Dom kallar oss mods (1968)

Media (1 st)

När filmskoleeleverna Stefan Jarl och Jan Lindqvist lät socialt marginaliserade ungdomar berätta om sin verklighet i sextiotalets Stockholm skapade de dokumentärfilmshistoria, och första kapitlet i det unika tidsdokument som idag kallas Modstrilogin.

Dom kallar oss mods är den första filmen i "Modstrilogin", svensk filmhistorias kanske mest omtalade dokumentärfilmsprojekt. Filmens tonåriga huvudpersoner Kenta Gustavsson och Stoffe Nilsson har växt upp i Stockholms förorter med alkoholiserade föräldrar, lämnat skolan utan betyg och vill inte ens försöka skaffa jobb. Tillsammans med andra så kallade "mods" håller de till i det på sextiotalet nybyggda City. Deras långa hår, slarviga klädsel och planlösa drift på gatorna står i skarp kontrast till hattförsedda medborgare i propra kläder som i filmen ses skynda förbi medan Kenta och Stoffa sjunger "Små knegarna, små knegarna, är lustiga att se".

Stilistiskt sett är Dom kallar oss mods inspirerad av samtida strömningar inom nordamerikansk och fransk dokumentärfilm, men filmens titelsekvens med musik av Lea Riders påminner om Richard Lesters Beatlesfilmer. Huvudpersonerna skuttar lekfullt fram i den moderna stadsbilden, filmade genom ett vidvinkelobjektiv som förvränger arkitekturens raka linjer; en stilistisk tolkning av huvudpersonernas protest mot det effektiva moderna samhället där de förväntas rätta in sig och vara tacksamma för en plats i den rådande hierarkin. Redan före titelsekvensen har filmen dock inletts med ett fem minuter långt vittnesmål från "Tompa", som blickar rakt in i kameran medan han berättar om sin trassliga uppväxt. Filmen varvar den här typen av intervjuer, där ungdomar talar öppet om droger, hemlöshet, ungdomsvård och bristande framtidstro inför en statisk kamera, med rörliga sekvenser som gestaltar huvudpersonernas vardag på stadens gator och i rivningskåken där de sover. Kameran är med överallt, och påminnelser om filmteamets närvaro i rummet är minimal.

Filmens regissörer Jan Lindqvist och Stefan Jarl möttes 1965, när de gick på Svenska Filminstitutets nystartade filmskola. Lindqvist hade frilansat för Sveriges Television redan innan han blev antagen till filmskolan, och när han fick i uppdrag att göra några inslag till en ny programserie för ungdomar blev Jarl hans samarbetspartner. I samband med detta projekt började de filma Kenta och Stoffe. Men programinslagen med modsen ansågs kontroversiella, och en stor del av materialet klipptes bort. Jarl och Lindqvist kom istället att vidareutveckla sitt samarbete med Kenta och Stoffe i Dom kallar oss mods. De var missnöjda med filmskolans undervisning och lyckades övertala rektorn att få använda de pengar som skulle ha gått till deras andra utbildningsår till en långfilm. När filmen var färdig begärde Statens biografbyrå att en sexscen skulle klippas bort. Filmen friades, och censurskandalen kom att gagna filmskaparna, som tidigare saknat biografdistributör; det potentiellt sensationella innehållet gjorde nämligen porrfilmsdistributören Pallas Film intresserad av filmen.

En nästan enstämmig kritikerkår hyllade filmen vid urpremiären, revolutionsvåren 1968. Även utan uppföljarna Ett anständigt liv (1979) och Det sociala arvet (1993) skulle Dom kallar oss mods utgöra ett unikt tidsdokument; ett porträtt av ungdomar i revolt mot samhället och en skildring av det nya Stockholm som vuxit fram genom Norrmalmsregleringens rivningar och nybyggen, när Gamla stan fortfarande var nedgånget och slitet med billiga lägenheter och Sergels Torg just börjat bli en samlingsplats för försäljning av narkotika. Men vetskapen om hur de kommande filmerna skulle dokumentera missbrukets offer ger en extra botten till scener som den där Stoffe – som senare själv skulle bli beroende av heroin – klagar på att Kenta "pundar" för mycket, och intervjun med "Jajje", som förutspår att såväl han själv som Kenta och Stoffe kommer att följa i sina föräldrars spår och bli alkoholister: "Vi kommer att vara kompisar tills vi dör, i 40-årsåldern".

Ingrid Stigsdotter (2015)

Den här filmen finns i distribution hos någon annan än Filminstitutet. För bokning av filmen, kontakta aktuell distributör direkt. Se längre ned på sidan under rubriken ”Bolag”.

Läs mer om denna film i vår artikel "Svensk filmaffischkonst"

Läs mer om denna film i vår artikel "Intervju med Jessica Nettelbladt"

Läs mer om denna film i vår artikel "Intervju med Ellen Fiske och Ellinor Hallin"

Ladda ner filmhandledningen

Se denna film i Minibion inne i vårt bibliotek i Filmhuset

Originaltitel	Dom kallar oss mods
Svensk premiärtitel	Dom kallar oss mods
Internationell titel	They Call Us Misfits
Distributionstitel	De kaller oss mods (Norge) They Call Us Misfits (Storbritannien) De kalder os mods (Danmark)
Videotitel i Sverige	Dom kallar oss mods

Regi	Stefan Jarl Jan Lindqvist
Manus	Jan Lindqvist Stefan Jarl
Produktionsledare	Stefan Jarl
Foto	Jan Lindqvist
Musik	Börje Franzén (som Hawkey Franzén)
Klippning	Jan Lindqvist Stefan Jarl
Ljudtekniker	Stefan Jarl
Stillbildsfoto	Walter Hirsch
Musikarrangör	Börje Franzén (som Hawkey Franzén)
Orkester	Lea Riders Group
Exekutör	Börje Franzén (som Hawkey Franzén) Bo Häggström (som Bosse Häggström) Tommy Borgudd (som Slim Borgudd) Sigge Ehlin
Mixning	Sven Fahlén
Förtexter	Ove Lindström
Speaker	Stefan Jarl

Kenneth "Kenta" Gustafsson	Kenta
Gustav "Stoffe" Svensson	Stoffe
Jan "Jajje" Klingryd	Jajje

Produktionsbolag	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
	Jan Lindqvist
	Stefan Jarl
Distributör i Sverige (35 mm)	Pallas Film AB
	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1994
Distributör i Sverige (16 mm)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1994
Distributör i Sverige (DCP)	Folkets Bio AB	2016
Distributör i Sverige (hyrvideo) (fysisk)	Föreningen Filmcentrum	1995
Distributör i Sverige (köpvideo)	Stefan Jarl Filmproduktion AB	1995
Distributör i Sverige (inst. video)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1994
Laboratorium	AB Nordisk Filmkopia

Ett ansikte och en röst: Tompa. Han är en av Kentas och Stoffes kompisar i Stockholm. Tompa har vuxit upp på barnhem, uppfostrats på ungdomsvårdsskolor, lärt sig livet på ungdom- sfängelser. Nu tycks han varaktigt knuten till samhällets straffmaskineri. Perioderna av frihet är korta. Men en sak är han säker på: så roligt som med modsen har han aldrig haft.

Kenta och Stoffe, två mods i övre tonåren, håller till vid T-Centralen (tunnelbanan) i Stockholms city. Där träffar de vännerna, tigger ihop till dagens mål, till öl och cigaretter. Förbipasserande knegare på väg till det dagliga arbetet avhånas medan de planlägger dagens första möte: ett ölparty i Stadshusparken. Kracks tycker om modsen för att de prövar något nytt; de gör "festliga grejor" och har "fart över sig". Men Jojje är medveten om att de lever ett liv utan morgondag. Alkoholdieten kommer till sist att knäcka dem. "Vi kommer att vara kompisar tills vi dör - i fyrtioårsåldern", säger han.

Filmarna har skaffat Kenta och Stoffe en "kvart" (övernattningsställe) i ett rivningshus på Regeringsgatan. Det är nästan lyx i deras tillvaro, där ordet hem betyder alkoholism, stryk och känslokyla. De bägge ungdomarna berättar om sig själva: utan utbildning har de fått monotona ströjobb som de snart hoppat av. Stoffes far söp sönder sig och dog på sjukhus. Kentas försökte strypa honom med en slips. Men Stoffe minns också att han tyckte det var roligt att leka hemma när han var liten.

"Brudarna" spelar en stor roll. Stoffe gillar att vara tillsammans med många flickor, men Eva, som han också ligger med, vill han ha för sig själv. "Annars är det ingen mening", tycker han.

Ibland gör de musikaliska framträdanden. Kenta kompar Stoffe på gitarr då han sjunger.

En resa till Hedemora i Dalarna företas i sällskap med Hasse. Det är vinter och de tänker hälsa på Stoffes barndomskamrat Ingvar. På tåget dricker de öl, röker hasch och håller låda. Stämningen är hög. Men i Hedemora kan de inte stanna. Där händer ingenting. Inte som i Stockholm.

I Stockholm finns Peter, som tjänar 400 kr på en dag genom att sälja knark (narkotika), och Lunkan som fått gulsot av en infekterad injektionskanyl.

Det blir sommar. Kenta och Stoffe jobbar inte och har ingenstans att bo. Deras vänskap håller på att nötas sönder. Kenta tycker inte att Stoffe är en bra polare (vän) längre. Inte sedan han börjat träffa Eva. En natt skils de. Kenta går in i en port, lägger sig där, dricker öl och tröstar sig med ett seriemagasin. Samma natt tas Stoffe om hand av polisen.

Granskningsnummer	204126
Datum	2016-11-30
Åldersgräns	Tillåten från 11 år
Kommentar	DCP.
Beslutsmotivering	Framställningen innehåller inslag av intervjuer där ungdomar ingående vittnar om utsatthet, omsorgssvikt och misshandel. Detta i kombination med skildringar av hur de unga huvudpersonerna bitvis lever i social misär utan stöd från vuxenvärlden bedöms kunna medföra oro och förvirring och vara till skada för välbefinnandet för barn under 11 år.

Censurnummer	106500
Datum	1968-02-13
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2770 meter
Kommentar	Aktlängder: 570-490-530-570-610 = 2770 meter.

Bildformat	1.37:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Svartvit
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2770 meter
Längd i minuter	101 min
Akter	5 rullar
Dialogspråk	Svenska

Pressreaktion Svensk filmografi

Kritiken i Stockholms huvudtidningar var med ett undantag mycket positiv. Den uttryckte solidaritet med själva projek- tet, vilket innebar att recensenterna i huvudsak avstod från en formell och estetisk värdering av filmen. "En mer konventionell kritik skulle kännas som en cynism gentemot en problematik vars lösning alla har ansvar för", skrev Carl Henrik Svenstedt i Svenska Dagbladet.

Samtliga kritiker uttryckte tillfredsställelse över att censurens krav avvisats i fråga om den ingående kärleksakten. Jurgen Schildt i AB skrev: "Återstår bara att utfärda tvenne gratulationer. Den ena till regeringsledamöterna ifråga, som besuttit erforderligt kvantum av omdöme och sunt förnuft. Den andra till Stefan Jarl och Jan Lindqvist, vilka visar hur mycket talang, sanning och öppenhet som ryms inom en bu- dget av 85.000 kronor. Och låt oss tillägga radikalism: i ordets ursprungsmening av någonting som gått till rötter- na."

"Filmen skildrar sina mods med en förtrogenhet som är spontan och enastående" fortsatte Schildt och sammanfattade: "Jarl och Lindqvist har rusat rakt ut i Stockholms verklighet, just här och just nu. De är varken pådrivare eller moralister; de berättar bara om en sekt som vantrivs i kulturen och som i denna vantrivsel, misstänker jag, är hundra gånger fantasifullare än du och jag och Svensson med portföljen. Berättelsen finns i en film som är på en gång hård och öm och som jag hoppas många ska se, om inte annat för att sova sämre om natten. 85 000 kr var priset. Sanningen behöver tydligen inte bli dyrare."

I DN skrev Mauritz Edström: "'Dom kallar oss mods' förverkligar mycket av den journalistiskt medvetna, socialt engagerande, rapporterande verklighetsskildring som vi så ofta talat om i de senaste årens filmdebatt. Ett filmskolejobb fick växa ut därför att materialet höll. Nuet talar direkt utan berättande eller dramatiserande omskrivningar. Harry Schein har heder av produktionen efter allt skäll för underlåtenhet att befordra just filmer som denna."

Filmen visade både tragiken och humorn, slagfärdigheten och insikten hos en utanförstående generation ungdomar, tyckte kritikern och avslutade med följande omdöme: "Stefan Jarls och Jan Lindqvists filmarbete är öppet och effektivt. Det bygger på medverkande mer än på iakttagelse. De talar ett fränt, hårt språk med Kentas och Stoffes hjälp. Det passerar mycket liv förbi i denna film, både berusande yra och depressivt elände. Liv som gör intryck, hugger sig fast. Det är en film jag önskar att många skall se och tänka över."

Lasse Bergström skrev i Expressen: "Den känns inte särskilt meningsfull att recensera med den aristiska måttapparaten. Som film ur den vinkeln är "Dom kallar oss mods" en hygglig övning i just verklighetsrapportering: s.k. sanningsfilm. Den är för lång och en del scener känns amatörarrangerade. Man kan se svagheterna. Men man lyssnar till detta unga Sverige i skuggan."

Carl Henrik Svenstedt i SvD trodde att censuren egentligen reagerat på filmens politiska tendens men maskerat sin reaktion genom "det naiva ingreppet mot en kärleksscen vars känslighet och fräschör står i välgörande skarp kontrast mot vad äldre regissörer tidigare åstadkommit".

Ty, menade Svenstedt under rubriken "En farlig film": "'Dom kallar oss mods' är obekväm på ett helt annat och betydligt mera genomgripande sätt: den är en total bankruttförklaring av samhällets ungdomspolitik (om nu någon genomtänkt sådan överhuvudtaget existerar) och den ifrågasätter i grunden att alla de vuxenvärldens värderingar på vilka välfärdssamhället bygger skulle ha en given prioritet framför ungdomens egna värderingar. Det är en uppifrån sett anarkistisk och därför politiskt riskabel film."

Kommentar Svensk filmografi

Det engelska låneordet "mods" syftade i filmen på en typ av socialt utslagna eller i samhällets marginaler existerande ungdomar med ett i kläder, gester och tal uttryckt avståndstagande från det borgerliga samhällets normer och trosvärden och med ett demonstrativt och ofta vitalt sätt att hålla i gång på fritiden.

Filmskoleeleverna Stefan Jarl och Jan Lindqvist fick sin fö- rsta kontakt med "Kenta" och "Stoffe" i samband med filminspelningar för ungdomsprogrammet "STÄNK" i TV 1965-66. I ett inslag, som programledningen inte accepterade, kritiserade ungdomar på barnavårdsnämndens dåvarande fritidslokal i Stockholm ("26:an", Drottninggatan 26) polisens uppträdande. Bland de mest slagfärdiga deltagarna var Kenta och Stoffe. Jarl och Lindqvist beslöt att i ett större filmreportage kartlägga den miljö de kommit i kontakt med och inledde samar- bete med Kenta och Stoffe. Projektet präglades således från början av en kollektiv arbetsform.

Svårigheterna att finansiera filmen inom den kommersiella spelfilmsmarknadens ram visade sig stora. Inget filmbolag var villigt att satsa hela det erforderliga kapitalet. Svenska Filminstitutets filmskola anslog slutligen 50 000 kr för att dess bägge elever skulle kunna sätta igång arbetet. Sedan ca 2/3 av filmmaterialet inspelats inträdde Svenska Filminstitutet som producent och täckte resterande kapitalbehov.

Inspelningen ägde rum under 1966-67 - sammanlagt tog arbetet ett och ett halvt år och kostnaderna uppgick till 88 000 kr., exklusive Lindqvists och Jarls arbetsinsats, beräknad till 30 procent av totalkostnaden. "Dom kallar oss mods" kallades därför i pressen Sveriges billigaste biograffilm. Upphovsmännen strävade medvetet att skapa en typ av lågbudgetfilmer i vilka det svenska samhället skulle kritiskt granskas men den låga kostnaden måste också ses som ett uttryck för filmskaparnas svaga förhandlingsposition på den kommersiellt inriktade filmmarknaden.

Filmpolitiska och ideologiska motsättningar mellan Jarl/Lindqvist och Filminstitutets direktör Harry Schein i fråga om biograffilmens principiella användningsområde präglade starkt en polemik mellan parterna i tidskriften Chaplin hösten 1968. Jarl/Lindqvist hävdade att filmen borde ställas i samhällsbyggandets tjänst och utnyttjas som ett redskap för kommunikation mellan de medverkande i filmen och publiken medan Schein såg filmen som ett konstnärligt uttrycksmedel för individuella tankar och drömmar.

På grund av ingripande mot filmen från censurens sida måste premiären uppskjutas. Statens Biografbyrå krävde att en kort samlagsscen skulle avlägsnas. Filmens censurkort ger följande besked härom: "Klipp: Akt III: samlagsscenerna i rullens slut (efter flickans avklädande) avlägsnas. Uppenbart stridande mot bestämmelsen i Brottsbalkens 16 kap. 11 paragraf om sårande av tukt och sedlighet." Statens Filmgranskningsråd, liksom regeringen, ansåg dock ej scenen tukt- och sedlighetssårande, varför filmen distribuerades oklippt. Betydande förhandsintresse väcktes genom pressdebatten kring biografbyråns åtgärd. Kunglig Majestäts beslut i ärendet kom den 22 mars 1968, tre dagar före filmens premiär.

Efter premiären följde debatt kring själva filmen och kring frågan om samhällets ansvar för ungdomar med avvikande socialt beteende. Ett uppmärksammat inlägg gjorde redaktören för Svensk Socialvårdstidning Curt Bergquist. Under rubriken "Ett filmdravel om slashasar" förklarade han att filmen var "ett otrevligt och onödigt påhitt". I pressen framträdande socialvårdare delade emellertid inte hans åsikter.

Filmen blev en publikframgång i Sverige och Filminstitutets jury placerade den på andra plats bland 1968 års filmer med 1,75 poäng (2:10). Det innebar ett kvalitetsbidrag på 416 081 kr. Tidskriften Chaplin tilldelade därtill Jarl och Lindqvist ett av 1968 års priser.

Till ett nytt filmprojekt om det svenska samhället räckte dock ej återbäringen för paret Jarl och Lindqvist. "Dom kallar oss mods" blev en engångsföreteelse. Materialet till den följande ofullbordade filmen sammanställdes på 70-talet till en kortfilm (30 minuter) kallad "Förvandla Sverige!", distribuerad genom FilmCentrum och visad i TV.

I England och USA distribuerades filmen under titeln "They Call Us Misfits".

Dokument om filmens tillkomst, synopsis, manuskript, stillbilder, censurprocessen, reaktionerna och debatten i pressen under våren 1968 publicerades av Stefan Jarl och Jan Lindqvist vid slutet av våren i Aldus/Bonniers Delfinserie. Volymen bar filmens titel "Dom kallar oss mods".

Sverigepremiär	1968-03-25	Anglais	Stockholm	Sverige	101 min
Urpremiär	1968-03-25	Anglais	Stockholm	Sverige	101 min
TV-visning	1970-01-02	TV1		Sverige	97 min
Videorelease	1995-05			Sverige	97 min
Cinemateksvisning	2017-09-17	Filmhuset	Stockholm	Sverige

Originaltitel	Leave Me Be
Kompositör	Chris White	(musik och text)
Textförfattare	Chris White

Originaltitel	Den glade bagarn i San Remo
Kompositör	Evert Taube	(1938)
Textförfattare	Evert Taube	(1938)

Chaplin-priset	Stockholm	1968		Stefan Jarl
	Stockholm	1968		Jan Lindqvist
Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag	Stockholm	1968			(bidrag om 416 081,89 kr)

Ett anständigt liv (1979)		Dom kallar oss mods (1968)
Det sociala arvet (1993)		Dom kallar oss mods (1968)

Alkoholism

Antikapitalism

Censurdebatter

Censuråtgärd

DK Dokumentärfilm

DK Droger

DK Ungdomskultur

Dagdrivare

Debattfilm

Dokumentärfilm

Filmdebatter

Filmpolitik

Filmskolefilm

Föräldrar och barn

Hippies

Knegarsamhället

Ligister

Mods

Narkotikamissbruk

Popmusik

Samhällskritik

Slangspråk

Socialreportage

Stockholm/City

Svenskt samhälle: 1967

Tonåringar

Ungdomsförbrytare

Ungdomsskildringar

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	16 mm

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2761

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2733

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	16 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	16 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	16 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	DOM KALLAR OSS MODS

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	1
Affischtitel	DOM KALLAR OSS MODS
Tryckeri	Robert E. Petersen offset-bogtryck

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Synopsis
Manustitel	"synops". [Av] Jan Lindqvist.
Omfång	6 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	"list of English subtitles". They call us "misfits".
Omfång	58 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	"dialoglista"
Omfång	68 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Språk	Engelska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Bakombild papper	2
Dia	1
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Ljudtyp	Ljud
Färgtyp	Svartvit
Längd i minuter	102 min
Dialogspråk	Svenska

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt ljud
Bärare	WAV

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	H264