Gabrielle (1954)

Media (1 st)

Originaltitel	Gabrielle
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Hasse Ekman
Manus	Hasse Ekman Walter Ljungquist
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Svensk Filmindustri
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1954-12-26

Medverkande

Eva Henning
Gabrielle Lindström

Birger Malmsten
Bertil Lindström, attaché

Hasse Ekman
Kjell Rodin

Inga Tidblad
Marianne

Carl Ström
Tor Fagerholm, skulptör

Karin Molander
fru Fagerholm

Visa fler

Handling

I baren på Scandia Club i Paris sitter Bertil Lindström, attaché vid svenska ambassaden. Han berättar för bartendern Jensen: Fyra veckor tidigare lämnar Bertil Stockholm för att...

Visa hela handlingen

Press

Gabrielle är vid sidan av Flicka och hyacinter Hasse Ekmans bästa film, skrev Harry Schein i BLM, och Nils Beyer i MT hade en liknande uppfattning. Övriga kritiker såg, med starkare eller...

Visa all press

I baren på Scandia Club i Paris sitter Bertil Lindström, attaché vid svenska ambassaden. Han berättar för bartendern Jensen:

Fyra veckor tidigare lämnar Bertil Stockholm för att flyga till Paris där han ska tillträda sin befattning. Hans fru Gabrielle har valt att stanna i Sverige. Hon ska tillbringa sommaren i en stuga på en skärgårdsö. Hon behöver vara ensam, säger hon.

Vid mellanlandningen på Kastrup sammanförs Bertil som hastigast med en annan passagerare, Kjell Rodin, som är på väg hem till Sverige efter tretton år i Brasilien. Rodin ska nu ut och segla med sin båt -- Gabrielle.

Bertil minns hur han en gång hittade ett foto av Gabrielle. De hade då varit gifta ett halvår. Hon var naken på bilden. Av fotografen syntes en skugga. Gabrielle ville inte berätta vem skuggan tillhörde.

Skuggan var bättre än Rodin, berättar Bertil i Scandias bar. Han våndades och började dricka i sin parisiska ensamhet.

En dag får Bertil besök på ambassaden av en kvinna, Marianne. Hon är ursprungligen svenska men har gift sig med en fransk greve. Hon vill tacka Bertil för en tjänst han tidigare gjort henne i Stockholm och inbjuder honom till middag.

Vid middagen försöker Marianne förföra Bertil. De överraskas i en kyss av hennes man.

På natten beställer Bertil ett telefonsamtal till Gabrielle. Samtalet blir kort. Hon vill inte prata. Hon lovar skriva i stället.

Bertil börjar fantisera. Han föreställer sig ett möte i skärgårdsstugan mellan Gabrielle och Rodin, och hon visar att det är Rodin hon älskar.

Genom ett uppdrag i tjänsten får Bertil besöka ett äldre svenskt par som fullkomligt strålar av äktenskaplig harmoni. Detta föder en ny fantasi hos Bertil.

Inom sig upplever han hur Rodin tvingar sig på Gabrielle som försöker avvisa honom.

I en tidning läser Bertil att Kjell Rodin försvunnit med sin båt. Bertils fantasi får åter näring. Han tänker sig en grym och okänslig Gabrielle:

Rodin gjorde en gång Gabrielle med barn. Han ordnade en abort med påföljd att hon inte kan få barn. Men nu tar hon hämnd. Hon slår hål i hans båt, stänger in honom i den och lämnar honom att drunk!na. Han lyckas dock rädda sig, och nu är i stället hennes liv i fara.

Bertil får äntligen det efterlängtade brevet från Gabrielle. Innan han hinner läsa det, får han emellertid också ett telegram från henne. Hon ber honom låta bli att öppna brevet. Hon aviserar även sin snara ankomst till Le Bourget.

I taxin från flygplatsen frågar Gabrielle efter brevet. Bertil ger det till henne, oöppnat. Hon river sönder det och kastar ut bitarna genom sidofönstret.

Har du bedragit mig? frågar Bertil. Jag hade hoppats att du skulle fråga om jag älskar dig, svarar hon, jag kräver bara att du litar på mig.

Bertil lämnar Gabrielle i sin bostad, sedan han läst i en tidning att Rodin återfunnits. Han ska till ambassaden, säger han. Men där får hon inte tag på honom, när hon senare ringer dit. Hon finner honom i stället på ett café där han försöker lägga pussel med bitarna av hennes brev. Hon försvinner utan att ge sig till känna.

Bertil får ett telegram från Gabrielle: Du hade lovat. Farväl.

Det var historien, säger Bertil i Scandias bar. Nu behöver han inte känna skräck över att förlora henne. Han har förlorat henne -- och fått frid. Och brevet kunde han aldrig tyda. De viktiga bitarna saknades.

Gabrielle anländer till Bromma flygplats. Vid en tidningskiosk stöter hon ihop med Rodin som ska återvända till Brasilien. De visar inget tecken på igenkännande.

Gabrielle håller en bit av sitt sönderrivna brev i handen. På den står något om Bertils oresonliga svartsjuka. Hon bränner upp papperet.

Pressreaktion Svensk filmografi

Gabrielle är vid sidan av Flicka och hyacinter Hasse Ekmans bästa film, skrev Harry Schein i BLM, och Nils Beyer i MT hade en liknande uppfattning. Övriga kritiker såg, med starkare eller svagare förbehåll, Gabrielle som ett misslyckande.

BLM (Harry Schein): "Hasse Ekman är psykologisk journalist, den svenska filmens Somerset Maugham. Han svarar sällan på Varför? men gärna på Hur? Det är en metod som frestar trivialiteten. Risken förstoras av ämnesvalets ytlighet, miljöns sociala begränsning, för att inte säga isolering. Men det som Ekman saknar i djup kompenseras av hans skärpa. Och skärpa är aldrig trivial.

Gabrielle är vid sidan av Flicka och hyacinter Ekmans bästa film, den bästa svenska filmen sedan Gycklarnas afton. Den är kanske mindre engagerad -- på gränsen mellan lustig moralitet och vemodig äktenskapskomedi -- men den är mera genomarbetad, med ett betydande underhållningsvärde och en, i förhållande till det anspråkslösa temat, oerhört styv teknisk utformning. (-)

Den kyla och brist på sensualitet som alltid kännetecknat Ekmans filmer är här mycket påtaglig men för den delen ingalunda oangenäm. Hans människor är vackra, på ett undantag när aldrig vulgära eller smaklösa. De rör sig i en hygienisk miljö vars ruttna kärna endast omtalas som prydlig kontrasteffekt.

Gabrielle har en underton av sofistikerad resignation. Bakom den kanske en aning långsökta intrigen skymtar en klok och allvarlig syn på kollisionen mellan det absoluta och det relativa, på det absolutas orimlighet och det relativas ovärdighet. Men Ekman har varit tillräckligt länge i gamet för att hålla fast dubbelspelets fiktion. Han är till synes den svenska filmens pojkaktiga playboy och på samma gång en av dess flitigaste och kunnigaste yrkesmän. Han måste tas på allvar men aktar sig själv noga för att dosera allvar i större mängder än publiken tål. Därför har han sig själv att skylla (och tar det antagligen ganska lätt) om Gabrielle betecknas som 'bara' underhållning. Perfekt underhållning -- och något mera, tillräckligt mycket för att man skall spekulera över vad han egentligen skulle kunna göra och för att man skall bli förargad över att han inte gör det."

DN (C B-n): "Gabrielle -- en Hasse Ekmanfilm som borde ha gjorts av Ingmar Bergman. Eller -- för att formulera saken en smula mera artigt: en film som verkligen kunde blivit bra om den gjorts av Hasse och Ingmar i kompis. Nu talar den Hasse Ekmans sobert korrekta språk, den är proper och behaglig (för dem som tycker om genren), den är snygg i bästa kostymen. Men den kommer med anspråk att berätta om passionen, och passionen är Hasse Ekman alltför väluppfostrad för att berätta om -- han talar om den på ett sätt som om han hört talas om den, knappast mer.

Hasse Ekman är något av en filmens Olle Hedberg med vad det innebär av både beröm och kritik. Hans Gabrielle berättar om ett triangeldrama -- eller rättare: ett inbillat triangeldrama -- en sommar av glöd. Långt ifrån ointresserad lyssnar man till den älskvärda berättaren. Men man saknar demonin och nerverna; man saknar just den accent aigu med vilken Ingmar Bergman skulle spetsat en film sådan som denna historia om Gabrielle.

Nu har filmens charm blivit en mjuk och smeksam charm som väl knappast varit den som Hasse Ekman i första hand avsett."

AB (Filmson): "Ack. Det är vackert tänkt och stundtals snyggt gjort. Men inte ens en gosse med filmsinne (och filmminne) som Hasse Ekman kan klara de longörer som lurar i återupprepningarna av en svartsjuk halväkta mans svartsjukefantasier. Med förvåning finner man Walter Ljungquist som medförfattare. (-)

Ekman har på något underligt sätt tappat leklynnet och självironin i detta ytterligt krävande illusionsnummer med kinesiska askar. Det hjälper inte att han direkt 'lånat' en ingmarbergmansk figur i Gunnar Björnstrands hejige resande. Det blir varken tillräckligt lättfotat eller tillräckligt djupsinnigt."

Kommentar Svensk filmografi

Inspelningen av Gabrielle påbörjades 28.4.1954 och avslutades 24.6.1954.

På grund av konflikten med Svenska Musikerförbundet gjordes musikinspelningarna till Gabrielle av Berliner Synchron GmbH i Berlin med Kurt Häuser från Schiller-Theater i Berlin som dirigent. (I en av LO sanktionerad konflikt mellan Svenska Musikerförbundet och Svenska Film- och biografföreningen, filmbranschens arbetsgivar!organisation, hade Musikerförbundet 28.6.1954 begärt Film- och biografföreningen i blockad.)

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se