Den onda cirkeln (1967)

Media (1 st)

Originaltitel	Den onda cirkeln
Svensk premiärtitel	Den onda cirkeln

Regi	Arne Mattsson
Manus	Elsa Prawitz (som Pia Elitz)
Foto	Lasse Björne (som Lars Björne)
Arkitekt	P.A. Lundgren
Klippning	Carl-Olov Skeppstedt
Ljudtekniker	Olle Unnerstad
Scripta	Gunilla Nachmanson
Inspelningsledare	Brian Wikström
B-foto	Rolf Holmqvist
Stillbildsfoto	Åke Hylén Charles Hammarlund
Rekvisita	Karl-Arne Bergman (som K.A. Bergman)
Smink	Bengt Ottekil
B-ljud	Kjell Hööst
Specialeffekter, ljud	Evald Andersson Nils Skeppstedt
Mixning	Olle Jakobsson

Gunnel Lindblom	Maria
Erik Hell	fadern
Gio Petré	Inger, dottern
Mathias Henrikson	Sten, sonen
Marie-Louise Håkansson	Eva, lillflickan
Heinz Hopf	mannen på stranden
Karl-Arne Bergman	specerihandlaren
Eva Larsson	Inger som barn

Produktionsbolag	A-Produktion
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Svensk Filmindustri
Laboratorium	FilmTeknik AB

Till en liten fiskeby vid havet kommer en regnig höstkväll en yngre kvinna med bussen. Hennes namn är Maria. Efter ett självmordsförsök vill hon om möjligt finna en lösning på si- na svåra inre konflikter. Turistsäsongen är slut men hon lyckas ordna rum över natten på en gästgivargård trots vär- dens motvilja. Denne är änkling och driver gården tillsamma- ns med sina vuxna barn Inger och Sten. Lillflickan Eva, åtta år, känner sig övergiven och tröstar sig med moderns röst på en grammofonskiva. De vuxna gör sitt bästa för att frysa ut Maria men Eva tyr sig till henne och Maria bestämmer sig för att stanna några veckor. Hon visar sig nyttig i hushållet och blir långsamt accepterad av familjens övriga medlemmar.

Modern dog då Eva föddes. Ingen har sedan dess firat lillfl- ickans födelsedag. Maria ber att få ordna en fest och stå för kostnaderna. Fadern låter sig övertalas. Men festen blir misslyckad. Först somnar Eva på vinden, där hon hittat mode- rns bruddräkt, och när hon äntligen kommer till rätta dyker mannen från stranden upp, lockad av det ovanliga ljuset från gården. Han är en avsigkommen enstöring som lever i ett skjul i det låglänta marsklandet intill havet och identifierar sig med Kristus. Det kommer till ett uppträde i uthuset. Mannen kastar ordet "Flatfitta" i ansiktet på Inger och försvarar sig mot fadern och Sten med en söderslagen butelj. Maria går emellan och avstyr blodsutgjutelse. Man ska inte göra ont, säger hon till honom, för ont föder bara ont i en ständig cirkel.

Men en ny cirkel håller på att ta form kring Maria. Genom sin närvaro har hon väckt slumrande lustar till liv. De bägge vuxna barnen känner sej erotiskt dragna till henne. Inger smeker sig själv med Marias nattlinne och Sten provor- ceras till ett samlagsförsök som Maria i sista ögonblicket brutalt avbryter.

För fadern avslöjar hon så sin rätta identitet. Han frågar om hon är ute för att hämnas men Maria svarar att hon bara hoppas att kunna finna rätt på sig själv. Inger anförtror Maria varför hennes känslor för män är bottenfrusna. En dag för tjugo år sedan såg hon från ett träd hur fadern våldtog hennes lekkamrat, en sommarflicka. Hon var då åtta år gam- mal. Maria bekänner att hon är lekkamraten.

Ett skrik hörs. Eva har tagit sig in i ett lusthus där hon överraskas av mannen från stranden. Han förgriper sig på henne. I raseri förföljer Inger honom och sparkar sönder hans könsorgan. Oförmögen att bekämpa det onda söker hon därefter döden i böljorna. Ett meddelande från Sten ger be- sked om att han lämnat gården för att söka ett bättre liv. Medan gästgivarens sinne gradvis förmörkas letar Maria rätt på Eva och för henne bort. Tillsammans lämnar de trakten i bussen.

Censurnummer	105885
Datum	1967-09-12
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2600 meter

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Svartvit
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2600 meter
Längd i minuter	95 min
Akter	5 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Arne Mattssons försök att gestalta en klassisk tragedi om ondskan framkallade en stor mängd hånfulla omdömen från kri- tikernas sida.

Under rubriken "Mattssons seriösa buskis" skrev Jurgen Schildt i AB:

"Erik Hell är värdshusvärden hos vilken de storbligande och orimliga figurerna inkvarterat sig. Han sitter till bords och vrider händerna och spänner halsmusk- lerna inför makternas eländiga stämplingar. Jag begriper honom verkligen. Det är nämligen inte vad skrot som helst han lockats in i utan ett av de mera svårartade haverierna i svensk produktion på sistone; en film där ansp- råksfullheten är lika uppskruvad som tråkigheten och där groteskerierna är så kompakta att vi tror oss sitta på kväl- lste med cyankalium hos TV:s Familjen Addams."

Schildt var övertygad om att filmen var "svensk buskis" men ville inte bli riktigt förbannad: "För vid närmare besiktni- ng inser man naturligtvis att den här ödesdramatiken kunde ha stått i Mad. Eller rättare sagt Hjälp (satiriska tidskri- fter); den publikation vars titel Arne Mattsson borde göra till sitt nuvarande artistiska fältrop."

Ovanför Lasse Bergströms (Expr) recension stod rubriken "Godnatt Mattsson". Kritikern skrev:

"Arne Mattsson (-) sta- mpar gravallvarligt på Ingmar Bergmans gotländska ömarker. Han tror att han sysslar med något väsentligt, till omväxli- ng så att säga, och innan bussen efter mirakulös tidtabell dyker upp igen i tomheten för att hämta bort de båda våldta- gna låter han äldsta dottern vandra ut i det långgrunda vatt- net och försvinna, sedan hon med sparkar kastrerat fånen och sett pappans förstånd braka samman.

Klockan klämtar från den tomma sockenkyrkan. Mistluren hoar igen. Arne Mattsson har gjort sin 49:e film. "En chock". God natt."

Hanserik Hjertén (SvD) misstänkte en spekulation och skrev: "Onani, våldtäkter på minderåriga, söndersparkande av ett könsorgan, självmord och fullt utbildat vansinne bjuder Arne Mattsson på i sin senaste film. Allt detta är självändamål. (-) Man beklagar de högt kvalificerade skådespelare som hamnat i den. Heinz Hopfs byfåne ser ut som en biprodukt till Frankensteins monster som mellanlandet i en cementsäck. De andra ser mänskligare ut men är rena konstruktioner. Lite synd är det ju också om regissören och om manusförfattarin- nan Elsa Prawitz. Av filmen att döma tycks de anse att sexualiteten är roten till vårt onda. Man får trösta dem med att pengar ger den. Men det är kanske det som är den onda cirkeln?"

Hårdast i sina omdömen var Jonas Sima i en kort recension i Chaplin. Han karakteriserade filmen med ord som "motbjudande spekulation", tarvligt snaskande på gammal Bergmaniora och "ett monument över en filmskapare som gjort inre - inte yttre - bankrutt". Sima slutade med att efter- lysa någon passus i skådespelares avtal som förhindrade att de tvingades utföra för dem själva kränkande uppgifter.

Mauritz Edström (DN) var den ende som bemödade sig om att ta fram positiva sidor hos filmen och ville inte döma ut den på grund av dess Bergman-efterklanger. Han skrev:

"Det har jag (-) ingen lust till, ty den rymmer trots allt en sorts berördhet och en känsla som är ovanlig hos den rastlöse teknikern Mattsson. Vad man kan beskylla honom för är att han inte har bättre omdöme, ty Elsa Prawitz manus är som en gammal svensk filmsynd: en litterär idé, som verkar filmisk men bara är grumsig.

Första halvan av filmen hör emellertid till det rakast berättade Mattsson har gjort. (-) Den hukande grå boningen vid ett dystert marsklandskap, olyckan som finns inskriven i människornas ansikten, deras oförmåga till godhet som en plåga i dem själva, främlingen som tränger in - trots stiliseringen finns det något konkret och riktigt i denna familjeskildring, som hade kunnat utvecklas."

Men i filmens andra halva fann Edström endast "en förskräckande anhopning av pekoralistiska symboler och greuleffekter" (skräckinslag) utan chockverkan.

Kommentar Svensk filmografi

Exteriörer togs vid Langsliteviken på södra Gotland. Enligt pressuppgifter skulle världspremiären på filmen äga rum i Paris i slutet av augusti 1967 men planen måste överges då den franska censuren krävde vissa klipp för godkännande.

Filmstaden, Råsunda. Langsliteviken på Södra Gotland.

Sverigepremiär	1967-10-05	Spegeln	Stockholm		95 min
Urpremiär	1967-10-05	Spegeln	Stockholm		95 min

Originaltitel	Musik i urval (kontakta redaktionen för detaljer om enskilda filmer)

Barn

Byoriginal

Främlingskap

Föräldrar-barn

Glesbygd

Gotland/Langsliteviken

Kvinnoporträtt

Ondskan

Pedofili

Självmord

Våldtäkter

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Bärare	35 mm
Längd i meter	2588

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Typ	I-band
Bärare	17,5 mm

Typ	Slutmix
Bärare	17,5 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	A-produktion presenterar Arne Mattssonfilmen DEN ONDA CIRKELN
Tryckeri	Uddeholms Offset

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Originalmanus av Pia Elitz.
Omfång	137 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Originalmanus av Elsa Prawitz.
Omfång	193 s. Roll- och miljölista (8 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Originalmanus av Elsa Prawitz.
Omfång	193 s. Roll- och miljölista (8 s.) ingår + 5 s. spelschema, ritningar m.m.
Språk	Svenska

Typ	Kringmaterial
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Bakombild papper	SET
Album	Nej

Typ	Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Reklamtryck
Språk	Engelska