Korridoren (1968)

Media (2 st)



Per Ragnar, som fyrtio år senare skulle skrämma livet ur oss i Låt den rätte komma in, debuterar som ung läkare på ett sjukhus så fullt att en kollega ljuger ihop en infarkt för att en patient ska få en säng. Kritikerna jämförde realismen med Milos Formans.

Den unge läkaren Jan, som patienterna drar i rocken när docenten går ronden, försöker ta hand om dem allihop. De är rädda, de vill hem, de har ingen som tar hand om barnen, de har ingen som tar hand om katten, de ska dö i cancer, de super, de knarkar, de dör och de tar livet av sig. En överläkare påstår att en patient har hjärtinfarkt för att hon ska få en säng.

Jans sjuttonåriga syster är med barn också. Deras far är en rytande präst som skrämt familjen till lydnad i ett kvarts sekel. När han slår sin dotter för att hon vägrar göra abort får Jan nog. En annan son till en annan far täcker golvet med tidningspapper och skjuter sig för att han blivit tvingad att bli militär.

En kollega är trött på att Jan tjatar om moral och sanning, om ekonomiska intressen och socialt engagemang. "Vi arbetar med kroppar! Vi är kroppsingenjörer!" Inte Per. Han stoppar om och lyssnar. Men när en patient som behövt hans hjälp begår självmord, klarar han inte mer.

Man tror på Korridoren. Man tror på gamlingarna i sina sängar, livrädda för latinet, och på läkarna som gör så gott de kan. Man tror på professorn som spelar sig själv, och på cancerpatienten som bara vill att det ska gå fort. Man tror på det desperata återupplivningsförsöket, på den "kroniska otillräckligheten", och på våndan inför att behöva säga att det inte finns någon bot. Man tror på att det är så här – att allt man kan göra är att lägga handen på axeln på de sjuka och säga att det nog ska gå bra.

Det är inte roligt. Men Halldoff är rolig. Jans raggningsförsök är oförglömligt. Han nyper försiktigt i en okänd kvinnas klänning. Så säger han: "Den här måste absolut vara köpt någonstans." Prästen är rolig också: "Vi består inte bara av en kropp, vi har en själ också – är kaffet färdigt?"

Prästfrun är så förtryckt att hon nästan inte syns. Det finns knappt en kvinna i Korridoren som får anständigt med plats. Jans fru är snygg, sköterskorna anonyma, de sjuka ömkansvärda, skolflickan hjälplös. Den enda kvinnan som har betydelse för handlingen tar livet av sig.

Halldoff, som tidigare skrivit manus med Stig Claesson, samarbetade den här gången med producenten Bengt Forslund och dramatikern Beng Bratt. Forslund arbetade med Jan Troell, och Bratt skrev 1967–69 trilogin "Flotten", "Hemmet" och "Sandlådan", tillsammans med Kent Andersson.

På 70-talet var Halldoff "mer känd än Lill-Babs", skrev en kritiker i en dödsruna. I tidskriften Chaplin kommenterade regissören det faktum att alla hans filmer inte haft samma framgång: "Kritiken är långt ovan huvet på folk. Jag snackar med publiken. Det finns många banala saker i mina filmer och det säger kritikerna att de är. Det är de också. Men det är banaliteter som vanligt folk fortsätter att snacka om länge. Vanligt folk lever i en annan värld än kritikerna."

Mauritz Edström (DN) skrev: "Skildringen av sjukhusmiljön[…] har en uppseendeväckande närhet. […] så nära Milos Formans och andra tjeckiska filmares realism […] har svensk film knappast varit förut." Edström saknade dock en klarare ståndpunkt i konflikten mellan ett djupare socialt engagemang och läkarens begränsade yrkesmoral […]: "På denna viktiga punkt finner jag filmen förvånansvärt försiktig och spak, inte minst med tanke på att Bengt Bratt varit med i manus." Trots det dunkla slutet och "bristen på stridbarhet" kallade Edström filmen "ett stort steg framåt för Halldoff."

Nina Widerberg (2016)

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Se denna film i Minibion inne i vårt bibliotek i Filmhuset

Originaltitel	Korridoren
Svensk premiärtitel	Korridoren

Regi	Jan Halldoff
Manus	Bengt Bratt Bengt Forslund Jan Halldoff
Produktionsledare	Bengt Forslund
Foto	Inge Roos
Musik	Lars Färnlöf
Klippning	Siv Lundgren (som Siv Kanälv)
Ljudtekniker	Olle Unnerstad
Regiassistent	Ulf Berggren
Rådgivare	Mikaël Berglund Töres Theorell (medicinska medhjälpare)
Scripta	Lillemor Jonsson
Inspelningsledare	Katinka Faragó
B-foto	Lennart Skog
Stillbildsfoto	Hasse Seiden
Smink	Barbro Holmgren
B-ljud	Rudi Spee
Specialeffekter, ljud	Nils Skeppstedt
Mixning	Berndt Frithiof

Per Ragnar	Jan Eriksson, underläkare
Agneta Ekmanner	Kerstin, hans fru
Ann Norstedt	Maria, hans syster
Åke Lindström	fadern, präst
Gunnar Biörck	professor
Pia Rydwall	Maud Widén-Andersson, patient
Lars Amble	Stig, Jans kollega
Bengt Ekerot	Birger Olsson, cancersjuk patient
Arne Källerud	Kurt Karlsson, patient
Stig Törnblom	en knarkare
Linnéa Hillberg	Renée Höglin, patient
Mona Andersson	Lise Granell, patient
Christina Lundquist	Mimmi Ståhl, patient
Inga Landgré	Jans mor
Leif Liljeroth	docent Forslund
Helge Hagerman	major Åberg
Tina Hedström	Olssons dotter
Thomas Janson	Tomas, patient
Mats Dahlbäck	en rattfyllerist
Märta Dorff	fru Olsson
Eva Rydberg	en flicka på fest
Bo Halldoff	en bilförare
Mikaël Berglund
Sture Arelind	medverkande

Produktionsbolag	AB Svensk Filmindustri
Distributör i Sverige (35 mm)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1994
	AB Svensk Filmindustri
Distributör i Sverige (DCP)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	2017
Laboratorium	FilmTeknik AB

På ett sjukhus obduceras en man som avlidit i hjärtinfarkt. Inälvornas plockas ut och den förrättande kvinnliga läkaren låter de närvarande medicine kandidaterna ange dödsorsaken. I gruppen befinner sig den unge Jan Eriksson. Han är en känslig, idealistiskt inriktad människa som inte härdats av sjukhusrutinen. På ledig tid tar han jourtjänst och tvingas medverka till fällandet av en rattfyllerist trots att han själv egentligen är långt ifrån nykter efter en föregående festnatt. Ett annat jourfall gäller självmord: sonen till en major har mot sin vilja tvingats in på den militära banan. Fadern förstår ingenting. På hemväg kör Jan på en katt och skadar den svårt. Men han förmår inte döda den utan överlåter hantverket till en passerande bilist.

Bland Jans patienter på sjukhuset finns den cancersjuke Birger Olsson och den svårt deprimerade, frånskilda Maud Widén. Han vet inte hur han skall förhålla sig mot dem men känner att de ställer krav på honom som han inte kan möta. Han försöker diskutera sin situation med vännerna på sjukhuset.

Stig är hans motsats: för honom är läkaryrket ett hantverk som alla andra. Det är inte, menar han, en läkares uppgift att sätta sig in i sjukvårdens sociala, ekonomiska och politiska problem. En läkare är en kroppsarbetare. Men Jan söker en ändring av hela systemet.

En dag kommer Jans lillasyster Maria till honom. Hon berättar att hon sannolikt väntar barn. Jan blir upprörd över hennes slarv och förhör henne likt en myndighetsperson. Han avslår talet om abort och kräver att hon berättar sanningen för fadern.

På sjukhuset tvingas man avvisa patienter på grund av platsbrist. Överläkaren professor Biörck tillgriper i desperation falsk diagnos för att bereda plats åt en sjuk kvinna. Olsson försämras gradvis och hans fru och dotter vill ha besked om hur de skall uppträda inför det oundvikliga slutet. Fru Widén, som skrivits ut, kommer tillbaka och vädjar om hjälp. Jan är jäktad; det blir bara några ord i korridoren. Han känner sig drabbad av "kronisk otillräcklighet".

Ett familjemöte om Maria äger rum. Fadern är rasande, ser sin karriär som präst i frikyrkoförsamlingen hotad och slår Maria då hon vägrar gå med på abort. Jan flyr från drabbningen. Han försöker ta reda på Maud Widén men får utanför hennes bostad beskedet att hon tagit livet av sig.

Jan sjukskriver sig, han vill lämna arbetet. Professor Biörck försöker få honom att se realistiskt på sitt yrke och "låta sin idealism komma till praktiskt uttryck". Men Jan överger sjukhuset och tar tjänst som forskare. Ur en bur hämtar han ett av försöksdjuren - en katt - för kommande experiment. I korridoren på laboratoriet finns inga patienter.

Censurnummer	107493
Datum	1968-12-06
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2660 meter
Kommentar	14 kopior samt en kopia överförd till videokassett

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Färg
Färgsystem	Eastman Color
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2660 meter
Längd i minuter	97 min
Akter	5 rullar
Dialogspråk	Svenska

Pressreaktion Svensk filmografi

Filmen betecknades av stockholmskritikerna som ett definitivt mognadsprov av Jan Halldoff och de positiva omdömena övervägde.
Jurgen Schildt (AB) kände sig stärkt av ett oväntat avsteg från den svenska produktionspolitiken: "Att se "Korridoren" efter en höst som produktionspolitiskt inrangerat vår fosterjord bland de sexuella u-länderna är en mycket uppbygglig erfarenhet. Det är en mogen och färdig film Jan Halldoff gett oss den här gången; ett väsentligt aktstycke med förutsättningar att angå talrika människor i landet Sverige." Schildt fann ett manuskript, "vars intelligens förenas med ett bultande hjärta" och en stark insats från Per Ragnars sida i huvudrollen: "Bara ett ord duger för att värdera hans Hamlet i läkarrock, och det ordet är lysande."
Mauritz Edström (DN) skrev under rubriken "Det sjuka samvetet och det sjuka samhället": "Skildringen av sjukhusmiljön, de sjuka och hjälpbehövande, patientvärlden, är filmens styrka. Den har en uppseendeväckande närhet. Halldoff ser, plockar upp detaljer, observerar. Han är något av en ung individualist och romantiker som börjat se sig omkring i sin värld: däri är han mycket representativ för sin tid. Och så nära Milos Formans och andra tjeckiska filmares realism som han kommer här har svensk film knappast varit förut." Edström saknade dock ett klarare ståndpunktstagande i konflikten mellan ett djupare socialt engagemang och läkarens begränsade yrkesmoral: att göra sitt jobb: "På denna viktiga punkt finner jag filmen förvånansvärt försiktig och spak, inte minst med tanke på att Bengt Bratt varit med i manus." Trots det dunkla och mångtydiga slutet och "bristen på stridbarhet" ville Edström karakterisera filmen som viktig och "ett stort steg framåt för Halldoff".
Lasse Bergström (Expr ) beskrev filmen som "en stor framgång för Jan Halldoff": "Det har blivit en film med relativt enkla yttre mått. Man kan om den inte använda värdeord som storslagen eller genial. Ett av Halldoffs särmärken som filmskapare är hans raka intuition, hans förmåga att gå rätt bland tonfallen. I "Korridoren" söker han inte en enda gång någon omväg för att nå fram till det han vill berätta om. Hans film är fri från artistiska finter. Det förefaller mig vara det svenska filmårets inte viktigaste men riktigaste händelse."
Hanserik Hjertén (SvD) ifrågasatte meningen med slutscenen, som han tyckte lyfte "denna klara film in i ett patetiskt dunkel", men ansåg för övrigt att "Halldoff kommit med något nytt": "Inte bara jämfört med hans egna filmer som "Livet är stenkul" (1967/3) och popsagan "Ola och Julia" (1967/14) utan också i svensk 60-talsfilm. "Korridoren" har en koncentrerad mognad och mänsklighet i uttrycket, går äntligen utanför den flitigt brukade sex- och ungdomsräjongen och ser ut som signalen till en mer breddad samhällsskildring i vår kommersiella spelfilmsproduktion."

Kommentar Svensk filmografi

Förarbetet med filmen liksom regissören Jan Halldoffs personliga referenser i vissa scener blev mycket väl dokumenterade i pressen. Under rubriken "En film kommer till" skildrades i DN i en serie (9) artiklar (17.4. till 9.12.1968) hela produktionsprocessen fram till premiären. Uppslaget fick Halldoff på en kräftskiva då han råkade i diskussion med några yngre läkare. En omfattande medicinsk och miljömässig dokumentation ägde rum före och under inspelningen och Karolinska Sjukhuset ställde ett par sommarstängda avdelningar och personal till förfogande för att atmosfären skulle bli verklighetstrogen. Professor Gunnar Biörck spelade sig själv i ett par viktiga scener.

Filmen föranledde en pressdebatt som bl a fördes på kultursidorna i Expressen och Aftonbladet. I den förra tidningen skrevs till och med en ledare (16.12.1968) under mottot: "Göra våra sjukhus människovänliga!" I debatten diskuterades till en början frågan om läkaren Jan i filmen speglade en kris för sjukvården eller endast en personlig kris som ej hade med arbetsfältet att göra. Denna fråga hade redan tagits upp av kritiker som Lars-Olof Franzén i BLM och Jan Aghed i SDS, vilka anklagade Halldoff för att undvika ett verkligt samhällskritiskt engagemang. I andra debattinlägg analyserades sjukvårdskrisens karaktär och vilka åtgärder man kunde vidta för att lätta den. Skådespelaren Per Ragnar gjorde flera inlägg i Expressen där han hävdade att hans roll i filmen var en syntes av alla problem som fanns inom läkaryrket.

En begränsad uppmärksamhet ägnade pressen Svenska Filminstitutets kvalitetsbedömning av filmen. Den erhöll lägsta poängen (0,67) av bidragsberättigade filmer (11:11) vilket motsvarade ett bidrag på 118.210 kronor. Svensk Filmindustris direktör, Kenne Fant, ansåg att juryns medlem, kritikern Carl Henrik Svenstedt, var jävig och ej borde deltagit i omröstningen då han medarbetat under ett tidigt stadium på manuskriptet och fått arvode härför. Ordföranden i juryn, direktör Harry Schein vid Filminstitutet ansåg enligt AB 17.9.1969 att de båda medlemmarna Jan Aghed och Carl Henrik Svenstedt bedrivit sabotage mot bedömningsprinciperna genom att inte tilldela filmen någon poäng. Jan Halldoff erhöll Svensk Filmindustris stipendium på 2.500 kr i januari 1969.

Filmen blev den största svenska publikframgången under biosäsongen 1968-69. Den visades bl a vid festivalerna i Moskva och Edinburgh.

Karolinska Sjukhuset, Stockholm. Stockholm med förorter.

Sverigepremiär	1968-12-11	Spegeln	Stockholm	Sverige	97 min
Urpremiär	1968-12-11	Spegeln	Stockholm	Sverige	97 min
TV-visning	1976-11-20	TV2		Sverige	93 min
	1991-07-22	TV2		Sverige	93 min
	2002-09-23	SVT1		Sverige	93 min
Cinemateksvisning, arkivkopia	2007-09-11
	2007-09-13
	2007-09-20
TV-visning	2011-09-03	SVT2		Sverige

Pris	Stockholm	1969		Jan Halldoff	(SF-stipendium; 2500 kr)
Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag	Stockholm	1969			(bidrag om 118 210 kr)
Chaplin-priset	Stockholm	1968		Per Ragnar	(debutpris för roll)

Aborter

DK Drama

DK Sjukhus

Debattfilm

Filmdebatter

Främlingskap

Föräldrar och barn

Läkare

Läkaretik

Obduktion

Präster

Sjukhus

Sjukhuspatienter

Sjukvårdskrisen

Självmord

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2650

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2651

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatnegativ
Materialbas	Acetat
Bärare	16 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild för OP
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Materialbas	Acetat
Bärare	16 mm

Typ	I-band
Bärare	17,5 mm

Typ	Slutmix
Bärare	17,5 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	Jan Halldoffs KORRIDOREN
Tryckeri	Ewes O.B. -tryck

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	Pressen bara berömmer Jan Halldoffs KORRIDOREN

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	1
Affischtitel	STUEGANG "Korridoren"

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	1
Affischtitel	STUEGANG "Korridoren" svensk farvefilm af Jan Halldoff
Tryckeri	Nord-offset

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	1

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	1
Affischtitel	Korridoren - En film av Jan Halldoff

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Originalmanus: Bengt Bratt, Bengt Forslund och Jan Halldoff.
Omfång	132 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Omfång	30 s.
Språk	Engelska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Originalmanus: Bengt Bratt, Bengt Forslund och Jan Halldoff.
Omfång	132 s.
Språk	Svenska

Typ	Kringmaterial
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Färg papper	SET
Dia	SET
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Ljudtyp	Ljud
Färgtyp	Färg
Längd i minuter	98 min
Dialogspråk	Svenska

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt ljud
Bärare	WAV

Typ	Digitalt ljud
Bärare	WAV

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	H264