Originaltitel | Att älska |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Spelfilm |
Regi | |
Manus | |
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Utmärkelser |
|
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Dialogspråk |
|
Sverigepremiär | 1964-08-10 |
Harriet Andersson
Louise Pettersson, änka
Zbigniew Cybulski
Fredrik, resebyråtjänsteman
Isa Quensel
Märta Karlsson, Louises mor
Thomas Svanfeldt
Jacob, Louises nioårige son
Jane Friedmann
Nora, Louises svägerska
Jan Erik Lindqvist
talaren på begravningen
Filmen börjar med en begravning i snö. Vi möter Louise, hennes mor Märta, hennes son Jacob, och andra.Louises man Gustav (de har varit gifta i tio år) har dödats i en...
Det fanns flera kritiker som i likhet med Björn Norström i StT ansåg att filmen var en "komedi med blytyngd", även om man i likhet med Norström tyckte att denna film var bättre än...
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Distributionstitel |
|
Inspelningstitel |
|
Regi | |
---|---|
Manus | |
Produktionschef | |
Foto | |
Musik |
|
Arkitekt | |
Klippning | |
Ljudtekniker | |
Regiassistent | |
Scripta |
|
Inspelningsledare | |
Kameraoperatör | |
B-foto |
|
Stillbildsfoto | |
Musikarrangör | |
Orkesterledare | |
Rekvisita | |
Kostymör |
|
Smink | |
B-ljud | |
Mixning | |
Grafisk design |
|
Affischdesign |
|
Harriet Andersson | Louise Pettersson, änka | ||
Zbigniew Cybulski | Fredrik, resebyråtjänsteman | ||
Isa Quensel | Märta Karlsson, Louises mor | ||
Thomas Svanfeldt | Jacob, Louises nioårige son | ||
Jane Friedmann | Nora, Louises svägerska | ||
Jan Erik Lindqvist | talaren på begravningen | ||
Nils Eklund | prästen | ||
Dora Söderberg (som Dora Carlsten) | en dam på begravningen | ||
Lill Larsson | Karin | ||
Birger Lensander | kyrkvaktmästaren | ||
Ulla Persson | tv-sångerskan | ||
Sven-Bertil Taube | Fredriks röst (till svenska) |
Produktionsbolag | Sandrew Film & Teater AB | ||
---|---|---|---|
Distributör i Sverige (35 mm) | Sandrew Film & Teater AB | 1964 | |
Laboratorium | FilmTeknik AB |
Filmen börjar med en begravning i snö. Vi möter Louise, hennes mor Märta, hennes son Jacob, och andra.
Louises man Gustav (de har varit gifta i tio år) har dödats i en bilolycka.
Fredrik, en resebyråtjänsteman med internationell bakgrund, har känt familjen, och kommer till begravningen, men försenad. Han träffar Louise, de talar om att träffas.
Samma kväll är Fredrik ute med en älskarinna, talar om att åka bort från Sverige, och hur grått allt såg ut hemma hos Louise.
Under tiden går Louise till sängs och börjar läsa i en bok om äktenskapet. Märta stannar hos henne.
Några veckor senare ses Louise tala i telefon, hon berättar om mannens död. Och plötsligt ser vi henne förbereda sig för ett möte. Hennes ansikte förändras. Hon förvandlas till en annan Louise.
Det första riktiga mötet mellan Fredrik och Louise pendlar mellan glädje och melankoli. Men så småningom uppstår en säregen blandning av sensualism, allvar och makabra detaljer. Handlingen utvecklas som en slags kabaré, en serie lösryckta scener.
Genom Fredrik blir Louise befriad från sitt förflutna, från skuggorna av ett småborgerligt liv. Han lösgör hennes bundenhet och lär henne vad kärlek kan vara. Hon berättar för Fredrik om somrar på landet, om att vara ensam.
Louise får också besök av en av sin förra mans kvinnliga arbetskamrater, som försöker göra Louise politiskt engagerad. Men Louise svarar att hon för tillfället bara vill en sak, leva, och det betyder också: att älska.
Fredrik har haft många historier. Han har bl.a. varit gift i tre veckor med en amerikanska. Louise är den första kvinna har är allvarligt intresserad av. I filmen följer vi Louises utveckling till öppen sensualism, Fredriks till kärlek. Fredrik har en mardröm om kvinnorna i sitt liv: de passerar hans säng. Louise drömmer i stället om att vara stripteasedansös på en nattklubb.
Märta liksom sonen Jacob fungerar som kommentar och utomstående ironiska element i Louises och Fredriks historia.
Mot slutet av berättelsen spår Märta i korten för Louise. Louise besöker Fredrik i hans bostad. Han föreslår att de ska gifta sig. Louise förkastar anbudet. Han har gett henne en frihet som hon nu vill njuta av. Hon föreslår att de lever tillsammans tills någonting skiljer dem åt.
Censurnummer | 102111 |
---|---|
Datum | 1964-06-30 |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Originallängd | 2500 meter |
Kommentar | Spetlid: 91 minuter. Aktlängder: 0, 0, 0, 0, 0. |
Bildformat | 1.66:1 |
---|---|
Ljudtyp | Ljud |
Ljudsystem | Optisk mono |
Färgtyp | Svartvit |
Bärare | 35 mm |
Hastighet | 24 |
Längd i meter | 2500 meter |
Längd i minuter | 91 min |
Akter | 5 rullar |
Det fanns flera kritiker som i likhet med Björn Norström i StT ansåg att filmen var en "komedi med blytyngd", även om man i likhet med Norström tyckte att denna film var bättre än Donners första.
Det fanns dock de som trots dokumenterade svagheter såg andra sidor i filmen, till exempel Carl Henrik Svenstedt i SvD: "Ser man hans nya film "Att älska" mot bakgrunden av hans författarskap, hans kritik och hans tidigare film "En söndag i september" (tyvärr har jag inte sett någon av hans kortfilmer) utgör den ett naturligt led i en utveckling som är ovanligt konsekvent, ärlig och redbar och inte minst därför värd att tas på allvar. Frågan blir nu bara om han genom det uttrycksmedel han valt, filmen, förmår uppbjuda så mycket styrka och förmåga att engagera att hans privata laokoonbrottning kan sättas in i ett större sammanhang.
Uppenbara faror lurar. För det första blir han för "litterär", dialog och problemställningar kan verka konstruerade (varför inte för omväxlings skull arbeta med någon annans manuskript?). För det andra överarbetar han ibland både stoffet och framställningen, hans millimeternoggrannhet, hans reverenser för de stora mästarna (hans kunnande, paradoxalt nog!) och hans strama regi drar ibland ner filmens tempo betänkligt. Rytmen går förlorad i detaljer och övertydliga pekpinnar."
Mauritz Edström (DN) diskuterade filmens rubricering: "'Att älska' har åtminstone på ett tidigt stadium rubricerats som komedi. Jag tror inte man skall se den som en sådan, snarare som en femte episod till de fyra i Donners första film. Det är inte alltid lätt att avgöra vad man har roligt åt eller av, men filmen har många underhållande ögonblick. Och med alla sina oregelbundenheter är den ett mycket personligt verk, som i varje steg röjer sin upphovsman."
De flesta var ense om kvaliteten i Harriet Anderssons prestation i huvudrollen, däremot skilde sig åsikterna mycket i fråga om filmens teknik, beskriven av Jonas Cornell i BLM på följande sätt: "Hans ideal är inte en tättsmitande fiktion. Han avstår från filmens magiska möjligheter och avvisar också påståenden som "filmen skall tala direkt till känslan" osv. I sin kritik har han engagerat undersökt Godards relationer till Brecht, den episka, illusionsförnekande filmens möjligheter. En sådan film låter inte åskådaren identifiera sig med figurerna på duken, den presenterar inte sitt stoff som självklart och oemotsägligt och poängterar hela tiden på olika sätt kamerans position och relation till motivet. "Att älska" är en film som genomgående arbetar på det sättet. Skådespelarna agerar lika ofta rakt mot kameran som mot varann, och i dialogscenerna blir aldrig kameran ett med den lyssnande - oftast ser vi där, som hos Antonioni, båda skådespelarna samtidigt. Inte heller ljudet är "realistiskt" använt (vilket förmodligen gör dubbningen av Cybulski mindre plågsam än den annars skulle varit)."
I Chaplin diskuterade Bo Johan Hultman också manuskriptets kvaliteter: "Jämförd med Lars Forssell är Jörn Donner en ytterst spirituell filmförfattare. Filmiska renhetsivrare må fördöma den omfattande dialogen - som är rolig - men för mig är replikerna i en film precis lika väsentliga som något annat. De får vara hur många som helst, bara regissören finner ett adekvat sätt att framföra dem på. "Ren film" kännetecknas inte av tystnad på ljudbandet, som många anser.
Jörn Donner har smält många av de filmiska impulser som han mottagit, inte minst som kritiker, och är på väg att finna ett intressant personligt sätt att handskas med kinematografin. I "Att älska" visar han sig plötsligt vara en regissör som är helt annorlunda än sitt rykte."
Det tekniska förfarande varmed ljudarbetet på "Att älska" gjordes var vid denna tid ganska ovanligt i svensk film, däremot ytterst vanligt i franska och i synnerhet italienska filmer. Manuskriptet till filmen översattes till polska, va- refter filmen inspelades så att Cybulski under tagning talade polska, de andra skådespelarna svenska. Detta omöjliggjorde användning av originalreplikerna, också de svenska. Cybulskis polska tal översattes och bearbetades sedan för svensk version, som vad hans roll beträffar synkroniserades av Sven-Bertil Taube. De andra rollinnehavarna eftersynkroniserade självfallet sina roller själva. När filmen sedermera visades i Polen skedde inte dubbning till polska, utan Cybulski uppträdde såsom svensktalande med Taubes röst.
En del kritiker anmärkte på denna dubbningsteknik, som var vanlig på kontinenten, det torde delvis ha berott på att man i svensk film var bortskämd med så kallat 100-procentigt ljud, taget vid själva inspelningsögonblicket. Det vanliga var att endast sådana partier i filmerna som hade inspelats i ljudmässigt svåra miljöer eftersynkroniserades. Det fanns allmänt taget i svensk film vid denna tidpunkt ett klarhetskrav i fråga om dialogen, som kanske bara bröts av Bo Widerbergs och den nya generationens filmer.
Sedermera användes dubbningstekniken av Jörn Donner i några senare filmer, bl.a. i "Här börjar äventyret", där flera olika språk kom till användning, samt i den finländska produktionen "Svart på vitt" (Mustaa valkoisella, 1968).
Svensk ljudteknik var inte särskilt förberedd på uppgiften att dubba filmer, eftersom man i motsats till de stora europeiska länderna på kontinenten hade vant publiken att se filmerna i originalversion, medan kommersiella framgångar för utländsk film var omöjliga i Frankrike, Tyskland och Italien utan dubbning till respektive språk.
Filmen var Sveriges bidrag till Biennalen i Venedig 1964. För sin roll i denna film tilldelades Harriet Andersson Colpa Volpi per la Migliore Interpretazione Femminile Diploma d'onore.
1963 | 1964 | |||||
Filmstaden | Råsunda | Sverige |
Sverigepremiär | 1964-08-10 | Grand | Stockholm | Sverige | 91 min | |
---|---|---|---|---|---|---|
Urpremiär | 1964-08-10 | Grand | Stockholm | Sverige | 91 min | |
Annan visning | 1965 | Warszawa | Polen | |||
TV-visning | 2013-04-01 | SVT1 | Sverige | |||
2015-04-13 | SVT1 | Sverige | ||||
2018-07-24 | SVT1 | Sverige |
Originaltitel | An der schönen blauen Donau, op. 314 | |
---|---|---|
Kompositör | Johann Strauss d.y. | (1867) |
Originaltitel | Ein Sommernachtstraum. Hochzeitmarsch | |
---|---|---|
Kompositör | Felix Mendelssohn-Bartholdy | (1842) |
Originaltitel | Cha-Cha | |
---|---|---|
Kompositör | Bo Nilsson | (1966) |
Originaltitel | Fantasie | |
---|---|---|
Kompositör | Johann Strauss d.y. |
Originaltitel | Invitation to Love | |
---|---|---|
Kompositör | Bo Nilsson | (1964) |
Originaltitel | Invitation to the Blues | |
---|---|---|
Kompositör | Roger Miller | (1958) |
Textförfattare | Olle Bergman | (svensk text) |
Roger Miller | (engelsk text 1958) | |
Sångare | Ulla Persson | (1963) |
Originaltitel | Louises musettvals | |
---|---|---|
Kompositör | Bo Nilsson | (1964) |
Originaltitel | Mysteries of Love | |
---|---|---|
Kompositör | Bo Nilsson | (1964) |
Originaltitel | Oen No Wani Moro | |
---|---|---|
Kompositör | Max Woiski | (1951) |
Originaltitel | Visa till Harriet | |
---|---|---|
Kompositör | Bo Nilsson | (1964) |
Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag | Stockholm | 1965 | (bidrag om 143.882,87) | ||
---|---|---|---|---|---|
Coppa Volpi | Venedig | 1964 | Harriet Andersson | ||
Festivalpris | Venedig | 1964 | (hedersdiplom) |
Begravningar |
Drömmar |
Erotik |
Resebyråer |
Spådomar |
Stockholm/Skogskyrkogården |
Striptease |
Svartsjuka |
Änkor |
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2500 |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2487 |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Polyester |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2499 |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Typ | Duplikatnegativ |
---|---|
Bärare | 16 mm |
Typ | Duplikatpositiv |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Originalnegativ bild |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Tonnegativ |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | ATT ÄLSKA En film av Jörn Donner |
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | ATT ÄLSKA En film av Jörn Donner |
Affischdesign | Bengt Serenander |
Storlek | Cirka 60 x 80 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | Zbigniew Cybulski i Harriet Anderson w filmie szwedzkim nagrodzonym na MFF w Wenecji KOCHAC |
Tryckeri | WDA 2 |
Affischdesign | K. Krolikowski |
Storlek | Större än 80 x 110 cm |
---|---|
Antal exemplar | 1 |
Affischtitel | ATT ÄLSKA En film av Jörn Donner |
Storlek | Mindre än 40 x 75 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | ATT ÄLSKA En film av Jörn Donner |
Tryckeri | Robert E. Petersen offset-bogtryck |
Storlek | Större än 80 x 110 cm |
---|---|
Antal exemplar | 1 |
Affischtitel | Amar |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Pressklipp |
---|
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Att älska. Filmmanuskript av Jörn Donner. Stockholm den 1 november 1963. |
Omfång | 119 s. + 9 s. scenskisser, tillägg och personalförteckning löst i manus. |
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Att älska. Filmmanuskript av Jörn Donner. Stockholm den 1 november 1963. |
Omfång | 119 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | Att älska. Dialoglista. |
Omfång | 25 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | Masterlista Att älska. |
Omfång | 45 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | To love. |
Omfång | 32 s. |
Språk | Engelska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | Att älska. Aimer. |
Omfång | 25 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | Aimer. Version française des dialogues. |
Omfång | 31 s. |
Språk | Franska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | Liste de dialogues en français du film Aimer. |
Omfång | 28 s. |
Språk | Franska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | To love. English dialogue list. |
Omfång | 31 s. |
Språk | Engelska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | To love. English dialogue list. |
Omfång | 30 s. |
Språk | Engelska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | English trailer list of Att älska (To love). |
Omfång | 1 s. |
Språk | Engelska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Omfång | 119 s. |
Språk | Polska |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | SET |
---|---|
Album | Nej |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Franska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Tyska |
Typ | Övrigt tryck |
---|---|
Språk | Engelska |
Typ | Reklamtryck |
---|---|
Språk | Engelska |
Typ | Reklamtryck |
---|---|
Språk | Franska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Danska |
Typ | Program folio |
---|---|
Språk | Svenska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Engelska |