Noc poślubna (1959)

Det är år 1803, napoleonkrigens tid. Österrikiska trupper har anfallit Polen, och polackerna har slagit till reträtt.

Höbärgning pågår i en liten polsk by. På en äng befinner sig mjölnardottern Hanka och hennes fästman Janek, när polska spanare rider fram till dem. Byn är omgiven av kärr, och spanarna frågar efter en genväg genom dem.

Janek visar vägen, en svårfunnen stig.

Janek är orolig för framtiden och påskyndar sitt och Hankas bröllop.

Mitt under bröllopsfirandet dyker en grupp soldater upp borta vid ett skogsbryn. Byborna flyr i tron att soldaterna är österrikare, men de visar sig vara polacker på reträtt.

Österrikarna är dock inte långt efter.

Polackerna förskansar sig under uppehållande strid vid kvarnen, där nu de nygifta och Hankas far befinner sig. Polackerna väntar på hjälptrupper som ska anlända på kvällen, men österrikarnas övermakt är för stor.

Polackerna flyr men svär att komma tillbaka senare tillsammans med hjälptrupperna. Hanka, hennes far och Janek lämnas kvar.

Österrikarna kommer till kvarnen. En löjtnant kräver att Janek ska visa vägen över kärren. Janek nekar. Löjtnanten ger honom då tidsfrist över natten. Om Janek inte visar sig samarbetsvillig på morgonen, kommer han att skjutas. Fram till dess får han vara österrikarnas fånge.

På natten klättrar Hanka in i rummet, där Janek hålls fången. Hon hjälper honom att fly. På flodstranden dödar han en vakt. Sedan ger han sig i väg nedför floden i en eka.

Den österrikiske löjtnanten tränger sig in hos Hanka. Han våldtar henne.

På morgonen upptäcker österrikarna att Janek flytt och dödat en vakt. Löjtnanten blir rasande och hotar nu att skjuta Hankas far, om denne inte visar vägen genom kärren.

Hanka kastar sig framför sin far. Hon erkänner att hon hjälpt Janek att fly. Löjtnanten kräver att hon hämtar tillbaka Janek. En timme får hon på sig. Är hon inte tillbaka då, blir hennes far skjuten.

Hanka hittar Janek som hållit sig gömd i kärrmarkerna. Men hon kan inte förmå sig att berätta om det hot hon och hennes far nu är utsatta för. Hon återvänder till kvarnen utan sin man.

Det är klart för arkebusering av Hankas far, när plötsligt Janek visar sig i ett skogsbryn nära kvarnen. Han har anat oråd och följt efter Hanka tillbaka.

Löjtnanten befaller än en gång Janek att visa vägen genom kärren, men Janek fortsätter att vägra. Löjtnanten ger order om arkebusering.

En grupp soldater lägger an gevären och siktar mot Janek. I samma ögonblick återvänder polackerna med förstärkningen. Kaos utbryter bland österrikarna -- men de hinner skjuta Janek, innan de anträder reträtten. Och under den korta striden dödas även Hankas far och löjtnanten.

Polackerna jublar över framgången. Polen segrar! ropar de.

Hanka sitter vid liken av sin man och sin far. (Bearbetning av program och recensioner.)

Pressreaktion Svensk filmografi

Bröllopsnatten, som inte haft svensk premiär, är ett misslyckande, detta att döma av vad en polsk och några finska kritiker skrivit om filmen. Här speglas det finska mottagandet genom sammandrag av tre recensioner.

Kansan Uutiset (Martti Savo): "Filmen är ännu ett bevis på att internationellt samarbete inte ger goda resultat, om inte filmens tema uttryckligen kräver samarbete. Redan idén att en finsk regissör tillsammans med svenska och polska skådespelare gör film efter en fransk författares idé är milt sagt befängd. Utifrån denna otacksamma utgångspunkt bör man erkänna att regissören har lyckats misslyckas på ett värdigt sätt.

Några av scenerna i filmen känns rent regimässigt förvånande orealistiska, fast å andra sidan kräver filmens romantiska nivå ingen absolut realism. Några känslomässiga scener är rent av lyckade.

I sin helhet skulle Bröllopsnatten enbart förbli en bra regissörs tillfälliga misslyckande om man inte hade förstört filmen definitivt genom att dubba med finska röster. Bara Leif Wagers röst passar in i bilden. Det beror på att han talar i Folke Sundquists ställe, som i stället för att spela gör hemska grimaser (precis som Leif Wager själv gör i våra inhemska filmer).

De andra skådespelarna (ej rösterna!) känns helt rimliga, och bröllopsparet -- Harriet Andersson och Ignacy Gogolewski -- är behagfullt romantiskt."

Suomen Sosiaalidemokraatti (I L-s): "Filmen försöker inte återspegla historia, utan troligen vill man i filmen ställa människors lugna vardag i motsats till plötsligt uppflammande krig. På grund av filmens grova enkelhet når man aldrig dess syfte. Det hade också varit bättre att få uppleva filmen med textad översättning; de dubbade rösterna ger ett naivt intryck.

Det bästa i filmen är färgerna. Mirjami Kuosmanen älskar starka, vågade färger, och låter detta komma på ett lyckat sätt till uttryck i filmen.

Erik Blomberg är känd för sina stämningsfulla scener och det får man smakprover av även i Bröllopsnatten. Tyvärr har filmen som helhet ingen kraft att övertyga om någon livsåskådning."

Maakansa (Jaakko Tervasmäki): "Filmen som nu går på biograferna är färgtekniskt bra men kameratekniskt alldeles för korrekt och försiktig. Den har ingen kraft! De fartfyllda danserna, striderna och människorna känns avlägsna och främmande.

Man bör inte ha förutbestämda regler för hur film ska göras. Resultatet blir lätt stelt och livlöst. (Hur levande blev inte Aleksander Fords Korsriddarna!)

Färgavsnitten växlar effektfullt i nattliga scener -- från eldröda måltider vid lägereldar till svalare scener.

Harriet Andersson och Folke Sundquist är bara bleka avbilder av vad de varit i svenska filmer. De i efterhand inspelade finska rösterna svävar vilsna i biosalongen, de verkar inte ha något samband med filmen.

Blomberg och Kuosmanen har haft till sitt förfogande en mångsidig teknisk utrustning, samt fått både hjälp och intresse av sina polska arbetskamrater. Ändå är det regin som fäller helheten och man kan glädja sig åt endast några få stämningsfulla scener."

Kommentar Svensk filmografi

Emile Zolas (1840-1902) novell "L'attaque du moulin" (Anfallet mot kvarnen) ingår i novellsamlingen "Les Soirées de Médan", som utkom i original 1880. I novellen utspelas handlingen i en by i Lorraine under fransk-tyska kriget 1870-71.

Enligt filmens regissör Erik Blomberg (1913-1996), make till manusförfattaren Mirjami Kuosmanen (1915-1963), omarbetades manuskriptet av polska skribenter under inspelningens gång, varför den färdiga filmen ligger långt ifrån såväl Zolas novell som Kuosmanens manuskript.

Mirjami Kuosmanen var framför allt skådespelerska. Hon filmdebuterade 1938 i Sången om den eldröda blomman (Laulu tulipunaisesta kukasta). 1947 hade hon även en roll i en svensk film, Livet i Finnskogarna (1947). Som manusförfattare är hon mest känd för Den vita renen (Valkoinen peura, 1952). Bröllopsnatten blev den sista film hon skrev manus till.

Den svenska produktionsandelen i Bröllopsnatten bestod i att Nordisk Tonefilm betalade Harriet Anderssons och Folke Sundquists gager. Resultatet av det internationella samarbetet bedömdes uppenbarligen inte som gångbart på den svenska marknaden; filmen har ännu inte (1983) haft svensk premiär.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se