergs skådespel som stomme i filmen. Men han har blundat och litat på sin förmåga att göra Karin levande -- ödesdigert. Alf Sjöberg har inte den förmågan och denna brist kombinerad med Ulla Jacobssons nästan rörande svaga försök att få grepp om titelrollen leder filmen till katastrofens brant.

Av de tre avsnitt, som filmen är uppdelad i, är det inledande -- som vill ge skillingtryckets syn på Karin -- det bästa."

DN (C B-n): "Filmens fel -- felet med dess historia liksom med de agerande figurerna -- är att den hålls i alldeles för strama tyglar, det är en kung och en drottning och ett hov som allesammans är gastkramade av Alf Sjöberg själv. Ingenting har lämnats åt slumpen, ingenting åt ögonblickets ingivelse -- den här gången är det inte fråga om Alf Sjöbergs regi, det är fråga om Alf Sjöbergs dressyr.

Och det är en ansträngande dressyr, ansträngande både för de agerande och för publiken. Ingen begär väl längre att kung Erik skall skildras som de vackra drömmarnas kung spelande för sin Karin med lutan lagd mot silkesstickat knä, men det är väl dock antagligt att där också i hans och Karins liv fanns replipunkter, fanns ögonblick av vila och avspänning. Alf Sjöberg har klamrat sig fast vid de hysteriska ögonblicken, vid det hetsiga och sönderslitna hos kungen. Sällan, om ens någonsin, har väl i en film en monark ränt i så många trappor och rusat genom så många gemak, varit så hetsad och så överspänd filmen igenom -- några enstaka rofyllda ögonblick till trots. Och om man också accepterar att kungen fått huvudrollen i denna film om hans drottning, så säger man sig att just då borde väl filmen i dessa scener låtit Karin spela ut sina resurser av godhet, tålamod och försonlighet.

Att Karin Månsdotter kommit att spela en så undanskymd roll i filmen beror naturligtvis också på det att hennes roll fått en så otillfredsställande besättning med Ulla Jacobsson som på ett besynnerligt sätt saknar all utstrålning i drottningens gestalt. Hon är likgiltig. Några fina och djupa Strindbergsrepliker klingar i hennes mun alldeles främmande. Och i slutscenen, när man äntligen får lyssna till en d ä m p a d Erik XIV, då är det hon som blir teatralisk. Teatralisk är också Ulf Palmes grovhuggne Göran Persson, medan det utan all tvekan är Jarl Kulle som svarar för filmens enda levande och intressanta prestation, kung Erik själv. Han är verkligen en fascinerande kungagalning, denne fanatiske yngling med sina stirriga ögon och sitt smala pipskägg."

BLM (Harry Schein): "Karin Månsdotter är en utomordentlig utgångspunkt för ett studium av Sjöbergs brister och förtjänster som filmregissör. (-)

Det inledande avsnittet är förtrollande artisteri, suverän filmkonst. Trots detta ställer man sig frågande till dess utformning -- i sammanhang med fortsättningen. Strängt taget är det ju inget skillingtryck, snarare ett slags stumfilmsparodi. Som parodi är den genial men varför skall man parodiera stumfilm i samband med Strindberg och Karin Månsdotter? Hade inte ett 'äkta' skillingtryck, i form av en pastisch, bildat en mera organisk upptakt till fortsättningen?

Det andra, tyngsta avsnittet är filmad teater när den är som bäst, jämförbart med t ex Oliviers Hamlet. Sjöberg håller sig så nära Strindberg och sin egen uppsättning av Erik XIV att man gång på gång känner sig förflyttad till Dramatens salong. Samma skägg, samma maskeringar, samma hysteriska springande i trappor -- och på många platser samma aktörer.

Allt som var fint på Dramaten har blivit ännu bättre på film. (-)

Rent formellt är Sjöbergs egen 'fortsättning' väl knuten till det centrala dramat. Men dramatiskt och psykologiskt blir den en meningslös och oorganisk utväxt på pjäsen. Den dramatiska luckan är så självklar att den är banal. Strindbergs pjäs är ett dramatiskt helt, en sluten och formfulländad kurva. Endast en estetisk självmördare skulle vilja bygga till en flygel på Notre Dame eller införa ytterligare ett tema i en Bach-fuga.

Värre ändå fast lika banalt är det psykologiska brottet. Det är ingen tillfällighet att Strindbergs pjäs heter 'Erik XIV' och att Sjöbergs film heter Karin Månsdotter. Strindberg har inte brytt sig om att mejs!la ut den unga flickans profil utan nöjt sig med en ingénue. En sådan är hon också i filmens mellersta avsnitt. Men Sjöberg har i sin fortsättning velat förvandla ingénuen till kvinna, till ett modernt kvinnoporträtt. Men om det finns någon lag för en ingénue så är det att alltid förbli ingénue. (-)

Om Sjöbergs hybris bottnar i framgången med Fröken Julie så bör den efter Barabbas och Karin Månsdotter ha blivit knäckt med eftertryck. Kanske med för stort eftertryck. Det är inte utan att man kände sig illa berörd av dagspressens negativa kritik. Barabbas var en katastrof men togs emot med den löjeväckande högaktning som nobel- och filmfestivalpristagare automatiskt möter. Men samtidigt visade Barabbas att Sjöberg var dödlig. Den utskällning som kommit Karin Månsdotter till del tycks i minst samma utsträckning bottna i illa dold skadeglädje som i filmens bristfälligheter. Karin Månsdotter är inte bara oerhört mycket bättre än Barabbas utan avgjort överlägsen t.ex. Ingmar Bergmans En lektion i kärlek som uppväckte en sådan märklig entusiasm hos filmrecensenterna."

Kommentar Svensk filmografi

Inspelningen av Karin Månsdotter påbörjades 7.4.1954 och avslutades 24.7.1954.

Filmen är uppdelad i tre avsnitt, Prolog, Scener ur Strindbergs Erik XIV och Epilog. Prologen och epilogen är helt författade av Alf Sjöberg.

August Strindbergs (1849-1912) teaterpjäs "Erik XIV" hade urpremiär på Svenska Teatern i Stockholm 30.11.1899.

Inför en TV-visning av filmen svarar Alf Sjöberg på Torsten Jungstedts frågor i Röster i radio/TV nr 9 1970 (den första repliken är Jungstedts):

"-- Filmen har som sagt tre avsnitt i tre vitt skilda filmstilar -- varför?

-- Det första avsnittet i färg, det är rent parodiskt. En sort stumfilmens skillingtryck. Jag ville från början rensa ut varje tanke på billig romantisering av temat 'mannen av börd och kvinnan av folket'.

-- Delar av Strindbergs pjäs Erik XIV är med i filmen.

-- Ja, i andra avsnittet. Jag hade på Dramaten iscensatt pjäsen med Ulf Palme som Erik och Lars Hanson som Göran. Den föreställningen fick mycket beröm -- och när jag grep mig an med filmen tyckte jag att det skulle vara intressant att erbjuda Palme rollen som Göran.

-- Strindberg sysslar i pjäsen bland annat med händelserna kring Sturemorden, men mördandet förekommer aldrig direkt på scenen . . .

-- Nej, jag diktade dit dem i bild i filmen.

-- Det sista och tredje avsnittet . . .

-- Det bygger på dokumentärt material och på spekulationer om vad Karin gjorde efter Eriks mord."

Enligt Sjöbergs ursprungliga planer skulle August Strindbergs pjäs "Erik XIV" utgöra huvudsakligt underlag för filmen. Det visade sig dock svårt att få filmrättigheterna till pjäsen, varför Sjöberg helt på egen hand skrev ett manus med Karin Månsdotter som huvudperson. Vid inspelningsstart löstes dock plötsligt rättighetsproblemen med pjäsen, och Sjöberg arbetade snabbt om manuset till den tredelade berättelse han beskriver ovan.

Trots den genomgående negativa kritiken av Karin Månsdotter, speciellt hos dagspressens recensenter, uppfattade den gången många filmintresserade Alf Sjöbergs koncipieringar av ämnet och hans komplicerade scenerier som "djärvt filmiska". Själv har Sjöberg i Gunnar Lundins och Jan Olssons bok "Regissörens roller. Samtal med Alf Sjöberg", Lund 1976, kommenterat några av sina bakomliggande tankegångar.

Alf Sjöbergs som filmiska uppfattade gestaltningar var emellertid i första hand vidlyftigt utbyggda, men fortfarande starkt teaterbundna scenlösningar, nära beroende av den totala gestaltning, som Sjöberg gav Strindbergs "Erik XIV", när han iscensatte den på Dramaten i Stockholm (premiär 15.11.1950). Den teatermässiga stilisering, som kom att karakterisera filmen Karin Månsdotter, gav denna en total framtoning som påverkade åskådarna i övervägande negativ utsträckning och i de svenska filmproducenternas ögon starkt begränsade Alf Sjöbergs möjligheter att i fortsättningen på samma fria sätt som dittills skriva och regissera film.

Originaltitel	Erik XIV (Pjäs)
Författare	August Strindberg

				1954-04-07	1954-07-24
AB Sandrew-Ateljéerna	Stockholm	Sverige
Gripsöholms slott	Strängnäs	Sverige
Kalmar slott	Kalmar	Sverige
Uppsala slott	Uppsala	Sverige
Strängnäs domkyrka	Strängnäs	Sverige
Kobergs slott	Trollhättan	Sverige

Sverigepremiär	1954-11-01	Grand	Stockholm	Sverige	108 min
Urpremiär	1954-11-01	Grand	Stockholm	Sverige	108 min
Annan visning	1956		Warszawa	Polen
TV-visning	1970-02-21	TV2		Sverige	103 min
	1996-01-05	TV4		Sverige	103 min
	1997-03-22	TV4		Sverige	103 min
	2001-07-11	SVT1		Sverige	103 min
	2006-04-03	SVT1		Sverige	103 min
	2007-07-17	SVT1		Sverige	103 min
	2011-05-24	SVT1		Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	2012-02-24
Festivalvisning	2013-01-29	Roy	Göteborg	Sverige	108 min	Göteborg International Film festival, 2013. Svensk retrospektiv.
Cinemateksvisning, arkivkopia	2013-01-29
	2013-03-26
TV-visning	2013-04-08	SVT1		Sverige
	2017-06-25	SVT1		Sverige

Originaltitel	Kristallen den fina

Originaltitel	Polkan går
Kompositör	Robert Ryberg	(musikbearbetning 1925)
	Pierre Nymar	(musikbearbetning 1925)
Textförfattare	Martin Nilsson	(1925)

Originaltitel	Silver Threads Among the Gold
Kompositör	Hart Pease Danks	(1873)
Textförfattare	Valdemar Dalquist	(svensk textbearbetning 1915)
	Emil Norlander	(svensk text)
	Eben E. Rexford	(engelsk text 1873)

Originaltitel	Vildandens klagan
Kompositör	Elna Nilsson	(1889)
Textförfattare	-rd	(1886)

Originaltitel	Bagatell, piano, a-moll
Kompositör	Ludwig van Beethoven	(1810)

Originaltitel	Evening Chimes/Abendläuten
Kompositör	Albert F. Marzian	(1913)
Textförfattare	Ejnar Westling	(svensk text)

Originaltitel	Sorgmusik
Kompositör	William Lind

Originaltitel	Ein Sommernachtstraum. Hochzeitmarsch
Kompositör	Felix Mendelssohn-Bartholdy	(1842)

Pappa Sandrew (1964)		Karin Månsdotter (1954)
Shortcuts från Sandrews (1999)		Karin Månsdotter (1954)

Adel

Avrättningar

Bröllop

Drottning

Erik XIV

Fänrik

Gripsholms slott

Johan III

Kalmar slott

Knektar

Kröning

Kungligheter

Kyrkoherde

Maos mausoleum

Månsdotter/Karin

Slott

Slottspredikant

Stockholm Storkyrkan

Strängnäs domkyrka

Uppsala slott

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2535

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	2886

Typ	Duplikatnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm

Typ	Digitalt negativ
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	300

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	1
Affischtitel	KARIN MÅNSDOTTER
Tryckeri	Uddeholms Offset
Affischdesign	GöstaX Åberg

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Kostym
Arkivalietitel	Karin Månsdotter
Omfång	Klänning röd sidenbrokad (2 delar) samma kjol till SFMnr 8

Typ	Kostym
Arkivalietitel	Karin Månsdotter
Omfång	God kondition förutom sliten fåll

Typ	Kostym
Arkivalietitel	Karin Månsdotter
Omfång	Klänning i vit sidenatlas med stenar

Typ	Kostym
Arkivalietitel	Karin Månsdotter
Omfång	Jacka i rosa satin med broderi

Typ	Kostym
Arkivalietitel	Karin Månsdotter
Omfång	Barett i rosa satin (till jacka nr 10)

Typ	Kostym
Arkivalietitel	Karin Månsdotter
Omfång	Byxor i rosa satin (till jacka nr 10)

Typ	Kostym
Arkivalietitel	Karin Månsdotter?
Omfång	Klänning i röd silkesammet med orangt taftsläp

Typ	Noter

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Karin Månsdotter. Film om en okänd kvinna sammanställd i tre avdelningar av Alf Sjöberg.
Omfång	179 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Karin Månsdotter. Film om en okänd kvinna sammanställd i tre avdelningar av Alf Sjöberg.
Omfång	Ca 200 s. Miljölista, kostymlista och lista över separata ljud mm (ca 20 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Synopsis
Manustitel	Karin Månsdotter. Manus och regi: Alf Sjöberg.
Omfång	2 s. Produktionsuppgifter (1 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Karin Månsdotter.
Omfång	40 s. Produktionsuppgifter (! s.) ingår.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Karin Månsdotter. Deutsche Dialogliste.
Omfång	27 s. Produktionsuppgifter (1 s.) ingår.
Språk	Tyska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Karin Månsdotter. Svensk dialoglista.
Omfång	33 s. Produktionsuppgifter (1 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Karin Månsdotter. Film om en okänd kvinna sammanställd i tre avdelningar av Alf Sjöberg.
Omfång	179 s. + ca 50 s. antecknings block bundet ihop med manus + 3 s. scenbeskr. och 3 s. anteckningar.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Karin Månsdotter. Film om en okänd kvinna sammanställd i tre avdelningar av Alf Sjöberg.
Omfång	179 s.
Språk	Svenska

Typ	Kringmaterial

Typ	Dialoglista
Manustitel	Karin Månsdotter.
Omfång	40 s. Produktionsuppgifter (! s.) ingår.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Karin Månsdotter. Deutsche Dialogliste.
Omfång	27 s. Produktionsuppgifter (1 s.) ingår.
Språk	Tyska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Karin Månsdotter. Svensk dialoglista.
Omfång	33 s. Produktionsuppgifter (1 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Karin Månsdotter. Film om en okänd kvinna sammanställd i tre avdelningar av Alf Sjöberg.
Omfång	179 s.
Språk	Svenska

Typ	Synopsis
Omfång	2 s.
Språk	Franska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Bakombild papper	4
Album	Ja

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Polska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Ljudtyp	Ljud
Färgtyp	Svartvit och färg
Bärare	DCP
Längd i minuter	106 min
Dialogspråk	Svenska

Typ	Digitalt ljud
Bärare	WAV

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	H264