Grundfakta

Media (2 st)

Originaltitel Jag är nyfiken - en film i blått
Filmtyp Långfilm
Kategori Hybrid (spelfilm och dokumentär)
Regi
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Utmärkelser
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1968-03-11

Medverkande

Lena Nyman
Lena, teaterelev

Börje Ahlstedt
Börje, hennes pojkvän

Vilgot Sjöman
Vilgot Sjöman, regissör

Sonja Lindgren
Sonja Lindgren, expedit i färghandel

Bertil Wikström
Bertil Wikström, läkare

Hans Hellberg
Hasse, journalist, Lenas f d älskare

Visa fler

Om filmen

"Hur i helvete ser 'den intelligenta kroppen' ut??" Lena Nyman bet ifrån när Arthur Lundquist kallat hennes kropp dum. Filmen i blått var fortsättningen på Vilgots Sjömans...

Visa hela texten

Handling

Regissören Vilgot Sjöman, 42 år, och teatereleven Lena Nyman, 22, gör en film tillsammans om välfärdens Sverige. Regissören drömmer om att bli...

Visa hela handlingen

Press

Den andra delen av Vilgot Sjömans nyfikenhet på Sverige bemöttes mindre positivt än den första och kritiken handlade ofta om "nyfikenhetens begränsningar" (rubrik i SvD). Hårdast i sina...

Visa all press

Om filmen

"Hur i helvete ser 'den intelligenta kroppen' ut??" Lena Nyman bet ifrån när Arthur Lundquist kallat hennes kropp dum. Filmen i blått var fortsättningen på Vilgots Sjömans uppseendeväckande Jag är nyfiken – en film i gult, med osedvanligt många nakenscener och undersökande av det svenska klassamhället.

"Filmpubliken ska luras att tro att jag och Lena är ett par… Konstnärer älskar maskspel."

Vilgot Sjöman ville göra något hans forna beskyddare "magister Bergman" avskydde: improvisera. Han skulle göra en film om en film, utan manus. En film som sprängde "blyghetsvallen" och var byggd runt Lena Nyman.

"Lena, du vet hur du ser ut när du tar av dig kläderna när du käkar sånt där." Sjöman och Nyman tittar på dagstagningar, och hon fortsätter trotsigt att äta godis. Båda har i efterhand pratat om att få kvinnor accepterar sina kroppar. Men när Nyman såg badscenen bröt hon ihop. Sjöman: "Det var väl här jag skulle ha sagt: Vi skiter i det vi filmat! Vi kastar hela sekvensen! Men bildgirigheten gjorde mig stum." Nyman, som var 22 och hade ätstörningar, svor att aldrig mer göra en film där hon inte visste i förväg vad hon skulle göra.

Hennes kropp recenserades av akademiledamoten Arthur Lundquist och Nils Beyer, två tungt vägande kritiker i pensionsåldern.

"Man får nästan avsmak för henne när hon är naken. […] Jag efterlyser den intelligenta kroppen. Lena Nymans är själlös, lite dum.” – Arthur Lundquist i Se.

”[…] man tänkte inte så mycket på hennes feta bak i den förra filmen, ty då hade den nyhetens behag. Men när hon nu återigen ska klä av sig tillsammans med Börje Ahlstedt och demonstrera hur två älskande bär sig åt så börjar man uppriktigt sagt unna den sympatiske pojken en mera välväxt flicka”. – Nils Beyer i Arbetet.

"Hur i helvete ser 'den intelligenta kroppen' ut??" frågade Lena Nyman i ett svar i Expressen.

Alla i filmen smygtittar på varandra. Halvt dold bakom kameran smeker Sjöman scriptans arm medan han ser på Nyman och Ahlstedt. En fönsterruta blir immig av Nymans andedräkt – hon tittar in på vad Sjöman kallat en ljuvlig "lesbisk kringla" (Halva kringlan är Gunnel Broström.)

Förutom att ha rejält med sex med Börje Ahlstedt ska Nyman arbeta med sin vetenskapliga undersökning om det svenska klassamhället. "Man måste öppna eget. Tidningarna arbetar alldeles för fort, så dom kan man inte lita på. Och vetenskapen arbetar för långsamt, så från dom kommer det inga resultat. Man måste öppna eget.".

Institut Nyman, står det på ytterdörren. Med bandspelare går den agiterande forskaren runt och frågar folk vad de tycker om det svenska klassamhället, utbildningsklyftan, statskyrkan, jämställdheten…

Den folkkära tv-stjärnan Hagge Geigert står på en scen på Gröna Lund och frågar folk vad de tjänar: "Kallskänka… folkskola… elva tusen. Folkskolelärare… tjugofem tusen. Textilarbetare… sexton tusen. Lektor… femtio tusen. Arkitekt… hundra tusen… och extrajobb för femtio tusen… En applåd! Då kanske ni ska ställa er där borta, enskilt. Leve det gamla fina svenska klassamhället!"

"Vad tycker ni om den svenska utjämningspolitiken?" frågar Nyman en ung överklasskvinna på nattklubben Cecil. "Det är en chockerande utjämning. Chockerande." "Tycker ni att samlaget är den enda lyckokällan i livet?" "Det är väldigt… väldigt…" "Är det svårt med svenskan kanske?" "Ja, jag bor i Schweiz."

Mauritz Edström i Dagens Nyheter: "Det finns flera lekfullheter i den nya filmen som gör att den känns mer avslappnad, men därmed försvinner också något av kraften i anloppet som bar upp 'Jag är nyfiken, gul'. Edström menade att de medverkande snarare gick "mellan olika roller än in i rollen". "Denna belysning av rolltagandet som en motsvarighet till vårt spel i samhället upplever jag som en av de intressantaste sidorna av Sjömans båda filmer. Dynamiken i detta spel är lika betydelsefull som försöken till social och politisk inventering av orättvisor och fördomar. […] Även om 'Jag är nyfiken, blå' i stort inte lägger några nya drag till Vilgot Sjömans samhällskritiska företag, så finns utmaningen där, viljan till uppbrott och omprövning som en moralisk styrka. Man förstår inte alltid Sjömans avsikter, och det finns hos honom oklarheter och osäkerhet. Men'Blå' ger därför inte anledning till någon revidering av värderingen från första filmen, att detta är ett utbrytningsförsök med konsekvenser inte bara för svensk film."

Nina Widerberg (2016)

Boka filmen

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Internationell titel
Distributionstitel

Filmteam

Regi
Manus
Produktionschef
Produktionsledare
Foto
Musik
Klippning
Ljudtekniker
Scripta
Inspelningsledare
Inspicient
B-foto
Stillbildsfoto
Negativklippning
B-ljud
Mixning

Medverkande

Lena Nyman Lena, teaterelev
Börje Ahlstedt Börje, hennes pojkvän
Vilgot Sjöman Vilgot Sjöman, regissör
Sonja Lindgren Sonja Lindgren, expedit i färghandel
Bertil Wikström Bertil Wikström, läkare
Hans Hellberg Hasse, journalist, Lenas f d älskare
Bim Warne Hasses väninna
Peter Lindgren Lenas pappa
Gudrun Östbye Lenas mamma
Gunnel Broström kvinnan på ön
Hanne Sandemose kvinnans på ön väninna
Frej Lindqvist väninnans man
Marie Göranzon Marie, Börjes fru
Maj Hultén Maj Hultén, sexualpsykolog
Pierre Fränckel (som Pierre Nyblom) mannen med skabb
Gun Jönsson hans väninna
Bo Holmström reportern
Hagge Geigert Hagge Geigert, konferencier på Gröna Lund
Henning Sjöström Henning Sjöström, advokat
Torsten Nilsson socialdemokratisk försvarsminister
Magnus Nilsson Lenas kamrat
Ulla Lyttkens Lenas kamrat

Bolag

Produktionsbolag Sandrew Film & Teater AB
Distributör i Sverige (35 mm) Sandrew Film & Teater AB
Distributör i Sverige (DCP) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 2018
Distributör i Sverige (DVD) Sandrew Metronome Distribution Sverige AB 2008
Laboratorium AB Film-Labor

Handling

Regissören Vilgot Sjöman, 42 år, och teatereleven Lena Nyman, 22, gör en film tillsammans om välfärdens Sverige. Regissören drömmer om att bli berömd och har ett förhållande med Lena, som behöver pengar till en egen våning. I ett körrum granskar de tagningar från en flickskola där sexualpsykologen Maj Hultén talar med flickorna om orgasm, onani och kärlek mellan kvinnor. Den unge skådespelaren Börje Ahlstedt, i filmen gift med Marie och far till deras barn Lollo, skall spela mot Lena.

Hon och Vilgot mottar smädebrev med sexuella okvädningsord efter premiären på Jag är nyfiken - gul. För att systematisera sin granskning av det svenska samhället upprättar Lena tillsammans med vännerna Magnus och Ulla ett arkiv kallat "Nymans Institut".

Vilgot rekonstruerar Lenas barndom: föräldrarna har skilt sig, modern har försvunnit. Genom kameran ser hon dem nakna, omfamnande varandra efter ett bråk.

Utrustad med bandspelare intervjuar Lena folk i förvärvslivet om löneutjämningen och klassamhället. Särskilt arbetarna ställer sig oförstående och Lena misstänker att den socialdemokratiske statsministern på 40-talet, Per Albin Hansson, sövt arbetarrörelsen med sin folkhemsideologi. På Gröna Lund (Stockholms Tivoli) intervjuar Hagge Geigert löntagare om deras inkomster. Publiken applåderar den högst betalde och utbringar ett leve för det gamla hederliga svenska klassamhället. Sina anklagelser mot arbetarpartiet lägger Lena i en svart säck med påskriften "Socialdemokratins dåliga samvete". Hon upptäcker att statskyrkans yttre former står orubbade medan likgiltigheten för det andliga budskapet brett ut sig.

På stan stöter Lena ihop med Hasse, hennes "intellektuelle fader" och f d vän. Hasse bor på ett avrustat fyrskepp tillsammans med Bim. Han har i egenskap av journalist i arbetarpressen jagats från den ena nedlagda tidningen till den andra. Hans dröm är att Sverige inför icke-våldsförsvar. I hisskorgen på Gröna Lunds utsiktstorn försöker Hasse och Lena genomföra ett samlag men det vill sig inte för Hasse. Hemma hos Börje går det bättre för Lena. Under utropande av namn på kända märkesvaror uppnår de två älskande orgasm några timmar innan Marie återvänder.

Lena börjar leta efter sin mor och kommer under sökandet till det lilla samhället Lundsbrunn där hon intervjuar en ung manlig medlem av pingstförsamlingen. Denne försätts i trångmål när Lena ställer befolkningsexplosion och världssvält mot abstinensmoral och helveteslära.

Lena liftar norrut och ådrar sig skabb. I Strömsund får hon träffa läkaren Bertil Wikström och blir medveten om åldringsvårdens avigsidor. Wikström och Lena har samma synpunkter på de svenska fängelseanstalterna: de bör försvinna. Här möter hon också Sonja Lindgren, ensamstående mor, affärsbiträde och orkestersångerska. I Sonjas närhet känner sig Lena för första gången trygg. Hon oroas dock av tanken att hennes känslor för Sonja har ett erotiskt inslag, en oro som förstärks då hon blir vittne till ett samlag mellan kvinnor.

Lena återvänder till Stockholm och inkvarterar sig hos Hasse. Hon bevittnar hur Hasse utövar våld mot Bim för att klara den sexuella potensen och blir en illusion fattigare. Sedan Bim konstaterat att Lena har skabb tvingas Lena och Börje uppsöka en hud- och könsklinik (St. Göran). På väg från kliniken möter Lena till sist modern.

Censur / granskning

Censurnummer 106531
Datum 1968-02-23
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Originallängd 2935 meter
Kommentar Aktindelning: 500-540-520-550-560-265 = 2935 m.


Tekniska fakta

Bildformat 1.37:1
Ljudtyp Ljud
Ljudsystem Optisk mono
Färgtyp Svartvit
Bärare 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2935 meter
Längd i minuter 107 min
Akter 6 rullar
Dialogspråk


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Den andra delen av Vilgot Sjömans nyfikenhet på Sverige bemöttes mindre positivt än den första och kritiken handlade ofta om "nyfikenhetens begränsningar" (rubrik i SvD). Hårdast i sina omdömen var Jurgen Schildt i AB. Han kallade regissören "en Frälsar-Målle som tänker mera på fan än på frälsningen" och undrade vart Sjöman egentligen ville komma:

"Kommer han med en enda analytisk tanke, går han någonsin till rötterna? Vår s k skrytsocialism, hur parerar han den? Med den kommunism som Cyril Connolly (engelsk författare) kallat en kristendom med muskler? Knappast det. Snarare med en förening av knullkommunism, privata brasklappar och allmänna sympatibevis; här har ni mej, och jag har radikala åsikter om rubbet, så det så. Det är förträffligt med de radikala åsikterna bara vi inte inbillar oss att åsikterna sammantagna gör en radikal film eller att man reformerar Sverige genom att ett antal gånger låta Börje Ahlstedt bestiga fröken Nyman i en tvåa på Söder."

Som exempel på en verkligt radikal film nämnde Schildt den då ännu ej distribuerade "Dom kallar oss mods" (1968/6) och kommenterade: "Jämfört med den filmen framstår Vilgot Sjömans svenska bilder - till slut - som ett hedervärt fotoreportage och ett energiskt sätt att säga goddag yxskaft."

Även Carl Henrik Svenstedt (SvD) efterlyste något "fränt och avslöjande i Sjömans bild av vårt blå-gula välstånd" och trodde, liksom Schildt att publiken fick vänta på Stefan Jarls och Jan Lindqvists modsfilm - "innan äntligen den film kommer som vågar riva upp våra illusioner om valfrihetens och frihetens samhälle". Kritikern fann det överraskande att Sjömans film rymde "så mycket dålig journalistik" och gav exempel härpå men ville trots sina "generella anmärkningar om hela filmföretaget" säga att "blå" kändes "både fräschare och mer upprensad än den tidigare versionen".

Lasse Bergström (Expr) tyckte att "Lena" och "Vilgot" nådde "en halv seger". Efter att ha tagit fram några exempel på att den blå versionen var "socialt och politiskt lika klarvaken som den gula versionen" konstaterade kritikern: "Som provokation i en halvsovande välfärd har detta glada och ilskna undersökningsdrama inte förlorat i styrka av sin andra akt. (-) Ändå vill jag hissa segerflaggan på halv stång den här gången. Den blå filmen är i motsats till den gula ett splittrat artistiskt verk. Den arbetar med alltför många fiktioner mitt i reportaget (-)." Sjöman hade redan en gång visat upp sina färdigheter, nu rörde det sig om upprepningar, menade Bergström, som slutade: "Reportaget i Sverige virvlar vidare och sanningen får man aldrig nog av. Men i den trängre artistiska sektorn är bestämt mervärdet av Vilgot Sjömans blå timmar om inte obefintligt, så minimalt."

Under rubriken "Lekfull satir med klen verkan" skrev Mauritz Edström i DN: "Det finns flera lekfullheter i den nya filmen som gör att den känns mer avslappnad, men därmed försvinner också något av kraften i anloppet som bar upp 'Jag är nyfiken, gul'." Edström lade märke till att de medverkande snarare gick "mellan olika roller än in i rollen" och kommenterade: "Denna belysning av rolltagandet som en motsvarighet till vårt spel i samhället upplever jag som en av de intressantaste sidorna av Sjömans båda filmer. Dynamiken i detta spel är lika betydelsefull som försöken till social och politisk inventering av orättvisor och fördomar." Sitt helhetsintryck sammanfattade kritikern i följande stycke:

"Även om "Jag är nyfiken, blå" i stort inte lägger några nya drag till Vilgot Sjömans samhällskritiska företag, så finns utmaningen där, viljan till uppbrott och omprövning som en moralisk styrka. Man förstår inte alltid Sjömans avsikter, och det finns hos honom oklarheter och osäkerhet. Men "Blå" ger därför inte anledning till någon revidering av värderingen från första filmen, att detta är ett utbrytningsförsök med konsekvenser inte bara för svensk film."

Kommentar Svensk filmografi

Filmen klipptes fram som en parallell till "Jag är nyfiken - gul" (1967/18) ur sammanlagt 85.129 meter kopierad film, sedan Vilgot Sjöman i slutet av juli 1967 ansett att en sådan lösning var den bästa för det omfattande materialet.

Huvuddelen av filmens scener togs under sommaren 1966 och vintern 1966-67 men vissa kompletteringar gjordes under hösten 1967. I den blå versionen ingick bl a Stockholmsbilder från Stadion och Gröna Lund samt ett avsnitt från sexualundervisning vid Lidingö Flickpension. Frikyrkoavsnittet inspelades i det lilla samhället Lundsbrunn norr om Skara i Västergötland. Lena Nymans norrlandsfärd via Kumlafängelsets murar (utanför Örebro) förde henne till Strömsund och Svartön, där Vilgot Sjömans vänner Bertil Wikström (provinsialläkaren) och färghandelsbiträdet och sångerskan Sonja Lindgren spelade sig själva. Wikström var bl a känd för sitt arbete för fångarnas sak och hade tagit initiativet till den första svenska "tjuvriksdagen".

Filmen hade samtidig premiär utanför Stockholm i 17 städer, däribland Göteborg (Royal), Malmö (Göta) och Norrköping (Aveny).

Ehuru opinionsyttringar förekom efter distribution och premiering av bägge "Nyfiken"-filmerna väckte den blå versionen inte samma uppmärksamhet i massmedia som den gula. Den svenska censurens motstånd var då brutet.

I USA upphävdes beslutet om beslag av "Jag är nyfiken - gul" i mars 1969 i New York. Premiären på "I am Curious (Blue)" i samma stad ägde rum först 20.5.1970. Vid den tidpunkten var de erotiska inslagen inte längre sensationella. Distributören Grove Press publicerade samtidigt det illustrerade scenariot till denna version (1970, LBC card number 71-111007). I andra länder som Tyskland ("Sie will's wissen...") och Frankrike ("Elle veut savoir") censurerades dock filmen. Dessutom framgick det ej vid distributionen att det rörde sig om en parallellversion.

Svenska Filminstitutets jury tilldelade 1968 Lena Nyman priset "Guldbaggen" för hennes insats. Vid kvalitetsbedömningen erhöll den blå versionen 0,8 poäng (7:10) vilket medförde ett bidrag på 190.208 kronor.

Filmens tillkomst fram till 30.7.1967 skildrades av Vilgot Sjöman i "Jag var nyfiken - Dagbok med mig själv", utgiven i samarbete med Filminstitutet på PAN/Norstedts förlag, Stockholm 1967 och översatt bl a till engelska (USA), franska, danska och norska.

Inspelning

Stockholm, Lidingö, Lundsbrunn norr om Skara, Kumlafängelse- t, Strömsund m fl platser.

Visningar

Sverigepremiär 1968-03-11 Alcazar Stockholm Sverige 107 min
1968-03-11 Cinema Stockholm Sverige 107 min
1968-03-11 Pelikan Stockholm Sverige 107 min
Urpremiär 1968-03-11 Alcazar Stockholm Sverige 107 min
1968-03-11 Cinema Stockholm Sverige 107 min
1968-03-11 Pelikan Stockholm Sverige 107 min
TV-visning 1992-05-09 TV3 Sverige 103 min
1997-06-25 TV4 Sverige 103 min
Dvd-release 2008-10-01 Sverige
Cinemateksvisning 2016-11-19 Filmhuset Stockholm Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia 2016-11-19
TV-visning 2018-11-26 SVT1 Sverige
2019-10-07 SVT1 Sverige

Musikstycken

Utmärkelser

Guldbagge Stockholm 1968 Bästa skådespelerska Lena Nyman (för roller i båda Nyfiken-filmerna)
Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag Stockholm 1968 (bidrag om 190 208,86 kr)

Ämnesord

Censuråtgärd
Debattfilm
Erotisk film
Film i film
Frikyrkor
Främlingskap
Fångvård
Första majdemonstration
Föräldrar och barn
Glesbygd
Klassamhället
Kvinnoporträtt
Könsklinik
Könsroller
Lesbisk kärlek
Logdans
Metafilm
Norrland
Pacifism
Politisk film
Religion
Reportageinslag
Samhällskritik
Sexualupplysning
Skabb
Statskyrkan
Stockholm/Gröna Lund
Svenskt samhälle: 1966-67

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bärare 35 mm
Längd i meter 2922


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bärare 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bärare 35 mm
Längd i meter 2926


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bärare 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bärare 35 mm


Typ Duplikatpositiv
Bärare 35 mm


Typ Originalnegativ bild
Bärare 35 mm


Typ Originalnegativ bild
Materialbas Acetat
Bärare 35 mm


Typ Originalnegativ bild för OP
Bärare 35 mm


Typ Tonnegativ
Bärare 35 mm


Typ Videomaster


Bestånd Affischer

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar 2
Affischtitel JAG heter Lena Nyman och ÄR NYFIKEN - BLÅ En film av Vilgot Sjöman
Tryckeri Tryckeri AB Småland


Storlek Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar 2
Affischtitel Vilgot Sjömans JAG ÄR NYFIKEN - BLÅ
Tryckeri Ewes O.B. -tryck


Bestånd Arkivalier

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ Pressklipp


Bestånd Manuskript

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ Dialoglista
Manustitel Vilgot Sjömans Jag är nyfiken blå. Dialoglista.
Omfång 91 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Vilgot Sjömans I am curious blue. English dialogue list.
Omfång 88 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel Jag är nyfiken - blå. Je suis curieuse - édition bleue alt. Lena.
Omfång 58 s.
Språk Franska


Typ Dialoglista
Manustitel Jag är nyfiken - blå trailer.
Omfång 1 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Vilgot Sjömans I am curious blue. English dialogue list.
Omfång 103 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel Vilgot Sjömans Jag är nyfiken blå. Dialoglista.
Omfång 91 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Vilgot Sjömans I am curious blue. English dialogue list.
Omfång 88 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel Jag är nyfiken - blå. Je suis curieuse - édition bleue alt. Lena.
Omfång 58 s.
Språk Franska


Bestånd Stillbild

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper SET
Album Ja


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Engelska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Engelska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Tyska


Andra utgåvor av verket

Digitaliserad

Tekniska fakta

Ljudtyp Ljud
Färgtyp Svartvit
Dialogspråk


Bestånd Film

Typ Digitalt visningsmaterial
Bärare DCP



Relaterat

    Kontakta redaktionen

    Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Hitta filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

    Vad gäller det?