En passion (1969)

Media (1 st)

Obotlig ensamhet, total meningslöshet och irrationell ondska i Ingmar Bergmans ”första riktiga färgfilm”, med Erland Josephson, Bibi Andersson, Liv Ullmann och Max von Sydow spelar två äkta par.

"Jag inbillar mig inte att jag når in till människosjälen med det här fotograferandet, tro för fan inte det! Jag kan bara registrera ett samspel och ett motspel av tusentals stora och små krafter. Sen ser du på bilden och fantiserar. Alltihop är nonsens. Lekar, dikter. Du kan inte läsa någon annan människa med något som helst anspråk på visshet."

Erland Josephson har fötterna på bordet och ett glas dyr whisky i handen. Han samlar på bilder av människor. I hundratals likadana lådor ligger de prydligt sorterade efter beteenden. Sovande människor har underavdelningen döda människor. Nu lägger han ut texten om hur vi är dömda till ensamhet.

Det hade han inte behövt göra. Hans granne vet allt om det. "Hörs det nånting?" vrålar Max von Sydow rakt ut i tomheten. "Nej, det hörs ingenting. Inte ett jävla dugg." Sen halsar han resten av spriten och somnar mot ett träd. Alla är ensamma på ön, och när de försöker leva tillsammans blir det ännu värre. Någon sanning finns det inte och vår vilja betyder ingenting. Och så är det ondskan.

"Min föreställning är (fortfarande) att det finns en ondska som inte kan förklaras, en virulent, förfärande ondska som mänskan är ensam om bland djuren. En ondska som är irrationell och inte lagbunden. Kosmisk. Orsakslös." – skrev Ingmar Bergman i sin bok "Bilder".

Obotlig ensamhet, total meningslöshet och irrationell ondska – det första manusutkastet har underrubriken "Förslag till scener ur ett äktenskap av Ingmar Bergman".

"Manuskriptet hade skrivits i en utandning och var snarare en redogörelse för stämningar än ett filmscenario i traditionell mening. [...] 'En passion' var också min och Sven Nykvists första riktiga färgfilm. I 'För att inte tala om alla dessa kvinnor' hade vi gjort färg enligt regelboken. Nu ville vi göra färgfilm som färgfilm aldrig tidigare gjorts. [...] Vår ambition var att göra en svartvit film i färg, med vissa häftiga accenter i en hårt tillbakahållen färgskala. [...]"

Sven Nykvist går så tätt inpå skådespelarnas ansikten att vi tror att vi ser in i gestalternas själar, men han stannar lika ofta på tröskeln och håller oss utanför. Dagarna är korta, och utan fotogenlampan vet vi inte var vi är i de mörka rummen. I de stora exteriörerna dröjer sig kameran kvar när rollfigurerna gått ur bild. En sjal ligger kvar i snön, röd som en blodpöl. En svartvit film i färg. Det lyckades de med.

En passion gjordes 1968, när andra regissörer slogs på barrikaderna. Men recensenterna skrev mer om filmens kvaliteter.

Jurgen Schildt, Aftonbladet, menade "[...] att Bergman inom det psykologiska kammarspelets snäva ramar fortfarande uppvisar det enda mästerskap den svenska filmen äger. [...]"

Dagens Nyheters Mauritz Edström skrev att En passion till en del såg ut som en ny film. Den öppnade sig mot åskådaren, och vi kom närmare rollfigurerna än förr. Men om kommentarerna skrev han att de stannade "vid en psykologisk tolkning innanför berättelsens ram". "Det hade varit mera spännande om de lyckats bryta upp filmen och därmed åstadkomma en bro från ön till fastlandet".

Expressens Lasse Bergström: "Det kommer säkert att finnas personer som om "En passion" måste säga att den är ointressant därför att den är privat eller sluten [...] och inte har ett ord att säga om det svenska fastlandet som det ser ut i Vilgot Sjömans "Ni ljuger", i "Misshandlingen", eller varför inte i "Rekordåren" [–] alla stimulerande och viktiga därför att de hjälper oss att se utåt och upptäcka skuggsidorna i välfärden. Men själens dunkla natt kan aldrig bli ett ointressant fenomen [...]" Enligt Bergström var detta "den tätaste, mänskligt rikaste film Ingmar Bergman någonsin gjort".

Tidningen Expressen var inte nöjd med hur United Artists lanserade filmen utomlands: "Trots sin nya språkdräkt är det samma gamla schabloner som vädras: En film från Sverige – det där landet av kåta självmordskandidater som har svinkallt utanför stugknuten men desto varmare i sängen."

Nina Widerberg (2016)

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Se denna film i Minibion inne i vårt bibliotek i Filmhuset

Originaltitel	En passion
Svensk premiärtitel	En passion
Internationell titel	The Passion of Anna
Distributionstitel	En pasjon (Norge) Pasión (Spanien) Un passion (Frankrike - översatt titel) Szenvedély (Ungern) Edna strast (Bulgarien) Namiętności (Polen) Náruživost (Tjeckoslovakien) The Passion of Anna (Storbritannien och USA)
Alternativtitel	L 182 (produktionsnumret)

Regi	Ingmar Bergman
Manus	Ingmar Bergman
Produktionsledare	Lars-Owe Carlberg
Foto	Sven Nykvist
Musik	Johann Sebastian Bach Josef Żmigrod (som Allan Gray)
Arkitekt	P.A. Lundgren (som Per-Axel Lundgren)
Klippning	Siv Lundgren (som Siv Kanälv)
Ljudtekniker	Lennart Engholm
Scripta	Katinka Faragó (som Katherina Faragó)
Inspelningsledare	Brian Wikström
Assistent till inspelningsledare	Arne Carlsson
B-foto	Roland Lundin
Stillbildsfoto	Roland Lundin
Rekvisita	Karl-Arne Bergman Jan Söderkvist (assistent)
Kläder	Max Goldstein (som Mago) Ethel Sjöholm (assistent)
Smink	Börje Lundh Cecilia Drott
Specialeffekter, ljud	Ulf Nordholm
Mixning	Olle Jakobsson
Speaker	Ingmar Bergman

Max von Sydow	Andreas Winkelman
Liv Ullmann	Anna Fromm
Bibi Andersson	Eva Vergérus
Erland Josephson	Elis Vergérus
Erik Hell	Johan Andersson
Sigge Fürst	Verner
Svea Holst	Verners fru
Annicka Kronberg	Katarina, flickan i dagdrömmen
Hjördis Petterson	Johans syster
Lars-Owe Carlberg	polis
Brian Wikström	polis
Barbro Hiort af Ornäs	kvinna i drömscenen
Malin Ek	kvinna i drömscenen
Britta Brunius	kvinna i drömscenen
Brita Öberg	kvinna i drömscenen
Marianne Karlbeck	kvinna i drömscenen

Produktionsbolag	AB Svensk Filmindustri
	Cinematograph AB
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Svensk Filmindustri
	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1994
Distributör i Sverige (DCP)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	2017
Laboratorium	FilmTeknik AB

Filmens produktionsnummer L-182 visas. En skock får ses fredligt betande. På taket till ett hus är en medelålders man sysselsatt med reparationer. Regissören Ingmar Bergman presenterar honom som Andreas Winkelman, bosatt ensam på en ö sedan någon tid. På himlen ses ett järtecken i form av tre vädersolar.

Andreas möter Johan Andersson, en fattig enstöring i grannskapet och föreslår denne att komma över på en pratstund. Andreas isolering bryts av en annan öbo, Anna Fromm. Hon kommer för att ringa ett viktigt samtal på hans telefon.

Filmfiktionen bryts och Ingmar Bergman frågar skådespelaren Max von Sydow om dennes uppfattning av Andreas Winkelman. Sydow föreställer sig en man som dragit sig undan världen efter ett olyckligt äktenskap och konflikter med rättvisan. Nu försöker han dölja sin identitet.

Anna Fromm har glömt sin handväska vid besöket hos Andreas. Han passar på att läsa ett brev som sticker upp ur den. Det är skrivet av Annas make och avslöjar att äktenskapet går mot sin upplösning. Annas man - även han bärande namnet Andreas - vill lämna henne. En fortsatt samvaro skulle kunna utlösa "fysiska och psykiska våldsamheter", skriver mannen.

En dag påträffar Winkelman en hundvalp hängande i en snara i skogen. Det tycks finnas en djurplågare på ön.

Anna bor hos Elis Vergérus och är nära vän till dennes hustru Eva. Under ett besök hos familjen med middag och övernattning lär Andreas närmare känna sina grannar. Elis är en framstående arkitekt, nyligen tilldelad uppdraget att bygga ett kulturcentrum i Milano. Trots sin berömmelse är han egentligen likgiltig för andra aspekter på arbetet än prestige och inkomster. Hans hobby, med tiden förvandlad till en passion, är att samla fotografier av människor, tagna i de ögonblick då de inte förställer sig. Samtidigt är han medveten om att bilderna ljuger. Eva älskar honom men känner sig helt utestängd, ett hjälplöst offer för hans dominerande vilja och kalla cynism. Elis berättar för Andreas att hustrun en tid varit älskarinna åt Annas man. Anna försöker övertyga sällskapet om sitt harmoniska äktenskap, byggt på fullständig uppriktighet, men de vet att hon inte talar sanning.

Om nätterna plågas Anna av mardrömmar. Intervjuad av Bergman svarar Liv Ullmann att hon känner en stor sympati för Annas sanningskrav men det innebär också en fara: när hon inte möts av gensvar från omgivningen förfalskar hon verkligheten.

Då Elis är bortrest anförtror sig Eva i sin övergivenhet åt Andreas och stannar hos honom en natt. Andreas får av henne veta att Annas man och parets lille son omkommit i en bilolycka och att Anna, som körde, skadats svårt i benet. Eva har själv en gång förlorat ett barn då hon var havande och har sedan aldrig fått några.

En av bönderna på ön finner åtta av sina får sargade till döds. Befolkningen riktar sina misstankar mot Johan Andersson. Han lever ensam och har varit på mentalsjukhus efter att ha förlorat ett rättsmål.

Elis införlivar Andreas i sin fotosamling, ger honom ett uppdrag och ordnar på ett förödmjukande sätt upp hans dåliga affärer. Andreas avtvingas dessutom upplysningarna att han suttit i fängelse för checkbedrägerier, rattfylleri och polismisshandel.

Anna och Andreas flyttar ihop. Förhållandet präglas inte av djupare lidelse men är ganska lyckligt. Anna berättar detaljerat om sitt äktenskap och om den svåra olyckan. En gång lämnade mannen henne men Anna letade rätt på honom och tog honom tillbaka.

För Johan Andersson förvärras situationen utan att någon tycks kunna ingripa. Han får hotelsebrev där han utpekas som mördare. I sitt hus ser Anna och Andreas på TV hur polischefen i Saigon skjuter ned en tillfångatagen gerillasoldat. Anna försöker få Andreas att erkänna att han haft ett förhållande med Eva men han nekar.

Bibi Andersson beskriver Eva som en kvinna helt utan känsla av egenvärde. Hon tror att Eva kommer att försöka begå självmord men överleva, befriad från sitt gamla jag.

Polisen finner Johan död i sin stuga. Han har hängt sig. I ett efterlämnat brev till Andreas berättar han att några personer utsatt honom för en hemsk behandling och tvingat honom att bekänna nidingsdåden på ön. Då Anna ber för Johan kallar Andreas det dålig teater.

Förhållandet mellan Anna och Andreas fräts långsamt sönder. Han flyr in i dagdrömmar och reser sin svaghet, sitt självförakt och sina misslyckanden likt en mur omkring sig.

Erland Josephson beskriver Elis Vergérus: en man som anser att han är totalt likgiltig både i egna och andras ögon. Att förfasa sig över människornas dårskap betraktar han som hyckleri. Han har bestämt sig för att deras lidande inte skall hålla honom vaken om nätterna.

Våldet bryter in i Annas och Andreas samliv. Anklagad för att ha ljugit om sitt äktenskap förlorar Andreas besinningen, hugger efter Anna med yxan och slår henne. Uppskakade drar de sig in i stugan. En brandbil far förbi. Någon har tänt på en ladugård, en häst har bränts till döds. Anna hämtar Andreas i bil vid brandplatsen. I bilen begär han att få bli fri, att få sin ensamhet tillbaka. Deras förhållande är byggt på lögner, menar han, och berättar att han läst brevet i hennes väska. Hon tycks förlora herraväldet över fordonet och Andreas griper tag om ratten samtidigt som han anklagar henne för att försöka döda honom på samma sätt som den förre maken. Anna svarar vädjande att hon kommit för att be om förlåtelse. Förlamad av misstro vet Andreas inte vilken väg han skall gå och sjunker slutligen till marken medan regissörens röst förklarar: - Den här gången kallades han Andreas Winkelman.

Censurnummer	108495
Datum	1969-10-10
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2770 meter
Kommentar	En kopia på videokassett

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Färg
Färgsystem	Eastman Color
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2770 meter
Längd i minuter	101 min
Akter	6 rullar
Dialogspråk	Svenska

Pressreaktion Svensk filmografi

I Stockholms fyra huvudtidningar tyckte kritikerna att Bergmans film visserligen i motiv och form anslöt sig till de tidigare Fåröfilmerna "Persona" (1966/18), "Vargtimmen" (1968/02) och "Skammen" (1968/18) och låg vid sidan av den dagsaktuella, samhällskritiska trenden i svensk film men re- gissören demonstrerade denna gång en ny vitalitet i iscensä- ttningen och en större öppenhet och lättillgänglighet i tan- kebyggnaden. Recensenterna underströk att Bergman lyckats mycket väl med färgen i denna hans andra färgfilm efter "För att inte tala om alla dessa kvinnor" (1964/05). Liv Ullmann fick mycket starka lovord för sin insats.

Under rubriken "Människan är en sorgsen kannibal" talade Jurgen Schildt (AB) om Bergmans mästerskap: "På sina håll och framför allt kanter är det kärt just nu att fnysa åt fö- reteelsen Ingmar Bergman, att betrakta honom som passerad och otidsenlig. Kort sagt att räkna ten and out och speja efter nyare attraktioner. Bortser vi från det moderiktiga i den uppfattningen - inbegripet åsikten att professionalism är fult - stämmer det naturligtvis att Bergman inte är en konstnär som ömsar skinn i onödan. Men det gör inte Godard eller Buñuel eller Antonioni heller. Och vem vill tvinga dem? (-) Så låt oss lämna moderniteten därhän och pränta ner en personlig mening: att Bergman inom det psykologiska kamm- arspelets snäva ramar fortfarande uppvisar det enda mäster- skap den svenska filmen äger."

Om filmens ton och tema skrev Schildt: "Det kanske enda rik- tigt nya i denna nya Bergmanfilm (-) är berättelsens ton, dess värme, dess underbart gestaltade möten mellan människor i betryck och mellan skådespelare som uppvisar den hos Berg- man unika växelverkan mellan disciplin och frihet. Analysen och den freudianska rekvisitan har, tycks det, fått stå til- lbaka för själva upplevelsen: den upplevelse som helt enkelt säger att det är svårt att leva. (-) I "En passion" förmed- las den erfarenheten med konsekvens, med smärta, med en röst som invaggar oss i oro och som vi motståndslöst avlyss- nar."

Mauritz Edström (DN) konstaterade under rubriken "Bergman diktar vidare på sin gamla ö" att filmskaparen uppehöll sig vid samma motiv - människans främlingskap - som i sina tidi- gare filmer. Ändå tyckte kritikern att "En passion" delvis såg ut som en ny film. Den öppnade sig på ett fruktbarare sätt mot åskådaren, och regissören lät publiken komma närma- re människorna i filmen än förr. Edström tyckte däremot inte att skådespelarintervjuerna blev så givande eftersom kommen- tarerna helt stannade "vid en psykologisk tolkning innanför berättelsens ram". "Det hade varit mera spännande om de lyc- kats bryta upp filmen och därmed åstadkomma en bro från ön till fastlandet", menade han.

Lasse Bergström (Expr) ville i likhet med Jurgen Schildt fö- rsvara Bergman mot den väntade kritiken från den samhällsen- gagerade opinionen: "Det kommer säkert att finnas personer som om "En passion" måste säga att den är ointressant därför att den är privat eller sluten därför att den utspelar sig på en karg ö och inte har ett ord att säga om det svenska fastlandet som det ser ut i Vilgot Sjömans "Ni ljuger" (1969/23), i "Misshandlingen" (1969/25) eller varför inte i "Rekordåren" (1969/13), alla filmer med viljan att böka om i den sociala vardagen omkring oss, alla stimulerande och vik- tiga därför att de hjälper oss att se utåt och upptäcka sku- ggsidorna i välfärden. Men själens dunkla natt kan aldrig bli ett ointressant fenomen och människornas sviktande för- måga att leva med varandra (-) kan aldrig avföras från kons- tens världskarta, utom möjligen av Mao."

Enligt Bergström var "En passion" "den tätaste, mänskligt rikaste film Ingmar Bergman någonsin gjort". "I djupet av bilderna finns en stor ömhet eller en stor förtvivlan: rös- ter som hörs, rörelser som känns, liv som är oss nära", skrev kritikern och slutade: "En passion: Bergmans. Den sve- per med oss den här gången."

Kommentar Svensk filmografi

Filmen inspelades på Fårö hösten 1968. Den hade samtidig premiär utanför Stockholm i Uppsala (Skandia) och Visby (Röda Kvarn).

Ingmar Bergmans TV-pjäs "Reservatet" och "En passion" synes ha vuxit fram ur ett större gemensamt arbetsmaterial. Våren 1968 utskrev Bergman för Svensk Filmindustri ett manuskript med beteckningen L-182 och titeln "ANNANDREAS". Förslag till scener ur ett äktenskap av Ingmar Bergman". I detta fanns en kvartett (två par) vars öden var sammanflätade och vilkas förnamn överensstämde såväl med namnen i pjäsen som med fil- mens namn. En av kvinnorna hette f ö Anna Fromm. En mängd element i denna ursprungliga version av L-182 återfinns i filmen men i grova drag överensstämde manuskriptet närmast med "Reservatet". En senare version av L-182, daterad augus- ti 1968, bär titeln "En passion". Detta manuskript överens- stämmer väsentligen med filmen men olikheter föreligger, bl a är slutet annorlunda. Den i PAN-serien (Norstedts Förlag) tryckta versionen är identisk med sistnämnda manuskript. Händelser och upplevelser berättas här i jagform av Andreas Winkelman.

Världsdistributionen av "En passion" sköttes av det amerika- nska bolaget United Artists. Tidningen Expr var inte nöjd med bolagets marknadsföring: "Trots sin nya språkdräkt är det samma gamla schabloner som vädras: En film från Sveri- ge - det där landet av kåta självmordskandidater som har svinkallt utanför stugknuten men desto varmare i sängen."

Filmen visades utom tävlan under Cannesfestivalen våren 1970 och mottogs mycket positivt av de franska kritikerna. I ap- ril samma år hade Bergman tilldelats ett specialpris av den katolska juryn vid internationella filmveckan i Valladolid i Spanien, avsedd för filmer med religiöst eller allmänmäns- kligt innehåll. Han erhöll dessutom manusförfattarnas pris. I en omröstning i USA i december 1970 om årets bästa film, i vilken 22 New Yorktidningars, radio- och TV-stationers samt tidskrifters kritiker deltog, kom "En passion" på andra plats efter "Five Easy Pieces" ("Fem lätta sycken", svensk premiär 15.3.1971).

"En passion" distribuerades i England 1970 under titeln "A Passion" och i USA samma år under titeln "The Passion of Anna".

Svenska Filminstitutets jury tilldelade filmen 2,0 poäng. Det innebar delad 4:e plats med "Harry Munter" (1969/32) bland sammanlagt 11 premierade filmer. 303.255 kronor utde- lades i kvalitetsbidrag.

Fårö

Sverige

1968-09-26

1968-12-08

Sverigepremiär	1969-11-10	Spegeln	Stockholm	Sverige	101 min
Urpremiär	1969-11-10	Spegeln	Stockholm	Sverige	101 min
TV-visning	1979-04-22	TV2		Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	1989-05-30
	1990-11-21
TV-visning	2001-07-05	SVT1		Sverige	97 min
Cinemateksvisning, arkivkopia	2003-05-07
	2004-05-13
	2004-12-22
	2005-07-22
Festivalvisning	2008-01-30	Capitol	Göteborg	Sverige	101 min	(Göteborg Film Festival. Ingmar Bergman-retrospektiv)
FIAF-visning	2018-01-03	British Film Institute	London	Storbritannien
Annan visning	2018-02-01	Janus Films	New York	USA
Utländsk biograf exkl FIAF	2018-03-17	Bergamo Film Meeting	Bergamo	Italien
	2018-04-08	CinematekET Pl Trondheim		Norge
FIAF-visning	2018-04-19	Norsk Filminstitutt	Oslo	Norge
	2018-04-25	La Cinemathèque québécoise	Montreal	Kanada
Utländsk biograf exkl FIAF	2018-07-05	Filmpodium	Zürich	Schweiz
	2018-07-13	Babylon	Berlin	Tyskland
FIAF-visning	2018-08-09	Cinema Orion	Helsingfors	Finland
Utländsk biograf exkl FIAF	2018-08-22	Metropolis	Hamburg	Tyskland
	2018-08-23	Taipei Golden Horse Film Festival	Taipei	Taiwan
	2018-09-06	Kino Rex	Bern	Schweiz
FIAF-visning	2018-10-01	Jerusalem Cinematheque	Jerusalem	Israel
	2018-10-10	Det Danske Filminstitut	Köpenhamn	Danmark
Utländsk biograf exkl FIAF	2018-10-17	Verdensteatret, Tromsø		Norge
Cinemateksvisning	2018-10-31	Filmhuset	Stockholm	Sverige
VOD-release	2023-08-04	SVT Play		Sverige		Antal dagar på SVT Play 30

Originaltitel	Musik i urval (kontakta redaktionen för detaljer om enskilda filmer)

National Society of Film Critics		1970		Ingmar Bergman	(bästa regi)
Office Catholique Internationale du Cinéma	Valladolid	1970			(festival för religiösa filmer)
Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag	Stockholm	1970			(bidrag om 303 255,25 kr)

Arkitekter

Bilolyckor

DK Drama

Djurplågeri

Drömsekvens

Främlingskap

Fårö

Kammarspel

Kulturförakt

Lidandet

Livslögnen

Mardrömmar

Metafilm

Misshandel

Otrohet

Religion

Sverige och u-land

Synd och skuld

Äktenskapsdrama

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2770

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	2742

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	2741

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm
Längd i meter	2770

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm
Längd i meter	2770

Typ	Lågkontrastkopia
Bärare	35 mm
Längd i meter	2770

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Slutmix
Bärare	17,5 mm

Typ	I-band
Bärare	17,5 mm

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	Ingmar Bergman EN PASSION
Tryckeri	Uddeholms Offset

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	1
Affischtitel	ingmar bergman's PASSION
Tryckeri	Uddeholms Offset

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	1
Affischtitel	EN PASSION
Tryckeri	Robert E. Petersen offset-bogtryck

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	The Passion of Anna

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	1
Affischtitel	The Passion of Anna

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Synopsis
Manustitel	En passion. Film av Ingmar Bergman.
Omfång	56 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Annandreas. Förslag till scener ur ett äktenskap av Ingmar Bergman
Omfång	164 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	L-182 en film av Ingmar Bergman.
Omfång	26 s. + 3 s. produktionsuppgifter och rollista.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	A passion. English dialogue list.
Omfång	31 s.
Språk	Engelska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Annandreas. Förslag till scener ur ett äktenskap av Ingmar Bergman.
Omfång	143 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Svensk dialoglista. En passion. En film av Ingmar Bergman.
Omfång	29 s. Rollista och produktionsuppgifter (1 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	En passion. Engelsk version. A passion. Subtitles: Alain Blair.
Omfång	49 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Språk	Engelska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Färg papper	SET
Bakombild papper	1
Dia	1
Album	Ja

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Program folio
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Franska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Ljudtyp	Ljud
Färgtyp	Färg
Längd i minuter	101 min
Dialogspråk	Svenska

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt ljud
Bärare	WAV

Typ	Digitalt ljud
Bärare	WAV

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	H264