Myten eller Han snodde en blomma och fick springa för livet (1966)

Media (2 st)

Originaltitel	Myten eller Han snodde en blomma och fick springa för livet
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Jan Halldoff
Manus	Stig Claesson
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Svensk Filmindustri Sandrew Film & Teater AB Stiftelsen Svenska Filminstitutet
Utmärkelser	Chaplin-priset Visa utmärkelser
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1966-06-27

Medverkande

Per Myrberg
Harry Holgersson

Evabritt Strandberg
Majken, sköterska, hemsyster m.m.

Naima Wifstrand
fru von Grò

Bengt Ekerot
polis, socialare, spärrvakt, läkare

Per Oscarsson
gästen

Bengt Eklund
supportern

Visa fler

Handling

I filmens centrum står Harry Holgersson, en särling och socialt misslyckad man. Han bor på Söder i Stockholm och är ett ständigt återkommande bekymmer för myndigheterna, representerade...

Visa hela handlingen

Press

Recensenterna i Stockholmspressen tog genomgående vänligt emot filmen. Några recensenter påminde om att Halldoffs debut i hög grad påminde om Bo Widerbergs. Göran Börge i Aftonbladet...

Visa all press

I filmens centrum står Harry Holgersson, en särling och socialt misslyckad man. Han bor på Söder i Stockholm och är ett ständigt återkommande bekymmer för myndigheterna, representerade av socialvårdare, poliser, spärrvakter och läkare. I filmens upptakt knycker han en blomma i en rabatt i Kungsträdgården och genast jagas han av en nitisk polis. Under sin fortsatta flykt möter han en rad bisarra figurer ur Söders halvslum men också sin drömda idealflicka (i olika skepnader) och en gammal förtjusande dam, fru von Grün. Tillsammans uppför de en absurd fars. Han passar inte in i samhällets strikta, fyrkantiga ramar och drömmer hela tiden om något annat i livet. Blomman, som han knyckte den tidiga, ljuva sommarmorgonen är lika mycket en symbol för det liv han drömmer om.

Pressreaktion Svensk filmografi

Recensenterna i Stockholmspressen tog genomgående vänligt emot filmen. Några recensenter påminde om att Halldoffs debut i hög grad påminde om Bo Widerbergs. Göran Börge i Aftonbladet inledde sin recension med: "Med sin första långfilm gör Jan Halldoff en utbrytning från den svenska filmens konventioner som är lika övertygande och glädjande som den Bo Widerberg gjorde med sin debutfilm."

Barbro Hähnel skriver i början av sin recension i Dagens Nyheter: "Halldoff är fri från effektsökeri i sitt bildberätt- ande men har en personlig, alldeles egen ton. I sitt sätt att smyga sig på verkligheten påminner han annars ganska mycket om Widerberg; det är inte ofta en debutant inger en känslan att filmkameran är hans naturliga uttrycksmedel, men det gör sålunda Halldoff."

Göran Börge, som satt rubriken "Mogen och fin debutregi" över sin recension, är den mest positive av sina kolleger: "Det vittnar om Halldoffs konstnärliga mognad att hans film är så avspänd, så enkel i sitt språk, så fri från modegrepp och pretentiöst tricksande. (-) Skildringen (-) uppvisar mästerliga enskildheter och en oavbruten stegring. (-) Filmen (-) har hela tiden en yta som är full av liv. (-)Men den har också åtskilligt under ytan, en hemlighetsfull dimension som så småningom förbryllar alltmer på ett sätt som stimulerar mer än det irriterar.

(-) Personligen tycker jag inte man ska söka för djupt och tolka för långt. Jag tror inte att upphovsmännen har tänkt sig det. De har gjort en fräsch och rolig och mänsklig film, en komedi med allvarsklang i botten, som inte riktigt liknar någon som gjorts här i landet förut. Den ska upplevas, helt enkelt, med sina hemligheter."

Lasse Bergström kallar i Expressen filmen för "en halv seger för Halldoff" och talar om hur den svävar "mellan fars och tragedi". Men han slutar i alla fall sin recension med: "Men det som är gott är (-) gott nog. Och det ska sist men inte minst understrykas att "Myten" i sina galna och sköna stunder är en rolig film som den stora publiken inte alls behöver känna sig främmande för."

Leif Furhammar i Svenska Dagbladet är kritisk på många punkter men erkänner samtidigt att filmen "är lätt och öm som knappast någon svensk film på länge. Någon bakom filmen har älskat dess figurer mycket, varsamt och roat - kanske är det författaren Slas, kanske är det Halldoff, sannolikt båda. Ur den kärleken har vuxit fram en genuinitet som är ganska sällsynt i svenska filmer och som är så mycket mer överraskande eftersom praktiskt taget samtliga roller är besatta med kända ansikten, bekanta från andra och mer teatrala sammanhang. Skådespelarna är inte hämtade från någon neorealistisk opreparerad verklighet, men de spelar ut med en njutbar stiliserad människokunskap med tonvikten lagd åt det vemodigt bisarra hållet, en äkthet av ett annat slag."

Torsten Manns i Chaplin är speciellt positiv till filmens ämne och figurer: "Halldoff umgås försiktigt, varsamt och ironiskt med vår svenska stockholmsvälfärd - och han är en verklig stockholmare; ingen inflyttad, miljöskadad stackare. Han accepterar denna underliga stad som någon kallat "ett sociologiskt missfoster". För Jan Halldoff är Stockholm snarare ett "olycksfall i arbetet" som kan vara bedövande trist men också bedårande vackert. (-)

Jan Halldoffs film är vacker och graciös men den är verkligen inte tandlös - långtifrån."

Kommentar Svensk filmografi

Jan Halldoff hade tidigare gjort två uppmärksammade kortfil- mer: "Håltimme" (1964) och "Nilsson" (1965). "Myten" är hans debut som långfilmsregissör.

Filmen är samtidigt den första samproduktionen mellan Svensk Filmindustri, Sandrews och Svenska Filminstitutet.

Den spelades in under juli 1965 i Stockholm, bl a Bergsprän- gargränd på Söder, Vita bergen och andra Söders höjder, Tun- nelbanan, Sandsborgs T-banestation och i spårvägshallarna i Hammarby.

Under titeln "Delirium" visades filmen vid festivalen i Ber- lin kring månadsskiftet juni-juli 1966, dock utom tävlan och inte som officiellt svenskt bidrag. Mottagandet var tveksam- t, inte minst i pressen.

Hösten 1968 distribuerades filmen kommersiellt i Norge under sitt svenska namn. Oslo-pressen tog väl emot filmen.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se