Mord, lilla vän (1955)

Media (1 st)

Originaltitel	Mord, lilla vän
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Stig Olin
Producent	Lorens Marmstedt Alf Jörgensen
Manus	Stig Olin
Förlaga	Mord med mera (Roman)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Terrafilms Produktions AB
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska Franska
Sverigepremiär	1955-02-26

Medverkande

Stig Olin
Dick Mattsson, journalist på Kvällsbladet

Inga Landgré
Brita Ljungdahl

Gösta Cederlund
Herman Rooth, redaktionssekreterare på Kvällsbladet

Peter Lindgren
Valter Smitt, medlem i Sjöbjörnarna

Torsten Lilliecrona
Rune Gordon, resebyrådirektör, medlem i Sjöbjörnarna

Ingvar Kjellson
Erik Ljungdahl, direktör, Britas f.d. man, medlem i Sjöbjörnarna

Visa fler

Handling

Reportern Dick Mattsson på Kvällsbladet får i uppdrag att forska i ett herrsällskaps, "Sjöbjörnarna", förehavanden. En av dess medlemmar, författaren Lasse Johnson, dog i en båtolycka...

Visa hela handlingen

Press

"För pratsam", var den gängse invändningen mot Mord, lilla vän. Slutomdömena varierade dock -- vissa kritiker fann filmen trevlig, humoristisk, spännande och välspelad, medan andra...

Visa all press

Reportern Dick Mattsson på Kvällsbladet får i uppdrag att forska i ett herrsällskaps, "Sjöbjörnarna", förehavanden. En av dess medlemmar, författaren Lasse Johnson, dog i en båtolycka efter sällskapets midsommarfirande i skärgården. Båten tillhörde en annan "sjöbjörn", Rune Gordon, och sprängdes, antas det, pga Johnsons slarv med tändstickor.

Maria Vaern, nära vän med Lasse Johnson och med på midsommarfesten, har emellertid i en notis i Damernas Revy antytt att saken ännu inte är utagerad.

När Mattsson söker upp Maria är hon död. Hon har just fallit från sitt fönster fem trappor upp. I hennes lägenhet hittar Mattsson ett avskedsbrev till hennes mor.

Mattsson besöker sin ungdomsflamma Brita Ljungdahl, som ligger i skilsmässa med Erik Ljungdahl, medlem av Sjöbjörnarna. Brita uppvaktas av sjöbjörnarna Valter Smitt och -- framgångsrikast -- Rune Gordon, men hennes hjärta klappar uppenbarligen fortfarande för Mattsson.

Lasse Johnsson hade lånat en hel del pengar av sällskapet, men att det skulle röra sig om utpressning kan Brita inte bekräfta.

På Kvällsbladet träffar Mattsson detektiven Rolandsson, som Maria anlitat före sin död. Denne vill skaffa sig några kompletterande upplysningar, men lovar att komma igen nästa morgon och berätta vad han vet. Innan han går lägger han ett paket på Mattssons stökiga skrivbord.

Sjöbjörnarna har sitt skärgårdsresidens på Rock!ö. !Mattsson åker dit och får under båtresan reda på att Rolandsson varit där dagen innan -- på hemvägen medförande ett mystiskt paket.

Sjöbjörnarna medger att Johnson lånat pengar av dem. Mattsson berättar att Maria hade kontaktat Rolandsson.

Nästa morgon infinner sig detektiven inte till det avtalade mötet. Mattsson åker hem till honom och finner honom skjuten. I en bok har Rolandsson strukit under ett avsnitt om metalliskt natrium.

Mattsson kontaktas av Sjöbjörnarna som erbjuder sig att svara på hans frågor mot tysthetslöfte. Han avböjer.

Maria skrev ofta till sin mor i Paris och Mattsson reser dit för att undersöka om hennes brev kan röja något om Lasse Johnsons död. Modern, som är exilryska, har redan lämnat ifrån sig breven till en man som utgav sig för att vara en nära vän till Maria. Hon minns dock att Maria skrev om metalliskt natrium i samband med båtolyckan.

Breven innehas av Pierre Olovsson, chef för Parisfilialen av Rune Gordons resebyrå. Mattsson tar med våld breven från Olovsson. De är skrivna på ryska.

Åter i Stockholm äter Mattsson middag hos Brita, som är orolig för honom och ber honom lämna hela affären åt polisen. Han ber om foton av Sjöbjörnarna, vilket han får.

När han går från Brita blir han nedslagen på hennes gård och bestulen på breven. Han tror att hon försöker skydda någon av Sjöbjörnarna och har förrått honom. Hon nekar upprört.

Plötsligt kommer Mattsson att tänka på paketet som Rolandsson lagt på hans skrivbord. Det visar sig innehålla metalliskt natrium!

Mattsson visar bilderna av Sjöbjörnarna för föreståndaren på en bensinmack mitt emot Marias hus. Denne pekar ut en person som kom ut ur huset strax efter Marias fall.

Mattsson sammankallar Sjöbjörnarna och Brita. Han förklarar att han vet vem mördaren är och frågar varför sällskapet skyddat vederbörande.

Rolandsson försökte utan grund idka utpressning mot en av oss, förklarar Rune Gordon. När detektiven hotade med pistol för att få sina pengar, uppstod slagsmål och ett vådaskott gick av. Personen ifråga bör få en chans att lämna landet.

"Ni har blivit lurade", avslöjar Mattsson. Mördaren kastade ut Maria genom fönstret eftersom hon visste att Lasse Johnsons död inte var någon olyckshändelse; det avskedsbrev mördaren förfalskade var avslöjande nog skrivet på svenska. Rolandsson måste undanröjas av samma skäl.

Bensintanken i den båt Lasse Johnson lånade var preparerad med metalliskt natrium och exploderade planenligt. Avsett offer var emellertid inte Johnson, utan båtens ägare, Rune Gordon, vars uppvaktning av mördarens rika hustru hotade att ödelägga dennes tillvaro.

Erik Ljungdahls tidigare vänner vänder sig från honom i avsky. Mattsson ger honom telefonnumret till polisen.

Mattsson tar Brita under armen och går.

Pressreaktion Svensk filmografi

"För pratsam", var den gängse invändningen mot Mord, lilla vän. Slutomdömena varierade dock -- vissa kritiker fann filmen trevlig, humoristisk, spännande och välspelad, medan andra efterlyste spänning och tempo.

Mest entusiastisk var S G-d i MT, som talade om "en tredubbel seger för Stig Olin: som scenarioförfattare, regissör och skådespelare i den stora huvudrollen. (-) I regel tjusas man väl mest av livfulla utländska miljöer och sådana finns det också glimtar av, när den skarpsinnige kriminalreportern Dick Mattsson (Stig Olin) far till Paris på deckaruppdrag. Men mest är det den exakta och spännande stockholmsskildring, som dominerar på ett storartat sätt. Här går det omkring så fula fiskar med hedervärt borgerlig uppsyn, att det känns riktigt kusligt. Det skumma gänget 'Sjöbjörnarna' är målade med dråplig satir och man vet först i de allra sista filmmetrarna vem som är dubbelmördaren. Innan dess har man hållits på sträckbänken i många spännande och överraskande situationer. Och allt är invävt i en betydande grad av humor, som ökar underhållningen. (-) Man kan kanske säga, att det pratas en aning i överkant, men å andra sidan är dialogen så intelligent och kvick, att man överser med det felet."

"Hatten av för Stig Olin (-). Om Anders Jonassons klarakriminalare är en blek dyning av Raymond Chandler och Stig Olins filmversion en ännu blekare Alfred Hitchcock så har det i alla fall blivit en trevlig 'thrillerkomedi'. Den har egentligen bara det lilla felet att den pratar när den borde peka. I bilder!

Spänningen då? Jaaa. Det beror på hur bortskämd man är med deckare. Detta är även i filmversion en av de mera hyggliga svenska." (AB)

"Stig Olin är skickligare som regissör och skådespelare än som manusförfattare. Han borde ha känt i fingrarna att den här mordhistorien inte var något för film. (-)

På bio vill man s e. Det blir monotont när bilderna inte visar annat än Olin springande i trappor, öppnande dörrar -- som egendomligt ofta är olåsta -- utfrågande folk. Handlingen förs framåt genom dialogen. Då och då råkar Olin på lik -- döda personer som man inte sett dö. Då och då får han ett slag i huvudet av någon mystisk individ -- som biobesökaren inte ser. Biobesökaren ser praktiskt taget ingenting annat än otaliga fåtöljer, som Olin sitter i, ätande äpplen. (-)

Att filmen trots allt är så vid pass underhållande beror på skådespelarna, som Olin fått lysstarka i sina små roller. Bäst har han skrivit och regisserat sig själv -- en triv- och skämtsam reporter, som man följer med nöje." (Robin Hood i StT)

"Lorens Marmstedt och Stig Olin har funnit denna standardpräglade deckare filmvärdig. Det är den inte. Det är skillnad mellan litteratur och film, i all synnerhet när det gäller deckare av nötknäckartypen. Man kan läsa om en spårhund som förflyttar sig från ena jaktmarken till den andra -- men att på film se honom ränna gata upp och gata ner, upp i portgångar och in genom dörrar är en smula tröttande. Stig Olin borde förstått det och ransonerat luffandet." (Lasse Berg!ström i Arbetaren)

Kommentar Svensk filmografi

Inspelningen av Mord, lilla vän pågick 19.4.1954-14.12.1954.

Anders Jonasons (1925-1993) roman "Mord med mera" utkom 1953 och belönades med Svenska Detektivromanspriset samma år.

Filmen var regissören Stig Olins (1920-2008) fjärde (se även Kommentar till filmen I dur och skur 1953).

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se