För att inte tala om alla dessa kvinnor (1964)

Media (3 st)

Ingmar Bergmans första färgfilm, som han skrev tillsammans med Erland Josephson, var en stjärnspäckad komedi som Bergman själv sade var ”ett utbrott av verkligt dåligt humör”.

Den berömde cellisten Felix har avlidit. Kvinnorna i hans liv sörjer vid hans begravning. Där är också kritikern Cornelius, spelad av Jarl Kulle, som skulle skriva en biografi om virtuosen. I återblickar visas hur han sökt Felix i hans hem men istället mött hans kvinnor, en efter en: Bibi Andersson, Harriet Andersson, Eva Dahlbeck, Karin Kavli, Gertrud Fridh, Mona Malm och Barbro Hiort af Ornäs. De representerar alla olika typer av kvinnor som finns i den bergmanska världen och de spelar upp en kavalkad av munterheter och syrligheter.

Publiken svek För att inte tala om alla dessa kvinnor och många av kritikerna var inte nådiga.

Gunnar Unger skrev i Svenska Dagbladet: "Slutintrycket blir att den nya Bergmanfilmen trots många utomordentliga enskildheter, trots Kulles briljanta enmansteater – de övriga får mest statera, men vilka statister! – är krystad och pretentiös. Det vore löjligt att säga att den är Bergmans sämsta film, han och hans märkliga team av artister och tekniker är ju oförmögna att göra en dålig film. Inte heller kan man säga att det är hans minst intressanta; det har ju sitt intresse när en genial regissör övergår från konst till konster, från det konstnärliga till det konstiga. Men nog kan man ha rätt att säga att det är den likgiltigaste, i meningen minst engagerande, film han skapat."

Och ännu hårdare var Mauritz Edström i Dagens Nyheter: "Det fatala är nämligen att filmen rätt sällan är rolig. Den har några kvicka repliker, där Bergmans ironi tar poäng. Men den är totalt humorlös. Den är överdekorativ med sin spetsfundiga dekor av gallerverk och moriska bågar, kylig i färgerna och kall över huvud taget."

Men i BLM, som lät tre personer recensera filmen, bland andra Leif Krantz: "För att inte tala om alla dessa kvinnor är en tårta på födelsedagen, ett smycke i den elegantaste kartong med ett dussin rosetter. Att det inte alltid doftar parfym när man öppnar den, är visserligen obehagligt; men att påstå att allt som luktar skit är skit tyder på en felkoppling på vägen mellan känsla och förnuft." Och senare togs filmen emot väl i både Frankrike och Storbritannien.

Ingmar Bergman, som skrev manuset tillsammans med Erland Josephson, var själv inte nöjd. I intervjuboken Bergman om Bergman från 1970 berättar han: "Den filmen är ett utbrott av verkligt dåligt humör. Jag såg om den nu – jag har inte sett den sen fiaskot och jag roade mig med att se om den nu för några veckor sen och jag tänkte – det var en jävla ogemytlig film och samtidigt kom jag på hur jag skulle ha gjort den." Men han tyckte också att den var både missuppfattat och underskattad. I boken Bilder skrev han senare att han gjorde filmen för att Svensk Filmindustri skulle tjäna pengar.

Och det är en fröjd att se många av Bergmans främsta skådespelare fyra av skarpa repliker till varandra. Förutom ovan nämnda aktörer medverkade även Gunnar Björnstrand och Allan Edwall.

Lova Hagerfors (2016)

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Läs mer om denna film i vår artikel "Yrke: musiker"

Se denna film i Minibion inne i vårt bibliotek i Filmhuset

Originaltitel	För att inte tala om alla dessa kvinnor
Svensk premiärtitel	För att inte tala om alla dessa kvinnor
Internationell titel	All These Women
Distributionstitel	¡ Esas mujeres! (Spanien) Ach, diese Frauen (Västtyskland) Toutes ses femmes (Frankrike) À propos de toutes ses femmes (Frankrike) O tych paniach (Polen) A co všechny ty ženy (Tjeckoslovakien) Om nie van al hierdie vrouens te praat nie (Sydafrika) Нічога не кажучы пра жанчын (Vitryssland) Ničoga ne kažučy pra žančyn (Vitryssland) 7 glade enker (Danmark) Rääkimata kõigist neist naistest (Estland) A proposito di tutte queste ... signore (Italien) Tos visos moterys (Litauen) Valamennyi asszony (Ungern) Beszéljünk most ezekről a nőkről (Ungern) För att inte tala om alla dessa kvinnor (Norge) Wat betreft de vrouwen (Nederländerna) Обо всех этих женщинах (Ryssland) Obo vsech ètich ženščinach (Ryssland) Bütün o kadınlar (Turkiet) Bütün o kadınlardan söz etmeden (Turkiet) Не лише про жінок (Ukraina) Ne liše pro žinok (Ukraina) ¡ Ni hablar de esas mujeres! (Argentina) A força do sexo fraco (Portugal) Para não falar de todas essas mulheres (Brasilien) Oles aftes oi gynaikes (Grekland) All These Women (Storbritannien/USA) Syv glade enker (Danmark)
Alternativtitel	Now About These Women
Dvd-titel i Sverige	För att inte tala om alla dessa kvinnor

Regi	Ingmar Bergman
Manus	Erland Josephson Ingmar Bergman
Produktionsledare	Allan Ekelund
Foto	Sven Nykvist
Musik	Erik Nordgren (originalmusik) Charles Redland (originalmusik)
Arkitekt	P.A. Lundgren
Klippning	Ulla Ryghe
Ljudtekniker	Per-Olof Pettersson (som P.O. Pettersson)
Regiassistent	Lenn Hjortzberg Lars-Erik Liedholm
Scripta	Katinka Faragó (som Katherina Faragó)
Inspelningsledare	Lars-Owe Carlberg
B-foto	Peter Wester Lars Johnsson
Stillbildsfoto	Harry Kampf
Elektriker	Svante Björklund Gerhard Carlsson Ivar Almér Wilhelm Almqvist Nils Nordling
Passare	Rune Håkansson Yngve Söderlund Gustav Wiklund
Musikarrangör	Charles Redland
Rekvisita	Karl-Arne Bergman
Kläder	Max Goldstein (som Mago)
Smink	Britt Falkemo (assistent) Cecilia Drott (assistent)
Perukmakare	Börje Lundh
Klädassistent	Bertha Sånnell
B-ljud	Tage Sjöborg
Specialeffekter, ljud	Evald Andersson
Mixning	Olle Jakobsson

Jarl Kulle	Cornelius, musikkritiker, cellisten Felix biograf
Bibi Andersson	Ingrid, kallad Humlan, Felix älskarinna
Harriet Andersson	Lisa, kallad Isolde, Felix kammarjungfru
Eva Dahlbeck	Adelaide, Felix hustru
Karin Kavli	Jeannette Bring, kallad Madame Tussaud, Felix beskyddarinna
Gertrud Fridh	Hedda, kallad Traviata, Felix lärjunge på cello
Mona Malm	Cecilia, Felix unga släkting
Barbro Hiort af Ornäs	Beatrice, Felix ackompanjatris
Allan Edwall	Jillker, Felix impressario
Georg Funkquist	Tristan, f.d. cellist, Felix chaufför och betjänt
Carl Billquist	den unge cellisten
Jan Blomberg	den engelske radioreportern
Göran Graffman	den franske radioreportern
Jan-Olof Strandberg	den tyske radioreportern
Gösta Prüzelius	den svenske radioreportern
Ulf Johanson	svartklädd man
Axel Düberg	svartklädd man
Lars-Erik Liedholm	svartklädd man
Lars-Owe Carlberg	chauffören
Doris Funcke	första servitrisen
Yvonne Igell	andra servitrisen

Produktionsbolag	AB Svensk Filmindustri
Distributör i Sverige (35 mm)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1994
	AB Svensk Filmindustri	1964
Distributör i Sverige (DCP)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	2017
Distributör i Sverige (DVD)	SF Home Entertainment	2005
Laboratorium	FilmTeknik AB

Cellokonstnären Felix har avlidit. Förbi hans bår passerar hans änkor, kvinnorna i hans liv. Där är också impressarion Jillker.

Kritikern Cornelius lägger ner manuskriptet till sin biografi över Felix vid mästarens bår.

Återblick.

Cornelius anländer till Felix hus för att avsluta biografin. Han upptäcker att det finns mycket att skriva om.

Han träffar Felix unga kusin Cecilia, men innan han hinner stifta närmare bekantskap med henne skall Felix själv ha en "privatlektion" med henne.

Nästa skönhet är Adelaide, som är Felix verkliga hustru. Cornelius bekänner för henne att han dedicerat en komposition till Felix. Det heter "Fiskens sång" eller "Abstraktion nr 14". Cornelius hoppas att Felix skall spela den.

Så möter Cornelius Humlan, som förevisar mästarens sovrum. Detta leder till ett kärleksmöte, som emellertid av hänsyn till censuren skildras i formen av en tango.

Följande morgon vaknar Cornelius i Humlans bädd, men upptäcker att en kvinna i svart försöker mörda honom, i tron att han är Felix.

Cornelius springer ner till Jillker, som har andra problem. Cornelius söker efter Felix, finner i stället Isolde, kammarjungfrun, som vägrar göra något åt saken medan Mästaren spelar.

Cornelius blir tvungen att hoppa ut genom fönstret, i parken möter han Adelaide som tränar pistolskytte på gipsbyster föreställande Felix. Cornelius beslutar sig för att ta ett bad.

På kvällen söker han upp Humlan men tappar bort sig och kysser i stället Felix ackompanjatris Beatrice, en scen som förevigas av Jillker. Cornelius blir uppskrämd och springer sin väg, tappar cigarren och ställer till med ett fyrverkeri.

Följande dag blir Cornelius intalad av Jillker att klä sig i kvinnokläder för att få träffa Felix.

Cornelius lyckas slutligen få fatt på Felix, som åskådaren aldrig ser. Cornelius erfar att Felix ämnar framföra hans komposition, vilket gör att Jillker hotar avgå. Men under den konsert där Felix skall framföra kompositionen avlider han.

Efteråt försöker Cornelius läsa sitt manuskript, men hinner aldrig fram till det innersta i mästarens väsen. Han blir avbruten av änkorna. En del av hans manus försvinner. Och en ung man inträder i handlingen, en begåvad yngling som damerna bara är alltför villiga att älska och subventionera. Felix är bortglömd, och med honom kanske hans biograf.

Censurnummer	102029
Datum	1964-05-28
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2195 meter
Kommentar	Speltid: 80 minuter. Aktlängder: 0, 0, 0, 0, 0.

Bildformat	1.37:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Färg
Färgsystem	Eastman Color
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2195 meter
Längd i minuter	80 min
Akter	5 rullar
Dialogspråk	Svenska

Pressreaktion Svensk filmografi

Dagspressen gav filmen ett övervägande svalt och negativt mottagande. På samma sätt reagerade kritiken negativt när filmen visades på Venedigfestivalen. Det var först vid en senare tidpunkt, framför allt i Frankrike, som filmen mötte positiva reaktioner.

Gunnar Unger i SvD fann filmen krystad och pretentiös, såsom framgår av nedanstående slutkläm i recensionen: "Slutintrycket blir att den nya Bergmanfilmen trots många utomordentliga enskildheter, trots Kulles briljanta enmansteater - de övriga får mest statera, men vilka statister! - är krystad och pretentiös. Det vore löjligt att säga att den är Bergmans sämsta film, han och hans märkliga team av artister och tekniker är ju oförmögna att göra en dålig film. Inte heller kan man säga att det är hans minst intressanta; det har ju sitt intresse när en genial regissör övergår från konst till konster, från det konstnärliga till det konstiga. Men nog kan man ha rätt att säga att det är den likgiltigaste, i meningen minst engagerande, film han skapat."

Även Jurgen Schildt i AB hade liknande negativa saker att säga: "Ett geni är en människa som kan få en kritiker att ändra uppfattning, lyder en av filmens maximer. Kan Ingmar Bergman få kritiken och eftervärlden att ändra uppfattning om Röda Kvarns sommarnöje - då hör hans begåvning, den tillfälligt avsomnade, definitivt hemma på geniernas Olymp."

Bättre var inte Mauritz Edströms analys i DN: "Det fatala är nämligen att filmen rätt sällan är rolig. Den har några kvicka repliker, där Bergmans ironi tar poäng. Men den är totalt humorlös. Den är överdekorativ med sin spetsfundiga dekor av gallerverk och moriska bågar, kylig i färgerna och kall över huvud taget.

Felet är inte att Ingmar Bergman skämtar kring sitt eget snille - fast tal i egen sak ofta anses misstänkt i detta land. Nej, kruxet är att den osynlige Felix trots allt är en så patetisk person. Han till och med mördas av kritikern. Bergman går ner sig i det gamla gravallvaret och de nya garneringarna. Han verkar filmiskt oinspirerad och kanske något hämmad i rörelserna av färgernas krav. Skämten blir utkavlade och likgiltiga. Fyrverkeriet, som skall vara en klimax, känns som en punktering."

Nils Beyer i StT tyckte inte bara illa om filmen utan också om andra kritiker som kunde begå misstaget att gilla komedin: "Ingmar Bergmans nya film "För att inte tala om alla dessa kvinnor" är en av de mest besynnerliga komedier man har sett.

För mig var den en besvikelse och rent ut sagt så tråkig, att jag med möda såg den till slut. Men naturligtvis får man vara beredd på att även denna film kommer att höjas till skyarna av en devot beundrarskara - för att nu inte tala om alla dessa filmrecensenter, vilka på ett så gripande sätt försökt hänga med i galoppen, när mästaren i förföriska bilder gett uttryck åt sin medeltidsmässiga kristna vidskepelse."

Beyer kanske anade en motreaktion, som mycket riktigt kom. Chaplin hade bett tre recensenter skriva om filmen. Leif Krantz avslutade sin med följande ord: "'För att inte tala om alla dessa kvinnor' är en tårta på födelsedagen, ett smycke i den elegantaste kartong med ett dussin rosetter. Att det inte alltid doftar parfym när man öppnar den, är visserligen obehagligt; men att påstå att allt som luktar skit är skit tyder på en felkoppling på vägen mellan känsla och förnuft."

De kritiska kampställningarna analyserades av Torsten Manns: "De professionella kritikernas sura reaktioner får väl inte i så hög grad karakteriseras som ilska över att bli utlämnade som ett behov att kritisera Bergmans oeuvre i en genre som han aldrig prövat. Jag tror att många hade en negativ förhandsinställning till filmen; en inställning som fick ytterligare näring när man kom underfund med vilkas skalper regissören var ute efter. Efter så många tappra strider mot dumma kritiker må det vara Bergman väl unt att släppa gäcken lös; vad är det som säjer att en konstnär inte ska få ge igen? Förresten slår han oss i huvet med ett Goethe-citat redan i början: geni - det är att få en kritiker att ändra mening! Genom att lägga de värsta elakheterna i den beskedlige Allan Edwalls mun får de en rondör som skulle gått förlorad hos en annan aktör. Funkquist - t.ex. - skulle ha spytt ut dem: långsamt, väsande (som Oscar Wilde). (-)

Denna självupptagenhet träffar åskådaren mitt i magen, han vet att varje människa rimligtvis bara kan vara intresserad av en person: sig själv. Bergman driver detta in absurdum - och får kritikerna över sig. Om man använder sig av något som inte är så avlägset från surrealisternas "automatism" (att slappna av och låta "det" göra det) - har man hur roligt som helst på Ingmar Bergmans nya film, som inte står hans övriga konststycken efter."

Kommentar Svensk filmografi

Ingmar Bergman hade vid denna tidpunkt hållit på med vad han kallade sin "färgfilmsskola", vilken bl a avsatte filmen Lustgården (1961). Olika färgtekniska experiment hade gjorts, dessa ledde sedan till den färgskala som prövades i För att inte tala ...

Det är troligt att Bergmans besvikelse över slutresultatet förenad med den relativt ljumma svenska kritiken gjorde att det skulle gå flera år innan han på nytt övervägde att använda färgnegativ i sina filmer. Och ännu år 1976 hade han planer på att spela in sin film Ormens ägg i svartvitt.

				1963	1963
Filmstaden	Råsunda	Sverige
Norrvikens trädgårdar	Båstad

Sverigepremiär	1964-06-15	Röda Kvarn	Stockholm	Sverige	80 min
Urpremiär	1964-06-15	Röda Kvarn	Stockholm	Sverige	80 min
Annan visning	1967		Warszawa	Polen
TV-visning	1983-11-17	TV1		Sverige	77 min
	1991-10-19	Kanal 1		Sverige	77 min
	1999-10-18	SVT1		Sverige	77 min
Cinemateksvisning, arkivkopia	2005-02-09
Dvd-release	2005-09-21			Sverige
TV-visning	2015-08-17	SVT1		Sverige
	2016-08-08	SVT1		Sverige
FIAF-visning	2018-01-06	British Film Institute	London	Storbritannien
Annan visning	2018-02-01	Janus Films	New York	USA
FIAF-visning	2018-05-18	Jerusalem Cinematheque	Jerusalem	Israel
	2018-05-22	Filmoteca Española	Madrid	Spanien
Utländsk biograf exkl FIAF	2018-07-15	Babylon	Berlin	Tyskland
FIAF-visning	2018-07-17	Filmoteca de Catalunya	Barcelona	Spanien
TV-visning	2018-08-10	SVT2		Sverige
Utländsk biograf exkl FIAF	2018-08-22	Metropolis	Hamburg	Tyskland
	2018-08-23	Taipei Golden Horse Film Festival	Taipei	Taiwan
FIAF-visning	2018-09-29	Cinémathèque française	Paris	Frankrike
Cinemateksvisning	2018-10-03	Filmhuset	Stockholm	Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	2018-10-03
Utländsk biograf exkl FIAF	2018-11-05	Cinemania Fest/Cinema House	Sofia	Bulgarien
	2018-11-05	Cinemania Fest/LumieRE Pl Sofia		Bulgarien
	2018-11-05	Cinemania Fest/Odeon	Sofia	Bulgarien

Originaltitel	Yes! We Have No Bananas
Kompositör	Irving Cohn	(1923)
	Frank Silver	(1923)
Textförfattare	Karl Gerhard	(svensk text 1923)
	Irving Cohn	(engelsk text 1923)
	Frank Silver	(engelsk text 1923)
Musikarrangör	Charles Redland

Originaltitel	Svit, orkester, nr 3, BWV 1068, D-dur. Air
Kompositör	Johann Sebastian Bach	(1729?)

Originaltitel	Svit, nr 3, d-moll
Kompositör	Johann Sebastian Bach

Originaltitel	Adelaide, op. 46
Kompositör	Ludwig van Beethoven	(1795)
Textförfattare	Friedrich von Matthisson
Sångare	Jarl Kulle

Originaltitel	La belle Hélène
Kompositör	Jacques Offenbach	(1864)
Textförfattare	Henri Meilhac	(fransk text 1864)
	Ludovic Halévy	(fransk text 1864)
	Palle Block	(svensk text 1865)

Originaltitel	Thaïs. Meditation
Kompositör	Jules Massenet	(1894)

Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag	Stockholm	1964			(bidrag om 153 535,04 kr)

Cello

Fyrverkerier

Impressario

Kistor

Konserter

Musik

Parodi

Pistoler

Simning

Älskarinnor

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2181

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm
Längd i meter	2195

Typ	Duplikatpositiv Neutral bakgrund
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	2195

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv för OP
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatnegativ (sv/v)
Bärare	35 mm

Typ	I-band
Bärare	17,5 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	Ingmar Bergmans första komedi i färg FÖR ATT INTE TALA OM ALLA DESSA KVINNOR
Tryckeri	Uddeholms Offset

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	Ingmar Bergmans första komedi i färg FÖR ATT INTE TALA OM ALLA DESSA KVINNOR
Tryckeri	Uddeholms Offset

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	Ingmar Bergmans första komedi i färg FÖR ATT INTE TALA OM ALLA DESSA KVINNOR
Tryckeri	Ewes O.B. -tryck

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	1
Affischtitel	Ingmar Bergmans første lystspil6i farver 7 GLADE ENKER För att inte tala om alla dessa kvinnor
Affischdesign	[?] Stevenov

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Kostymskiss
Arkivalietitel	Traviata
Teknik	gouache
Storlek	26 x 42

Typ	Kostymskiss
Arkivalietitel	Beatrice
Teknik	gouache
Storlek	25,6 x41,3

Typ	Kostymskiss
Arkivalietitel	Beatrice
Teknik	gouache, tygprov
Storlek	25,6 x41,3

Typ	Kostymskiss
Arkivalietitel	Isolde
Teknik	gouache
Storlek	28 x 41

Typ	Kostymskiss
Arkivalietitel	Adelaide
Teknik	gouache
Storlek	26,7 x 41

Typ	Kostymskiss
Teknik	gouache
Storlek	29,6 x 42

Typ	Kostymskiss
Arkivalietitel	Cornelius
Teknik	gouache
Storlek	26,7 x 40

Typ	Kostymskiss
Arkivalietitel	Cornelius
Teknik	gouache
Storlek	41 x 28

Typ	Kostym
Arkivalietitel	För att inte tala om alla dessa kvinnor
Omfång	Klänning i röda schatteringar av chiffong, sjal (2 delar)

Typ	Kostym
Arkivalietitel	För att inte tala om alla dessa kvinnor
Omfång	Klänning i rosa chiffong

Typ	Kostym
Arkivalietitel	För att inte tala om alla dessa kvinnor
Omfång	Hårband i rosa chiffong med blomma till klänningen, Hatt i rosa crèpe med tygblomma till klänningen

Typ	Kostym
Arkivalietitel	För att inte tala om alla dessa kvinnor?
Omfång	Baddräkt i blå bomullstrikå

Typ	Kostym
Arkivalietitel	För att inte tala om alla dessa kvinnor
Omfång	Pyjamas i laxfärg (2 delar)

Typ	Kostym
Arkivalietitel	För att inte tala om alla dessa kvinnor
Omfång	Dräkt i pepitarutigt med rosa sjömanskrage

Typ	Kostym
Arkivalietitel	För att inte tala om alla dessa kvinnor
Omfång	Kavaj och topp i beige siden, prickig plastrong (3 delar)

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Ett stycke av Erland Josephson och Ingmar Bergman.
Omfång	134 s.
Språk	Svenska

Typ	Synopsis
Manustitel	Ingmar Bergman's comedy in colour "All these women".
Omfång	4 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Svensk Filmindustri presenterar För att inte tala om alla dessa kvinnor. En film av Ingmar Bergman.
Omfång	32 s. Rollista och produktionsuppgifter (i s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	To say nothing of all these women
Omfång	46 s.
Språk	Engelska

Typ	Kringmaterial
Omfång	20

Typ	Dialoglista
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Språk	Engelska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Färg papper	SET
Bakombild papper	SET
Album	Ja

Typ	Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Tyska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Tyska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska

Ljudtyp	Ljud
Färgtyp	Färg
Längd i minuter	80 min
Dialogspråk	Svenska

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt ljud
Bärare	WAV

Typ	Digitalt ljud
Bärare	WAV

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	H264