Nattlek (1966)

Media (1 st)



Keve Hjelm stupar med huvudet i en fågelbur i Oidipus-drama där praktnarcissisten Ingrid Thulin hetsar upp sin 12-åriga son och hennes depraverade snyltgäster har maratonorgie. I Venedig slog man en poliskedja runt pressvisningen och i San Fransisco avgick Shirley Temple ur festivalens styrelse.

På fyrtiotalet spelade hon renhjärtade unga kvinnor som räddade männen med sin osjälviska kärlek. Man ljussatte henne så att hon såg ut som ett helgon, och i spalterna kallades hon "dununge". När hon tjugo år senare regisserat sin första långfilm Älskande par, skrev en fransk kritiker att hela den svenska nationen borde förbjudas. Så då trappade hon upp.

Ingrid Thulin går utför en trappa i sitt slott, omgiven av depraverade snyltgäster på en fest som aldrig tar slut. Hon har en väldig vit klänning och en huvudbonad som ser ut som en bruten servett. "Du som tycker om cirkus, nu ska du få se vilka konster din mamma kan" säger hon till sin tolvåriga son, vars vuxna jag spelas av Keve Hjelm. Nu ska hon föda "ännu en idiot bland idioter", och pojken och gästerna ska se på. När "den stora föreställningen" är över önskar hon att hon fick börja om, att hon fick föda sig själv. "Varenda jävla dag har tagit nio månader och bara blivit skit."

Den uråldriga Naima Wifstrand lär pojken bibeltexter och voodoo. Mammas gäster leker ännu mer bisarra lekar. För att inte tala om mamma själv. Om Ingmar Bergman, Federico Fellini och Ken Russell hade gjort en gemensam film på ett oidipalt tema, hade den nog kunnat se ut så här. 

I en minnesvärd scen raglar Keve Hjelm förbi en hånglande man i björnmössa, sätter en tom fågelbur på huvudet, faller bakåt i en gungstol, välter framåt och blir liggande på mage med huvudet i buren. Hans allvarliga fästmö ser på honom genom gallret: "Älskling… Om jag talar riktigt långsamt, förstår du vad jag säger då?" Han sätter sig upp, försöker forma en mening, och kräks.

På festivalen i Venedig klistrade man svarta lappar över Leonardo da Vinci-samlaget på affischerna, ställde in den offentliga visningen och lät tvåhundra poliser bilda kedja runt festivalpalatset när filmen visades för pressen. I katalogen skrev Zetterling: "Jag har försökt göra en berättelse om Europa av idag. Jag försöker vara ärlig, och därför visar den tecken på dekadans. Perverterat sex är ett av dessa tecken, kanske det mest dramatiskt uppenbara, och jag använder det därför att jag tror att man bara kan komma fram till en positiv syn på saker och ting genom att gå genom otaliga negativa sätt att se världen på. Jag försökte att vara positiv också. Inte för inte valde jag några ord av Leonardo da Vinci som motto för 'Nattlek' – ’Tankarna vänder sig mot hoppet’."

I sin bok "Skenet som bedrog – Mai Zetterling och det svenska sextiotalet" skriver filmvetaren Mariah Larsson om psykoanalysens betydelse för Nattlek. Filmen, vars tema ju är ett komplex Freud tänkte sig, bygger liksom psykoanalysens praktik på tillbakablickar. Keve Hjelm återvänder till sin barndom, och den unga pojken och den vuxne mannen byter plats och går i varandra.

Mai Zetterling blev filmregissör när få kvinnor var det, och slogs för rätten att få bestämma själv. "Det känns som om jag befinner mig väldigt långt från snart sagt varenda norm som finns."

Mauritz Edström, Dagens Nyheter: ”[…] Här fullföljer Mai Zetterling en linje från sin första film: man måste röja upp i det gamla för att livet ska kunna skapas och födas på nytt. […] Zetterling rör sig i en brutalt svällande barock, lysande fångad av Rune Ericsons foto. […] det ser ut som om Mai Zetterling behövde den för att tända, för att kunna slå liv ur bilderna […]. […] Och vad man än vill invända mot barocken: Mai Zetterling genomför den styvt. […] Det finns förvisso fortfarande ett starkt eklektiskt drag i Mai Zetterlings filmskapande: figurer och atmosfärer som från Bergman, bilder som från Fellini, magistrala tidsförflyttningar i samma scener som hos Alf Sjöberg. Men också hennes självständighet har växt. 'Nattlek' har en intensitet och en morbid frenesi i utformandet, som jag tror ingen kan låna någonstans. […] 'Nattlek' är inte bara ett framsteg för henne, utan en av de intelligentaste och vitalaste av de nya svenska filmerna.”

Nina Widerberg (2016)

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Se denna film i Minibion inne i vårt bibliotek i Filmhuset

Originaltitel	Nattlek
Svensk premiärtitel	Nattlek
Internationell titel	Night Games
Distributionstitel	Juegos de noche (Spanien) Night Games (Storbritannien) Nachtspiele (titel på tyska på digitaliserad kopia 2016) Jeux de nuit (titel på franska på digitaliserad kopia 2016)
Inspelningstitel	Längtan

Regi	Mai Zetterling
Manus	Mai Zetterling David Hughes
Producent	Göran Lindgren
Produktionsledare	Lena Malmsjö
Foto	Rune Ericson
Musik	Jan Johansson Georg Riedel
Arkitekt	Jan Boleslaw
Klippning	Paul Davies
Ljudtekniker	Per-Olof Pettersson (som P.O. Pettersson)
Regiassistent	Peter Hald
Rådgivare	Fredrik von Feilitzen (medicinsk rådgivare)
Scripta	Kerstin Berg
Manusbearbetning	Marianne Höök (krediterad för "översättning")
Inspelningsledare	Christer Abrahamsen
Kameraoperatör	Björn Thermænius
B-foto	Curt Persson
Stillbildsfoto	David Hughes
Negativklippning	Barbro Lidell
Orkester	Arne Domnérus orkester
Orkesterledare	Arne Domnérus
Rekvisita	Sven Björling
Kläder	Birgitta Hahn
B-ljud	Lennart Engholm
Affischdesign	Bengt Serenander (ej krediterad)

Ingrid Thulin	Irene, modern
Keve Hjelm	Jan som vuxen
Jörgen Lindström	Jan, 12 år
Lena Brundin	Mariana
Naima Wifstrand	Astrid
Monica Zetterlund	Lotten
Lauritz Falk	Bruno
Rune Lindström	Albin
Christian Bratt	Erland
Lissi Alandh	Melissa
Axel Fritz	Alex
Willy Koblanck	Doktorn
Britt Marie Råberg	En sköterska
Georg Årlin	Dickson
Cécile Ossbahr
Anette Almén
Chris Wahlström
Cleo Boman
Anita Hedström
Bo Hederström
Fylgia Zadig
Nalle Knutsson
Monique Ernstdotter
Harry Schein	gäst på festen
Bo Jonsson	gäst på festen
Ragnar Arvedson

Produktionsbolag	Sandrew Film & Teater AB
Distributör i Sverige (35 mm)	Sandrew Film & Teater AB
Distributör i Sverige (DCP)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	2017
Distributör i Sverige (DVD)	Sandrew Metronome Distribution Sverige AB	2008

Filmen skildrar en mans krampaktiga försök att frigöra sig från minnesbilder av sin mor. Jan har vuxit upp i en dekadent överklassmiljö och under stark bundenhet till sin neurotiska mor. Nu återvänder han till sin barndomsmiljö, ett gammalt slott, tillsammans med sin fästmö i avsikten att efter bröllopet bosätta sig i slottet, som länge stått tomt.

Filmen är uppbyggd med två parallellskeenden och i vart och ett av dem är Jan huvudperson, i det ena som 12-åring, i det andra som 35-åring. De bägge parallella skeendena växlar tvärt: Jan stiger direkt från den ena tiden in i den andra, från den vuxnes värld till barndomens och tvärtom.

Den 12-årige Jans mor Irene var en vacker, attraktiv, parant kvinna i mogen ålder. Hon älskade sin överlastade, depraverade värld. När filmen börjar håller hon på att föda och har samtidigt ställt till med en våldsam fest i slottet med en mängd egendomliga gäster.

När ögonblicket att föda är inne, når festen sin höjdpunkt och samtidigt skockas alla gästerna kring henne i hennes sovrum. Förlossningen blir en orgiastisk fest – men barnet är dött.

Så minns den vuxne Jan det själv var han närvarande hela tiden nära sin mor. Detta och mycket mera från barndomsårens bisarra värld upplever han, när han nu vandrar genom slottets tomma salar. Minnena bryter in med våldsam kraft och han upplever en rad skakande episoder ur det förgångna, flera starkt erotiskt färgade.

Liksom filmen börjat med en orgiastisk fest slutar den med en liknande. Men denna får en makaber och destruktiv följd: hela slottet går under i eld och explosioner. Jan och hans unga fästmö kan definitivt börja ett nytt liv tillsammans.

Censurnummer	104636
Datum	1966-07-18
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2875 meter

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Svartvit
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2875 meter
Längd i minuter	105 min
Akter	6 rullar
Dialogspråk	Svenska

Pressreaktion Svensk filmografi

Flera av Stockholmstidningarna recenserade filmen redan efter den visning, som ägde rum vid biennalen i Venedig en vecka före premiären i Stockholm. Recensenterna var imponerade av den våldsamma kraft och intensitet, med vilken Mai Zetterling gestaltat sin skildring, men i övrigt hade de olika synpunkter på en rad inslag i filmen.

Mauritz Edström rapporterar i Dagens Nyheter från Venedig om filmen: "Här fullföljer Mai Zetterling en linje från sin första film: man måste röja upp i det gamla för att livet skall kunna skapas och födas på nytt."

I fortsättningen av sin recension betonar Edström mycket starkt filmens dubbelbottnade frigörelsetema: "Man kan finna filmens stora tema angeläget – det som handlar om att individen måste gå in i sig själv och finna frigörelse för att kunna fungera socialt – men naturligtvis ändå ifrågasätta dess utformning. Är historien alls kapabel att bära upp sin formella överbyggnad?

Mai Zetterling rör sig i en brutalt svällande barock, lysande fångad av Rune Ericsons foto. Men känns denna dekadens längre väsentlig att slåss mot, vad står den för i dag? Det svar som ligger närmast till hands är att det ser ut som om Mai Zetterling behövde den för att tända, för att kunna slå liv ur bilderna – dvs att den även för henne fungerar som en sorts befrielse. (-)

Dess två kvinnobilder är oerhört motsägelsefulla. Först det hatiska modersporträttet, som Ingrid Thulin genomför med sådan briljant kylighet, och sedan Lena Brundins vädjande varma bild av Marina. Hon hjälper Jan efter förmåga att reda ut sin situation och det är här jag tycker Mai Zetterlings intressantaste synpunkt finns. I spelet mellan dessa båda kvinnobilder blir mannens frigörelse också en förutsättning för kvinnans: först när han blir fri kan han vända sig till henne.

Och vad man än ville invända mot barocken: Mai Zetterling genomför den styvt. (-)

Och Zetterling har fått Keve Hjelm till en insats som är jämförbar med hans insats i "Kvarteret Korpen" – hans skakande porträtt av den vuxne Jan är utfört med en precision, där distans och inlevelse liksom blivit ett.

Det finns förvisso fortfarande ett starkt eklektiskt drag i Mai Zetterlings filmskapande: figurer och atmosfärer som från Bergman, bilder som från Fellini, magistrala tidsförflyttningar i samma scener som hos Alf Sjöberg. Men också hennes självständighet har växt. "Nattlek" har en intensitet och en morbid frenesi i utformandet, som jag tror ingen kan låna någonstans. (-)

"Nattlek" är inte bara ett framsteg för henne, utan en av de intelligentaste och vitalaste av de nya svenska filmerna."

Även Lasse Bergström i Expressen recenserade filmen omedelbart efter visningen i Venedig. Han refererar filmens motivlinjer och fortsätter sedan: "Det är allt och det kunde vara gjort med psykologisk gravyrnål och antagligen göra samma verkan i sak, men Mai Zetterling är inte intresserad av det finstilta, därav allt förhandsuppror kring hennes film, inte minst här i Venedig. Hon är artistiskt rundhänt och hon arbetar med chocken som vapen. "Nattlek" är i långt högre grad än "Älskande par" en film i chockbarock, svällande, svärtad, befolkad av döende livsnjutare som dansar på gravranden med sina trötta lustar. Mai Zetterling lyfter på stenen över deras värld och har ingenting vackert att berätta. Heller ingenting av socialt värde."

I fortsättningen skriver Bergström bl a att "Nattlek" har "ett format som få andra svenska filmer söker. Allt som sker i den förefaller dikterat av en professionell konstnärlig vilja." Han betonar även "att nattens barocka lustar knappast målats med detta språk förut i svensk film, men att det finns en stor utländsk praktikant som heter Fellini."

"Bergmanefterklang" och "Felliniepigon" är uttryck som skymtar i nästan varje recension. Jurgen Schildt är i sin rapport från Venedig i Aftonbladet mera återhållsam med berömmet: "Mai Zetterling framstod redan i sin första film som en driven filmarbetare, en styv förvaltare av stämningar och suggestioner. Den andra motsäger inte intrycket att hon formellt sett räds varken fan eller trollen. Med en energi som låg i överkant för Venedigs festivalarrangörer ritar hon upp ett socialskikt dominerat av kramper och spyor, av dekadens och tvångsfixeringar, av spöken och perversioner. (-)

Jag förnekar inte att detta är fullt av explosiva ingivelser, inte heller att det är rytmiskt berättat och kräset grupperat. Och därtill högklassigt fotograferat, i softade bilder som kan kännetecknas som svensk skönfilm i Bergmans trognaste efterföljelse. Mai Zetterling behärskar den filmiska dramatiken. (-)

Men (-) att filmen till slut haltar beror (-) på Mai Zetterlings överambition, hennes vilja att avvinna historien mer än den orkar innehålla."

Leif Furhammar i Svenska Dagbladet hade inte sett filmen i Venedig utan recenserade den först efter Stockholmspremiären. Han inledde sin recension med ett långt, principiellt resonemang: "Vi påstås leva i ett land med relativt avneurotiserad erotik och med en sexualsyn som är mer befriad och liberaliserad än de flesta nationers. Ändå är vår filmkonst mer än någon annan präglad av en sexuell besatthet, en könsvånda som bär spår av det mesta utom befrielsens glädje. Är det en paradox utan väsentliga implikationer? Eller är det en positiv och naturnödvändig följd av tabuernas avskrivande? Eller är den officiella frigjordheten ett sken och filmerna ett symtom på att neuroserna är lika starka som någonsin, bara tillåtligare att föra till torgs? (-)

Den hypotes som i dag tycks vara den lättillgripligaste – att filmerna helt enkelt är resultatet av smart spekulation – har jag personligen svårt att ta på allvar. För bortsett från en handfull klart pornografiskt syftande alster, och i trots av all beskäftig skandaluppståndelse som häftat vid varje ny exponent för genren och skymt sikten, så har huvudparten av filmerna haft gemensamt en brinnande intensitet, ett allvar i uppsåtet och en karaktär av personlig uppgörelse som inte går att bortförklara med pornografianklagelser. (-)

Jag tycker inte att "Nattlek" är någon bra film, den placerar sig smidigt i raden av svenska sexbesatta filmsyskon men den är inte planlagd på rutin, den är febrig och anfäktad. Engagerad till blods men sällan engagerande på sin egen våglängd."

I fortsättningen skriver Furhammar att filmen "ofta förlorar sig (-) bort i ett konstigt gränsland mellan realism och symbolism och didaktisk psykologism."

Han slutar recensionen med: "Men ett avslutande ord om Ingrid Thulin, modern. Hon lyckas. Hon blir den intressanta personen. En intellektuell egocentriker utan intellekt, en känslokall känslolavin, föraktare och behärskare, en skrämmande person som blir fascinerande för att hon är mer än en figur i ett psykologiskt schema, en ensamindivid med ömhetsgester och hatimpulser av oberäknelig riktning och intensitet. Hon är genomskådad och dissekerad men hon är själv genomskåderska och dissekerare, avskyende och avskyvärd. Hon växer utanför filmens mått."

Direkt negativ är bara Chaplin, där Anna-Lena Wibom efter ett ironiserande referat av filmens handling bl a skriver: "Tyvärr är Zetterlings miljöoch personskildring föga engagerande. Bergman och Fellini spökar olyckligt i slottets korridorer. (-) Berättelsen bankar sig framåt i en serie falskt ljudande sekvenser som inte för handlingen framåt, de liknar snarast utsnitt ur en skildring av allt som i vår kulturkrets anses äckligt och frånstötande. Bristen på helveteskonception gör att man är tvungen att beteckna hela filmen som lika impotent som dess hjälte."

Kommentar Svensk filmografi

Filmen är Mai Zetterlings andra långfilm, i flera avseenden en efterföljare i motivkretsar och intensivt engagemang till hennes långfilmsdebut "Älskande par" (1964/19).

Ämnet för filmen, som bygger på en originalidé, behandlade Mai Zetterling först i romanform. Men innan romanen var definitivt färdig, skrev hon en utförlig filmsynopsis på samma ämne och med den som grund kom så småningom filmen till. Under inspelningen hette den "Längtan" och först på ett sent stadium bytte den namn till "Nattlek". När filmen var färdig, fullbordade Mai Zetterling sin korta roman, som 1966 publicerades samtidigt i Sverige under namnet "Nattlek" och i Storbritannien och USA under namnet "Night Games". Boken fick överallt betydligt sämre kritik än filmen.

Inspelningen av filmen, som i sin helhet ägde rum på Penningby slott i Roslagen, varade från mitten av oktobert 1965 till en bit in i januari 1966. Kompletterande bilder togs i mars 1966. Vid det senare tillfället sprängdes miniatyrmodellen av Penningby slott i luften.

Filmen anmäldes som officiell svensk representant vid biennalen i Venedig i augusti-september 1966. Redan före visningen blev det bråk kring filmen. Den affisch, som ställts i ordning för filmen, visade i anatomisk genomskärning ett starkt realistiskt samlag, tecknat en gång av Leonardo da Vinci. Samma teckning fanns på framsidan av de för Venedig-visningen iordningställda programhäftena.

Chefen för biennalens filmvisningar Luigi Chiarini opponerade sig kraftigt. Han ansåg att Leonardos teckning "visserligen pryder sin plats på ett museum men absolut är opassande som reklam för en film".

Därmed började ryktena löpa. Sedan förbjöd biennal-ledningen filmens offentliga visning. Den fick bara visas vid en sluten föreställning, dit endast jury, filmfolk, kritiker och journalister hade tillträde. Ryktena fick ny fart.

När filmen visades den 2 september skedde det därför inte bara under ett stort internationellt pressuppbåd utan även innanför en tät poliskedja kring "filmpalatset" ute på Lido, där visningarna ägde rum. Trots poliserna lyckades ett stort antal "utomstående" personer, delvis med hjälp av förfalskade biljetter, bereda sig tillträde till visningen av filmen.

Kort efter biennalens avslutning förbjöd den italienska censuren filmen men frisläppte den sedan med delvis betydande klipp och den visades offentligt under namnet "Giochi di notte".

Även den franska filmcensuren företog avsevärda klipp i filmen innan den gt under titeln "Jeux de nuit". Bland annat klippte den franska censuren onaniscenen mellan den 12-årige Jan och hans mor, liksom den pornografiska amatörfilm som projicerades på Lissi Alandhs vita trosor.

I Västtyskland visades filmen under de alternativa titlarna "Spiele der Nacht" och "Verschwiegene Spiele".

I Storbritannien distribuerades den under titeln "Night Games". Samma var fallet i USA.

I Sverige hade filmen premiär samma dag i sju städer: utom Stockholm i Göteborg, Malmö, Norrköping, Helsingborg, Eskilstuna och Jönköping.

Före premiären förkortades filmen och bl a försvann då de scener, där Inger Taube medverkade. Enligt uppgift skall hon ha spelat rollen "Gudrun" i manuskriptet, men detta är oklart eftersom Gudrun under inspelningen fick sitt namn ändrat till Melissa och den rollen gjordes av Lissi Alandh.

Filmens manuskript är tryckt i L'Avant-Scène Cinéma no 67, februari 1967. Det är avtryckt in extenso med bl a detaljerade uppgifter om vad som funnits i manuskriptet men av olika skäl inte kommit med i den slutliga filmen. Häftet innehåller talrika stillbilder ur filmen, bl a dels mycket ovanliga sådana, dels bilder som visar scener, klippta av den franska censuren. Häftet innehåller dessutom bl a utdrag ur franska recensioner om filmen.

Originaltitel	Night Games (Roman)
Författare	Mai Zetterling

Penningby slott, Roslagen

Urpremiär	1966-09-02		Venedig	Italien	105 min	(inom ramen för biennalen)
Sverigepremiär	1966-09-12	Royal		Sverige	105 min
TV-visning	1996-04-28	Kanal 5		Sverige	101 min
	1997-02-19	Kanal 5		Sverige	101 min
	2000-10-10	SVT1		Sverige	101 min
	2002-08-12	SVT2		Sverige	101 min
	2003-03-15	SVT1		Sverige	101 min
Dvd-release	2008-04-09			Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	2010-01-30
	2010-02-11
	2010-04-17
	2010-04-22
TV-visning	2013-08-14	SVT2		Sverige
Cinemateksvisning	2015-04-05	Filmhuset	Stockholm	Sverige
TV-visning	2019-11-25	SVT1		Sverige

Festivalpris	Venedig	1966			(hedersdiplom)

Regissören - en film om Mai Zetterling (2015)

Nattlek (1966)

Film i filmen

Frigörelsekamp

Förlossningsscener

Homosexualitet

Meta-film

Modersbundenhet

Onani-scen

Parallell-skeende

Penningby slott

Pervertioner

Sexscener

Sexual-orgier

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2853

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2875

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Slutmix
Materialbas	Acetat
Bärare	17,5 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	NATTLEK en film av Mai Zetterling med...
Tryckeri	Uddeholms Offset
Affischdesign	Leonardo Da Vinci

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	NATTLEK en film av Mai Zetterling med...
Tryckeri	Robert E. Petersen offset-bogtryck

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	1
Affischtitel	Night Games

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	1

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Längtan. Ett filmmanuskript av Mai Zetterling, David Hughes.
Omfång	115 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Jeux nocturnes.
Omfång	41 s.
Språk	Franska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Film 292 von Mai Zetterling / David Hughes. Deutsche Dialogliste.
Omfång	19 s.
Språk	Tyska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Nattlek. Night games. English dialogue list.
Omfång	23 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Night games. English subtitles.
Omfång	18 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Nattlek. Film 292. Av Mai Zetterling / David Hughes. Maj-juni 1966 efter filmens tonband.
Omfång	16 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	292 Nattlek. Av Mai Zetterling / David Hughes. Svensk dialoglista.
Omfång	18 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Språk	Franska

Typ	Dialoglista
Språk	Tyska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Franska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Tyska

Ljudtyp	Ljud
Färgtyp	Svartvit
Bärare	DCP
Längd i minuter	105 min
Dialogspråk	Svenska

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	WAV

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	WAV

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	H264