Sjunde himlen (1956)

Media (1 st)

Originaltitel	Sjunde himlen
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Hasse Ekman
Manus	Hasse Ekman
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Svensk Filmindustri
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1956-06-11

Medverkande

Sickan Carlsson
Lovisa Sundelius, underläkare vid S:t Örjans sjukhus

Hasse Ekman
Willy "Etershejken" Lorens, programledare för radioprogrammet Sjunde himlen

Gunnar Björnstrand
major Ernst C:son Kruuse, Lovisas fästman

Stig Järrel
Sture Turesson, radioproducent

Sigge Fürst
radioförfattare

Inga Gill
fröken Jonasson, medlem i sångtrion Varhulta Sisters

Visa fler

Om filmen

Kvick och romantisk road movie på färd ner genom 1950-talets Europa med Hasse Ekman och den omåttligt populära Sickan Carlsson i huvudrollerna. Willy Lorens (Hasse...

Visa hela texten

Handling

Willy Lorens gör succé som programledare för radioserien "Sjunde himlen" som riktar sig särskilt till kvinnliga lyssnare. Beundrarpost kommer i säckar. Willy blir känd som Etershejken....

Visa hela handlingen

Press

De flesta recensenter ansåg Sjunde himlen vara glad förströelse i all enkelhet, drivet framförd av Sickan Carlsson, Gunnar Björnstrand och Hasse Ekman. Mauritz Edström i Arbetaren var...

Visa all press

Kvick och romantisk road movie på färd ner genom 1950-talets Europa med Hasse Ekman och den omåttligt populära Sickan Carlsson i huvudrollerna.

Willy Lorens (Hasse Ekman) är programledare för det smäktande radioprogrammet ”Sjunde himlen”, som särskilt riktar sig till landets kvinnor. Han får artistnamnet Etershejken och överöses med säckar med beundrarpost. Den stora uppmärksamheten och chefer som jagar på honom tär på krafterna och radiostjärnan hamnar på sjukhus. Där finns doktor Lovisa Sundelius (Sickan Carlsson). Hon är en självständig, praktiskt lagd, yrkesarbetande kvinna som inte är det minsta mottaglig för romantik eller smicker, och hon tycker att ”Sjunde himlen” är rent trams. Fortsättningen är inte svår att lista ut. Konflikt uppstår naturligtvis mellan radioprataren och läkaren, men även varma känslor.
 
Efter en period av ambitiösa och mer allvarliga projekt, med Flicka och Hyacinter från 1950 som främsta exempel, övergick Hasse Ekman under 1950-talet till att göra komedier. I huvudrollerna syntes den slagfärdiga Sickan Carlsson. Hon hade innan gjort många huvudroller för regissören Schamyl Bauman men när han slutade göra film inledde hon samarbetet med Ekman. De hade båda en lätthet i agerandet och en bitsk kvickhet som gjorde att de matchade varandra fint. Hon var vid den tiden en av Sveriges mest kända och folkkära skådepelare och det var mycket hennes förtjänst att filmerna blev publiksuccéer. I kombination med Gunnar Björnstrands komiskt stela major är det Ekmans och Carlssons charm som i huvudsak bär Sjunde himlen. 

Sjunde himlen är också något så ovanligt som en svensk road movie från 50-talet. Filmen var en av Ekmans mest påkostade och spelades in i Sverige, Tyskland och Italien. Efter Etershejkens sjukhusvistelse hamnar han och läkaren (inte av en slump) på samma bussresa till Rom, med stopp på vägen i Hamburg, Heidelberg, Innsbruck och Venedig. Sponsrade gjorde Linjebuss. 

Den underhållande och romantiska road movien älskades av publiken. Kritikerna var något mer reserverade. Recensenten i Aftonbladet sammanfattade: ”Tycker man om Hasse Ekman (och det gör de flesta), beundrar man Sickan Carlsson (och det gör vi alla) och älskar man Rivieran (och det gör jag så in i Södern!) så faller man bara i farstun för Åke Dahlqvists färgfoto fast man vet att det hade kunnat vara ännu bättre än det är. Svaret blir alltså till sist: Jo vars!”

Idag är det intressant att notera att filmen gjordes precis före televisionens genombrott. Om filmen hade kommit bara några år senare hade nog radions enorma genomslag inte känts trovärdigt. 1959 gjorde Ekman en uppföljare till Sjunde Himlen: Himmel och pannkaka. Hasse Ekman, Sickan Carlsson, Gunnar Björnstrand, Stig Järrel och Bellan Roos spelar samma karaktärer, men vid det laget har Willy Lorens övergivit radion och blivit tv-stjärna!

Lova Hagerfors (2015)

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Willy Lorens gör succé som programledare för radioserien "Sjunde himlen" som riktar sig särskilt till kvinnliga lyssnare. Beundrarpost kommer i säckar. Willy blir känd som Etershejken. Men uppmärksamheten blir till sist för mycket för Willy. Etershejken kollapsar, berättar löpsedlar. Han tas in på sjukhus.

Doktor Lovisa Sundelius, som själv tycker att "Sjunde himlen" är jolmig, finner sin hushållerska Inez gråtande över den sorgliga nyheten.

Willy har tagits in på S:t Örjans sjukhus där Lovisa arbetar som underläkare. Där får han sin första direkta kontakt med henne. Hon ger honom en vitaminspruta.

Willy får sända sin sista "Himmel" från sjukhuset. En flicka från Kujala ska medverka. Men sändningen går, och ingen flicka kommer. När Lovisa tittar in i rummet, får han henne att spela flickrollen. Han ger henne manuskriptet. Men hon improviserar i stället fritt och uppseendeväckande. Snart bryts sändningen.

Nästa dag är löpsedlarna talande: "Willy Lorens vägrar förklara fadäs."

Efter detta söker en friskskriven Willy upp Lovisa. De är inte alls på samma våglängd. Han tror inte på äktenskapet, men det gör hon. Den dag jag luras till äktenskap, ska jag äta upp hatten, lovar Willy.

Willy har sett en bussbiljett hos Lovisa. Nu går han och köper själv en biljett till samma resa. Han ska ge henne en läxa, säger han.

Bussen avgår från Helsingborg för resa söderut. Ombord på bussen försöker Willy byta till sig platsen bredvid Lovisa. Men det går inte. På den sitter major Ernst C:son Kruuse, Lovisas fästman. De ska gifta sig i Rom.

I Hamburg tar sig Willy och reskamraten Torsten Tidström, urmakare till yrket, en helafton på Reeperbahn. De vaknar nästa morgon på en nattklubb långt efter bussens avgångstid -- utan plånböcker. De är också iklädda underliga mössor vilket blir deras räddning. De hamnar på en buss där alla bär likadana mössor. Det är gamla Heidelbergstudenter på väg till staden för att fira någon festlighet.

Och i Heidelberg kan Willy och Torsten sammanstråla med sina reskamrater på glad lokal. Också Lovisa tar tillfället i akt att leva ut inför en förvånad och ogillande Ernst Kruuse.

Via Innsbruck går bussresan till Venedig. Här lyckas Willy komma på tumanhand med Lovisa. Hon passar inte ihop med sin fästman, säger han. Hon gör sitt livs misstag, om hon gifter sig med honom.

Bussen kommer till Assisi där det finns en svensk katolsk präst, fader Bernhard. Willy känner honom sedan gammalt och går till kyrkan för att träffa honom. Då kommer också Lovisa till kyrkan. Willy gömmer sig i en biktstol -- varpå Lovisa börjar bikta sig. Hon ska gifta sig men älskar inte sin fästman, berättar hon. Lyssna till kärlekens röst, råder den gömde Willy.

Genom ett möte med fader Bernhard en stund senare får Lovisa klart för sig vem som tagit emot hennes bikt. Hon blir rasande och kallar Willy en lus.

Det är klart för bröllop på svenska ambassaden i Rom. Willy har lovat hjälpa Ernst att skaffa en brudbukett. Buketten levereras på ambassaden tillsammans med Willys hatt. Strax därpå, under pågående vigselceremoni, tackar Lovisa nej till giftermålet med Ernst.

Lovisa kommer till Willys hotellrum. De förklarar varandra sin kärlek. Hon visar att hon har hatten med sig. Jag undrar om den inte blir bäst med tomatsås, säger Willy.

Pressreaktion Svensk filmografi

De flesta recensenter ansåg Sjunde himlen vara glad förströelse i all enkelhet, drivet framförd av Sickan Carlsson, Gunnar Björnstrand och Hasse Ekman. Mauritz Edström i Arbetaren var mest svårflirtad och beskrev filmen som ett förstrött vänsterhandsjobb.

DN (C B-n): "Hasse har kryat på sig och piggnat till sedan sist.

I sin förra film om den egna ingången koketterade Hasse Ekman med ett dysterkvisteri som var honom hur främmande som helst, han låtsades vara en djuping -- och misslyckades. Men nu är han glad igen, snäll och på gott humör och roar utan pretentioner. I Sjunde himlen är han både som regissör och skådespelare sig själv, precis sådan han går och står: en ovanligt charmfull gosse, behaglig, vänlig, på ett älsk!värt sätt förälskad i sin egen artistvärld, i framträdandets konst, alldeles oavsett om det är som scencharmör eller som radiocharmör han väljer att träda fram. Filmen ger också många belägg för hans hygglighet och naivitet -- hans litet sötaktiga naivitet i största allmänhet -- hans glada förälskelse i de flesta muntrationer här i världen, inte minst i sina egna påhitt.

En mycket trivsam kolorerad bagatell utan några större artistiska ambitioner. Hasse må bli hur förbannand som helst för jämförelsen, men Ingmar skulle ha förlagt samma situationer på ett helt annat artistiskt plan -- då och då under filmens gång känns detta konstaterande som en saknad."

AB (Filmson): "Tycker man om Hasse Ekman (och det gör de flesta), beundrar man Sickan Carlsson (och det gör vi alla) och älskar man Rivieran (och det gör jag så in i Södern!) så faller man bara i farstun för Åke Dahlqvists färgfoto fast man vet att det hade kunnat vara ännu bättre än det är. Svaret blir alltså till sist: Jo vars!

Det är klart att ingen kan ta Sickan på allvar som läkare, alldeles oavsett de berömda smilgroparna; men flickan har sin charm. Hasse drar lite hårda växlar på sin mera ansträngda charm, men hans lätt antydda Hyland-parodi har sina poänger. Gunnar Björnstrands bröllopsresande major återsåg man med ett sommarnattens leende när han slant i fontänen. Sigge Fürst gör också en verkligt kul karikatyr på en av radions mest festliga krumelurer. Torsten Winge, Inga Gill och sist men inte sämst Gunnar Sjöberg som en vänlig franciskanerpater gör sitt till för att värma upp detta glada och trivsamma resekåseri från mildare breddgrader."

Arbetaren (Mauritz Edström): "Tidigare har Hasse Ekman skrivit en och annan bok mellan filmerna, nu syns han i färd med att göra en och annan film mellan böckerna. Och Sjunde himlen är bestämt gjord med den mest förströdda vänsterhand man kan uppdriva. Upphovsmannen gör sig nog också bättre som författare till 'Den fula ankungen' än som den parodiske radioidolen, etershejken m. m. Willy Lorens i denna resebyråfilm tillkommen med benägen medverkan av AB Linjebuss.

En svensk film som startar med parodi på sirapssöta radiocharmörer av 'god natt, suss gott' -typ och slutar i en Sickan Carlssonromans kan väl inte bli annat än snömos. Men det kunde väl åtminstone vara mindre konventionellt gjort och ha litet humör."

Kommentar Svensk filmografi

Inspelningen av Sjunde himlen skedde i två omgångar. Perioden 17.9.1955-6.10.1955 inspelades scener från bussresan. Perioden 12.10.1955-2.12.1955 var inspelningen förlagd till Stockholm.

Rollfigurerna Lovisa Sundelius (spelad av Sickan Carlsson), Willy Lorens (Hasse Ekman), Ernst Kruuse (Gunnar Björnstrand), Inez (Bellan Roos), radioproducenten Sture Turesson (Stig Järrel) och radioförfattaren (Sigge Fürst) återkommer i Hasse Ekmans (manus och regi) film Himmel och pannkaka (1959). I denna film har Willy Lorens blivit tv-stjärna och radioproducenten Turesson tv-producent liksom även radioförfattaren, här dessutom namngiven som Björkeby.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se