Krut och kärlek (1956)

Media (1 st)

Originaltitel	Krut och kärlek
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Bengt Blomgren
Producent	Eje Högestätt
Manus	Eje Högestätt
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Lundafilm
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1956-11-03

Medverkande

Gunnel Lindblom
Inga

Bengt Blomgren
Åke

Segol Mann
Ivar, Ingas kusin

Carl-Axel Elfving
Olof

Ellika Mann
Britta

Tor Bergner
Peder Skjold

Visa fler

Handling

Karl XI hade segrat i slaget vid Lund 1676, men ännu 1677 härjar snapphanar i skogarna kring gränsen mellan Småland och Skåne, och i spetsen för dem står en dansk. Denne har de två...

Visa hela handlingen

Press

Pelle Ahrnstedt i Expr menade att de lundensiska upphovsmännen aldrig borde ha visat Krut och kärlek utanför den allra trängsta vänkretsen. Den enda kritikern med helt annan uppfattning...

Visa all press

Karl XI hade segrat i slaget vid Lund 1676, men ännu 1677 härjar snapphanar i skogarna kring gränsen mellan Småland och Skåne, och i spetsen för dem står en dansk. Denne har de två småländska ryttarna Åke och Ivar fått i uppdrag att infånga, berättar en speaker.

På väg till Ivars farbror, Tord på Birkö, kommer de av en händelse på den unge dansken Nils Skjold mitt i en hårdhänt uppvaktning av Tords dotter Inga. De jagar i väg honom.

Framme hos Tord på Birkö föreslår denne att Åke och Ivar ska vända sig till smeden Peder Skjold, Nils' far, för att få tips för sin snapphanejakt.

Åke tar ett ömt farväl av Inga. De träffades för ett par år sedan och gjorde ett starkt, bestående intryck på varandra.

Peder Skjold har inga upplysningar att ge Åke och Ivar. De får rådet att fråga Hård-Elsa, spåkärringen. Åke och Ivar kommer till en öde stuga, där de överfalls av beridna män -- varav en är Nils Skjold -- och de börjar ana vad för slags spel Skjolds bedriver.

Åke och Ivar klarar sig undan överfallet och sätter sig i säkerhet hos Tord på Birkö. Men Inga, som ensam gått ut i skogen för att plocka bär, är försvunnen. Hon har tagits till fånga av Skjolds.

På natten går snapphanar till anfall mot Birkö. Anfallet kan slås tillbaka, men Tord blir allvarligt sårad. Ta hand om Inga, säger han till Åke, innan han dör.

Åke och Ivar kommer fram till att Skjolds har gett sig av med Inga för att ta sig till kusten och över vattnet till Danmark, och de tar upp förföljandet tillsammans med en man, Olof, och en ung pojke, Knut.

I en grotta hittar de spår av de flyende och deras fånge. "Inga" står det skrivet på väggen.

Skjolds tvingar sig till nattlogi hos en gammal man i en stuga. På natten berättar Peder för Inga om tvedräkten mellan svenskar och danskar och om de oförrätter och det våld han utsatts för av svenskar -- och om sitt löfte till sig själv att hämnas. Men nu säger han sig vara trött på krig och vill återvända hem.

Förföljarna kommer till stugan nästa dag. De får veta att de flyende har ett par timmars försprång.

Skjolds och Inga har kommit till kusten. En båt väntar ute i vattnet. Nils binder Inga, och Peder signalerar till båten.

Nu kommer förföljarna. Skjolds och Inga har redan hunnit ut i vattnet. Knut blir sårad av ett skott från Peder -- som sedan lyckas ta sig upp i den undsättande båten. Samtidigt blir det en fäktningsuppgörelse mellan Åke och Nils, och Åke får snart in en avgörande stöt.

I båten stirrar Peder mot stranden, där Nils ligger död och där de övriga förenas i glädje. Knut har överlevt sin skottskada.

Åke och Inga står på Birkös brygga. De kysser varandra.

Pressreaktion Svensk filmografi

Pelle Ahrnstedt i Expr menade att de lundensiska upphovsmännen aldrig borde ha visat Krut och kärlek utanför den allra trängsta vänkretsen. Den enda kritikern med helt annan uppfattning var B H-m i SvD.

SvD (B H-m): "Ett lundensiskt filmkonsortium har med hjälp av stockholmskt filmfolk spelat in en i all sin anspråkslöshet ganska trevlig äventyrsfilm med motiv från snapphanefejderna på 1670-talet. Det är något av Vilda Västern över den enkla historien, där det rids åtskilligt till Alvar Krafts effektfullt smattrande och tidstypiska musik och det då och då blir en och annan blodig skärmytsling. Underbara skånska scenerier bildar en tjusande bakgrund till historien som nästan helt består av utomhusscener. Bengt Blomgren, som gör en käck och trevlig hjälte, har regisserat och håller för det mesta ett snabbt tempo. Lika vacker som personligt uttrycksfull i sin flickroll gör Gunnel Lindblom en förträfflig insats och som komiskt bortkommen norrlänning i den krigiska skånska omgivningen (där dock ingen talar skånska!) är Carl-Axel Elfving för det mesta mycket rolig."

Expr (Pelle Ahrnstedt): "Ett gäng lundensiska te!ateramatörer fick den goda idén att göra en film. Men det resultat som framsprang av dessa stolta planer borde dock aldrig visats utanför den allra trängsta vänkretsen.

Det är Guds fred i stugan, nordiska klädkammaren och lösskägg för att få fram snapphanemiljön. Och mitt i hela soppan springer dessutom Karl-Axel Elfving omkring som en 1600-talets 91:an Karlsson. Hemskt, över måttan hemskt."

Arbetaren (Bertil R Widerberg): "Blixt och dunder! Detta är en film om krut och kärlek från 1677 -- ett sagolikt bottenrekord ifråga om filmisk valhänthet. Hästkrakar skumpar fram och tillbaka, fram och tillbaka, musköter knallar och fasa speglas i 'skådespelarnas' anletsdrag. Filmens 'roligaste' inslag utgöres av beklämmande lågkomik.

Enligt meddelande, som tillställts recensenten, är filmen ett lekmannaarbete. Det må vara hänt, men i så fall har den inte på en kommersiell biograf att göra. Till råga på allt hotar man att spela den för ungdom. Varför skulle en undermålig film anses passa särskilt bra för ungdom?"

Kommentar Svensk filmografi

Trots att Krut och kärlek finns registrerad med produktionsnummer hos Sandrew-Ateljéerna i Stockholm, är filmen i sin helhet inspelad i Skåne och södra Småland. Urpremiären för Krut och kärlek var planerad att äga rum i både Malmö och Hässleholm 3.11.1956 (allhelgonadagen). I Malmö skedde så också, men i Hässleholm hade biografen, Grand, helgstängt. Hässleholms-premiär blev det därför först på söndagen 4.11.1956.

Eje Högestätt, manusförfattare och drivande kraft bakom produktionen av Krut och kärlek, hade tidigare i flera år varit ordförande i Lunds Studenters Filmstudio och verkade senare som intendent vid konsthallarna i Lund, Södertälje respektive Malmö.

I ett inspelningsreportage av signaturen Wbg i Sydsvenska Dagbladet (7.8.1955) berättar Högestätt att han fått idén till filmen från sin far August, lärare och kantor i Hallaryd: "För många herrans år sen skrev han ihop en pojkbok, eller ska vi säga en större novell, för pojkarna i skolan. Han byggde på sägner från snapphanetiden, just från den här trakten. Den blev ju aldrig utgiven, den boken; men han läste den gärna. Häromåret tittade jag på den och märkte att där var kapitel som var riktigt hyggliga; och dem stuvade jag om till ett filmmanus. Det är inget märkvärdigt manus på något sätt, det är en ren äventyrshistoria jag vill berätta."

Inför filmens premiär skildras i en osignerad artikel i Norra Skåne (31.10.1956) viktiga steg i produk!tionens gång: "Upphovet till filmningen kom då Eje Högestätt och en tekniskt välbevandrad Lundabo, Gustaf Mandal, stötte ihop. De beslöt att ge sig kortfilmen i våld. När det mesta av apparaturen var klar, kom de underfund med att kortfilm icke var ekonomiskt genomförbart för en privatperson. Långfilm kanske kunde gå, och snart var Eje Högestätt på väg till Stockholm och Anders Sandrew. Manuskriptet godkändes, inspelningsresurser ställdes till förfogande, och på så sätt var halva kapitalet fixat. Eje Högestätt gick så till privatpersoner och fick krediter. Ett gäng skådespelare kom från Stockholm, Malmö och Göteborg. Men det var ett stort men. Filmen måste klaras i tidsskarvar. Skådespelarna var kontraktsbundna vid andra företag, laboratorier fanns tillgängliga endast då filmbolagens egna filmer inte var i arbete osv. Gick, gjorde det, även om det tog rundlig tid. Inspelningen påbörjades i juli 1955 och först i mars (1956) fanns filmen färdig i arbetskopia.

Men jag har haft härliga kamrater, säger Högestätt. Ingen av aktörerna har tagit ut gager. Går filmen som vi hoppas, blir det utdelning. Det är säkert den enda svenska spelfilm i modern tid som tillkommit under dessa förutsättningar."

Högestätts förhoppning för skådespelarnas del om publikframgång för filmen infriades inte. Vid denna tid var det heller inte så vanligt att de medverkande i en film, både de framför och bakom kameran, satte in sina arvoden som insatser i filmens produktionskostnader, även om det hade förekommit. Senare, under 1960- och 1970-talen, förekom det däremot relativt ofta.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se